Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg
2 november 2010
4 juni 2010
Paper boy
Häromveckan markerade jag mitt återtåg till de rödvita färgerna på Värmlands Folkblad. Fick erbjudande att börja recensera dvd-filmer och kunde ju svårt tacka nej till en sån sak! Dvd-uppslaget har nu tagit sommaruppehåll, men jag hann åtminstone bidra med fyra små texter. Här kan ni både läsa och kommentera:
Mer blir det i höst. Dessutom har Vertex börjat publicera mina recensioner på webben igen, här är vad som är nytt sedan sist:
Blir fortsatt skrivande även för Vertex i höst, så fler texter är på g.
Mer blir det i höst. Dessutom har Vertex börjat publicera mina recensioner på webben igen, här är vad som är nytt sedan sist:
Blir fortsatt skrivande även för Vertex i höst, så fler texter är på g.
2 juni 2010
Blivande klassiker från VF.se
Jag älskar ditt engagemang, Monica, men kan tyvärr inte hålla med dig.
10 augusti 2009
Lågkulturens riddare
Frilansjournalisten och författaren Chuck Klosterman har på kort tid gått till att bli en av amerikas största populärkulturella profiler. I boken Sex, Drugs, and Cocoa Puffs: A Low Culture Manifesto (finns i svensk översättning: Sex, droger och kalaspuffar) har han samlat nästan ett tjog essäer om diverse, samtida kulturfenomen. Allt från coverband till internetporr.Vissa delar av Klostermans samling är tämligen svårgreppade för oss européer. Exempelvis den där han framhåller fotboll som en totalt menlös sport och den amerikanska varianten som långt överlägsen. Eller den där han låter MTV:s The Real World stå som modell för alla dokusåpors sociala inverkan, trots att dess tittarsiffror är så gott som icke-existerande på den här sidan Atlanten och Big Brother, åtminstone i min mening, på ett mer uppenbart vis bär deras voyeuristiska essens (redan i namnet).
Å andra sidan samlar han många poäng i boken. Två favorittexter är den om hur frågan "What is reality?" ställs och besvaras i diverse Hollywood-rullar samt essän om lokaljournalistikens påverkan (och brist därpå). Den sistnämnda kändes nästan skrämmande sann.
Allt som allt en klart läsvärd samling, även om det inte alltid är enkelt att komma överens med Klostermans verklighet. Han skriver trots allt sina texter som om det inte finns något att diskutera, som att han bara konstaterar fakta. Vilket kan bli påfrestande. Å andra sidan beror det också på hur man besvarar just den frågan - vad är verklighet?
23 mars 2009
Fler ekonomifällor för Hagfors
Hagfors anmäls till tv-programmet Lyxfällan. Ett tydligare tecken på att invånarna är missnöjda med sin kommun går väl knappast att få? Självklart är det en ekshäring som kommit på det snajdiga initiativet. Knappast för att det kommer bli verklighet av förfrågan (även om tanken på det eventuella programmet redan kittlar skrattstrupen), men skapa reaktioner och ge kommunen ett wake up call tycks det ju ha lyckats med när nyhetsartikeln (Aftonbladets version, dock) blivit en av de mest länkade i bloggosfären.
19 oktober 2008
Media och beslut
Expressen sköt ju sig själva i foten när de slutade med serier! Vilken seriös tidning har inga serier!?
- Daniel
För att spinna vidare: Vem väljer musik på P3 Dokumentär? Lite enerverande är det ju när gamla statsgubbars intressanta avslöjanden om Stig Wennerström avbryts med ett Tookyyoo, you got the rythm in you! och annan eurodisco.
- Daniel
För att spinna vidare: Vem väljer musik på P3 Dokumentär? Lite enerverande är det ju när gamla statsgubbars intressanta avslöjanden om Stig Wennerström avbryts med ett Tookyyoo, you got the rythm in you! och annan eurodisco.
28 augusti 2008
Oförfalskade ögonblick ur en lokalreporters liv - Kapitel III
[Telefonen ringer strax före lunch]
Jag: Värmlands Folkblad, det är Magnus.
???: Hej, det är en elev på Frykenskolan. Jag undrar varför du har skrivit en så dum artikel.
Jag: På vilket sätt är den dum, tycker du?
Elev: Du skriver att det är mobbing på skolan, men så är det inte!
Jag: Ja, men det är ju varken min eller tidningens åsikt, utan det framgår klart och tydligt av artikeln att det är en enskild elev på skolan som upplever det så.
Elev: Jamen en elev! Det kanske är en procent av eleverna som är mobbade på skolan!
Jag: Är inte det en procent för mycket?
Elev: Nej!
Jag: Värmlands Folkblad, det är Magnus.
???: Hej, det är en elev på Frykenskolan. Jag undrar varför du har skrivit en så dum artikel.
Jag: På vilket sätt är den dum, tycker du?
Elev: Du skriver att det är mobbing på skolan, men så är det inte!
Jag: Ja, men det är ju varken min eller tidningens åsikt, utan det framgår klart och tydligt av artikeln att det är en enskild elev på skolan som upplever det så.
Elev: Jamen en elev! Det kanske är en procent av eleverna som är mobbade på skolan!
Jag: Är inte det en procent för mycket?
Elev: Nej!
27 augusti 2008
7 augusti 2008
Vem är du? Vem är jag?
Jag: Om jag vann 25 000 i månaden i 25 år så skulle jag inte sluta jobba, men åtminstone ägna mig åt hobbyverksamhet på heltid i några år. Något konstnärligt kanske.
Eric: Mhm, prostitution och knarksmuggling.
– Snacka om avantgardism.
Konstiga saker händer omkring mig nu. Ena kvällen missar jag ett samtal på mobilen, som visar sig komma från en telefon i Kenya. Sedan ringer en magasinsredaktör i Stockholm till mig för att hon har förväxlat mig med en inte helt obekant, fotojournalistisk namne (som bl.a. frilansar för Scanpix och är bildredaktör på Filter om jag inte minns fel).
Det var dessutom inte redaktören som hade letat fram mitt nummer från början, så fler konstigheter kan komma att dyka upp.
--------------------
Garfield Minus Garfield blir bok. För er som inte känner till bloggen/konceptet så publicerar upphovsmakarna Garfield-strippar där de tagit bort katten själv. Plus andra kringfigurer som hunden Odie. Kvar blir en existentiell och ångestfylld exposé i Jon Arbuckles liv. Måste ses!
--------------------
VF-mätaren: 3135,8 km - 82,5 kilometer om dagen.
Eric: Mhm, prostitution och knarksmuggling.
– Snacka om avantgardism.
Konstiga saker händer omkring mig nu. Ena kvällen missar jag ett samtal på mobilen, som visar sig komma från en telefon i Kenya. Sedan ringer en magasinsredaktör i Stockholm till mig för att hon har förväxlat mig med en inte helt obekant, fotojournalistisk namne (som bl.a. frilansar för Scanpix och är bildredaktör på Filter om jag inte minns fel).
Det var dessutom inte redaktören som hade letat fram mitt nummer från början, så fler konstigheter kan komma att dyka upp.
--------------------
Garfield Minus Garfield blir bok. För er som inte känner till bloggen/konceptet så publicerar upphovsmakarna Garfield-strippar där de tagit bort katten själv. Plus andra kringfigurer som hunden Odie. Kvar blir en existentiell och ångestfylld exposé i Jon Arbuckles liv. Måste ses!
--------------------
VF-mätaren: 3135,8 km - 82,5 kilometer om dagen.
28 juli 2008
27 juli 2008
Bildextra: "Pang - du är gul!"
FOTO: MAGNUS BERGSTRÖM
FOTO: ERIC BENGTSSON--------------------
Den som vill kan även läsa reportaget.
--------------------
Kolla även Pungers bilder från paintball och övriga aftonen.
4 juli 2008
Oförfalskade ögonblick ur en lokalreporters liv - Kapitel II
Idag - På väg från Stöllet till redaktionen i Hagfors
Upptagen med att lyssna in ett nytt meddelande på mobilsvaret, ser jag plötsligt en svart van i backspegeln, med tonade rutor. Den kör upp oroväckande nära och hotfullt och jag försöker ge menande blickar till den osynlige föraren.
Jag höjer huvudet för att läsa registreringsnumret. --- 666. Jag lägger ifrån mig luren, saktar in och låter djävulen åka förbi.
--------------------
Min VF-färdmätare: 1161 kilometer, ett snitt på 100,7 kilometer om dagen.
--------------------
Min gode vän Distortion II är försvunnen. Det kan vara tack vare min egen klantighet som min fina iPod kommit bort i dagarna, men veckans sökande har inte gett några resultat. Om ni ser honom så kontakta mig omgående! Han har sitt namn ingraverat på baksidan. Ni som högst eventuellt har googlat er hit kan lämna en kommentar med er e-post.
Upptagen med att lyssna in ett nytt meddelande på mobilsvaret, ser jag plötsligt en svart van i backspegeln, med tonade rutor. Den kör upp oroväckande nära och hotfullt och jag försöker ge menande blickar till den osynlige föraren.
Jag höjer huvudet för att läsa registreringsnumret. --- 666. Jag lägger ifrån mig luren, saktar in och låter djävulen åka förbi.
--------------------
Min VF-färdmätare: 1161 kilometer, ett snitt på 100,7 kilometer om dagen.
--------------------
Min gode vän Distortion II är försvunnen. Det kan vara tack vare min egen klantighet som min fina iPod kommit bort i dagarna, men veckans sökande har inte gett några resultat. Om ni ser honom så kontakta mig omgående! Han har sitt namn ingraverat på baksidan. Ni som högst eventuellt har googlat er hit kan lämna en kommentar med er e-post.
1 juli 2008
Oförfalskade ögonblick ur en lokalreporters liv - Kapitel I
Onsdagen den 25 juni 2008 - Repetitioner för bygdespelet Lång-Kristoffers förbannelse
Står och diskuterar småtrevligt över en kopp kaffe, med en Karlstadsreporter från konkurrentblaskan NWT.
Plötsligt går en av skådespelarna förbi och utbrister ett genuint "PRATAR NI MED VARANDRA!?"
Står och diskuterar småtrevligt över en kopp kaffe, med en Karlstadsreporter från konkurrentblaskan NWT.
Plötsligt går en av skådespelarna förbi och utbrister ett genuint "PRATAR NI MED VARANDRA!?"
30 juni 2008
"Take no prisoners, comrades!"
Aaaaargh! Contact!
- Niklas spelar CoD4 på bäst Alien-manér.
De senaste veckorna har mitt intresse för spel väckts till liv på allvar igen, vilket jag snackat lite löst om i ett tidigare inlägg. Denna interaktiva och väldigt underskattade del av populärkulturen nådde främst ett nytt high i mitt liv när jag införskaffade ett Xbox 360. Plötsligt ligger spel och tillbehör spridda runt TV:n och olika spelmagasin på golven i flera av rummen hemma.
Jag och mina bröder är slående överens om att Call of Duty 4 måste vara det bästa multiplayerliret på evigheter. Troligtvis sedan Starcraft. Så pass bra att mina övriga spel i stort sett stått orörda. Rollspelsnörd som jag är har jag emellertid snart kört igenom Lost Odyssey och införskaffat Mass Effect.
Inom en snar framtid kommer mitt spelintresse nå något av en nostalgitripp när två efterlängtade treor släpps. I rollspelsgenren såklart. Fallout 3 och Diablo III.
--------------------
Har i brist på ork, tid och självinsikt lagt till mig en yvig och spretig skäggväxt a la Che Guevara. Eller Skäggivara, som min mor säger.
--------------------
Min personliga färdmätare med VF-bilarna i sommar ligger just nu på 823 kilometer. Ett snitt på 68,6 kilometer per dag.
- Niklas spelar CoD4 på bäst Alien-manér.
De senaste veckorna har mitt intresse för spel väckts till liv på allvar igen, vilket jag snackat lite löst om i ett tidigare inlägg. Denna interaktiva och väldigt underskattade del av populärkulturen nådde främst ett nytt high i mitt liv när jag införskaffade ett Xbox 360. Plötsligt ligger spel och tillbehör spridda runt TV:n och olika spelmagasin på golven i flera av rummen hemma.
Jag och mina bröder är slående överens om att Call of Duty 4 måste vara det bästa multiplayerliret på evigheter. Troligtvis sedan Starcraft. Så pass bra att mina övriga spel i stort sett stått orörda. Rollspelsnörd som jag är har jag emellertid snart kört igenom Lost Odyssey och införskaffat Mass Effect.
Inom en snar framtid kommer mitt spelintresse nå något av en nostalgitripp när två efterlängtade treor släpps. I rollspelsgenren såklart. Fallout 3 och Diablo III.
--------------------
Har i brist på ork, tid och självinsikt lagt till mig en yvig och spretig skäggväxt a la Che Guevara. Eller Skäggivara, som min mor säger.
--------------------
Min personliga färdmätare med VF-bilarna i sommar ligger just nu på 823 kilometer. Ett snitt på 68,6 kilometer per dag.
16 juni 2008
13 juni 2008
Too cool for school
Daniel: Tror du man får några brudar med en vattenskoter?
Nina: Det beror väl på vilken sorts brudar du vill ha.
Daniel: Nakna brudar.
- I ärlighetens namn.
Är mitt uppe i min tiodagars jobbvecka. Igår övergick jag som sagt från språklärare till lokalreporter, hastigt och lustigt. Hann precis att åka på niornas avslutningsceremoni efter jobbet och på sätt och vis se eleverna skörda den frukt jag sått åt dem under terminen. Man kan inte göra alla nöjda, men jag tror de flesta uppskattade innehållet i de utdelade kuverten.
Sista veckorna har varit otroligt händelserika, men stressiga. Förutom det självklara pappersarbetet som följer provrättningar och betygsättning, så har det varit diverse utflykter och äventyr med eleverna i nionde klass. Näst sista veckan åkte vi på skolresa till Oslo, där vi såg olycklig kärlek på Munchmuséet, en otrolig utsikt från Holmenkollen och ståtlig nudism i Vigelandsparken. Här åt jag också en formidabel pastasallad på det gamla rådhustorget, med pesto och toscanaskinka. Men kostar den 15o norska ska den väl såklart smaka därefter också.
Samma helg drog min mors tyskagrupp till Berlin (jag var inte med, men fick hålla lektion i extra stor skala med de kvarblivna studenterna) och den avslutande tiden har vi lagat mat tillsammans på Klassens dag och gått på den traditionsenliga Nattvandringen.
För de som inte känner till Nattvandringen så är det precis vad det låter som. En handfull lärare tar med sig alla niondeklassare från Kyrkhedens skola på en nattslång vandring, någon gång i den sista veckan. Klockan halv nio på tisdagskvällen gav vi oss iväg. Senast jag gjorde vandringen var på försommaren år 2000, då själv som elev. Årets upplaga skilde sig från min tidigare omgång på framför allt två sätt:
Niornas avslutningsceremoni i Ekshärads kyrka var en trivsam tillställning, även om rektorn valde att ta upp den något onödiga vandalism som skolan hade drabbats av under den föregående natten. Även den ett ovälkommet resultat av en gammal skoltradition, där avgångsklassen vanligtvis smyckar skolan med ballonger, serpentiner och liknande under den sista natten.
När jag idag återbesökte kyrkan och avslutningsceremonin för klasserna 6 till 8, bad flera elever om min fortsättning som lärare i höst. Och visst kan jag tänka mig fler terminer, men det är ju tyvärr inte mitt beslut.
Nina: Det beror väl på vilken sorts brudar du vill ha.
Daniel: Nakna brudar.
- I ärlighetens namn.
Är mitt uppe i min tiodagars jobbvecka. Igår övergick jag som sagt från språklärare till lokalreporter, hastigt och lustigt. Hann precis att åka på niornas avslutningsceremoni efter jobbet och på sätt och vis se eleverna skörda den frukt jag sått åt dem under terminen. Man kan inte göra alla nöjda, men jag tror de flesta uppskattade innehållet i de utdelade kuverten.
Sista veckorna har varit otroligt händelserika, men stressiga. Förutom det självklara pappersarbetet som följer provrättningar och betygsättning, så har det varit diverse utflykter och äventyr med eleverna i nionde klass. Näst sista veckan åkte vi på skolresa till Oslo, där vi såg olycklig kärlek på Munchmuséet, en otrolig utsikt från Holmenkollen och ståtlig nudism i Vigelandsparken. Här åt jag också en formidabel pastasallad på det gamla rådhustorget, med pesto och toscanaskinka. Men kostar den 15o norska ska den väl såklart smaka därefter också.
Samma helg drog min mors tyskagrupp till Berlin (jag var inte med, men fick hålla lektion i extra stor skala med de kvarblivna studenterna) och den avslutande tiden har vi lagat mat tillsammans på Klassens dag och gått på den traditionsenliga Nattvandringen.
För de som inte känner till Nattvandringen så är det precis vad det låter som. En handfull lärare tar med sig alla niondeklassare från Kyrkhedens skola på en nattslång vandring, någon gång i den sista veckan. Klockan halv nio på tisdagskvällen gav vi oss iväg. Senast jag gjorde vandringen var på försommaren år 2000, då själv som elev. Årets upplaga skilde sig från min tidigare omgång på framför allt två sätt:
- Det blev kortare vandringstid och mer tid för "camping" och grillning mitt i natten. Eleverna blev ganska springiga efter några timmar vid sjön Ämten, men det var nog en nyttig övning i tålamod för dem.
- Det var de hemsökta knottens natt. Vid tillfällen lekte jag al-Qaida-medlem med min halsduk för att skydda knoppen.
Niornas avslutningsceremoni i Ekshärads kyrka var en trivsam tillställning, även om rektorn valde att ta upp den något onödiga vandalism som skolan hade drabbats av under den föregående natten. Även den ett ovälkommet resultat av en gammal skoltradition, där avgångsklassen vanligtvis smyckar skolan med ballonger, serpentiner och liknande under den sista natten.
När jag idag återbesökte kyrkan och avslutningsceremonin för klasserna 6 till 8, bad flera elever om min fortsättning som lärare i höst. Och visst kan jag tänka mig fler terminer, men det är ju tyvärr inte mitt beslut.
7 juni 2008
The further I go, the less I know
Jon: Fånga bollen då!
Rickard: Ja, men det är svårt just nu. Alkoholen du vet.
Daniel: Prata inte skit om alkoholen!
- Brännboll i Hagfors.
En knapp månads bloggtorka möter sitt slut, till en början med denna lilla teaserpost. Under den kommande veckan övergår jag från språklärare för högstadiet till lokalreporter för Nordvärmland. I samband med det kommer troligtvis även fritidsskrivandet få sig en skjuts.
Det blir också en sammanfattning i bild och ord av den hektiska sista månaden på Kyrkhedens skola.
Under tiden ska ni inte missa Riddare E:s spontanbloggande på min Facebook-wall!
Rickard: Ja, men det är svårt just nu. Alkoholen du vet.
Daniel: Prata inte skit om alkoholen!
- Brännboll i Hagfors.
En knapp månads bloggtorka möter sitt slut, till en början med denna lilla teaserpost. Under den kommande veckan övergår jag från språklärare för högstadiet till lokalreporter för Nordvärmland. I samband med det kommer troligtvis även fritidsskrivandet få sig en skjuts.
Det blir också en sammanfattning i bild och ord av den hektiska sista månaden på Kyrkhedens skola.
Under tiden ska ni inte missa Riddare E:s spontanbloggande på min Facebook-wall!
27 mars 2008
Digitally yours
Studenttidningen Vertex har shapat upp sitt digitala format och numera kan man även återfinna mina filmrecensioner på den nya hemsidan! Här har ni texterna från de senaste tre numren:20 februari 2008
Stranger than fiction
Alldeles i dagarna har jag läst klart Lena Anderssons bisarra satir Duck City. Dystopier ligger mig paradoxalt nog varmt om hjärtat och när jag läser Anderssons bok skrattar jag naturligtvis gott åt de hårddragna poängerna och scenarion som är för sjuka för att någonsin kunna inträffa. Sen inser jag att vi redan lever i den världen.
Exempel? Ingress i Värmlands folkblad, den 14 februari 2008:
Exempel? Ingress i Värmlands folkblad, den 14 februari 2008:
Karlstad ska inte bara förknippas med solen. Det ska även bli “blommornas stad”.12,5 miljoner kronor för blomster, you say? Och stolt över det? Vad sägs om att t.ex. ge 1150 ungdomar ett sommarjobb istället?
Nu utreds en satsning på att plantera över en halv miljon blommor i stadskärnan, till en kostnad av 12,5 miljoner kronor.
– Blir det här verklighet kommer Karlstad bli en stad som det pratas om, säger Christina Hägglund, enhetschef på natur- och parkenheten.
4 oktober 2007
Vertex - Augusti och september 2007
Eftersom studenttidningen Vertex genomgår en elektronisk omarbetning verkar det ta ett tag till innan mina filmrecensioner finns att läsa online. Därför slänger jag upp de från terminens först två nummer här istället.
Titel: Pans labyrint
Genre: Drama
Regi: Guillermo del Toro
Skådespelare: Ivana Baquero, Doug Jones m.fl.
Kan man bli för gammal för sagor? Redan i upptakten till Pans labyrint så ställs vi frågan. Ögonblicket senare får vi brutalt bevis på att det inte rör sig om någon fabel för barn.
Liksom i klassiska sagor handlar det om en styvdotter. Ofelia vill fly den hänsynslöse styvfadern och fascistiska kaptenen Vidal, men hennes mor ska snart föda honom en efterlängtad son. Mötet med en faun väcker nytt hopp.
Här är en av de mest ovanliga och slagkraftiga berättelser jag sett det senaste decenniet. Alla bitar faller på plats, som i ett fulländat pussel. Stämningen, spänningen och sidoberättelserna. Sagolik spanska lyfter dialogerna på ett sätt som jag tror få andra språk skulle lyckas med. Tack vare lysande berättande känns till och med de oväntat bestialiska inslagen befogade. Ingen lämnas oberörd.
Titel: Parfymen
Genre: Thriller
Regi: Tom Tykwer
Skådespelare: Ben Whishaw, Rachel Hurd-Wood m.fl.
Fattig och övergiven föds Jean-Baptiste Grenouille i Paris slumkvarter. Det han saknar i social kompetens har ödet gottgjort honom med ett övernaturligt luktsinne. I famliga försök att komma människor nära förvandlas han till en mördare, på jakt efter den fulländade parfymen.
Baserad på en bok som många har förkastat som ofilmbar, men Tykwer har lyckats hitta precis rätt balans i den otroliga skrönan. Ganska oförenklad och kanske främst tillägnad en publik med försmak för mystik och ockultism. Han lyckas skapa osedlig sympati för mördaren. Grenouille är ett monster, men formad av världen omkring sig och liksom oss alla på jakt efter kärlek. En vacker och samtidigt frånstötande berättelse, som för nytillkomna gissningsvis är allt annat än förutsägbar.
Titel: 300
Genre: Action
Regi: Zack Snyder
Skådespelare: Gerard Butler, David Wenham m.fl.
Det legendariska slaget vid Thermopyle. Flera dagar ska en armé på 300 spartaner egenhändigt ha stått emot en persisk invasion. Frank Millers serienovell med samma namn har stått förebild för filmatiseringen, vilket är mer än uppenbart. 300 är brutalt snygg och estetiskt väldigt lik en serietidning, precis som adaptionen av Millers Sin City.
Men likheten snarare stjälper än hjälper. Berättelsen gör sig inte alls lika bra i spelfilmsformatet, med uppblåst maskulina oneliners och skrattretande muskelexponeringar. Dessutom övergår storyn till en våldsorgie med misstänkt fascistiska undertoner, där den motsvarande ariska rasen förnedrar den arabiska krigshären.
Ibland är 300 fascinerande, men den mesta tiden otroligt enerverande. Den påminner om känslan att titta på när någon annan spelar ett våldsamt tv-spel.
Titel: Sunshine
Genre: Scifi-drama
Regi: Danny Boyle
Skådespelare: Cillian Murphy, Michelle Yeoh m.fl.
Cirka år 2050 har vår sol börjat dö. Ett tidigare projekt att återuppliva den har redan misslyckats. Mänskligheten förlitar nu sina förhoppningar och resurser till ett sista försök - Icarus II.
Berättelsen är enkel och egentligen förlegad, men genomförandet desto mer gripande. Där andra katastroffilmer lägger vikten på pampig action ställs nu existentiella frågor i fokus. Fortfarande finns spektakulära effekter och dramatiska uppoffringar till stråkmusik, men det är de filosofiska diskussionerna som engagerar. Som värdet av ett människoliv ställt mot resten av mänskligheten eller hur det robotiskt rationella tänkandet tvingar bort det humana i oss och likställer oss datorer. Tack vare en skicklig mix av genrer har filmen dessutom god chans att tilltala såväl de som gillade 2001 som Armageddon.
Titel: Nina Frisk
Genre: Drama
Regi: Maria Blom
Skådespelare: Sofia Helin, Gunilla Nyroos m.fl.
Från landsbygden till storstan. Människorelationer står fortfarande i fokus när Blom följer upp sin succédebut Masjävlar. Och precis som förra gången vinner hon flest poäng när hon övertygar oss tittare om våra obehagligt komplicerade liv. För det som i första stunden känns överdrivet inser man lika snart inte alls är overkligt.
Uppslaget är bra, om en flygvärdinna som hellre är bland molnen än försöker stadga sig på marken bland till synes dysfunktionella människor. Filmens svaghet är tempot. Den flyger fram snabbare än sin titelkaraktär och avslutas abrupt. Relationsutvecklingen, som borde vara berättelsens mest väsentliga del, lyckas till slut bara med näppe halta sig i mål. Till och med vissa skådisinsatser känns stressade. En bara okej film, men Blom lovar fortfarande gott.
Titel: Next
Genre: Action
Regi: Lee Tamahori
Skådespelare: Nicolas Cage, Jessica Biel m.fl.
Adaptioner av Philip K. Dicks noveller är omtyckta projekt i Hollywood. Vad som därför aldrig slår fel är att filmversionerna ofta packas med överflödiga actionscener. Next är inget undantag. Cage spelar Las Vegas-magikern Frank Cadillac, en man med den övernaturliga förmågan att kunna se några minuter in i framtiden. När en terrorattack av kärnvapenmått står för dörren efterfrågar staten hans hjälp.
Hur gör man en spännande berättelse när huvudkaraktären vet vad som ska hända? Boken lyckades, det gör inte filmen. Den har osannolikt många logiska luckor och inget som driver den framåt. Lägg till ett otroligt träigt skådespel och den kanske sämsta kemin mellan ett filmpar någonsin. Till slut är det, absurt nog, de överdådiga actionsekvenserna som delvis räddar upplevelsen.
Titel: Pans labyrint
Genre: Drama
Regi: Guillermo del Toro
Skådespelare: Ivana Baquero, Doug Jones m.fl.
Kan man bli för gammal för sagor? Redan i upptakten till Pans labyrint så ställs vi frågan. Ögonblicket senare får vi brutalt bevis på att det inte rör sig om någon fabel för barn.
Liksom i klassiska sagor handlar det om en styvdotter. Ofelia vill fly den hänsynslöse styvfadern och fascistiska kaptenen Vidal, men hennes mor ska snart föda honom en efterlängtad son. Mötet med en faun väcker nytt hopp.
Här är en av de mest ovanliga och slagkraftiga berättelser jag sett det senaste decenniet. Alla bitar faller på plats, som i ett fulländat pussel. Stämningen, spänningen och sidoberättelserna. Sagolik spanska lyfter dialogerna på ett sätt som jag tror få andra språk skulle lyckas med. Tack vare lysande berättande känns till och med de oväntat bestialiska inslagen befogade. Ingen lämnas oberörd.
Titel: Parfymen
Genre: Thriller
Regi: Tom Tykwer
Skådespelare: Ben Whishaw, Rachel Hurd-Wood m.fl.
Fattig och övergiven föds Jean-Baptiste Grenouille i Paris slumkvarter. Det han saknar i social kompetens har ödet gottgjort honom med ett övernaturligt luktsinne. I famliga försök att komma människor nära förvandlas han till en mördare, på jakt efter den fulländade parfymen.
Baserad på en bok som många har förkastat som ofilmbar, men Tykwer har lyckats hitta precis rätt balans i den otroliga skrönan. Ganska oförenklad och kanske främst tillägnad en publik med försmak för mystik och ockultism. Han lyckas skapa osedlig sympati för mördaren. Grenouille är ett monster, men formad av världen omkring sig och liksom oss alla på jakt efter kärlek. En vacker och samtidigt frånstötande berättelse, som för nytillkomna gissningsvis är allt annat än förutsägbar.
Titel: 300
Genre: Action
Regi: Zack Snyder
Skådespelare: Gerard Butler, David Wenham m.fl.
Det legendariska slaget vid Thermopyle. Flera dagar ska en armé på 300 spartaner egenhändigt ha stått emot en persisk invasion. Frank Millers serienovell med samma namn har stått förebild för filmatiseringen, vilket är mer än uppenbart. 300 är brutalt snygg och estetiskt väldigt lik en serietidning, precis som adaptionen av Millers Sin City.
Men likheten snarare stjälper än hjälper. Berättelsen gör sig inte alls lika bra i spelfilmsformatet, med uppblåst maskulina oneliners och skrattretande muskelexponeringar. Dessutom övergår storyn till en våldsorgie med misstänkt fascistiska undertoner, där den motsvarande ariska rasen förnedrar den arabiska krigshären.
Ibland är 300 fascinerande, men den mesta tiden otroligt enerverande. Den påminner om känslan att titta på när någon annan spelar ett våldsamt tv-spel.
Titel: Sunshine
Genre: Scifi-drama
Regi: Danny Boyle
Skådespelare: Cillian Murphy, Michelle Yeoh m.fl.
Cirka år 2050 har vår sol börjat dö. Ett tidigare projekt att återuppliva den har redan misslyckats. Mänskligheten förlitar nu sina förhoppningar och resurser till ett sista försök - Icarus II.
Berättelsen är enkel och egentligen förlegad, men genomförandet desto mer gripande. Där andra katastroffilmer lägger vikten på pampig action ställs nu existentiella frågor i fokus. Fortfarande finns spektakulära effekter och dramatiska uppoffringar till stråkmusik, men det är de filosofiska diskussionerna som engagerar. Som värdet av ett människoliv ställt mot resten av mänskligheten eller hur det robotiskt rationella tänkandet tvingar bort det humana i oss och likställer oss datorer. Tack vare en skicklig mix av genrer har filmen dessutom god chans att tilltala såväl de som gillade 2001 som Armageddon.
Titel: Nina Frisk
Genre: Drama
Regi: Maria Blom
Skådespelare: Sofia Helin, Gunilla Nyroos m.fl.
Från landsbygden till storstan. Människorelationer står fortfarande i fokus när Blom följer upp sin succédebut Masjävlar. Och precis som förra gången vinner hon flest poäng när hon övertygar oss tittare om våra obehagligt komplicerade liv. För det som i första stunden känns överdrivet inser man lika snart inte alls är overkligt.
Uppslaget är bra, om en flygvärdinna som hellre är bland molnen än försöker stadga sig på marken bland till synes dysfunktionella människor. Filmens svaghet är tempot. Den flyger fram snabbare än sin titelkaraktär och avslutas abrupt. Relationsutvecklingen, som borde vara berättelsens mest väsentliga del, lyckas till slut bara med näppe halta sig i mål. Till och med vissa skådisinsatser känns stressade. En bara okej film, men Blom lovar fortfarande gott.
Titel: Next
Genre: Action
Regi: Lee Tamahori
Skådespelare: Nicolas Cage, Jessica Biel m.fl.
Adaptioner av Philip K. Dicks noveller är omtyckta projekt i Hollywood. Vad som därför aldrig slår fel är att filmversionerna ofta packas med överflödiga actionscener. Next är inget undantag. Cage spelar Las Vegas-magikern Frank Cadillac, en man med den övernaturliga förmågan att kunna se några minuter in i framtiden. När en terrorattack av kärnvapenmått står för dörren efterfrågar staten hans hjälp.
Hur gör man en spännande berättelse när huvudkaraktären vet vad som ska hända? Boken lyckades, det gör inte filmen. Den har osannolikt många logiska luckor och inget som driver den framåt. Lägg till ett otroligt träigt skådespel och den kanske sämsta kemin mellan ett filmpar någonsin. Till slut är det, absurt nog, de överdådiga actionsekvenserna som delvis räddar upplevelsen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
