Back with a flix fix

Ouff, den troligtvis längsta av skrivpauser jag gjort hittills från det här stället! Som vanligt inte helt frivilligt, jobbuppstart efter sommaren och andra förpliktelser har väl varit partners in crime.

Bland mycket intressant som hänt sedan slutet på juli så får väl ändå det pågående "streamingkriget" i Sverige, mellan olika VoD-tjänster som vill regera marknaden, vara bland det mest aktuella. Särskilt när  redan på förhand upphaussade Netflix smög sig in för några veckor sedan så exploderade snacket i feederna. Mycket eftersom Spotify-prenumeranter får testa det gratis fram till nyår.
Utbudet på Netflix och flera andra streamingtjänster är väldigt begränsat än så länge, licensavtalen tar en jäkla tid, men det finns några guldkorn att kolla in. Här är ett försök till fem inte allt för uppenbara tips att hitta på Netflix just nu:

Hemligheten i deras ögon (El secreto de sus ojos) - Mörkt, spännande och oscarsvinnande kriminaldrama från Argentina. En vid tillfällen väldigt innovativt filmad historia som får alla svenska dussinpolisfilmer att se snöbleka ut och till och med ligger på en ganska stadig placering på IMDb:s Top 250-lista.

Louis C.K.: Chewed Up - Netflix har en drös stand up comedy-shower att visa upp vid lansering och Louis C.K. visar med den här rutinen från ett antal år sedan varför han är en av de ohotat bästa i branschen. Får inte missas!

Misfits - Den fantastiskt säregna, brittiska superhjälteserien(?) finns äntligen att beskåda för alla, lagligt och med svensk text! En väldigt smutsig och annorlunda vision av människors hantering av övernaturliga förmågor, med välskrivna karaktärsutvecklingar och storylines. Säsong fyra började i Storbritannien igår, de första tre finns att se på Netflix nu!

Party Down - Ännu en serie som blivit tragiskt förbisedd av svenska distributörer och kanaler, om jag inte missat något. En sitcom i The Office-anda om avslagna individer (ofta misslyckade birollsskådisar) som jobbar för en cateringfirma i Los Angeles. Många träffsäkra skådisar, bra timing och välskriven dialog. Väldigt förvånad att den aldrig slog större.

Persepolis - Filmatiseringen av Marjane Satrapis fantastiska serieroman är minst lika bra som förlagan (kanske tack vara hennes involvering i projektet) och utvecklar upplevelsen än mer med sin musik och sitt språk. Och den utmärkta, animerade tolkningen av Satrapis teckningar. En vacker och engagerande berättelse om en iransk tjej som ser tillbaka på sin uppväxt under Iranska revolutionen.

"If you go to Hiroshima, it's OK to be an optimist."

Jon Dore, en nyfunnen favorit.

"How awesome would it be if Jimmy Carter died that way?"

Louis C.K. visar än en gång hur lysande han är i sina spontana skämt, den perfekta talkshowgästen! Längtar otroligt mycket efter hans nya serie Louie och den senaste ståupp-dvd:n Hilarious.

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
Louis C.K.
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Tea Party

Conan bryter tystnaden

I en intervju för CBS 60 Minutes:


Och så lite extrasnack om bilen, Twitter och scenshowen:

Första klassens rävspel

Det finns en aura kring Roald Dahls berättelser som gör dem särskilt tacksamma att filmatisera. Kanske är det de färgsprakande miljöerna, som vi exempelvis fått uppleva i Tim Burtons tappning av Charlie and the Chocolate Factory? Eller de tydliga sagouppläggen och -sensmoralerna, som tillåter vuxna att bli barn för någon timme?
Själv tror jag det beror på absurditeten, som framför allt märks i bisarra karaktärer med förvånansvärda beteenden, som i den givna kontexten plötsligt känns helt självklara. Willy Wonka är ett typiskt exempel, en chokladfabriksentrepenör som utsätter slumpmässigt utvalda barn för olika prov, gärna på liv och död, för att hitta sin arvinge och dela ut några visdomsord på vägen.
Kombinationen av Dahls berättande och Wes Andersons regi känns av samma anledning helt lysande, åtminstone om man som jag snabbt tänker paralleller mellan exempelvis Willy Wonka och Steve Zissou, en annan pamp med oväntad agenda. Anderson lyckas dessutom förvalta denna känsla på bästa möjliga sätt när han tar sig an klassikern Fantastic Mr. Fox, då filmen både sammanfaller väl med sin litterära föregångare och andas samma säregna luft som hans tidigare filmer. De starka färgerna, klippningen som underbygger den svarta humorn och kanske framför allt de smått onaturliga, men samtidigt utmärkta dialogerna. Här märks också manussamarbetet med Noah Baumbach särskilt tydligt. Troligtvis har han ett finger med i spelet när sagovärldens ironiska svar på svordomar introduceras, där traditionella kraftuttryck helt enkelt har bytts ut mot ordet cuss. Väldigt effektfullt, särskilt då många av de ersatta orden snabbt skulle ha gett filmen en 18-årsgräns på andra sidan Atlanten. Det väcker i sig frågeställningen kring vad ett ord egentligen är, eftersom filmens dialog får oss att medvetet söka efter det "riktiga" uttrycket som passar in och såmed får oss att nästan ännu mer fastna vid dess betydelse än om det hade använts från första början. En absurd problematik som bland annat komikern Louis C.K. effektivt har behandlat i sina stand up-rutiner.
Och så sist, men helt klart inte minst, så använder sig filmen av magisk stop motion-animering. Något som bär med sig oväntat många fördelar. Bland annat känns det befriande med lite mer hårdkantat arbete, efter åratal av åtskilliga, fläckfria datoranimationer på vita duken. Den hempyssliga klipp-och-klistra-känslan, som i mångt och mycket påminner om Michel Gondrys vackra hantverk, passar dessutom så otroligt väl till en berättelse som i decennier har upplevts genom sagoböcker. Det fascinerar på helt nya nivåer, som en mental inblick i ett fantasifullt barns docklek.
Disney har i mer än ett halvt sekel arbetat med att göra animerad barnfilm som även kan underhålla och trollbinda vuxna tittare, ett koncept som Pixar det senare årtiondet närmast har tagit patent på. Fantastic Mr. Fox går ett steg längre, genom att vara en rakt igenom typisk Anderson-rulle, komplett med suggestiv tematik och satir, samtidigt som det råkar vara en barnfilm. Det är också en av många anledningar till att filmen med all rätt borde ta hem Oscarn för Årets animerade långfilm, men tyvärr har nog Pixar även veto i den frågan.

"I don't even know how you guys can understand what I'm saying"

Här är en liten sammanfattning av vad jag ägnade mig åt i helgen! Ganska exakt från min synvinkel till och med, jag misstänker att det är min nacke som syns till vänster i bild vid tillfällen.

Nu är det klart!

Louis CK på Chinateatern den 15 november! Fixade grymma sittplatser till billig peng.