"Vet Peter Forsberg något om det? Har du numret till honom?"

Har lyssnat på de tre första avsnitten av Filip Hammar och Fredrik Wikingssons podcast, som drivs via Aftonbladet. En riktigt rolig show som verkligen nyttjar formatet på helt rätt vis, de skapar flertalet gånger saknad och frustration över att man inte spelar in eller på annat vis dokumenterar de mest skruvade diskussionerna kring absolut nonsens, som man har med sina vänner över en kopp kaffe eller i gröngräset en slö sommardag. Dessutom har killarna lyxen att kunna ringa upp någon ur sitt breda kontaktnät för att fortsätta driva diskussionen. Vad säger Tomas Ledin om att han långsamt slutar associeras till svensk sommar? Och tycker Markus Krunegård att Marcus Birro pissar för mycket på Norrköping?

Troligtvis det, i min mening, bästa som duon producerat sedan Boston Tea Party. Kanske för att uppläggen är ganska lika, med iakttagelser och frågeställningar som sedan kan konkluderas med hjälp utifrån. Diskussionerna som utgår från vardagen eller populärkulturen och slutar i något annat påminner också om andra favoriter som Chuck Klosterman eller i vissa stunder till och med Seinfeld.

Full circle

Lyssnade på Morgonpasset när jag bilade till jobbet imorse. De diskuterade film- och tv-spoilers (ett hett ämne om man som jag lyssnar på The /Filmcast) och Hanna Hellquist snackade om Fredrik Strages blogginlägg där han nämner en viss tisha på temat. Tittade ner på mitt bröst och insåg att jag var helt rätt klädd för dagen.

"I must break you!"

Älskade Dolph Lundgrens korta besök på Tonight Show igår! Han verkar verkligen vara en person som bjuder på sig själv, lyssna bara på hans program för Sommar i P1 om ni får möjligheten.
Grattis på födelsedagen, Drago!

Bra saker vecka 14:

• Spotify. Som ni märkt tidigare i bloggen, och som ni kommer märka i resten av detta inlägg, så är det förutom en utomordentlig kulturfontän även ett ypperligt sätt att länka till musiktips!
  
• Bob Hund. Att ligga lågt i nästan ett decennium och sedan slå stenhårt med en underbar platta som Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk, det är det få band förunnat att lyckas med. Helt klart i nuvarande topp fem för året, tillsammans med senaste släppen från Animal Collective (Merriweather Post Pavilion) och John Frusciante (The Empyrean).
  
• Hans Melange! Har lyssnat ikapp kanske sju avsnitt Mammas nya kille genom deras podcast. Hans Melanges martyriska cravings (bli kölhalad, bli brutalt omopererad till kentaur med mera) är bara en av alla lysande detaljer som får magmusklerna att krampa och lungorna att kippa efter luft.
  

"Tonight, a comedian died in New York."

Hur ska man sammanfatta en filmupplevelse efterlängtad i två års tid (om inte längre)? Jag har aldrig haft så svårt för att koppla bort en skriven förlaga från mitt mentala bildspel, som strax innan jag satte mig för att se Watchmen. Men det hjälpte ju föga. Kanske var det svårare än någonsin även för skaparna. Vid filmatiseringar av traditionella, skönlitterära verk finns inga färdiga bilder och karaktärsutseenden att följa.
Men på den punkten fanns inget att oroa sig över. Precis som lyxnörden Zack Snyder själv påstått i åtskilliga intervjuer så finns det en tydlig strävan i filmen att följa serieromanen till bästa möjliga exakthet. Den visar sig främst i de nästan identiska kostymerna, den bildlika sminkningen och kameravinklarna som på ett övertygande sätt härmar bildrutorna.
Skillnaderna är främst narratologiska. Befogade ändringar har gjorts både för att göra berättelsen mer vänlig för filmmediet i stort och anpassad för spellängden på 162 minuter. Bara ett fåtal, detaljpetiga ändringar har gjorts så gott som i onödan. Den mest irriterande, för egen del, var nog ett ögonblick som delvis omställde karaktären Rorschach från bokens tysta, utstuderade sociopat till ett mer handfast dito. Ett störningsmoment som kanske till stor del beror på min otroliga fascination för karaktären, en av mina absoluta "favoriter" i litteraturhistorien.
Filmen höll verkligen inte tillbaka när det gäller våld av det mest magstarka slaget. Den är inte fylld av det, men de få scenerna är brutala. Ännu mer magstarkt är det då att se filmen med fel publik, som otroligt nog lyckas hylla det nämnda våld som berättelsen i sig vill fördöma. I vårt fall var det en handfull killar som skrattade högt genom en oväntat brutal (försök-till-)våldtäktscen. Det är även anmärkningsvärt hur vissa lyckas gapskratta när de får se en blå penis för femte gången, medan folk rycker på axlarna åt det tveksamma sätt som kvinnor skildras på i rader av Hollywood-produktioner.
När vi ändå är inne på temat Dr. Manhattan. Filmens effekter var riktigt pråliga och den troligtvis ganska svåranimerade blå gubben framställdes med hyfsad dignitet, vilket ju krävs för att ge karaktären rätt respekt. Särskilt som de i filmen har ökat hans betydelse för berättelsens utveckling. Ett av mina favoritkapitel i boken, som återberättar Jon Ostermans omvandling, blev en förkortad men ändå ganska speciell del av filmversionen. Billy Crudups ominöst monotona röst passade också riktigt bra.
Musikvalet till filmen var väldigt intressant och försatte berättelsen till en annan sinnesstämning än den lästa. Vissa val var lika självklara som passande, sett till citeringar i förlagan (timingen på textraden "two riders were approaching" var väldigt effektfull). Sedan var öppningssekvensen, ackompanjerad till Bob Dylans The Times They Are a-Changin', ett annorlunda och väldigt lyckat anslag. Till och med de mer lekfulla styckena, som 99 Luftballons(!), smälte in oväntat bra. Sedan fanns det även närapå katastrofal användning av kända stycken, som alldeles för överanvända Hallelujah (i detta fall Leonard Cohens egna version) i en sexscen som kanske blev onödigt cheesy och långdragen. Även om den på sätt och vis också känns menad som en parodi. En väldigt mixad musikpott med andra ord.
Sammanfattningsvis är det en väldigt maffig filmupplevelse, som enligt mina medbesökare inte alls var särskilt svår att hänga med i för oinvigda (vilket den fått rejäl kritik för). För de som däremot läst och gillat serien kan jag bara understryka vikten av att se filmen så öppetsinnat som möjligt, hellre som ett eget verk vid sidan av förlagan snarare än en återgivning av densamma. Sen kan ni göra som mig och längta efter den beryktade cirka-tre-timmar-och-tre-kvart-Extended/Director's Cut-utgåvan på dvd.

Vill ni ha en all-out-nerdfest-recension av filmen (vilket några kanske väntade sig på den här sidan) så kan ni även lyssna på Kevin Smiths välsammanfattande besök hos /Filmcast podcast. Cirka tre timmar långt.

Media och beslut

Expressen sköt ju sig själva i foten när de slutade med serier! Vilken seriös tidning har inga serier!?
- Daniel

För att spinna vidare: Vem väljer musik på P3 Dokumentär? Lite enerverande är det ju när gamla statsgubbars intressanta avslöjanden om Stig Wennerström avbryts med ett Tookyyoo, you got the rythm in you! och annan eurodisco.

Rekyl - Tema: Krogen

Eftersom sändaren var trasig i tisdags sänder vi ett extrainsatt, ungefär halvtimmes långt program av Rekyl ikväll klockan 18:30. Temat för kvällen är Krogen och jag gör min debut som programhallåa i studion. Frekvensen är 102,3 som vanligt.

Radio Rekyl - Tema: Koncept

Denna afton klockan 18:30 bjuds vi på ännu en Rekylsändning. Radiofrekvensen kring Umeåtrakten är 102,3. Ni andra kan som vanligt använda webbradion.
Ikväll gör Laggan debut bakom micken, medan Titti sköter tekniken. Jennie blir intervjuad i studion om sin Lost-klubb. Kickis har med ett reportage om Klubb Subjekt, queerklubben som brukar hålla till på Norrlandsoperan. Själv har jag med ett ganska långt inslag om konceptskivor.
Lyssna lyssna!

Radio Rekyl - Tema: Sinnen

Denna afton klockan 18:30 bjuds vi på ännu en Rekylsändning. Radiofrekvensen kring Umeåtrakten är 102,3. Ni andra kan som vanligt använda webbradion.
Ikväll gör jag debut på den tekniska sidan tillsammans med Johan Lagge Lagrelius. Johan har även med ett inslag om hörselhandikapp. Vi kommer även få höra ett inslag om ironi, utfört av den aktive bodonibloggaren Örjan, och Jennie har gjort ett reportage om bäst före-datum.
I studion levererar Lenitha i vanlig ordning och hon har själv med ett reportage om longboardåkning.
Något för alla smaker, so tune in!

Radio Rekyl - Tema: Lokal musik

Klockan 18:30 ikväll. 102,3 är frekvensen för alla i Umeåtrakten. Ni andra kan använda webbradion. Ikväll har jag med ett inslag om en mystisk källare på Fysikgränd samt en skivrecension av Arctic Monkeys debutplatta som jag skrev om här för någon dag sedan.
Dessutom kommer vi få höra CJ:s inslag om bandet The Crystal Caravan. En av karavanmedlemmarna själv, den eminente Björn Lohmander, har dessutom gjort ett inslag om bristen på replokaler i Umeå. Även det kan ni höra ikväll.
I studion sitter Titti och Lenitha och totaldominerar etermediet, som vanligt!

Radio Rekyl - Tema: Boende

Klockan 18:30 ikväll. 102,3 är frekvensen för alla i Umeåtrakten. Ni andra kan använda webbradion. Har inget inslag med i kvällens program och är inte helt säker på vilka andra som har det heller, men om inte annat kan ni lyssna in på Titti och Lenithas suveräna jobb i studion. Bra musikval brukar de göra också!

Passion är lidande

In the worst of all your fears,
you have come so far to hear.
Then turn to shout where your name
is the laughingstock.
/
I'll make you wish
you hadn't burned our time before.
I'll live through this
in a manner cursed in my own accord.
/
In my presence you will make
sure the fiction meets its fate.
The death will brace your face like a charachter.
Through these lessons you have learned
all the worlds from here must burn.
For as God demands in the end we miss.
Coheed and Cambria - Willing Well III: Apollo II: The Telling Truth

Ikväll gör jag premiär i radio. Det är radioprogrammet Rekyl på Umeås studentradio som gäller. Temat i kvällens program är "Passion" och jag recenserar filmen The Passion of the Christ. Så alla i Umeå-området, rulla in på frekvensen 102,3 klockan 18:30. Till er andra, testa webbradion.

Nu ska jag ner på stan och titta på snowboardåkning och göra intervjuer.

Bland tårtor och andra livsmedel

Igår började jag jobba på ICA. Det har gått mycket smärtfritt hittills. Eller ja, jag slog förvisso i huvudet i kartongpressens tak när jag tömde den igår, men jag syftade främst på att det var väldigt lätt att komma in i de gamla rutinerna. Iår mer än någonsin behandlas jag nästan som en "ordinarie" i butiken av både personal och kunder. Antar att jag jobbat där tillräckligt många år för att göra mig igenkänd.

Idag hände en rolig grej. Eller ja, snarare två. För det första var det idag Tobbes tjugoårsdag. Eftersom festande inte riktigt passar in på en vardag så åt vi (åtta personer totalt) kopiöst mycket tårta, däribland en pannkakstårta som jag, Punger och Pär lagat till, samt spelade sällskapsspel. Pär och födelsedagsbarnet tog hem segern och Kunskapsjakten (Nationalencyklopediens frågespel) var spelet som gällde. Mycket trevlig afton helt klart. Lyckades dock inte få min present transporterad hemifrån till Ekshärad, så den får vänta tills Tobbe kommer hem från Sundsvall på måndag. Av den anledningen får jag även vänta med att berätta dess innehåll.
Den andra roliga händelsen var att jag kom med i "Fördomsprofilen - Film" i Christer i P3. Kring den saken finns det dock allt för mycket att berätta (skulle bli så mycket att återberätta alla frågorna och hela analysen), så ni kan istället lyssna på det själva om ni så önskar. Tobbe spelade in det hela, så det är bara att kontakta mig så ordnas det på något vis.

Nä, nu ska jag gå ner och titta på film eller nått. Niklas är ledsen i ögat för att han ska upp och jobba medan jag sitter och knäpper vid datorn i rummet bredvid. (Här bör tilläggas att Niklas inte kan sova ens om köksklockan på nedervåningen i andra sidan huset skulle ticka bara lite högre än den gör.)