And the Oscar 2012 should go to...

Dags igen att jämföra smak med juryn. Presenterar en enkel lista över vilka jag personligen tycker borde prisas.

Best Picture: Hugo

Vad ska premieras hos en vinnare i kategorin? Storfavoriten The Artist vill vara en kommentar till filmmediet och samtidigt ett givande bidrag till samma genre som den kommenterar. Ändå lyckas den knappast lika bra som Scorseses filmhyllning. Det kommer, trots att den har flest nomineringar, vara en rejäl skräll om Hugo faktiskt vinner.

Best Director: Martin Scorsese (Hugo)

Det hör till ovanligheterna att inte vinnaren av regissörspriset också gjort prisvinnaren för bästa film. Men det är inte av den enkla anledningen som jag lyfter fram personliga favoriten Scorsese, utan för att hans suveräna hantverk i Hugo är så påtagligt och styrande för det hänförande resultatet.

Best Actor: Gary Oldman (Tinker Tailor Soldier Spy)

Jag gillar förvisso hur Jean Dujardin (som är favorit till priset) lyckas framföra en utmärkt, klassisk stumfilmsprestation, bland de bättre sedan självaste Charlie Chaplin. Ändå är det Oldmans diskreta och finstilta tolkning av en åldrad spion som fångade mig starkast. Faktum är att jag nog t.o.m. skulle föredra George Clooneys fina prestation från The Descendants, som väl får anses vara Dujardins största konkurrent till priset i allmänhetens ögon, men det en rejält tight kamp i kategorin det här året.

Best Actress: Viola Davis (The Help)

Meryl Streep fortsätter bygga på sitt elefantrekord och är i och med titelrollen i The Iron Lady uppe i 17 nomineringar i karriären, varav två resulterat i statyetter. Hon kommer den klart största utmanaren, även om jag bara sett klipp från Thatcher-rullen så har hon precis som Davis en grym närvaro i scenerna. Streeps fördel är att hon spelar en verklig person, vilket brukar hjälpa i sammanhanget, men Davis är ändå min favorit. Michelle Williams är i övrigt en personlig favorit, men jag har ännu inte sett My Week with Marilyn. Rooney Maras tolkning av Lisbeth Salander var bra, men inte i nivå med hypen.

Best Supporting Actor: Christopher Plummer (Beginners)

Mitt hjärta hoppas på Sverige här genom Max von Sydows skickliga insats i Extremely Loud and Incredibly Close, helt klart en av de bästa grejerna med den filmen. Plummers insats hade dock lite större utrymme att visa styrkan och erfarenheterna i skådistalangens långa karriär. Hyfsade insatser skuggar i övrigt, men priset kommer sannolikt stå mellan de två åldermännen.

Best Supporting Actress: Octavia Spencer (The Help)

En ovanligt högljudd roll som favorit här, men chocken vore väl om Melissa McCarthys ännu gapigare karaktär i Bridesmaids går hem med segern. Spencers relativt konstanta scenkollega Jessica Chastains är mitt andrahandsval.

Best Writing (Original Screenplay): A Separation

Min favoritfilm från förra året är (i gott sällskap av fantastiskt övertygande skådespel) just min favoritfilm tack vare det smarta, suggestiva manuset.

Best Writing (Adapted Screenplay): The Ides of March

Kanske ett oväntat val, och troligtvis inte den väntade vinnaren, men sett till kronologi och dialog så är det den av filmerna i listan som är mest övertygande på manusstadiet. Filmer som Tinker Tailor Soldier Spy och Hugo var långt mer övertygande på ett visuellt plan.

Best Animated Feature: Rango

Det är ett annorlunda år när ingen Pixar-film har kommit i närheten av att vara den bästa animerade filmen. Tur då att Gore Verbinski gav oss en lika underhållande som fängslande fest för öga och själ. Tråkigt att motion capture inte verkar accepterat som animation ännu, annars hade Tintin varit en given nominering och kanske vinnare. Känns lite som när den första Tron blev diskvalificerad från "bästa specialeffekter"-kategorin på 80-talet, eftersom det ansågs som fusk att använda datorer.

Best Foreign Language Film: A Separation

Min favoritfilm från 2011. Punkt.

Best Original Score: John Williams (The Adventures of Tintin)

Williams tävlar mot sig själv iår, men där hans musik till War Horse var ganska intetsägande så lyckades musiken i Tintin kanske bäst av alla detaljer att väcka känslan från serierna.

Best Original Song: Bret McKenzie - Man or Muppet (The Muppets)

Segern borde vara självklar. Bara två nominerade låtar iår och motståndaren är en relativt blek sång från redan bortglömda filmen Rio. Extra kul vid vinst är såklart att det är en av musikhjältarna från Flight of the Conchords som prisas!

Best Sound Editing: Drive

Dels för att filmen är väldigt förbisedd i sammanhanget i övrigt, men även för den fina ljudhanteringen, förstås.

Best Sound Mixing: Hugo

Den fina hyllningen till gammal filmteknik, genom modern motsvarighet, görs med stor hjälp av lysande ljudmixning.

Best Art Direction: Hugo

Den symbiotiska looken rakt igenom fångar verkligen tittarens uppmärksamhet.

Best Cinematography: The Tree of Life

Väldigt svår kategori, Hugo och The Girl with the Dragon Tattoo kommer ge Mallicks ögongodis en rejäl match.

Best Makeup: The Iron Lady

Lyckas verkligen övertyga om en svunnen era.

Best Costume Design: Hugo

1930-talet hade snygga kläder och filmen får en att vilja bära dem nästan 100 år senare.

Best Film Editing: The Girl with the Dragon Tattoo

Finchers filmer har alltid varit välklippta. Årets bidrag är inget undantag, tillsammans med fotot är det troligtvis rullens största kraft.

Best Visual Effects: Rise of the Planet of the Apes

Är nog ganska partisk här eftersom det är en personlig favorit och den inte har andra chanser att vinna iår. Skulle inte heller gråta om Hugo vinner.

Hugo blir alltså min största vinnare med fem statyetter. Men flera av kategorierna är hårfina att bedöma, så i flertalet av dem kommer jag inte bli särskilt besviken oavsett utgång. Men mer om det kommer i min liveuppdatering som jag hoppas kunna leverera inatt via Twitter.

Bra skit - vecka 3:

• Charlie Chaplin - I betandet av filmer från IMDB:s Top 250-lista märkte jag att Chaplin har en handfull rullar med i toppen. Jag har sett förvånansvärt få av hans filmer, men när City Lights blev min 171:a sedda från listan blev jag samtidigt övertygad om att jag vill se många fler.
• John Moose - Levererade en fin radiosession på P4 Värmland i fredags och en grym spelning på Pace igår. Lyssna på några låtar via deras Facebook-sida! Ni kan också höra deras radioframträdande så länge SR håller kvar det i sitt arkiv.
• The Life and times of Tim - Introducerades till den här lilla pärlan för något år sedan, en animerad serie som är långt ifrån lika hysterisk som de mest framgångsrika satirerna i genren, men underhållande på ett helt annat vis. Här drivs de kvartslånga berättelserna nästan helt fram av dialogen. Det är också seriens sätt att fånga det komiskt absurda i hur vi människor pratar med varandra som är den största behållningen. Säsong tre rullar i USA nu.
• Paths of Glory - En av de där rullarna som legat och väntat en halv evighet på att ses. Underligt att det dröjt så länge, kanske framför allt eftersom den är orkestrerad av personliga favoriten Kubrick. Gick in med mycket små förväntningar i tittandet, trots sönderhyllningarna från olika håll, och blev som bortblåst av den starka storyn, det magnifika kameraarbetet och de patenterat Kubrickskt geniala tagningarna.

The Moose is Loose

John Moose
Originally uploaded by Magnus Bergström

Varit tyst här ett tag, mycket arbete och filmtittande inför årslistan är några anledningar. Ville hur som helst dela med mig av ännu ett bandfoto som jag fick möjlighet att ta tidigare den här månaden, åt finingarna i John Moose.
Jag hade en ganska stressig lördag när bilderna skulle tas, mycket på grund av nämnda jobbörda, och var direkt efter redigering inte helt nöjd med resultatet. Delvis berodde det också på att jag verkligen gillar bandets musik och ville göra den rättvisa med en värdig bild. Lyckligtvis var jag mycket mer nöjd med resultatet när jag fick återse bilden med färska ögon en halv vecka senare, förhoppningsvis får jag även möjlighet att ta fler foton med bandet så småningom. Så länge kan ni med fördel njuta av deras toner via Facebook.

Double Greatness

Salvadori Fantastico Four
Originally uploaded by Magnus Bergström

Som eventuella intresserade har kunnat se på flera av mina analoga arbeten det senaste året, så har jag blivit en stor fantast av foton med multipla exponeringar. För bara några månader sedan slog det mig att även min digitala trotjänare har en funktion för den här sortens bilder, vilket fick mig att hoppas på ett tillfälle att sätta den på prov.
I onsdags dök möjligheten upp, när fina Anna (a.k.a. Salvadori Fantastico) ville ordna några bilder inför hennes spelning på Båten i Karlstad den 3:e december. Här är en gemensam favorit, som högst troligen blir föremål för spelningens affisch.
Klicka bilden för fler exempel på Flickr.

Svart är färgen

I helgen var vi på nedsläckt Earth Hour-konsert här i Hagfors. Vår vän André Szeles levererade en rysligt fin tolkning av folksången Black is the Color (of My True Love's Hair), tidigare framförd av bland annat Joan Baez. Lyssna och njut.

Flight of the Conchords + Simpsons = Nerdgasm

När jag ändå är i farten så måste jag ju återminnas ännu ett färskt samarbete med den gula familjen.

En vacker stund med Magnus

Tingsek kunde inte köra något extranummer på Get a Gig Festival, villaområdesreglerna tillät det inte. "Unplugged" ropade Petter, och så blev det.

Berlin i transkription - Kapitel II

"Hamlet"

Färja mellan Helsingborg och Helsingør

3 augusti 2010

Inatt bar det av, igen. Mot Tyskland, Liebenwalde och Berlin. Mindre planerat, men en möjlighet visade sig att bila ner för att senare i veckan möta upp Punger och Tobbe i stan. Redan klockan halv två på natten satte vi oss i bilen, en tid då jag vanligtvis inte ens gått och lagt mig. Det fanns emellertid inga större sömnhinder, med en tröttsam deckare i öronen slocknade jag strax efter Karlstad.

I Jönköping fick jag ta över ratten från morfar, vilket inte är en önskedröm med honom hökandes i nacken. Till slut sov dock såväl han som mormor och mellankusinen djupt. I ett försök att lämna det på det viset så skippade jag radion och hittade på egna väglekar, som "räkna roadkills". Sju stycken på 200 km, imponerande.

Återstår att se huruvida jag får bila i Tyskland lite senare. Smått nervigt att göra autobahndebut med morfars kärra.

/Magnus

Café i Friedrichshain

Berlin

8 augusti 2010

Efter en vecka med Jörg, fylld av monteringsjobb, bowling, öl, bowling, kött och bowling, har jag återförenats med de andra killarna. De landade under gårdagen och första natten hann vi äta på La Bandida, dricka kopiösa mängder öl från en handfull olika spätkaufs, besöka en kurios hemmafest i Kreuzberg för att slutligen skaka rumpan på en spännande (men troligtvis helt olaglig) takfest på en övergiven kontorsbyggnad vid den gamla flygplatsen Tempelhof. Efter att Pauline fört oss på villovägar och vi tagit en trött tågresa så kunde vi däcka i lägenheten vid ungefär åtta på morgonen.

Veckan som gick har även väckt många minnen från min boendetid i stan. Som när vi åt på Zagreb Grill, där jag på firmans julfest tänjde på gränserna för hur mycket öl och kött min mage kunde ta, för att senare snubbla över deras halvmeterhöga toalettröskel och nästan slå ihjäl mig mot pissoaren.

/Magnus

Werners lägenhet

Berlin

11 augusti 2010

Doktorn ordinerar: 100 varv runt bordet.

Vad Dr. Pong är doktor i är oklart, men hans medicin är att rekommendera. På den lilla pingisklubben blandas social frisksport med öl och elektro. Säkerhet med boll och racket gäller, för till sist återstår endast två spelare som får duellera om den ärofyllda vinsten - äran. Knack i bordet - och en ny runda börjar. Vinnarskallen blixtrade till, våra ögon lyste i blått och gult och vi kände alla att detta gällde mer än individuella prestationer, detta gällde J-O Waldner, Zlatan och Kung Adolf af Sverige. Gemensamma ansträngningar till trots: det skulle visa sig att den som utnyttjat fritidsgårdens möjligheter flitigast var Järfällasonen Viktor ("Victory") Sehr. Till honom vill jag bara - å mina och Kung Kamprads vägnar - säga: Sehr Gut!

/Tobias

Werners lägenhet

Berlin

12 augusti 2010

Dr. Pongs ordinationer kan ge oanade bakslag. Eller så var det kalaset vi hamnade på tillsammans med en hord "Down under":s som tog musten ur oss.

Hur som, jag, Tobias och Viktor "Victory" bestämde oss för att besöka den närbelägna sjön Weißensee. Magnus gick och köpte flickpresenter.

Bara ett stenkast från vårt herrnäste kan man alltså hitta ett litet annordnat sjöbadställe. Väder och vattentemperatur var mycket mer behagligt än gårdagens besök på det mer trendiga "Badeschiff", men såklart mindre fräckt. Ingen pool men väl en fontän.

Weißensee blev vårt vilohem denna dag för att orka med ännu en natt/morgon på stan. Jag är dock inte helt säker på att Dr. Pong skulle gilla dubbel-döner till middag och kvällsmat.

/Mattias

RyanAir flight FR9704

Berlin Schönefeld -> Stockholm/Skavsta

13 augusti 2010

Vi ringlade ner för Schönhauser Allee, medicinerade av de goda grannarna Dr. Pong och absintdruiden vid u-bahnhof Eberswalder Straße. Till vår förvåning var White Trash förhållandevis dött, klockan var inte ens tre på natten. Som tur var hade Viktor en plan.

"Det här ser bra ut", sa han och pekade på en skylt vid Kulturbrauerei som lovade "Sommergarten". Från utsidan kunde vi höra förföriska electrobeats, så vi slängde upp tre euro, stämplades och trädde in. Jag, Pauline och Tobias greppade varsin öl och tog några danssteg nära baren. Det tog bokstavligt talat sekunder innan en långväxt, kalhövdad kille dansade nära Pauline och gestikulerade frågande om hon och jag var ett par. Jag inväntade hennes reaktion och nickade sedan jakande för att hjälpa henne ur situationen. Killen dansade då över till mig, gjorde samma frågande gest och fick samma svar. Han dansade vidare, bort från oss. "Vissa killar ska alltid vara så påstridiga", sa Pauline. "Är det inte väldigt många killar här", frågade Viktor som en slags fortsättning. I samma stund kom Mattias från toan och antydde att konstiga saker hände där inne. Vi synade den närmsta omgivningen. Tighta linnen, silverkedjor och -armband, geléfasta frisyrer, skinn och neonfärger.

Pauline kunde blott konstatera: "Yeah. It's a gay bar."

/Magnus

Popkulttugg

Jag gillar att fundera över karaktäristiska, populärfilosofiska frågor, exempelvis paradoxer som skulle uppstå vid tidsresor och hur dessa därför bäst borde framställas på film. Chuck Klosterman ägnar en av essäerna i den nya samlingen Eating the Dinosaur till just detta ämne. Vid sidan av andra viktiga frågor, som hur världen påverkas av läskreklam, varför amerikanska sitcoms använder burkskratt och hur svenska ABBA har lyckats förbli relevanta i pophistorien. Från pärm till pärm lyckas Klosterman både underhålla och sätta fingret på några riktigt vassa iakttagelser, men framför allt placerar han sig väldigt långt upp på listan över människor i världen jag skulle vilja ta en längre fika eller några öl med.

En svaghet för boken är Klostermans egenhet, att han ibland diskuterar ämnena utan större saklighet. Å andra sidan är han tydlig med sina åsikter och det är ofta svårt att inte falla för hans argument. Liksom tidigare har Klosterman dessutom inkluderat två-tre kapitel om oförståeliga amerikanska sporter som baseball och amerikansk fotboll, vilket kan vara tröttsamt för oss oinvigda. Roligt nog verkar han ha gott om självinsikt, då han i en av dessa texter ger oss anvisningar till vilka stycken vi ska läsa innan vi hoppar över kapitlet.

Rekommenderad läsning, som gav mig mycket mer än hans tidigare essäsamling Sex, Drugs, and Cocoa Puffs: A Low Culture Manifesto.

Blivande klassiker från VF.se

Jag älskar ditt engagemang, Monica, men kan tyvärr inte hålla med dig.

You drop your guard. You don't have to be smart all of the time.

Spotify har sedan ett tag tillbaka börjat samspela mer än någonsin med sociala medier, genom att sammankoppla våra konton med vänners via framför allt Facebook. För att "fira" denna händelse började jag bygga min mest omfattande spellista någonsin, som mer än något annat liknar en sammanfattning av min favoritmusik från högstadiet och framåt. Jag kallar den Excellence and Guilty Pleasures och den är redan nu helt osammanhängande och alldeles för stor, men för den som söker en hum om min musiksmak är det en guldgruva.
Eftersom vi nu även officiellt har passerat en tredjedel av 2010 så började det bli dags att påbörja en favoritlista över årets bästa låtar. Kolla in den lite då och då.

Death of a salesman

Möt Bunny Munro. Dörrförsäljare av hudvårdsprodukter, familjefar, äkta make, mansgris och nymfoman. Hans vardag består av alkohol, cigaretter och evig jakt på nya, sexuella erövringar. Så småningom hinner Bunnys handlingar ikapp honom, när en fruktansvärd händelse förändrar hans tillvaro. Eller gör den det?
Jag har inte läst Nick Caves tidigare romaner, men har länge varit en fantast av hans musik med tillhörande texter. Det blir ganska tidigt i boken tydligt att detta är en fördel, eftersom berättelsen andas samma svärta och pessimism som de mest melankoliska låtarna. Jag skulle närmast jämföra det med verk från Murder Ballads och No More Shall We Part, men Cave kryddar även mörkret med den mest svarta tragikomik jag upplevt på länge. The Death of Bunny Munro är ofta jobbigt rolig, den får mig att skratta åt de mest absurda saker och vid de mest opassande tillfällen.
Det är inte enkelt att starkt rekommendera boken, även om jag gärna vill. Å ena sidan är det en utomordentlig roman, som förutom några ouppklarade sidospår och ett inte helt tillfredsställande slut är snudd på perfekt. Å andra sidan faller den nog inte vem som helst i smaken, men fantaster av Irvine Welsh och snarlika författare bör genast söka upp ett exemplar! Själv tilltalades jag även av baksidestextens underliga, men förvånansvärt passande, etablering av verket som en blandning mellan Cormac McCarthy, Franz Kafka och Benny Hill.

Berlin i transkription

För ett år sedan införskaffade jag en finfin Moleskine i syfte att börja med en resedagbok. I helgen, vid mitt senaste besök i Berlin, fick den användning på allvar. Med mig hade jag denna gång Grabbarna Grus - Pär, Punger och Tobbe. En formidabel och händelserik resa är alltid svår att sammanfatta, men dessa utdrag ur dagboken kan kanske ge en mindre uppfattning.

Riga Flygplats (RIX)
2 april 2010

Berlin, vi är på gång! Med mellanlandning i ett Lettland som är gråare än alla klyschor, med grått väder och regn som topping. Tobbe tystades med en pizza, blodsockret var rekordlågt. Punger följde. Jag och Pär funderade på att dricka Kiss (päroncider), men tog en Cèsu.

/Magnus

Werners lägenhet
Berlin
3 april 2010

Resan hit gick chockerande smidigt. Enda två klagomålen att komma ihåg var att "hot meal" inte verkar betyda mycket för Air Baltic, samt att hunger kan vara en stor fiende. Speciellt under tidspress eller/och om man heter Tobias.
Väl här i lägenheten är det inget tvivel om att vi kommer att trivas. För mig och Tobias som redan varit i dessa krokar blev det flera kära återseenden: Skinnsängen, La Bandida - mexikansk restaurang, samt det otroligt charmiga spätcafé där vi då såväl som nu inhandlade öl och sprit till buspriser kl. 23.30. Hej Tyskland!
Lägenheten är nu delvis förvandlad till ett karlahem med ölflaskor, barbröstade män/pojkar och bäddar både högt och lågt. Men vi sov bra. Nyduschade och glada tacklar vi nu en ny dag i Berlin.
Schpannend!

--Mattias

Baustelle, Warschauer Straße
Berlin
4 april 2010

Vi är alla olyckligt kära.
I Berlin.
Gårdagen spenderades mestadels i Kreuzberg - flanerandes, ätandes, ölandes. Vi cirkulerade men återkom ideligen till Mehringdamm. På Seerose åt vi fabulös vegetarisk buffé och på nåt ställe därintill avnjöt vi kalla weissbier (och snus).
Vi testade vintageshoppingen på Colours där det mesta kan köpas för kilopris. Jag (Tobias) handlade skor som dock bara hade ett skosnöre.
Framåt aftonen retirerade vi till karlahemmet för en power-nap, en power-crap och en dusch. Vi ölade en smula och tog på gå bort-kostymen. Vid Warschauer St. mötte vi upp min tyska Facebookvän Pauline som tog oss till en bar för mer tysk öl, svensk vodka och tysk-svenska språkförbistringar. Vi drog vidare, förstås, till klubben Suicide Circus som låg i en övergiven fabrik under en bro. Den semi-legala klubben serverade billig öl och monoton minimalist-techno - en kombination som bör sätta den tjurigaste indieungen i trans efter några timmar.
Vi lösgjorde dock våra psyken vid halv fem-tiden och gick på jakt efter ett öppet dönerhak. I vårt hemkvarter hittade vi vad som var nära nog - en inrökt schweineschnitzel i bröd som inmundigades med varierad njutning. Undertecknad gav bort halva sin till Magnus som försatte den i "buk-arrest" innan nån hann säga "Einstürzende Neubauten".

/Tobias

Werners lägenhet
Berlin
4 april

"Attenzione!"
Il Casolare i Kreuzberg - "This place has a long-standing reputation for rude servers", menade Lonely Planet. Vi tog ryktet på allvar, beställde våra pizzor i rak "Soup Nazi"-stil och kallsvettades när Punger ställde komplicerade frågor vid beställning till den kalrakade, snabbpratande och hårdföre, italienske kyparen. Sedan åt vi våra (fantastiska) flôtlôck respektive pasta under andaktsfylld skräck, skämtandes om saker man helst inte ska fråga personalen. Efter en bra, men med tanke på den annorlunda måltidsupplevelsen välförjänt dricksning hamnade vi definitivt på kyparens goda sida och bjöds en varsin grappa att sätta fart på aftonen.
Grazie!

/Magnus

Berlins flygplats (Tegel)
Berlin
6 april 2010

Jag blev berörd. Bokstavligen och själsligt.
Baustelle är och var ett fantastiskt ställe. Vi var egentligen bara ute efter en kaffe (eller öl) och gick på skyltens inbjudan om "coffee - blackest in town" och hamnade i ett slapphetsnäste av hög rang.
Såväl kaffe som öl inmundigades, men det var en situation med brownie (och mynt) i hand som fastnade i mitt sinne. Vi led alla av internetabstinens och jag uppmärksammade att caféet delade utrymme med ett hotell, så jag frågade receptionisten om man kunde få access (iPhonen ville rulla). Hon svarade vänligt "självklart!" och jag uppfattade priset "free" som "three". Vid betalningsögonblicket (en hand med småmynt) stängde hon dock min hand och sa "darling, no. It's free."
Överraskning. Glädje. Berörd på insidan och ut. Access.

--Mattias

SAS Flight 2678 (Berlin -> Stockholm)
Någonstans ovan molnen
6 april

Det hektas i resebusinessen. Vid landningen i Berlin förstod hälften av de resande inte att en upplyst bältesskylt betyder "ta det lugnt, vi tävlar inte till bagageutlämningen!"
Till och med personalen verkar nu skynda på lite extra - "Ladies and gentlemen, this is your captain speaking. We would like everyone to board as soon as possible so we can get away from Berlin."
Jag tror ändå inte att folk har bråttom hem från Berlin, åtminstone om de fått uppleva en helg likt vår. Eller med tanke på att ett kallblåsigt Stockholm och tre plusgrader hägrar. Tillbaka till vardag, jobb och studier.
Tschüss, Deutschland!

/Magnus

Mästarnas musiksättare

Som ni märker är det lugnare än vanligt i bloggen, OS-koman har intagit mina kvällar. Vet inte vad det är med mig och stora sportevenemang, men när det vankas olympiska spel, fotbolls-VM och så vidare är jag en första klassens sportnörd. Om än bara för några veckor.

Ska trots stiltjen, och kanske tack vare sportoverloaden, passa på att ge beröm till Mästarnas mästare i SVT. Inte för programupplägget i sig (jag följer det med ett halvt öra när flickvännen tittar), utan för den fantastiska musiken de levererar! Härisist fick vi höra vackra toner från The Band, Arcade Fire, Dan Auerbach, Khoma, Sigur Rós, M83 och The Strokes - i ett och samma avsnitt! Och det vid sidan om flera andra stora artister som The Rolling Stones, Fleetwood Mac och The Soundtrack of Our Lives, bara för att nämna några!
Nina ville dessutom pusha lite extra för The Detroit Cobras som hade en låt med samma vecka, tyvärr är jag inte allt för bekant med deras musik.

We can't work it down if we talk a lot

Lyckades zappa in P3 Guld-galan på tv lagom till det här framträdandet av Staygold tillsammans med Robyn, Spank Rock och Damien Adore (som väl är ett Salem al Fakir-alias?). Blev så otroligt glad av den här låten, måste vara något med den naiva falsetten!

Lyd Timbuk'!

Det drar ihop sig till Grammisgalan och folket har chansen att påverka vinnaren av Årets musikvideo. Passande nog är den underbara videon till Välj mej av Timbuktu med bland de fem finalisterna. Videon är skapad av värmlänningarna Daniel Wirtberg och Jonas Rudström, som jag ägnade ett inlägg för snart ett år sedan.
Dra ert strå till stacken, rösta på videon här! Det går att rösta flera gånger per dag.



Röstningen avslutas vid midnatt den 13 januari.

Hooray, we're adequate!

Försöker kickstarta julstämningen under pågående skrivning, så inte huvudet och drivkraften helt ska dö ut. Och vilket bättre sätt finns väl än detta närmast klassiska avsnittet av Futurama? Känner mig trots allt vid tillfällen som tomtenissen med ett leksakståg i skallen.

Futurama - A Tale of Two Santas

Jimmy Fallon (a.k.a. Neil Young) sjunger Fresh Prince of Bel-Air

Tack Martin för att du förgyllde min kväll med det här klippet!

Video Recaps | Full Episodes | Webisodes

One more drifter in the snow

De som känner mig känner till min soft spot för den kommande högtiden. Eftersom vi är inne i första adventveckan passar jag därför på att länka till min playlist med utvalda jullåtar på Spotify. Några självklara klassiker (Chris Reas Driving Home for Christmas är fortfarande min oslagbara favorit - vemodet!) och åtminstone ett försök till att slänga in lite överraskningar på köpet (hittade bland annat min julfavorit från den tiden jag bodde i Berlin (I Hope I Sell a Lot of Records at Christmastime av Princess Superstar). Listan byggs på allt eftersom vi närmar oss mellandagarna.

Ante up!

Chansen är stor att ni redan sett denna, men jag har haft M.O.P.-låten på hjärnan hela veckan sedan jag såg Ernie och Bert röja loss till den!