Resedagbok i transkription - Kapitel III

Senaste utlandsresan att dokumenteras i min resedagbok gick först till Krakow och sedan vidare med tåg till Berlin. Här en transkription.

SJ:s tåg 642

X2000 (Karlstad -> Stockholm)

22 juli 2011

Med över en timmes försening närmar jag mig nu huvudstaden, där byte till den mindre banan ska ta mig till Pungers boning. Det är inte mycket mer än sju timmar kvar tills flygbussen ska ta oss till Skavsta. Knappt tio timmar innan flyget lyfter mot Krakow. Tågförseningen kommer onekligen pressa de tillgängliga sömntimmarna ännu en bit, även om jag med min nuvarande dygnsrytm redan innan hade små förhoppningar om att få någon blund.

Fast tidspressen är väldigt sekundär - större är peppen inför den stundande resan. Tre dagar Krakow, sedan tåg till Berlin för ytterligare fem dagar i min andra hemstad.

Undrar om de har Fireball Sour i Polen?

/Magnus

Chłopskie Jadło

Polsk restaurang, Krakow

23 juli 2011

Vår vistelse i Krakow har under den första dagen överskuggats av den ofattbara Oslo-incidenten. Vanligtvis vid utlandsbesök är nog ingen av oss särskilt benägen att följa nyheter, men när vi upptäckte att vårt hostel tillhandahöll gratis wifi surfade vi genast in för att ta del av den senaste utvecklingen. En norrman på vårt hostel, från Drammen utanför Oslo, hade precis kommit tillbaka från ett besök i Auschwitz när han fick veta att en högerradikal terrorist skjutit ihjäl flera ungdomar där hemma.

Vi försöker släppa den tunga händelsen tills vi kommit hem igen och ger oss ut för att upptäcka Krakow.

/Magnus

Kiki Blofeld

Strandbar, Berlin

27 juli 2011

Bara fyra dagar efter det senaste inlägget och redan har mycket hänt! Näst sista dagen i Krakow blev en judisk dag: Vandring i judiska kvarteren Kazmierz och besök på Schindler-muséet. Efteråt fick vi skjuts av en skön gubbe med knallröd kommunistvan tillbaka till vårt hostel. Nästa dag bestämde vi oss för att ta en guidad tur genom den gamla kommunistförorten Nova Huta, och vem var vår sjukt kunnige guide om inte gubben med vanen från dagen innan. Vi åkte inte förbi ett ruckel som han inte hade minst 20 grejer att säga om. Han lät oss även köpa med lite öl som färdkost i den röda skåpbilen. Turen toppades med en klassisk kommunistlunch på en s.k. "Milky Bar" i Nova Huta, skolmatsalsfeeling med 10-kronorsmat.Vi tackade av vår ledsagare med dricks och kompenserade senare på kvällen den fattiga lunchen med lyxig middag på argentinsk grillrestaurang. Mört kött och fantastisk efterrätt för inte många hundralappar.

Dagen för resans start var förvisso mycket tidigare, men när vi steg upp för att ta tåget mot Berlin var vi inte mycket piggare. Lyckligtvis lyckades vi sova av och till under ungefär halva tiotimmarsresan.

Viktor drog på sig en förkylning som nu kureras. Jag, Tobbe och Punger laddar inför kvällen.

/Magnus

Tåg 637 (SJ X40)

Södertälje Syd -> Karlstad C

31 juli 2011

Efter en rekordregnig helg i Berlin (jag har nog själv aldrig sett staden så blötlagd) förärades jag och Tobias med en timslång försening på en av tågförbindelserna hem. Efter dryg väntan på en av Södertäljes perronger rör vi oss äntligen mot Karlstad. Och vädret har ju åtminstone varit behagligt medan vi suttit och rullat tummar.

Skyfallet i Berlin inspirerade som sagt inte till några stordåd, men vi kämpade ändå tappert för förnöjelse. Särskilt fredagen blev en underlig tur. Mattias låg "hemma" i Werners lägenhet, däckad av feber. Jag, Tobbe och Viktor började dagen med ett besök på KaDeWe. Inomhus kändes som en bra idé när spöna stod i backen. På varuhusets sjätte våning, "finsmakaravdelningen", köpte Viktor 350 gram Bergsteiger, salami från Österrike. I sin tunna jacka var utbuktningen sedan tydlig att se resten av dagen, kvällen och natten. Vi tog tunnelbanan till Kreuzberg och favorithaket Il Casolare, jag med en utsökt Quattro formaggio i tankarna. På restaurangen mötte vi helt oväntat en tjej från stan som vi hade hängt med bara två kvällar tidigare. Hon kom dit med en kille som vi av och till dividerade huruvida han var en pojkvän, dejt eller bara vän. Raska kypare, snabba blickar och nickningar gjorde att vi placerades vid samma bord. Till en början rådde en smått obekväm stämning, inte minst för att vi tre sattes mittemot paret (eller icke-paret?) i en känsla av korsförhör. Men när öl, vin och italienska deglock började flöda in på bordet luckrades det hela upp en aning och vi kunde lämna bordet med någorlunda heder i behåll. Förvisso inte utan att Viktor slängde en möjlig sten i glashuset med sitt avsked "sorry we ruined your date".

Vi siktade in oss på en bar, där vi kunde dricka rusdryck mellan sex ögon istället. Vi bestämde oss för absintpuben Druide och styrde fötterna i riktningen. Bara 50 meter från målet blir vi plötsligt tilltalade av en stressad man med digitalkamera. Vid sin sida har han två tjejer i någon slags utstyrsel som får dem att se ut som en blandning mellan mjölkpigor och servitriser. Mannen förklarar att de samlar bilder åt ett spritföretag, föreställande människor som dricker drinkar gjorda på deras märke, men på grund av hällregnet hade de varken lyckats få ihop bilder eller någon större lust att fortsätta arbetsdagen. Erbjudandet var därefter: Ställ upp på en bild och få en flaska konjak. 30 sekunder senare stegade vi in hos absintdruiden, nu med både en rejäl bit korv och ett helrör i packningen. Vi mellanlandade någon timme och hann med både drinkar, öl och en, eller i Viktors fall två, veckans absint.

Med en fräsch anis- och salmiakliknande andedräkt vandrade vi till Dr. Pong och paddlade några pingisbollar. Det gick bra, alla fick hamna i topp tre och Viktor "Victory" Sehr kammade såklart även en vinst, innan Pauline kontaktade oss och ropade oss till en ny klubb i stan (Holzener Kater eller vad den kan ha hetat, gamla Bar 25 hursomhelst). Plötsligt fick vi lite bråttom, konjaken gavs kvickt i present till Pongs dörrvakter och vi vinkade till oss en ukrainsk taxichaufförs uppmärksamhet. När vi sedan hoppade ur caben utanför klubben lyckades Viktor, på något underligt vis, få med sig salamin men glömma mobilen. Efter att ha ringt några stressiga signaler till fel nummer, och väckt en bitter tysk mitt i natten, lyckades jag nå fram till Viktors mobil och en röst med tydligt östeuropeisk brytning. Chaffisen fick en ståtlig dricks för att ha vänt tillbaka med telefonen, men verkade själv ha hoppats på ännu mer.

Klubbens infart och gård förvandlades långsamt till festivallera i busvädret, men när vi väl tog oss in hängav vi oss rökiga dansgolv, brokiga beats och Berliner Pilsener. Jag märkte knappt hur tröttheten efter heldagen kom ikapp mig mot femsnåret, men när Pauline frågade om jag mådde bra förstod jag att det var dags att kasta in handduken.

En mindre omständig taxiresa tog oss tillbaka till Weissensee, där vi köpte nattamat lagom till den värsta störtskuren. Raskt flög vi till fots mot lägenheten, där vi slängde av oss våra inpyrda och genomsura kläder. De sista vakna minuterna ägnades åt livfullt filosoferande i köket. På bordet låg tre portioner pommes och 350 gram Bergsteiger.

/Magnus

Min växande avsky för hat

Sommaren går mot sitt slut och jag har som planerat ägnat den åt saker jag älskar i livet. Umgås med familj och vänner, iaktta unika människor och ögonblick både i trakter runt omkring mig och platser jag aldrig tidigare besökt, ta del av populär, fin och ful kultur som får mig att reagera, reflektera eller helt enkelt krevera.

Men myntet har en smutsig baksida. I mitt strövande bland det som är vackert så har jag tagit del av människors värsta egenskaper. I kommentarstrådar till tidningsartiklar eller nedanför vilket youtube-klipp jag än just tittat på, hittar jag en världssyn lika svartvit som texten på skärmen. Brådstörtade slagord av rashat, förtryck av religioner och sexuella läggningar. Helt vanliga människor som uttrycker sanslösa åsikter om personer de aldrig träffat. Gömda bakom datorskärmens trygga barriär flödar deras fientliga exkrement till ord. Redan där kände jag för att gråta, kanske rent allmänt över den situation världen befinner sig i. Där det verkar helt okej för människor att hata varandra enbart för landet vi kommer från, personen vi älskar, musiken vi lyssnar på eller andligheten vi tror eller inte tror på. Men sommaren hade bara börjat.

Fredagen den 22 juli var en lång dag för mig, den första dagen på en veckas resande. Jag var utmattad från en fantastisk kväll med roliga människor och mitt tåg till Stockholm försenat med nästan en timme. När jag väl satt på min plats stängde jag ute omgivningen med musik och tog inte av mig lurarna förrän jag kommit fram till min vän Mattias. Det var han som berättade för mig om världsnyheten jag gått miste om. När vi satte oss vid datorn rann floden av hat starkare än någonsin, det fanns ingen hejd på anklagandet, fingerpekandet. De första timmarna av rapporteringen var ett politiskt "hela havet stormar", i såväl etablerade som sociala medier, där fördomsfulla hatbudskap följdes upp av patetiska försvarstal när den egentliga situationen klarnade upp.

Tidigt morgonen därpå gick vårt flyg. Vi försökte koppla bort det som hänt, ta det senare, men vid flera tillfällen tänkte jag på Norge före Krakow eller Berlin.

Idag, när jag kom hem, gick jag tillbaka i nyhetsarkiven. Det brast för mig, som om jag medvetet hållit mig för gråt hela den gångna veckan. Jag gråter medan jag skriver det här, jag skäms inte över att erkänna det.

Ända sedan den 22 juli har mina egna tankar varit en enda känslostorm. Jag skriver inte den här texten för att hälla bensin på en politisk diskussion som just nu ligger på gränsen att brisera. Jag skriver den för jag mår så oerhört dåligt. Jag mår dåligt över att människor kan känna så starkt hat. Så starkt hat att de tycker sig ha rätten att ta en annan människas liv. Att människor kan rikta vapen mot barn och skjuta. Igen. Och igen. Jag mår dåligt över att det inte var första gången. Över att det troligtvis inte var den sista. Att vi inte lärt oss att hat föder hat. Att det är så jävla enkelt att göra knytnäve av en öppen hand.

Jag kanske är en ynklig människa, men jag har alltid trott på att hat bara föder förlorare. Ingen har något att vinna på det, allra minst den som känner det. Jag inbillar mig i min enfald att jag inte är ensam om det. Miljoner svälter på Afrikas horn och lika många dör i Seouls översvämningar som på Utøya, men terrorattackerna i Norge är det första som syns på tidningarnas nätsidor, det första som syns när jag stänger ögonen, och jag tror inte enbart det beror på den geografiska närheten. När vi egentligen borde göra vårt bästa för att uppmärksamma och hjälpa medmänniskor i nöd så är det istället hatet som överrumplar oss, som skapar rubriker.

Jag känner stort för Norges sätt att hantera krisen, att vara starka och vägra hatet som redan fått alldeles för stort fäste. Inte begå samma misstag som andra. Inte hata tillbaka. Välja att gråta istället. De bästa orden som fötts ur sorgen är att sörja är inte att vika ner sig. Det innebär inte att stå försvarslös inför hatet, utan stå gemensamt mot det.

Ta för fan hand om varandra.

Berlin i transkription - Kapitel II

"Hamlet"

Färja mellan Helsingborg och Helsingør

3 augusti 2010

Inatt bar det av, igen. Mot Tyskland, Liebenwalde och Berlin. Mindre planerat, men en möjlighet visade sig att bila ner för att senare i veckan möta upp Punger och Tobbe i stan. Redan klockan halv två på natten satte vi oss i bilen, en tid då jag vanligtvis inte ens gått och lagt mig. Det fanns emellertid inga större sömnhinder, med en tröttsam deckare i öronen slocknade jag strax efter Karlstad.

I Jönköping fick jag ta över ratten från morfar, vilket inte är en önskedröm med honom hökandes i nacken. Till slut sov dock såväl han som mormor och mellankusinen djupt. I ett försök att lämna det på det viset så skippade jag radion och hittade på egna väglekar, som "räkna roadkills". Sju stycken på 200 km, imponerande.

Återstår att se huruvida jag får bila i Tyskland lite senare. Smått nervigt att göra autobahndebut med morfars kärra.

/Magnus

Café i Friedrichshain

Berlin

8 augusti 2010

Efter en vecka med Jörg, fylld av monteringsjobb, bowling, öl, bowling, kött och bowling, har jag återförenats med de andra killarna. De landade under gårdagen och första natten hann vi äta på La Bandida, dricka kopiösa mängder öl från en handfull olika spätkaufs, besöka en kurios hemmafest i Kreuzberg för att slutligen skaka rumpan på en spännande (men troligtvis helt olaglig) takfest på en övergiven kontorsbyggnad vid den gamla flygplatsen Tempelhof. Efter att Pauline fört oss på villovägar och vi tagit en trött tågresa så kunde vi däcka i lägenheten vid ungefär åtta på morgonen.

Veckan som gick har även väckt många minnen från min boendetid i stan. Som när vi åt på Zagreb Grill, där jag på firmans julfest tänjde på gränserna för hur mycket öl och kött min mage kunde ta, för att senare snubbla över deras halvmeterhöga toalettröskel och nästan slå ihjäl mig mot pissoaren.

/Magnus

Werners lägenhet

Berlin

11 augusti 2010

Doktorn ordinerar: 100 varv runt bordet.

Vad Dr. Pong är doktor i är oklart, men hans medicin är att rekommendera. På den lilla pingisklubben blandas social frisksport med öl och elektro. Säkerhet med boll och racket gäller, för till sist återstår endast två spelare som får duellera om den ärofyllda vinsten - äran. Knack i bordet - och en ny runda börjar. Vinnarskallen blixtrade till, våra ögon lyste i blått och gult och vi kände alla att detta gällde mer än individuella prestationer, detta gällde J-O Waldner, Zlatan och Kung Adolf af Sverige. Gemensamma ansträngningar till trots: det skulle visa sig att den som utnyttjat fritidsgårdens möjligheter flitigast var Järfällasonen Viktor ("Victory") Sehr. Till honom vill jag bara - å mina och Kung Kamprads vägnar - säga: Sehr Gut!

/Tobias

Werners lägenhet

Berlin

12 augusti 2010

Dr. Pongs ordinationer kan ge oanade bakslag. Eller så var det kalaset vi hamnade på tillsammans med en hord "Down under":s som tog musten ur oss.

Hur som, jag, Tobias och Viktor "Victory" bestämde oss för att besöka den närbelägna sjön Weißensee. Magnus gick och köpte flickpresenter.

Bara ett stenkast från vårt herrnäste kan man alltså hitta ett litet annordnat sjöbadställe. Väder och vattentemperatur var mycket mer behagligt än gårdagens besök på det mer trendiga "Badeschiff", men såklart mindre fräckt. Ingen pool men väl en fontän.

Weißensee blev vårt vilohem denna dag för att orka med ännu en natt/morgon på stan. Jag är dock inte helt säker på att Dr. Pong skulle gilla dubbel-döner till middag och kvällsmat.

/Mattias

RyanAir flight FR9704

Berlin Schönefeld -> Stockholm/Skavsta

13 augusti 2010

Vi ringlade ner för Schönhauser Allee, medicinerade av de goda grannarna Dr. Pong och absintdruiden vid u-bahnhof Eberswalder Straße. Till vår förvåning var White Trash förhållandevis dött, klockan var inte ens tre på natten. Som tur var hade Viktor en plan.

"Det här ser bra ut", sa han och pekade på en skylt vid Kulturbrauerei som lovade "Sommergarten". Från utsidan kunde vi höra förföriska electrobeats, så vi slängde upp tre euro, stämplades och trädde in. Jag, Pauline och Tobias greppade varsin öl och tog några danssteg nära baren. Det tog bokstavligt talat sekunder innan en långväxt, kalhövdad kille dansade nära Pauline och gestikulerade frågande om hon och jag var ett par. Jag inväntade hennes reaktion och nickade sedan jakande för att hjälpa henne ur situationen. Killen dansade då över till mig, gjorde samma frågande gest och fick samma svar. Han dansade vidare, bort från oss. "Vissa killar ska alltid vara så påstridiga", sa Pauline. "Är det inte väldigt många killar här", frågade Viktor som en slags fortsättning. I samma stund kom Mattias från toan och antydde att konstiga saker hände där inne. Vi synade den närmsta omgivningen. Tighta linnen, silverkedjor och -armband, geléfasta frisyrer, skinn och neonfärger.

Pauline kunde blott konstatera: "Yeah. It's a gay bar."

/Magnus

Meanwhile, in South Africa

Upptäckte till min förvåning att tv-kocken Per Morberg skrivit kontrakt med Paraguays landslag.

Sydamerikanen Nelson Haedo Valdez är otroligt lik den svenske skådisen! Bäst från idag var annars kommentator Robert Perlskogs förmåga att vända ett självmål till något positivt:

"Danmark är fortfarande med i matchen, det är ju faktiskt de som gjort målet!"

Update den 15 juni klockan 22:40 - Fick medhåll från SVT-redaktionen för min tvillingspaning, tack för den!

Blivande klassiker från VF.se

Jag älskar ditt engagemang, Monica, men kan tyvärr inte hålla med dig.

Berlin i transkription

För ett år sedan införskaffade jag en finfin Moleskine i syfte att börja med en resedagbok. I helgen, vid mitt senaste besök i Berlin, fick den användning på allvar. Med mig hade jag denna gång Grabbarna Grus - Pär, Punger och Tobbe. En formidabel och händelserik resa är alltid svår att sammanfatta, men dessa utdrag ur dagboken kan kanske ge en mindre uppfattning.

Riga Flygplats (RIX)
2 april 2010

Berlin, vi är på gång! Med mellanlandning i ett Lettland som är gråare än alla klyschor, med grått väder och regn som topping. Tobbe tystades med en pizza, blodsockret var rekordlågt. Punger följde. Jag och Pär funderade på att dricka Kiss (päroncider), men tog en Cèsu.

/Magnus

Werners lägenhet
Berlin
3 april 2010

Resan hit gick chockerande smidigt. Enda två klagomålen att komma ihåg var att "hot meal" inte verkar betyda mycket för Air Baltic, samt att hunger kan vara en stor fiende. Speciellt under tidspress eller/och om man heter Tobias.
Väl här i lägenheten är det inget tvivel om att vi kommer att trivas. För mig och Tobias som redan varit i dessa krokar blev det flera kära återseenden: Skinnsängen, La Bandida - mexikansk restaurang, samt det otroligt charmiga spätcafé där vi då såväl som nu inhandlade öl och sprit till buspriser kl. 23.30. Hej Tyskland!
Lägenheten är nu delvis förvandlad till ett karlahem med ölflaskor, barbröstade män/pojkar och bäddar både högt och lågt. Men vi sov bra. Nyduschade och glada tacklar vi nu en ny dag i Berlin.
Schpannend!

--Mattias

Baustelle, Warschauer Straße
Berlin
4 april 2010

Vi är alla olyckligt kära.
I Berlin.
Gårdagen spenderades mestadels i Kreuzberg - flanerandes, ätandes, ölandes. Vi cirkulerade men återkom ideligen till Mehringdamm. På Seerose åt vi fabulös vegetarisk buffé och på nåt ställe därintill avnjöt vi kalla weissbier (och snus).
Vi testade vintageshoppingen på Colours där det mesta kan köpas för kilopris. Jag (Tobias) handlade skor som dock bara hade ett skosnöre.
Framåt aftonen retirerade vi till karlahemmet för en power-nap, en power-crap och en dusch. Vi ölade en smula och tog på gå bort-kostymen. Vid Warschauer St. mötte vi upp min tyska Facebookvän Pauline som tog oss till en bar för mer tysk öl, svensk vodka och tysk-svenska språkförbistringar. Vi drog vidare, förstås, till klubben Suicide Circus som låg i en övergiven fabrik under en bro. Den semi-legala klubben serverade billig öl och monoton minimalist-techno - en kombination som bör sätta den tjurigaste indieungen i trans efter några timmar.
Vi lösgjorde dock våra psyken vid halv fem-tiden och gick på jakt efter ett öppet dönerhak. I vårt hemkvarter hittade vi vad som var nära nog - en inrökt schweineschnitzel i bröd som inmundigades med varierad njutning. Undertecknad gav bort halva sin till Magnus som försatte den i "buk-arrest" innan nån hann säga "Einstürzende Neubauten".

/Tobias

Werners lägenhet
Berlin
4 april

"Attenzione!"
Il Casolare i Kreuzberg - "This place has a long-standing reputation for rude servers", menade Lonely Planet. Vi tog ryktet på allvar, beställde våra pizzor i rak "Soup Nazi"-stil och kallsvettades när Punger ställde komplicerade frågor vid beställning till den kalrakade, snabbpratande och hårdföre, italienske kyparen. Sedan åt vi våra (fantastiska) flôtlôck respektive pasta under andaktsfylld skräck, skämtandes om saker man helst inte ska fråga personalen. Efter en bra, men med tanke på den annorlunda måltidsupplevelsen välförjänt dricksning hamnade vi definitivt på kyparens goda sida och bjöds en varsin grappa att sätta fart på aftonen.
Grazie!

/Magnus

Berlins flygplats (Tegel)
Berlin
6 april 2010

Jag blev berörd. Bokstavligen och själsligt.
Baustelle är och var ett fantastiskt ställe. Vi var egentligen bara ute efter en kaffe (eller öl) och gick på skyltens inbjudan om "coffee - blackest in town" och hamnade i ett slapphetsnäste av hög rang.
Såväl kaffe som öl inmundigades, men det var en situation med brownie (och mynt) i hand som fastnade i mitt sinne. Vi led alla av internetabstinens och jag uppmärksammade att caféet delade utrymme med ett hotell, så jag frågade receptionisten om man kunde få access (iPhonen ville rulla). Hon svarade vänligt "självklart!" och jag uppfattade priset "free" som "three". Vid betalningsögonblicket (en hand med småmynt) stängde hon dock min hand och sa "darling, no. It's free."
Överraskning. Glädje. Berörd på insidan och ut. Access.

--Mattias

SAS Flight 2678 (Berlin -> Stockholm)
Någonstans ovan molnen
6 april

Det hektas i resebusinessen. Vid landningen i Berlin förstod hälften av de resande inte att en upplyst bältesskylt betyder "ta det lugnt, vi tävlar inte till bagageutlämningen!"
Till och med personalen verkar nu skynda på lite extra - "Ladies and gentlemen, this is your captain speaking. We would like everyone to board as soon as possible so we can get away from Berlin."
Jag tror ändå inte att folk har bråttom hem från Berlin, åtminstone om de fått uppleva en helg likt vår. Eller med tanke på att ett kallblåsigt Stockholm och tre plusgrader hägrar. Tillbaka till vardag, jobb och studier.
Tschüss, Deutschland!

/Magnus

Ack Vancouver, du sköna

Den svenska skidkvartetten har nyss åkt hem ett OS-guld i stafett. Markus Hellner körde sista sträckan och fick med sig en svensk flagga på upploppet, vilket han nämner i intervjun - "Med en flagga som det står Sunne på fick jag defilera i mål".
Ändå är det bara den näst roligaste Värmlandsreferensen i dessa spel. Den bästa kom från Christer Ulfbåge, när han efter damernas skidskyttestafett räknade upp samtliga svenska orter där det fanns "skidskyttestadion". Han lyckades nämligen få med Ekshärad i den mixen. Banans före-detta-skick är med andra ord relativt okänd för övriga världen.

"I want every kid in the world to know that you can do anything you want in life. Unless Jay Leno wants to do it to."

Har avvaktat med att kommentera den här nyheten, eftersom jag länge hoppats på en lösning i sista sekund, men det verkar nu klart att Conan O'Brien lämnar The Tonight Show efter dispyter med NBC. De ville senarelägga hans program för att få tillbaka Jay Leno på sin gamla sändningstid, men Conan vägrade eftersom The Tonight Show har sänts vid samma klockslag i 50 års tid. Resultatet tycks klart, att Jay får tillbaka The Tonight Show och Conan lämnar NBC helt för att söka lyckan på annat håll. Det är inte utan anledning som jag irriteras över bolagets osmidiga sätt att hantera de sjunkande tittarsiffrorna. Knappt ett halvår efter att de fått en hel drös anställda att flytta med sina familjer från New York till Los Angeles så fäller de krokben, på både programmet och sig själva. Jag undrar verkligen om de kommer kunna tvätta bort skamfläcken som hela uppståndelsen skapar. Troligtvis går hela planen i baklås med ännu färre tittare än tidigare så fort Conan och de andra lämnat det sjunkande skeppet.
Den här veckan verkar hur som helst bli den sista för Conan, Max, Andy och gänget på det nuvarande jobbet, så vi får hålla tummarna för att det kan komma något gott ur separationen med bolaget. Måndagens program visade i vilket fall att den ger en avslutning med grymma gäster och hänsynslösa skämt på NBC:s bekostnad, vilket inte går av för hackor en stund som denna!

Does not compute

Effektiviteten på bloggen har mött en vägg. Examensarbetet matas genom mitt system och ut genom fingerspetsarna, så för tillfället är mitt sinne avskärmat från det mesta som kan tyckas socialt eller mänskligt. Insåg idag att jag till och med handlar julklappar som en maskin, både i resonemang och genomförande.
Under tiden försöker jag finna nöje i de små tingen. Ett av dem är husguden Douglas Couplands twitterflöde:

"Read a book and be lost in your own private world: society says that’s good, and yet playing a game alone is a socially damaging activity."

"Mr. Gorbachev, tear down this wall!"

Eastside gallery three
Originally uploaded by Magnus Bergström

Idag går mina tankar till de som fick sätta livet till, på grund av en flera kilometer lång vägg. Och till de som kommer fira 20 år av återförening.

You don't speak spanish, right?

Jim Jarmusch nya film The Limits of Control verkar ha fått sin beskärda del av såväl ris som ros av de som hittills sett den. De tvivlande har nedvärderat den som "pretentiös" (vilket jag inte alltid tycker behöver vara något negativt) och "händelsefattig" eller "långtråkig".
Själv gillade jag den verkligen. Jarmusch har lyckats använda episodfilmskonceptet, ungefär som det i hans eget projekt Coffee and Cigarettes, för att väva samman en fungerande story. I berättelsen får vi följa en tystlåten man, till synes en yrkesmördare, som rör sig genom diverse spanska orter för att träffa kontakter och utbyta information. Filmens styrka ligger i de mötena. De börjar alla med samma fras, ett slags lösenord, för att sedan övergå i diskussioner kring populärkulturella intressen. "You don't happen to be interested in art by any chance?"
Även om diskussionerna mest är monologer från informanternas sida så driver de effektivt på filmen, var och en av dem med ett eget särintresse. Det blir dessutom en rejäl dos metahumor när Tilda Swinton träder in som patinablond filmfantast. "Have you seen Rita Hayworth in that movie? I think it's the only one where she plays a blonde, you could tell it's not her natural color."
Ett hett tips för den som är sugen på lite mysig nedtempofilm, med många bekanta gästspel i rollistan!

Touché, my friend.

Min presentationstext på Filmtipset:
"Kom ihåg att varje osedd film är en sevärd film!"

Josefs presentationstext på Filmtipset:
"Till Magnus: Bara för att Jordgubbar med riktig mjölk är en osedd film så är det inte en sevärd film."

Telefonpyssel

Instruktioner:
1. Ta fram din mobil.
2. Gå till Inkorgen.
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i SMS:en.
4. Fråga 1 - Första meningen i första SMS:et.
5. Fråga 2 - Första meningen i andra SMS:et, o.s.v.

Resultat:
1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
- Absolut!

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
- Härligt.

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
- Haha, en tshirt och ett par byxor.

4. Vad är det fulaste du skulle kunna säga åt din fiende?
- Har du glömt kläder hos nicklas, där vi var på fest först?

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
- Det var lite för skoj igår, blä vad bakfull jag är!

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
- Hur är det där borta?

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
- Vart exakt sitter ni?

8. Vad vill du höra mest av allt?
- Helgjuten afton!

9 Vad kommer bli dina sista ord vid liv?
- Oj, hej!

Nördi schnördi fitness

I'll probably meet someone who thinks all I do is sit in my apartment, listen to LA gunshots, do shots of tequila and smoke pot. All day long. But I don't do that every day.
- Chuck Klosterman

Många delar av mig motsvarar arketypen av en nörd. Och då menar jag inte en ball nörd, en representerant för den klädtrend som växt sig stark de senaste åren. Jag menar den sorts nörd som i amerikanska high school-rullar fick ta emot spottloskor från footballagets hårdingar, medan han kravlandes plockade upp fysikböckerna som de vält honom ur famnen. Jag menar den sorts nörd som, trots en relativt tidig alkoholdebut (i ett desperat försök att nå upp till de coola killarnas status), hellre körde ett parti Drakar och demoner, diskuterade livet och universum eller konsumerade litteratur och film på helgerna.
Nu har mitt liv kanske inte sett ut på det viset, åtminstone inte exakt så. Men var dag visar mitt obotligt stora intresse för de mest irrelevanta saker, att nörden inte är tillfälligt inneboende. Dessutom har saker som kan uppfattas som typiskt "nördigt" blivit ren avslappning för mig. Matematik är det tydligaste exemplet. På gymnasiet läste jag naturvetenskaplig linje, med inriktning på matematik och datavetenskap. Samtliga matte- och programmeringskurser avverkades, fysik och kemi likaså. Jag har aldrig sett så många siffror, under så kort tid, vid något annat tillfälle i mitt liv. Det var, med stor sannolikhet, en bidragande anledning till att jag vände tvärt inför universitetstiden och läste svenska och litteraturvetenskap den nästkommande hösten.
Sedan dess återvänder jag till matematiken av helt andra anledningar. För rekreation. Kluriga pyssel och problem. Ibland skapar jag mig ett matematiskt huvudbry på egen hand, för att hindra hjärnan från att tänka på andra, mycket jobbigare saker. Mitt senaste verk är ett Excel-dokument, designat för min nyligen påbörjade tantträning - stegräknaren. Föga snyggt eller imponerande, men graden av nördighet är tydlig. Här får ni en skärmdump. Enjoy.

"Just a matter of time, I suppose."

Five days from now, director Zack Snyder will either be the most beloved man in pop culture, or he will be dead - murdered by a chubby guy with bad hygiene wielding a replica lightsaber. What Snyder is attempting borders on insanity. To many, it is most certainly heresy. The chances that it could go very wrong are high, and if it does, you'd do well to get inside and lock your doors.
- Reed Tucker, New York Post

Sanningens minut är slagen i staterna. Nördeliten är på tå. På fredag har Watchmen premiär (en vecka senare här i Sverige, med lite tur sitter jag i en stor salongs biofåtölj i Stockholm vid tillfället) och de första recensionerna har börjat rulla in. Än så länge är det väldigt blandade åsikter kring filmen, men å andra sidan var inte heller serieromanen någon helt lättsmält historia.
Dessutom verkar en av de genomgående attityderna gentemot filmatiseringen vara att man främst kommer gilla den om man är ett tidigare fan av berättelsen. Exempelvis ger Kirk Honeycutt (Hollywood Reporter) kritik och påstår att skaparna vid inget tillfälle i filmen ger utrymme för nytillkomna att bry sig om berättelsen, medan Ian Nathan (Empire) sätter ett högt betyg och samtidigt håller med att det kan vara en nackdel att inte ha läst serien innan.
Kyle Smith på New York Post skyr emellertid inte sina hyllningsord. Han ger högsta betyg, kallar filmen för "nervkittlande sofistikerad" redan i rubriken och jämför den med flera av Stanley Kubricks verk och hur de togs emot på sin tid.

Start a band...

Litet pyssel hittat genom Facebook:
1 - Go to Wikipedia. Hit “random” or click http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
The first random wikipedia article you get is the name of your band.
2 - Go to Random quotations or click http://www.quotationspage.com/random.php3
The last four or five words of the very last quote of the page is the title of your first album.
3 - Go to flickr and click on “explore the last seven days” or click http://www.flickr.com/explore/interesting/7days
Third picture, no matter what it is, will be your album cover.
4 - Use photoshop or similar to put it all together. Preferably in a square format layout, like a nice old-timey vinyl album cover.
5 - Post it on your blog, together with these instructions for your readers.

PS: Mitt citat är av William Shakespeare och lyder i sin helhet: Our bodies are our gardens to which our wills are gardeners.

이동 인디언!

Det är en härlig dag att vara ekshäring, efter Sveriges VM-silver i skidskyttens mixstafett. På andra sidan jordklotet avslutar Bergman och Ekholm en suverän laginsats, som ger eko ända in på hemortens skvallernäste nummer ett: ICA Indianen. Inte ett ansikte saknade ett leende på läpparna när jag handlade mitt frukostbröd.

-------------------------

Television - Teacher, mother, secret lover!
- Homer Simpson

Har kammat hem några grymma fynd på Tradera senaste månaden, men den som kom på posten idag är ändå en personlig favorit. Den inbundna originalutgåvan av Chris Turners bok Planet Simpson.
En djupgående analys på över 400 sidor om hur The Simpsons kommit att påverka en hel generation. Och man måste bara älska ett litterärt verk om den gula familjen som inleds med orden For Ashley - I choo-choo-choose you.
Som guldkant ges förord av generationsförfattaren Douglas Coupland själv, dessutom, där han på ett precist vis sammanfattar det som komma skall: If this book were to have an alternative title, it would most likely be, How to Cook for Forty Humans. If that makes no sense to you, chances are you probably haven't read this far anyway.
Inte ens en hundring, frakt inräknad!

-------------------------

Senaste filmrecensionerna för Vertex ligger uppe nu: Låt den rätte komma in, Die Welle och Eagle Eye.

Nyord jag gillar - Nummer 1: "Persa"

Persa [päscha] persade persat verb
Att slå ett personligt rekord, exempelvis inom en viss idrottgren.

Exempel: Det var skönt att få persa igen, det var ju två och ett halvt år sedan jag persade sist. (Alahaji Jeng, 18 februari 2009)

It is the distant future, the year 2000.

Vi växte upp med Transformers och Turtles där det fanns en moralisk aspekt, man skulle göra det rätta. Nu växer de upp med Pokemon som går ut på att man ska ha allting.
- Petter sammanfattar 90-talisterna.

Nyårsaftonen för nästan exakt nio år sedan så satt jag på ett tak i Ekshärad. Jag inväntade tolvslaget med klasskamrater, vi skulle börja grundskolans sista termin.
Sedan vi samma kväll gick in i 2000-talet känns tidpunkten aldrig avlägsen. Millenieskiftet, det var ju inte så länge sen. Nu har snart ett helt decennium gått obemärkt förbi och nyårsaftonen 1999 är intet år längre bort.
Det känns underligt, som om åren slutade förlöpa över en natt. Inte utvecklingen, bara tideräkningen. Det är alltid 2000-talet och därför år 2000, ungefär. Kommer den känslan bestå?

Ett flummigt nytt år på er! Mina summeringar av det gångna året kommer snart.

Profit declined

[Min bror Daniel står vid pissoaren på ett uteställe. En för honom okänd man kommer in.]
Man: Tjenare Bergström!
Daniel: Öh... tja...
Man: Jag vet allt vem du är! Jag läser din blogg!
[Daniel inser missförståndet, men det hindrar honom inte från att kallt replikera:]
Daniel: Jaha, skiter väl jag i...