New York Shitty

I ett av mina gamla inlägg från New York berättade jag lite om vilka sjuka saker de försöker pracka på en uppå Empire State Building, för att suga ur lite extra dollars av utsiktstörstande turister. Nu har det dessutom visat sig att de inte ger upp i första taget. Så sent som idag fick jag den här bilden per mail, med erbjudande om att pryda musmattor, kaffekoppar och massor av annat krimskrams med den för hutlösa priser. Hur kul är det med ett bildminne från stadens högsta punkt, som dessutom är tagen mot greenscreen och inte med den verkliga staden som bakgrund? Ännu roligare är att de inte ens tillåter mig se en mer högupplöst version av den förrän jag gått med på att handla. Lätt att veta om jag vill köpa en meterbred affisch under de förutsättningarna.

Down with the sickness

Om en amerikan fick välja mellan att vrida på ratten eller använda tutan när han kom till en kurva, så skulle han utan att blinka slänga sig på tutan för glatta livet.
- Jag om New Yorks hektiska trafik.

Det har varit lite av ett antiklimax i vårt New York-besök de senaste dagarna. På måndag morgon blev Punger sängliggandes av nån jobbig sjuka. Samma dag anlände Wirtberg, så han hängde på mig och Tobbe i stan. Nu har sjukstafettpinnen gått över till Norén istället, så vid de senaste tillfällena har bara jag och Daniel dragit runt.

Men en sak i taget. På måndagen innan Daniel kom hit så var jag och Tobias själva på södra Manhattan. Vi började med att kolla in Ground Zero, varvid batteriet i min kamera gav upp. Resten av dagen har jag således inga bilder från, men vi vandrade hur som helst genom Chinatown och Little Italy. Chinatown är helt klart värdigt sitt namn, känns knappast som en del av NYC. Stora skyltar med enbart kinesiska tecken och en helt annan känsla av folktäthet. När vi var i Little Italy bärsade vi på ett ställe som kallade sig själv The Home of the Sopranos, eftersom fyra fem avsnitt av serien hade spelats in där. Vad baren egentligen hette har jag glömt, men den låg på Mulberry Street. Sedan drog vi runt i Soho och kollade kläder i alldeles för dyra butiker. Tobbe såg en snygg kofta på Bloomingdale's. Tyvärr hade han inte 2000 spänn på fickan.

På kvällen åkte vi ner på stan för att möta upp Danilov. Det var många oklarheter, så vi var först på Penn Station, sedan på Times Square och Madison Square Garden. Till slut hittade vi honom med trötta ögon utanför en mataffär i korsningen 8th Avenue och 42 Street. Han köpte sig ett likadant veckokort för tunnelbanan som vi hade och vi gav oss iväg norröver mot hotellet. Det blev en trevlig sammankomst när alla våra åtta ögon mötte varandra för första gången på väldigt länge.

Tisdag morgon innebar som vanligt Key West Diner. Punger låg fortfarande sjuk på rummet. Tobbe hade under dagen börjat känna av lite symptom även han. Så efter ett besök på kläd- och skoaffären Century 21 strax bredvid Ground Zero tog han våra shoppingpåsar och åkte hem för att göra Punger sällskap. Jag och Daniel motverkade sjukan på bästa tänkbara sätt, genom Jamba Juice. Det är en amerikansk dryckaffärskedja där man väljer frukter att göra juice av och toppar med olika "boosts" för diverse ändamål, i stil med immunity boost eller fiber boost. Otroligt gott och nästan beroendaframkallande koncept. Största delen av tisdagen gick annars åt till att leta upp second hand-butiker. Bland annat i "gayområdet" Chelsea och tillbaka till Soho. Problemet var att andra hand för amerikaner betyder minst dubbla priset. Hamnade bland annat i en vintage store som sålde slitna hårdrockstishor som folk hade burit under specifika konserter. Nån enkel, svart Ozzy Osbourne-topp gick för 700 dollar, bland annat. Nästan 5000 jävla spänn.

Hursom. Jag och Daniel kände inte riktigt för att tillbringa smittriskfylld tid på hotellrummet medan gossarna sussade bort sina bakterier. Så efter att ha sänkt några av bärsen jag köpt under första dagen gick vi till ett kinahak några kvarter ner och åt lite mat. Efter det vände vi åt andra hållet och gick längs Broadway till ungefär hundrade gatan tills vi hittade en taverna. Där satt vi och sänkte några drycker och pratade med den trevliga bartendern. Hon var underligt fascinerad över det mesta, först över faktumet att vi var svenskar och sedan över Daniels splitternya überkamera. Gott sällskap i vilket fall, och 23 dollar för fem kvalitetsbrygder är inte fy skam.

Så idag (onsdag) när vi vaknade upp så hade äntligen Punger fått lite, lite mer go i sig. Såpass mycket att han orkade följa med på Key West-brunch och Jamba Juice-mellanmål. Sedan köpte han en medicin som lät starkare än Bamse själv och la sig att sova igen. Tobbe var redan utslagen vid det laget. Jag och Daniel ville såklart ha något gjort, så vi tog först en promenad genom Central Park (nästan identisk med den vi tog första dagen) och tunnelbanade oss sedan till trettiofjärde gatan. Målet var Empire State Building. 18 monopolsedlar kostade det att få åka upp till toppen, men det är också sjukt vad de försöker pracka på en saker under tiden. Souvenirfoto, röstguidad tur i observatoriet för sju dollar och King Kong-mjukisfigurer. För att nämna några få saker. Bra utsikt var det i vilket fall. Frihetsgudinnan var mindre än min lilltå och Central Park såg ut som en missplacerad gräsmatta i betongdjungeln. Byggnaderna sträckte sig ända till horisonten i alla riktningar, åtminstone där inte vattenytorna tog överhanden.
- Kan du fatta att människor byggt allt det här, frågade Daniel.
Jag skakade på huvudet. Inte särskilt långt över hundra år har det tagit för många av de största klumparna att ploppa upp här, dessutom.

När vi kom ner från New Yorks högsta punkt tog vi en kopp kaffe och vandrade mot en tunnelstation. På vägen gick vi förbi Macy's, så vi tog varvet även där innan vi drog vidare. Återigen priser som helt andra sorters turister än vi handlar för. Vi tågade upp till 96:e igen och hämtade Punger på rummet. Tobbe mådde vid tillfället lite bättre igen, men var inte så sugen på att följa med för att äta. Istället blev vi frukosttrion på nytt. Vi delade på en 14 inch pizza pie (som det så vackert heter i sin helhet) på La Famiglia och gick sedan på Dive Bar som låg dörr i dörr med pizzerian. Här drack vi varsin tre öl av de finaste sorter och storlekar. Med en väldigt osvensk prislista och efter felräkningar från kyparna kom vi undan billigt med bara snäppet över 50 dollar. Inte konstigt att jag ser så glad ut.

Imorgon kommer Pungers flickvän Jaclyn och så ska vi på den där stand up comedy-klubben. En polare till Daniel i stan kanske skulle med. Förhoppningsvis är vi alla tillräckligt friska då också.

Romfrukost och vetenskapsgalningar

[Jag vaknar upp och är ovanligt pigg]
Tobbe: Fan hörni, vi måste gå upp! Klockan är ju redan tolv!
Punger: Va, hur kunde vi sova så länge!?
[Tobbe öppnar persiennerna]
Punger: Vänta... Har du ställt om klockan, Magnus?
Jag: Öh... nä...
Tobbe: Men... Då är ju klockan... sju...
- Second morning, jetlag galore.

Vi fortsätter utforska New York. Relativt planlöst hittills, men Tobbe köpte i vilket fall en NYC-guide på Barnes & Noble inför den kommande veckan.

Söndagen inleddes som söndagar inte brukar inledas. Åtminstone inte för konventionella svenskar. Vid frukost begav vi oss återigen till Key West Diner, som har blivit utnämnt till något av ett stammisställe för ändamålet. Tobbe och Punger tog varsin sorts pannkakor, medan jag startade dagen med en Key West Waffle (toppad med yoghurt, jordgubbar och blåbär). Sjukt gott! Till det några refills av kaffe och en handfull toasts. Men det slutade inte där. Redan igår planterade Tobbe idén att ta en drink efter frukosten, och idag sattes den i verket. Vi greppade varsin mojito och Punger fick sig en apple'tini. Underliga blickar kastades mot oss från lite olika ställen i restaurangen, men mådde fint för det. Framför allt bättre i takt med att vätskan flöt ner genom strupen.

Vi nyttjade senare de färskt inhandlade metrokorten för att tuba oss ner till Times Square, där vi flanerade runt bland stora skärmar och neonljus. Återigen besökte vi några gigantiska butiker. Exempelvis Toys R' Us, som till och med har ett stort pariserhjul i den lokala affären. En kille på gatan gav oss en pamflett om gratis filmvisning. När vi såg att det var scientologistkyrkan som ordnade det hela blev vi inte mindre intresserade av att kolla in det. Sagt och gjort; vi gick dit, såg femton minuter skitsnack och fyllde i en enkät. Tobbe fick sedan ett gratis stress test i en så kallad E-meter, som sägs mäta hjärnans aktivitet. Uppenbarligen tycker herr Norén att familjesemestrar är stressiga och jobbet är lugnt just nu.

Efter att med stor lättnad ha flytt undan stället återvände vi till Times Square. Vi mötte där på två personer som sålde biljetter till en comedy club. Eftersom vi ändå hade planerat att se på ståuppkomik under vistelsen så köpte vi oss entré för fyra personer billigt utav dem. Bara fem dollar per person landade det på. Besöket blir troligtvis av imorgon, Wirtberg landar på JFK strax efter sju ikväll. Vi tackade den trevlige killen så mycket och rumlade efteråt ner för femte avenyn. Ungefär 50 gator avverkade vi och på vägen gick vi förutom Barnes & Noble in på nån sportbar för att ta en eftermiddagsöl. Jag fattade inte riktigt notan först, eftersom vi kom undan så jäkla billigt. Men det visade sig att ett glas Guiness bara kostade tre bucks. Inte fy skam. Under vår promenad gick vi även förbi Empire State Buildning och "strykjärnsbyggnaden", eller vad man ska kalla den. Den som inhyser The Daily Bugle i Spiderman-serier och -filmer. Empire State hoppas jag ännu att vi kommer ta oss upp i. Alternativt nån annan hög byggnad för utsikt.

Mot kvällen tog vi tunelbanan upp och ner genom stan tills vi återigen hamnade på 96th. På väg till hotellet köpte jag en låda öl och Tobbe en påse chips och flaskvatten. Punger var lite krasslig efter våra två första dagars vandring i metropolen, så han köpte nån slags receptfritt tror jag. Sedan var det Simpsons på TV och öl i handen för mig och Tobbe. Vi gick alla och la oss ganska tidigt (ungefär 23:00 lokal tid) men har också sovit ganska länge idag. Killarna ligger fortfarande och drar sig. Snart är det dags för en dusch och ett besök på Key West.

I wanna wake up in a city that never sleeps

Punger: Jackie tycker ju att omskurna kukar ser ut som christmas trees.
Jag: Då skulle du ha sagt "I've got your christmas present right here".
Tobbe (nynnar): Jingle bells, jingle bells...
- First morning.

Så är det igång, New Yorks gator har börjat bevandras. Vi snattar nät så det sjunger om det, av någon granne till vårt hotell på upper west side (94th Street). Det är fint att bo på Manhattan så man har gångavstånd (om än långa) till det mesta.

Idag, på vår första dag, gick vi till ett diner i närheten för en all american breakfast. Eller kanske brunch, mycket mat var det i vilket fall. Vi köpte varsin fritatta av olika modell. Jag en Roman, Punger en Mexican och Tobbe Key West, vilket också var namnet på platsen. Key West Diner.

Wirtberg har alltså inte tagit sig hit från sin utflykt till Los Angeles än. Det har ju varit lite snö- och regnoväder under gårdagen, vilket försenade även mitt flyg från London något. Det förvärrade också vår lilla stadspromenad, med otroligt mycket modd att trampa runt i.

Men intrycken var många, så man stålsatte sig ganska fint. Kul att vandra runt med två gamla vänner på ny plats. Promenaden genom Central Park var både mysig och skoj. Tobbe hittade det mytomspunna Asshole Tree och var lyrisk i en timme efteråt. Amerikanska ekorrar är lite mer folkkära än svenska också, märkte jag. Pungers avtryckarfinger hamrade vilt på kameran.

Idag var det ju St. Patrick's Day, som många kanske vet. Parad längs hela femte avenyn innebar det. Och ingen kort sådan, vart vi än gick och hur lång tid vi än tog på oss så ljöd säckpiporna fortfarande i fjärran. Inte ens att vänta ut det hela med en lång fikapaus på Starbucks i Trump Tower hjälpte. Företag har gigantiska butiker här på Manhattan. Vi var bland annat inne på Apple Store. Såg en otroligt snygg canvasväska, skräddarsydd för min Macbook 13". Med stor sannolikhet följer ett exemplar med till Sverige. På Sony Store förundrades vi av olika hemmabiolösningar och HD-skärmarnas högupplösta mansbringor (från filmen 300).

På väg tillbaka köpte vi ett veckokort för tunnelbanan. Ett klantigt dubbelswipe av Tobbe gjorde emellertid att vi fick gå halva sträckan igen innan vi kunde använda tuben. Men det gjorde oss detsamma, för väl avstigna på 96th Street köpte vi två sexpack bruskies, chips och Crest Dual Action Whitening Cool Mint (Powerful Whitening + Whitening Protection) Fluoride Anticavity Toothpaste.
- Det kommer rengöra gaddarna likt kaustiksoda, om de inte ramlar ut före det, säger Punger.
Han tillägger att ju fler "actions" och "powers" desto bättre.

Iakttagandes den Vänner-liknande miljön utanför hotellrummets fönster så sänkte jag och Tobbe de första ölen. Fireescapen ser rostig ut, men är New Yorkiskt idyllisk. En sliten air conditioner i en vrå på rummet fick torka våra skor medan vi bärsade och uppdaterade Punger vad som hänt i svensk kultur och politik och våra liv det senaste året.
- The Ark vann melodifestivalen, var mitt första svar.

Ain't waiting no more

Framme på Hotel Alexander. Fyra timmars sömn fick jag och har nu varit vaken i 24. Lokal tid är 02:04. Over for now.

New York waiting

Förväntningar och packande. Nu är det så dags att sova. Vi ses på JFK.