SJ:s tåg 642
X2000 (Karlstad -> Stockholm)
22 juli 2011
Med över en timmes försening närmar jag mig nu huvudstaden, där byte till den mindre banan ska ta mig till Pungers boning. Det är inte mycket mer än sju timmar kvar tills flygbussen ska ta oss till Skavsta. Knappt tio timmar innan flyget lyfter mot Krakow. Tågförseningen kommer onekligen pressa de tillgängliga sömntimmarna ännu en bit, även om jag med min nuvarande dygnsrytm redan innan hade små förhoppningar om att få någon blund.
Fast tidspressen är väldigt sekundär - större är peppen inför den stundande resan. Tre dagar Krakow, sedan tåg till Berlin för ytterligare fem dagar i min andra hemstad.
Undrar om de har Fireball Sour i Polen?
/Magnus
Chłopskie Jadło
Polsk restaurang, Krakow
23 juli 2011
Vår vistelse i Krakow har under den första dagen överskuggats av den ofattbara Oslo-incidenten. Vanligtvis vid utlandsbesök är nog ingen av oss särskilt benägen att följa nyheter, men när vi upptäckte att vårt hostel tillhandahöll gratis wifi surfade vi genast in för att ta del av den senaste utvecklingen. En norrman på vårt hostel, från Drammen utanför Oslo, hade precis kommit tillbaka från ett besök i Auschwitz när han fick veta att en högerradikal terrorist skjutit ihjäl flera ungdomar där hemma.
Vi försöker släppa den tunga händelsen tills vi kommit hem igen och ger oss ut för att upptäcka Krakow.
/Magnus
Kiki Blofeld
Strandbar, Berlin
27 juli 2011
Bara fyra dagar efter det senaste inlägget och redan har mycket hänt! Näst sista dagen i Krakow blev en judisk dag: Vandring i judiska kvarteren Kazmierz och besök på Schindler-muséet. Efteråt fick vi skjuts av en skön gubbe med knallröd kommunistvan tillbaka till vårt hostel. Nästa dag bestämde vi oss för att ta en guidad tur genom den gamla kommunistförorten Nova Huta, och vem var vår sjukt kunnige guide om inte gubben med vanen från dagen innan. Vi åkte inte förbi ett ruckel som han inte hade minst 20 grejer att säga om. Han lät oss även köpa med lite öl som färdkost i den röda skåpbilen. Turen toppades med en klassisk kommunistlunch på en s.k. "Milky Bar" i Nova Huta, skolmatsalsfeeling med 10-kronorsmat.Vi tackade av vår ledsagare med dricks och kompenserade senare på kvällen den fattiga lunchen med lyxig middag på argentinsk grillrestaurang. Mört kött och fantastisk efterrätt för inte många hundralappar.
Dagen för resans start var förvisso mycket tidigare, men när vi steg upp för att ta tåget mot Berlin var vi inte mycket piggare. Lyckligtvis lyckades vi sova av och till under ungefär halva tiotimmarsresan.
Viktor drog på sig en förkylning som nu kureras. Jag, Tobbe och Punger laddar inför kvällen.
/Magnus
Tåg 637 (SJ X40)
Södertälje Syd -> Karlstad C
31 juli 2011
Efter en rekordregnig helg i Berlin (jag har nog själv aldrig sett staden så blötlagd) förärades jag och Tobias med en timslång försening på en av tågförbindelserna hem. Efter dryg väntan på en av Södertäljes perronger rör vi oss äntligen mot Karlstad. Och vädret har ju åtminstone varit behagligt medan vi suttit och rullat tummar.
Skyfallet i Berlin inspirerade som sagt inte till några stordåd, men vi kämpade ändå tappert för förnöjelse. Särskilt fredagen blev en underlig tur. Mattias låg "hemma" i Werners lägenhet, däckad av feber. Jag, Tobbe och Viktor började dagen med ett besök på KaDeWe. Inomhus kändes som en bra idé när spöna stod i backen. På varuhusets sjätte våning, "finsmakaravdelningen", köpte Viktor 350 gram Bergsteiger, salami från Österrike. I sin tunna jacka var utbuktningen sedan tydlig att se resten av dagen, kvällen och natten. Vi tog tunnelbanan till Kreuzberg och favorithaket Il Casolare, jag med en utsökt Quattro formaggio i tankarna. På restaurangen mötte vi helt oväntat en tjej från stan som vi hade hängt med bara två kvällar tidigare. Hon kom dit med en kille som vi av och till dividerade huruvida han var en pojkvän, dejt eller bara vän. Raska kypare, snabba blickar och nickningar gjorde att vi placerades vid samma bord. Till en början rådde en smått obekväm stämning, inte minst för att vi tre sattes mittemot paret (eller icke-paret?) i en känsla av korsförhör. Men när öl, vin och italienska deglock började flöda in på bordet luckrades det hela upp en aning och vi kunde lämna bordet med någorlunda heder i behåll. Förvisso inte utan att Viktor slängde en möjlig sten i glashuset med sitt avsked "sorry we ruined your date".
Vi siktade in oss på en bar, där vi kunde dricka rusdryck mellan sex ögon istället. Vi bestämde oss för absintpuben Druide och styrde fötterna i riktningen. Bara 50 meter från målet blir vi plötsligt tilltalade av en stressad man med digitalkamera. Vid sin sida har han två tjejer i någon slags utstyrsel som får dem att se ut som en blandning mellan mjölkpigor och servitriser. Mannen förklarar att de samlar bilder åt ett spritföretag, föreställande människor som dricker drinkar gjorda på deras märke, men på grund av hällregnet hade de varken lyckats få ihop bilder eller någon större lust att fortsätta arbetsdagen. Erbjudandet var därefter: Ställ upp på en bild och få en flaska konjak. 30 sekunder senare stegade vi in hos absintdruiden, nu med både en rejäl bit korv och ett helrör i packningen. Vi mellanlandade någon timme och hann med både drinkar, öl och en, eller i Viktors fall två, veckans absint.
Med en fräsch anis- och salmiakliknande andedräkt vandrade vi till Dr. Pong och paddlade några pingisbollar. Det gick bra, alla fick hamna i topp tre och Viktor "Victory" Sehr kammade såklart även en vinst, innan Pauline kontaktade oss och ropade oss till en ny klubb i stan (Holzener Kater eller vad den kan ha hetat, gamla Bar 25 hursomhelst). Plötsligt fick vi lite bråttom, konjaken gavs kvickt i present till Pongs dörrvakter och vi vinkade till oss en ukrainsk taxichaufförs uppmärksamhet. När vi sedan hoppade ur caben utanför klubben lyckades Viktor, på något underligt vis, få med sig salamin men glömma mobilen. Efter att ha ringt några stressiga signaler till fel nummer, och väckt en bitter tysk mitt i natten, lyckades jag nå fram till Viktors mobil och en röst med tydligt östeuropeisk brytning. Chaffisen fick en ståtlig dricks för att ha vänt tillbaka med telefonen, men verkade själv ha hoppats på ännu mer.
Klubbens infart och gård förvandlades långsamt till festivallera i busvädret, men när vi väl tog oss in hängav vi oss rökiga dansgolv, brokiga beats och Berliner Pilsener. Jag märkte knappt hur tröttheten efter heldagen kom ikapp mig mot femsnåret, men när Pauline frågade om jag mådde bra förstod jag att det var dags att kasta in handduken.
En mindre omständig taxiresa tog oss tillbaka till Weissensee, där vi köpte nattamat lagom till den värsta störtskuren. Raskt flög vi till fots mot lägenheten, där vi slängde av oss våra inpyrda och genomsura kläder. De sista vakna minuterna ägnades åt livfullt filosoferande i köket. På bordet låg tre portioner pommes och 350 gram Bergsteiger.
/Magnus
