Resedagbok i transkription - Kapitel III

Senaste utlandsresan att dokumenteras i min resedagbok gick först till Krakow och sedan vidare med tåg till Berlin. Här en transkription.

SJ:s tåg 642

X2000 (Karlstad -> Stockholm)

22 juli 2011

Med över en timmes försening närmar jag mig nu huvudstaden, där byte till den mindre banan ska ta mig till Pungers boning. Det är inte mycket mer än sju timmar kvar tills flygbussen ska ta oss till Skavsta. Knappt tio timmar innan flyget lyfter mot Krakow. Tågförseningen kommer onekligen pressa de tillgängliga sömntimmarna ännu en bit, även om jag med min nuvarande dygnsrytm redan innan hade små förhoppningar om att få någon blund.

Fast tidspressen är väldigt sekundär - större är peppen inför den stundande resan. Tre dagar Krakow, sedan tåg till Berlin för ytterligare fem dagar i min andra hemstad.

Undrar om de har Fireball Sour i Polen?

/Magnus

Chłopskie Jadło

Polsk restaurang, Krakow

23 juli 2011

Vår vistelse i Krakow har under den första dagen överskuggats av den ofattbara Oslo-incidenten. Vanligtvis vid utlandsbesök är nog ingen av oss särskilt benägen att följa nyheter, men när vi upptäckte att vårt hostel tillhandahöll gratis wifi surfade vi genast in för att ta del av den senaste utvecklingen. En norrman på vårt hostel, från Drammen utanför Oslo, hade precis kommit tillbaka från ett besök i Auschwitz när han fick veta att en högerradikal terrorist skjutit ihjäl flera ungdomar där hemma.

Vi försöker släppa den tunga händelsen tills vi kommit hem igen och ger oss ut för att upptäcka Krakow.

/Magnus

Kiki Blofeld

Strandbar, Berlin

27 juli 2011

Bara fyra dagar efter det senaste inlägget och redan har mycket hänt! Näst sista dagen i Krakow blev en judisk dag: Vandring i judiska kvarteren Kazmierz och besök på Schindler-muséet. Efteråt fick vi skjuts av en skön gubbe med knallröd kommunistvan tillbaka till vårt hostel. Nästa dag bestämde vi oss för att ta en guidad tur genom den gamla kommunistförorten Nova Huta, och vem var vår sjukt kunnige guide om inte gubben med vanen från dagen innan. Vi åkte inte förbi ett ruckel som han inte hade minst 20 grejer att säga om. Han lät oss även köpa med lite öl som färdkost i den röda skåpbilen. Turen toppades med en klassisk kommunistlunch på en s.k. "Milky Bar" i Nova Huta, skolmatsalsfeeling med 10-kronorsmat.Vi tackade av vår ledsagare med dricks och kompenserade senare på kvällen den fattiga lunchen med lyxig middag på argentinsk grillrestaurang. Mört kött och fantastisk efterrätt för inte många hundralappar.

Dagen för resans start var förvisso mycket tidigare, men när vi steg upp för att ta tåget mot Berlin var vi inte mycket piggare. Lyckligtvis lyckades vi sova av och till under ungefär halva tiotimmarsresan.

Viktor drog på sig en förkylning som nu kureras. Jag, Tobbe och Punger laddar inför kvällen.

/Magnus

Tåg 637 (SJ X40)

Södertälje Syd -> Karlstad C

31 juli 2011

Efter en rekordregnig helg i Berlin (jag har nog själv aldrig sett staden så blötlagd) förärades jag och Tobias med en timslång försening på en av tågförbindelserna hem. Efter dryg väntan på en av Södertäljes perronger rör vi oss äntligen mot Karlstad. Och vädret har ju åtminstone varit behagligt medan vi suttit och rullat tummar.

Skyfallet i Berlin inspirerade som sagt inte till några stordåd, men vi kämpade ändå tappert för förnöjelse. Särskilt fredagen blev en underlig tur. Mattias låg "hemma" i Werners lägenhet, däckad av feber. Jag, Tobbe och Viktor började dagen med ett besök på KaDeWe. Inomhus kändes som en bra idé när spöna stod i backen. På varuhusets sjätte våning, "finsmakaravdelningen", köpte Viktor 350 gram Bergsteiger, salami från Österrike. I sin tunna jacka var utbuktningen sedan tydlig att se resten av dagen, kvällen och natten. Vi tog tunnelbanan till Kreuzberg och favorithaket Il Casolare, jag med en utsökt Quattro formaggio i tankarna. På restaurangen mötte vi helt oväntat en tjej från stan som vi hade hängt med bara två kvällar tidigare. Hon kom dit med en kille som vi av och till dividerade huruvida han var en pojkvän, dejt eller bara vän. Raska kypare, snabba blickar och nickningar gjorde att vi placerades vid samma bord. Till en början rådde en smått obekväm stämning, inte minst för att vi tre sattes mittemot paret (eller icke-paret?) i en känsla av korsförhör. Men när öl, vin och italienska deglock började flöda in på bordet luckrades det hela upp en aning och vi kunde lämna bordet med någorlunda heder i behåll. Förvisso inte utan att Viktor slängde en möjlig sten i glashuset med sitt avsked "sorry we ruined your date".

Vi siktade in oss på en bar, där vi kunde dricka rusdryck mellan sex ögon istället. Vi bestämde oss för absintpuben Druide och styrde fötterna i riktningen. Bara 50 meter från målet blir vi plötsligt tilltalade av en stressad man med digitalkamera. Vid sin sida har han två tjejer i någon slags utstyrsel som får dem att se ut som en blandning mellan mjölkpigor och servitriser. Mannen förklarar att de samlar bilder åt ett spritföretag, föreställande människor som dricker drinkar gjorda på deras märke, men på grund av hällregnet hade de varken lyckats få ihop bilder eller någon större lust att fortsätta arbetsdagen. Erbjudandet var därefter: Ställ upp på en bild och få en flaska konjak. 30 sekunder senare stegade vi in hos absintdruiden, nu med både en rejäl bit korv och ett helrör i packningen. Vi mellanlandade någon timme och hann med både drinkar, öl och en, eller i Viktors fall två, veckans absint.

Med en fräsch anis- och salmiakliknande andedräkt vandrade vi till Dr. Pong och paddlade några pingisbollar. Det gick bra, alla fick hamna i topp tre och Viktor "Victory" Sehr kammade såklart även en vinst, innan Pauline kontaktade oss och ropade oss till en ny klubb i stan (Holzener Kater eller vad den kan ha hetat, gamla Bar 25 hursomhelst). Plötsligt fick vi lite bråttom, konjaken gavs kvickt i present till Pongs dörrvakter och vi vinkade till oss en ukrainsk taxichaufförs uppmärksamhet. När vi sedan hoppade ur caben utanför klubben lyckades Viktor, på något underligt vis, få med sig salamin men glömma mobilen. Efter att ha ringt några stressiga signaler till fel nummer, och väckt en bitter tysk mitt i natten, lyckades jag nå fram till Viktors mobil och en röst med tydligt östeuropeisk brytning. Chaffisen fick en ståtlig dricks för att ha vänt tillbaka med telefonen, men verkade själv ha hoppats på ännu mer.

Klubbens infart och gård förvandlades långsamt till festivallera i busvädret, men när vi väl tog oss in hängav vi oss rökiga dansgolv, brokiga beats och Berliner Pilsener. Jag märkte knappt hur tröttheten efter heldagen kom ikapp mig mot femsnåret, men när Pauline frågade om jag mådde bra förstod jag att det var dags att kasta in handduken.

En mindre omständig taxiresa tog oss tillbaka till Weissensee, där vi köpte nattamat lagom till den värsta störtskuren. Raskt flög vi till fots mot lägenheten, där vi slängde av oss våra inpyrda och genomsura kläder. De sista vakna minuterna ägnades åt livfullt filosoferande i köket. På bordet låg tre portioner pommes och 350 gram Bergsteiger.

/Magnus

Berlin i transkription - Kapitel II

"Hamlet"

Färja mellan Helsingborg och Helsingør

3 augusti 2010

Inatt bar det av, igen. Mot Tyskland, Liebenwalde och Berlin. Mindre planerat, men en möjlighet visade sig att bila ner för att senare i veckan möta upp Punger och Tobbe i stan. Redan klockan halv två på natten satte vi oss i bilen, en tid då jag vanligtvis inte ens gått och lagt mig. Det fanns emellertid inga större sömnhinder, med en tröttsam deckare i öronen slocknade jag strax efter Karlstad.

I Jönköping fick jag ta över ratten från morfar, vilket inte är en önskedröm med honom hökandes i nacken. Till slut sov dock såväl han som mormor och mellankusinen djupt. I ett försök att lämna det på det viset så skippade jag radion och hittade på egna väglekar, som "räkna roadkills". Sju stycken på 200 km, imponerande.

Återstår att se huruvida jag får bila i Tyskland lite senare. Smått nervigt att göra autobahndebut med morfars kärra.

/Magnus

Café i Friedrichshain

Berlin

8 augusti 2010

Efter en vecka med Jörg, fylld av monteringsjobb, bowling, öl, bowling, kött och bowling, har jag återförenats med de andra killarna. De landade under gårdagen och första natten hann vi äta på La Bandida, dricka kopiösa mängder öl från en handfull olika spätkaufs, besöka en kurios hemmafest i Kreuzberg för att slutligen skaka rumpan på en spännande (men troligtvis helt olaglig) takfest på en övergiven kontorsbyggnad vid den gamla flygplatsen Tempelhof. Efter att Pauline fört oss på villovägar och vi tagit en trött tågresa så kunde vi däcka i lägenheten vid ungefär åtta på morgonen.

Veckan som gick har även väckt många minnen från min boendetid i stan. Som när vi åt på Zagreb Grill, där jag på firmans julfest tänjde på gränserna för hur mycket öl och kött min mage kunde ta, för att senare snubbla över deras halvmeterhöga toalettröskel och nästan slå ihjäl mig mot pissoaren.

/Magnus

Werners lägenhet

Berlin

11 augusti 2010

Doktorn ordinerar: 100 varv runt bordet.

Vad Dr. Pong är doktor i är oklart, men hans medicin är att rekommendera. På den lilla pingisklubben blandas social frisksport med öl och elektro. Säkerhet med boll och racket gäller, för till sist återstår endast två spelare som får duellera om den ärofyllda vinsten - äran. Knack i bordet - och en ny runda börjar. Vinnarskallen blixtrade till, våra ögon lyste i blått och gult och vi kände alla att detta gällde mer än individuella prestationer, detta gällde J-O Waldner, Zlatan och Kung Adolf af Sverige. Gemensamma ansträngningar till trots: det skulle visa sig att den som utnyttjat fritidsgårdens möjligheter flitigast var Järfällasonen Viktor ("Victory") Sehr. Till honom vill jag bara - å mina och Kung Kamprads vägnar - säga: Sehr Gut!

/Tobias

Werners lägenhet

Berlin

12 augusti 2010

Dr. Pongs ordinationer kan ge oanade bakslag. Eller så var det kalaset vi hamnade på tillsammans med en hord "Down under":s som tog musten ur oss.

Hur som, jag, Tobias och Viktor "Victory" bestämde oss för att besöka den närbelägna sjön Weißensee. Magnus gick och köpte flickpresenter.

Bara ett stenkast från vårt herrnäste kan man alltså hitta ett litet annordnat sjöbadställe. Väder och vattentemperatur var mycket mer behagligt än gårdagens besök på det mer trendiga "Badeschiff", men såklart mindre fräckt. Ingen pool men väl en fontän.

Weißensee blev vårt vilohem denna dag för att orka med ännu en natt/morgon på stan. Jag är dock inte helt säker på att Dr. Pong skulle gilla dubbel-döner till middag och kvällsmat.

/Mattias

RyanAir flight FR9704

Berlin Schönefeld -> Stockholm/Skavsta

13 augusti 2010

Vi ringlade ner för Schönhauser Allee, medicinerade av de goda grannarna Dr. Pong och absintdruiden vid u-bahnhof Eberswalder Straße. Till vår förvåning var White Trash förhållandevis dött, klockan var inte ens tre på natten. Som tur var hade Viktor en plan.

"Det här ser bra ut", sa han och pekade på en skylt vid Kulturbrauerei som lovade "Sommergarten". Från utsidan kunde vi höra förföriska electrobeats, så vi slängde upp tre euro, stämplades och trädde in. Jag, Pauline och Tobias greppade varsin öl och tog några danssteg nära baren. Det tog bokstavligt talat sekunder innan en långväxt, kalhövdad kille dansade nära Pauline och gestikulerade frågande om hon och jag var ett par. Jag inväntade hennes reaktion och nickade sedan jakande för att hjälpa henne ur situationen. Killen dansade då över till mig, gjorde samma frågande gest och fick samma svar. Han dansade vidare, bort från oss. "Vissa killar ska alltid vara så påstridiga", sa Pauline. "Är det inte väldigt många killar här", frågade Viktor som en slags fortsättning. I samma stund kom Mattias från toan och antydde att konstiga saker hände där inne. Vi synade den närmsta omgivningen. Tighta linnen, silverkedjor och -armband, geléfasta frisyrer, skinn och neonfärger.

Pauline kunde blott konstatera: "Yeah. It's a gay bar."

/Magnus

Berlin i transkription

För ett år sedan införskaffade jag en finfin Moleskine i syfte att börja med en resedagbok. I helgen, vid mitt senaste besök i Berlin, fick den användning på allvar. Med mig hade jag denna gång Grabbarna Grus - Pär, Punger och Tobbe. En formidabel och händelserik resa är alltid svår att sammanfatta, men dessa utdrag ur dagboken kan kanske ge en mindre uppfattning.

Riga Flygplats (RIX)
2 april 2010

Berlin, vi är på gång! Med mellanlandning i ett Lettland som är gråare än alla klyschor, med grått väder och regn som topping. Tobbe tystades med en pizza, blodsockret var rekordlågt. Punger följde. Jag och Pär funderade på att dricka Kiss (päroncider), men tog en Cèsu.

/Magnus

Werners lägenhet
Berlin
3 april 2010

Resan hit gick chockerande smidigt. Enda två klagomålen att komma ihåg var att "hot meal" inte verkar betyda mycket för Air Baltic, samt att hunger kan vara en stor fiende. Speciellt under tidspress eller/och om man heter Tobias.
Väl här i lägenheten är det inget tvivel om att vi kommer att trivas. För mig och Tobias som redan varit i dessa krokar blev det flera kära återseenden: Skinnsängen, La Bandida - mexikansk restaurang, samt det otroligt charmiga spätcafé där vi då såväl som nu inhandlade öl och sprit till buspriser kl. 23.30. Hej Tyskland!
Lägenheten är nu delvis förvandlad till ett karlahem med ölflaskor, barbröstade män/pojkar och bäddar både högt och lågt. Men vi sov bra. Nyduschade och glada tacklar vi nu en ny dag i Berlin.
Schpannend!

--Mattias

Baustelle, Warschauer Straße
Berlin
4 april 2010

Vi är alla olyckligt kära.
I Berlin.
Gårdagen spenderades mestadels i Kreuzberg - flanerandes, ätandes, ölandes. Vi cirkulerade men återkom ideligen till Mehringdamm. På Seerose åt vi fabulös vegetarisk buffé och på nåt ställe därintill avnjöt vi kalla weissbier (och snus).
Vi testade vintageshoppingen på Colours där det mesta kan köpas för kilopris. Jag (Tobias) handlade skor som dock bara hade ett skosnöre.
Framåt aftonen retirerade vi till karlahemmet för en power-nap, en power-crap och en dusch. Vi ölade en smula och tog på gå bort-kostymen. Vid Warschauer St. mötte vi upp min tyska Facebookvän Pauline som tog oss till en bar för mer tysk öl, svensk vodka och tysk-svenska språkförbistringar. Vi drog vidare, förstås, till klubben Suicide Circus som låg i en övergiven fabrik under en bro. Den semi-legala klubben serverade billig öl och monoton minimalist-techno - en kombination som bör sätta den tjurigaste indieungen i trans efter några timmar.
Vi lösgjorde dock våra psyken vid halv fem-tiden och gick på jakt efter ett öppet dönerhak. I vårt hemkvarter hittade vi vad som var nära nog - en inrökt schweineschnitzel i bröd som inmundigades med varierad njutning. Undertecknad gav bort halva sin till Magnus som försatte den i "buk-arrest" innan nån hann säga "Einstürzende Neubauten".

/Tobias

Werners lägenhet
Berlin
4 april

"Attenzione!"
Il Casolare i Kreuzberg - "This place has a long-standing reputation for rude servers", menade Lonely Planet. Vi tog ryktet på allvar, beställde våra pizzor i rak "Soup Nazi"-stil och kallsvettades när Punger ställde komplicerade frågor vid beställning till den kalrakade, snabbpratande och hårdföre, italienske kyparen. Sedan åt vi våra (fantastiska) flôtlôck respektive pasta under andaktsfylld skräck, skämtandes om saker man helst inte ska fråga personalen. Efter en bra, men med tanke på den annorlunda måltidsupplevelsen välförjänt dricksning hamnade vi definitivt på kyparens goda sida och bjöds en varsin grappa att sätta fart på aftonen.
Grazie!

/Magnus

Berlins flygplats (Tegel)
Berlin
6 april 2010

Jag blev berörd. Bokstavligen och själsligt.
Baustelle är och var ett fantastiskt ställe. Vi var egentligen bara ute efter en kaffe (eller öl) och gick på skyltens inbjudan om "coffee - blackest in town" och hamnade i ett slapphetsnäste av hög rang.
Såväl kaffe som öl inmundigades, men det var en situation med brownie (och mynt) i hand som fastnade i mitt sinne. Vi led alla av internetabstinens och jag uppmärksammade att caféet delade utrymme med ett hotell, så jag frågade receptionisten om man kunde få access (iPhonen ville rulla). Hon svarade vänligt "självklart!" och jag uppfattade priset "free" som "three". Vid betalningsögonblicket (en hand med småmynt) stängde hon dock min hand och sa "darling, no. It's free."
Överraskning. Glädje. Berörd på insidan och ut. Access.

--Mattias

SAS Flight 2678 (Berlin -> Stockholm)
Någonstans ovan molnen
6 april

Det hektas i resebusinessen. Vid landningen i Berlin förstod hälften av de resande inte att en upplyst bältesskylt betyder "ta det lugnt, vi tävlar inte till bagageutlämningen!"
Till och med personalen verkar nu skynda på lite extra - "Ladies and gentlemen, this is your captain speaking. We would like everyone to board as soon as possible so we can get away from Berlin."
Jag tror ändå inte att folk har bråttom hem från Berlin, åtminstone om de fått uppleva en helg likt vår. Eller med tanke på att ett kallblåsigt Stockholm och tre plusgrader hägrar. Tillbaka till vardag, jobb och studier.
Tschüss, Deutschland!

/Magnus

"Jag tänkte äta 25 scones till frukost, tack!"

Varför har rika människor på film alltid så jävla mycket mat på bordet, till och med när de ska äta ensamma?
Scen ur Largo Winch.

Superhjältejul

Fick en adventskalender av Janina!

Bra saker vecka 30:

Inte helt oväntat så blir det en liten Berlin-special av veckans återblick.

• Böcker i andra hand. Berlin erbjuder otroligt många antikvariat och olika secondhandbokhandlar, men det finns två stycken som fått extra blickfång från mitt håll: Another Country i Kreuzberg och East of Eden i Friedrichshein. Båda återsäljer genomgående engelskspråkig litteratur och har väldigt bra priser. Den förstnämnda kikade jag in redan vid förra besöket i staden, den andra är en ny bekantskap. Orkar man leta någon timme så hittar man snart några finfina fynd för en till fem euro. På East of Eden plockade jag The Secret History av Donna Tartt (3€), Girlfriend in a Coma av Douglas Coupland (4€) och Choke av Chuck Palahniuk (5€). Bra skick och samma utgåvor gick för nypriser på minst 10€ där jag hade kikat tidigare.
  
• Kläder i andra hand. Ännu svårare än att leta bland böcker, tycker jag själv. Men några av stadens andrahandsbutiker går inte att motstå, särskilt om kläderna säljs till kilopris som på Colours i Kreuzberg. Fast vi missuppfattade vilken dag de har happy hour, så priset hamnade på 14€ istället för planerade 10€ per kilo som vi hade planerat. Fortfarande inte så dyrt, såklart. Särskilt om man passar på att leta bland läktviktsutstyrslar som t-shirts och handväskor.
  
• Serietidningsbutiker. Trots min växande fascination för mediet så får jag sällan läge att besöka en dedikerad affär. Därför var det extra roligt att ströva runt på Grober Unfug i Mitte (precis vid tunnelbanestationen Weinmeisterstrasse). Massvis av utländska importer och vackra utgåvor! Men när allt kommer omkring så blev det inget annat än "fönstershopping" för min del. För även om det är roligt att bläddra så kostade grejerna fortfarande snäppet mer än hos svenska nätbokhandlar.
  
• Bläddra bland vinyl. Berlins invånare har verkligen inte gett upp hoppet om vinylskivorna. Butiker som nästan uteslutande säljer plattor (ibland bara med undantag för en minimal hylla cd-skivor) frodas runt om i stan! Sedan kan man i all ära besöka lokaler som Kreuzbergs Space Honda (ligger i en gammal Honda-verkstad), där utbudet är ofattbart stort med backar och väggar fyllda. Själv föredrar jag de mer inriktade butikerna, som valt att ägna sig åt mer specifika genrer, som Mr Dead and Mrs Free (precis vid tunnelbanestationen Nollendorfplatz). Utmärkt ställe för all sorts rock, som garage, indie och progressivt.
  
• Zagreb Grill. Detta köttpalats bland stadens restauranger! Vegetarianen i mig fortsätter gråta blod när jag bara tänker på mängden djur som fyller tallrikarna på stället. Beställ en av deras grilltallrikar och några öl och du kommer vara mätt för två dygn. Inga problem heller att hålla sig under 20-lappen (räknat i euro). Ligger vid tunnelbanestationen Afrikanische Strasse.
  

Berlin wedding

Chockbuffé, open bar och tyska dansbandsklassiker. Schach matt!

Bra saker vecka 25:

• Nykterhet. Why can't we not be sober, undrade även Maynard James Keenan. Efter en midsommarafton utan etanol i blodet har mitt perspektiv på konsumtionskulturen i hemtrakterna ökat ytterligare. Med skräckblandad fascination.
  
• Sill. Återkommande vid många svenska högtider, men smakar alltid bästa i dessa veckor.
• 24. Nina har påbörjat projektet att titta ikapp serien från start. Jag iakttar från sidlinjen och minns tillbaka varför jag gillar den så mycket. Förutom att serien är en otroligt intensiv upplevelse i sig, så har jag nostalgiska minnen från när vi plöjde ett bra antal avsnitt hemma hos Per och Lisa i Karlstad. Underbart!
• Vänddia. Kärleken är här för att stanna, förvrängda färger är livet! Nu har jag även hittat ett labb som kan framkalla den äkta varan. Det kommer bli en kostsam, men bländande, fotosommar!
  

Bra saker vecka 24:

• Vän och inspiratör Örjan Westberg har gett sig i kast med att lista sina musikfavoriter från 90-talet. En djupdykning i det melodiska hjärnarkivet, vill jag lova! En kontinuerligt uppdaterad Spotify-lista med de 40 bästa låtarna, eller åtminstone de som finns tillgängliga där, återfinner ni här.
• The Crystal Caravan. Denna euforiska septett, som fått mig att dansa sönder lederna på otaliga spelningar i Umeå (plus en gedigen urladdning på KGB Bar i Stockholm) och lämnat mig osandes lika delar svett som 70-tal, har äntligen släppt sin självtitlade debutplatta! Rättare sagt släpptes den redan för någon månad sedan, men från och med denna vecka är den spotifierad. Bland vräkiga storband med en touch av rocknostalgi och en rejäl dos spelglädje, så finns knappast nåt bättre alternativ!
  
• Dan Auerbach. När jag ändå slänger mig med Spotify-tips vill jag passa på att presentera en sedan tidigare stadig kandidat till årslistan. Black Keys-sångarens solodebut Keep It Hid är en underbart hallucigen dröm i reverb. Själv har jag ugglat med I Want Some More i öronen de senaste nätterna både i vaket och sovande tillstånd.
  
• Mythbusters. Discovery-långköraren är inne på sin sjunde säsong och hittills har vi inte fått se ett enda "fyllnadsavsnitt", bara spektakulära myter och experiment! Gungbrädekatapulten fick mig att gapa av häpnad i fem minuter!
  
• Flickr. Denna underbara fotocommunity. Ett numera fullskaligt beroende. Kom ihåg att ni förutom att se mina bilder även kan se mina favoriter som jag snubblat förbi från andra användare!
  
• Ramlösa Mango. Tveklöst sommarens smakvatten, om man som jag känner ett underligt behov av att köpa sånt man kan få gratis ur kranen. Ramlösa Blåbär är en värdig bubblare (no pun intended).
  

Bra saker vecka 22:

• From Back Home. Anders Petersen och JH Engströms gemensamma fotoutställning finns nu att beskåda på Värmlands museum i Karlstad. Deras skildring av Värmland är fascinerande och vid tillfällen så ärligt sann att en inföding som jag både nickar i instämmelse och ibland mår lite dåligt. Men landskapet och invånarna skildras trots allt med en fin värdighet. Särskilt Petersens bilder berörde mig starkt. Utställningen finns där att se hela sommaren, nyttja möjligheten! Välsorterade bibliotek borde inom kort även få in fotoboken med samma namn.
• Veggo med bulgur. Suverän salladsrätt på Vilmas i Karlstad! Bulgur, bönor, soltorkade tomater, mozzarellaskivor, rostade pumpakärnor. Dessutom toppat med en dressing på balsamvinäger och dijonsenap. Fantastiskt!
• Revueflex 3000 SL. Har fått ärva min morfars härliga småbildsformatkamera från 1974! Ett tyskt kameraföretag importerade under den eran utländska kameror (framför allt ryska och japanska) och marknadsförde dem under namnet Revueflex. Just denna är den tyska versionen av den japanska Chinon CX. Ett redigt hus med tre finfina och ljusstarka, fasta objektiv (35mm, 55mm och 135mm). Så fort jag har avslutat den nyss påbörjade fjärde rullen med Minoltan ska jag ge den ett försök. Har även fått sex stycken färgrullar på posten, med utgångsdatum i juli 2007, som jag ska mata Lomon med!
  

Bra saker vecka 21:

• The International. Äntligen har jag sett Tom Tykwers senaste rulle! Berättelsen lider något av storfilmskomplex, men den konstnärliga ådran i tagningarna är fortfarande tydlig. Det är spännande att Tykwer fortsätter att ge sig på nya genrer, och thrillers vill jag gärna se fler av efter den här upplevelsen. Den omtalade scenen på Guggenheim i New York är otroligt intensiv. Filmen är på inget vis den bästa han gjort, vill man hårddra det så är det till och med hans sämsta hittills i min mening. Ändå tycker jag att den har fått utstå orättvist hård kritik för att vara långsam och osammanhängande, vilket jag inte alls håller med om. En mycket stabil trea av fem möjliga. Att den trots allt är otroligt sevärd ska ni även ta som en stark rekommendation till Tykwers övriga filmbibliotek.
• L.A. Confidential. Ännu en i raden av alla klassiska filmer som jag börjat beta av. En gång i tiden såg jag ungefär en halvtimme av den här rullen och förstod inte ett jota, men från början till slut var den magnifik! En otrolig rollista (med Kevin Spacey, Guy Pearce och Russell Crowe i spetsen) som alla bjuder på strålande insatser och ett överraskande manus som bjuder på såväl skratt som flämt. Ett typexempel på hur all film noir borde se ut!
  
• Utgångna filmrullar. Efter det mycket tillfredsställande resultatet som en svartvit rulle med "bäst före-datum" i januari 2005 kunde åstadkomma, så har jag nu börjat jaga brett och högt efter mer oberäkneligt material. Om ni, någon förälder eller annan bekant sitter på ett gäng oanvända, gamla 35mm-filmer (såväl svartvit som färg) så tar jag gärna emot dem till mina fotoprojekt i sommar! Jag kan också tänka mig att köpa av dem för en symbolisk summa.
• Yalla! drickyoghurt. Vet inte om hallon/granatäpple/guarana är en ny smak för marknaden, men mig blåste den skallen på vid första slurken!
• Säsongsavslutning. Den gångna veckan har flera av de stora amerikanska serierna tagit sommarledigt, vilket i flera fall markerats med buller och bång. Lost bjöd på en formidabel finish, efter en säsong som troligtvis är den bästa sedan serien startade. Nästa omgång är seriens allra sista och jag sitter som på nålar. 24 tog en oväntat långsam säsongsfinal, de sista två timmarna knöt istället ihop säcken med dramatiska relationsutvecklingar och dialoger. Härnäst står New York på tur att utsättas för ett fartfyllt dygn, vilket sett till sjunde säsongens uppladdning kan bli utomordentligt! Några serier har även sagt tack och hej för alltid. Pushing Daisies avslutades redan för någon månad sedan, med en väldigt förhastad slutkläm till följd av orättvis nedläggning, men det var åtminstone aktningsvärt av skaparna att inte lämna slutet öppet. Prison Break gjorde emellertid det enda värdiga och kom till ett snabbt avslut efter två och en halv säsong på tomgång, samtidigt som de faktiskt lyckades beröra med en oväntat vemodig final.
  

Bra saker vecka 19:

• Ashes to Ashes. Den brittiska serien, som är en spin-off på fascinerande Life on Mars, har just påbörjat sin andra och sista(?) säsong. Precis som tidiga avsnitt av de tidigare säsongerna (om man räknar båda serierna) kan man ännu bara ana hur storyn kommer utformas, men de hittar alltid en underbar finish nånstans i godispåsen! Life on Mars hade en av de bästa seriefinalerna jag någonsin sett, så självklar och ändå så oförutsedd! Fantastiskt soundtrack, som vanligt, och Gene Hunt fortsätter vara dumburkens mest sevärde poliskaraktär.
• Kokos och cappuccino! Bästa smakkombinationen som kulglass kan erbjuda i sommar. Finns på café Moccacino i Ekshärad, bland annat.
• Part of the Band. För att återkoppla till ett tidigare inlägg, se till så det här gänget får en livespelning snart! Nu kan ni även rösta fram en spelning genom Göteborgs-Posten med några enkla klick.
  
• Broken Steel. Tredje DLC:n till Fallout 3 finns ute på Xbox Live! En drös nya speltimmar och ny levelcap lär hålla uppe mitt intresse ett bra tag. Så fort skolarbetet är färdigplitat om nån vecka så kan jag unna mig tiden.
• Canon AE-1. Farsans kamera har legat i mitt förvar ett bra tag. I ett ryck av inspiration (mest beroende på att jag börjat experimentera med svartvitt fotografi) så laddade jag den med en "pelicula negro y blanco" och knäppte några testbilder. Nu har jag lagt bud på ett schysst objektiv genom Tradera, blivit erbjuden att ta över ett Minolta-paket för överenskomlig summa och blivit erbjuden att använda ett nedlagt mörkerrum plus kvarbliven utrustning. Nu behöver jag bara någon som kan hjälpa mig komma igång med framkallandet, var evigheter jag sysslade med sånt senast.
  

Bra saker vecka 18:

• Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Mer än en handfull gamla klassiker står ännu olästa i min bokhylla, vilket jag generellt och inte helt obefogat skyller på tidsbrist och kurslitteraturströtta ögon. Hur Söderbergs hjärtebristande drama gått mig förbi är emellertid en ganska stor gåta, eftersom den både refererar flitigt till Värmland (framför allt Karlstad och de norra delarna) och utspelar sig i journalistisk miljö. Ett klart mervärde för en redan intagande berättelse.
• Drottninglandet av Elin Berge. Min VFU-handledare och vän från förr tog med sig denna vackra fotobok till skolan i undervisningssyfte. Självklart passade jag själv på att bläddra i materialet. Elin Berge har följt inflyttade, thailändska kvinnor och deras liv i de norrländska provinserna. Färgstarkt och med träffsäker musik av Frida Hyvönen som ackompanjemang!
• Boktipset.se. Efter flera år av snack så har personerna bakom filmtipset.se äntligen lanserat sin litterära motsvarighet. Gissningsvis på grund av påtryckningarna som konkurrenten bok.nu skapade. Nu är frågan vilken av de båda man ska ägna sin uppmärksamhet? Bok.nu är snyggast, men boktipset.se har störst bibliotek och flest funktioner. Testperioden pågår.
• Pecannötter! Piffar upp vilken yoghurtdessert som helst. En strimma flytande honung förhöjer deras smak rejält.
• Luftfuktighet. Säga vad man vill om önskan efter brännande sol och tryckande värme, men det var inte förrän vårens första regnskur hade lagt sig som alla sommarsporrande dofter uppenbarade sig. Blöt asfalt till exempel. Underbart.
  

Bra saker vecka 17:

• Balkong. Temperaturer mellan 18 och 22 grader och i stort sett molnfritt torsdag till lördag. Toppa det med en redig kopp kaffe och en slice ostkaka. En efterlängtad energiinjektion. Att vädret bjuder in till fotografering tackar jag naturligtvis inte heller nej till.
  
• Fallout: New Vegas. Redan innan den tredje och sista(?) expansionen för Fallout 3 har lagts ut på Xbox Marketplace så utannonseras nästa spel i serien! Om ungefär ett år är det här. Förhoppningsvis. Om utvecklarna håller vad de lovar.
• Skåne Nu. Imorrn spelar de på Scharinska i Umeå. Vilken fröjd det hade varit att närvara!
  

Landsbygdsyuppie

Sitter på stammiscafét Moccacino och surfar på hemnätverket. Beat that, storstan!

Snow (Hey oh)

Men kan det inte komma nån bra låt nån gång!? Det är ju bara massa tysk skit. Dom bara "hardcore, ja? Sehr gut!"
- Nina spelar Rock Band.

Många som känner mig vet nog att jag är en gigantisk sucker för julen. Särskilt den svenska julen. När jag för ett år sedan bodde i Berlin och försökte trigga upp stämningen åkte jag genom hela stan i jakt på ett konditori som sålde lussebullar. Eller djävulskatter (teufelskatzen) som de heter där. Tre, fyra timmar av skyltfönstertittande och tunnelbaneåkande senare hade jag fortfarande ingen saffranssmak i munnen och utanför s-bahnvagnens fönster föll inget vitt vatten till marken.

Det är där jag märker skillnaden nu. Snön. Utanför fönstret här i Ekshärad ligger mer vitt på backen än vad vi haft de senaste två vintrarna tillsammans. Eller åtminstone känns det så. Förra året kom det snarare som en wow-upplevelse när jag landade i Oslo och roadtrippade med pappa mot Ekshärad. Tätt, tjockt mörker, skogen fäller vackra skuggor och allt täckt med vitt puder. Bilen lyser upp som en sond. I veckorna har jag åkt sträckan till Torsby flera gånger, för praktik på Stjerneskolan. Varje gång tänker jag tillbaka på bilturen från Gardemoen flygplats för exakt ett år sedan. På eftermiddagarna åker jag alltid extra långsamt, för att verkligen insupa känslan av att vara en litet ljus i ett gigantiskt svart.

Sista-minuten-tipset:

Missa inte RG i matlagningsprogrammet Halv åtta hos mig på TV4 om en kvart!

Från tv.nu:
Svenskt matlagningsprogram från 2008. Avsnitt 25 av 32. Den här veckan drar Halvåtta hos mig norrut, närmare bestämt till Umeå. Veckans första värd är Niklas "RG" Gustafsson, lokal rockstjärna som jobbar i skolköket. Till hans minst sagt bohemiska kollektiv kommer Christer Johansson, älgfarmare, Josefin Holmgren, caféägare och Erik Wennberg, grafisk formgivare. Till förrätt blir det broccolisoppa med cocosmjölk, krutonger och ägghalva, till huvudrätt hälleflundrafilé med RGs TCP (tabasco, citron och pepparmynta) och som avslutning pepparkakscheescake toppad med svartvinbärsgelé.

Snöblind

"Familjepizza"!? Vad är det för jävla familj? Dwarfs?
- Daniel synar frysdisken.

Återuppväckt lärarvikarie. Kunde varit utan stressen, behöver cashen. Rediga vita flingor kyler pannan i motvind. Svår julpundare i labilt återfall, låter taggradion "jul" föra hans talan. Do tell 'em, Chris.

Premiär

Mobilbloggandet inleds med favoriten fiskbullewok! Extra gott med curry och cashewnötter.

Week six: It's way to late to be this locked inside ourselves.

Julen kryper närmre och ångesten över att sitta borta från vintriga Sverige, ensam i en lägenhet i Berlin, får mig ibland att sucka av och an. Jag är en sucker för julstämning, det ska erkännas utan att försöka knyssla om det.
I en av de de mest ensamma stunder man kan hitta, kvällen till den första advent, så ringer plötsligt min svenska mobiltelefon. Ett tecken från hemtrakterna? Nej, ett 08-nummer inte inlagt i telefonboken.

Ja, det är Magnus...
Hallå...?
Hallåå...?

Inget svar på andra sidan, bara ljudet av en telefon som läggs på. Sen tutande. Numret tillhör en medelålders Carola i en av Stockholms förorter. Vad hade ödet för plan med att låta någon ringa fel och trigga upp mina förhoppningar? Var det inte en tillräckligt trist lördag redan?

Första advent, så. Gårdagens vila gjorde åtminstone susen. Äntligen fri från en veckolång hosta som inte velat släppa. Varit problematiskt i kombination med några riktigt slitiga dagar på jobbet. Om någon timme sticker jag in till Prenzlauer Berg för kaffe med Andrea och Christine. Kikar nog in det nyöppnade svenska cafét på Pappelallee. Adventsfika, månne? Vågar man hoppas på en lussebulle? Ryktet säger att svenskståndet på Kulturbrauereis julmarknad kan hjälpa mig vidare i annat fall.

---

Insikt: Berlins godaste pommes säljs på en imbiss vid Oranienburger Strasse!