When I was young, it seemed that life was so wonderful

I hope you dance to your bad weather

Sheldon: Why did you set it for the day before yesterday?
Leonard: Because I wanna go back and keep myself from getting a time machine.
Sheldon: You can't. If you were to prevent yourself from buying it in the past, you would not have it available in the present to travel back and stop yourself from buying it, ergo you would still have it. This is a classic rookie time travel mistake.
Leonard: Can I go back and prevent you from explaining that to me?
Sheldon: Same paradox. If you were to travel back and say knock me unconcious, you would not then have the conversation that irritated you, motivating you to go back and knock me unconcious.
Leonard: What if knocked you unconcious right now?
Sheldon: It won't change the past.
Leonard: But it'd make the present so much nicer.
- The Big Bang Theory; Första säsongen, avsnitt fjorton.

Nämnda serie har blivit en ny favorit bland alla halvtimmessitcoms som täcker TV-tablån. Kanske är det avsaknaden av Futurama som får mitt hjärta för nördhumor att bulta så starkt.

Min närmsta framtid börjar klarna upp och om allt går bra så blickar jag en hel del jobb i horisonten. Man ska inte ropa hej, men lite förhoppningar måste man ju få ha.

Imorgon är det valborgsmässoafton. Jag vet bara om en enstaka tillställning än så länge, men är inte särskilt sugen på den. Å andra sidan, vad är mina alternativ? Se på majbrasan i Ekshärad och huttra i en ölstänkt slänt?

----------

Tre nya filmrecensioner av tre riktigt bra filmer ligger ute hos Vertex nu! Vårt dagliga bröd, Du levande och Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford, alla värda en titt eller fler!

"Sedan återupplivade de mitt gamla öknamn Bandtraktorn."

Den senaste tiden har jag allt mer vänt min litterära uppmärksamhet mot de så kallade seriromanernas värld. De har på svenska även kallats "levande/grafiska noveller" eller behållit sitt engelska epitet "graphic novel". Det handlar alltså om mer "mogna" berättelser som skildras i ett bildruteformat.

Jag har i tidigare inlägg betonat Watchmen som min obestridda favorit i genren, men de gångna veckorna är det främst en annan kategori berättelser som fångat mitt intresse. Jag skulle vilja kalla den för "comic of age", som en replik på genren "coming of age". Uppväxtskildringar i serieformat, kort och gott. Liksom i andra medier är de levande novellernas versioner oftast självbiografiska, vilket gör upplevelsen extra stark. Bland dessa böcker har jag tre starka tips för den intresserade.

Först ut är Craig Thompsons verk Blankets. En rent fantastisk skildring av den blygt tillbakadragne författarens hårddraget kristna uppväxt tillsammans med sin likasinnade lillebror och deras föräldrar i en liten utkant av Michigan. Thompson ritar otroligt mångfacetterade och detaljerade bilder, som vid tillfällen fångar ögonblicket så väl att man håller andan av alla känslosvall. Snö har en väldigt central roll i romanen, den ligger som ett täcke över de flesta utomhusmiljöerna och ger en extra ombäddad känsla av såväl ångest som värme. Men det är inte bara bilderna, Blankets handlar i första hand om författarens första stora kärlek, Raina, och hur han liksom hans omgivning påverkades av den. Genom Craigs (d.v.s. karaktärens) handlingar och tankar får vi följa hur inte bara relationen till Raina, utan även till hans egen familj och den överskuggande kristna tron, får utstå kraftiga slängar. En hjärteskärande story, väldigt lätt att relatera till och som lämnar läsaren med en bitterljuv eftersmak. Köp eller låna den snarast!

De andra två verken är båda av svenske Mats Jonsson. Han har släppt totalt tre serieromaner: Unga norrlänningar, Hey Princess och Pojken i skogen. Jag har läst de senare två, som i skildringen av hans liv sträcker sig från universitetsstudierna till 30-årsåldern, respektive tidig barndom till tonåren. Jonsson är en nästan jobbigt ärlig författare som inte viker för att detaljera de mest pinsamma och ångestframkallande delarna av sin uppväxt. Där andra kanske skulle förskönat situationer för att ställa sig själv i god dager, serverar han mentala skrevsparkar och käftsmällar om vartannat. Men det mest intressanta är ändå att man känner igen sig själv. Så jävla väl. Storheten i Mats Jonssons verk är, att han genom att skildra vad som vid första glimten verkar vara en dysfunktionell uppväxt i norra Sverige, har lyckats skildra varenda en av oss med knivskarp precision. Roligt, omtumlande och samtidigt otroligt jobbigt att läsa. Och just därför bör man göra det.

----------

Glöm inte att kolla in Zack Snyders filmadaption av Watchmen. Vågar knappast utlova ett lika fullgott resultat som serieromanen, men det lär åtminstone bli mäktig bio! Planerad premiär är nästa år.

----------

För en mer renodlat humoristisk uppväxtskildring, läs Fredrik Wikingsson och Filip Hammars Två nötcreme och en moviebox! Eller ännu bättre, lyssna på deras självupplästa ljudbok. För tycka vad man vill om killarna, men så mycket har de aldrig bjudit på sig själva tidigare som under den sessionen. Åtminstone inte psykiskt.

----------

Om någon hittar Mats Jonssons Unga norrlänningar så kontakta mig omgående!

Torsby goes sauerkraut!

Jag känner ingen, apan känner alla!
- Marlies Bergström

Mycket att göra för läraren nu. Helt slutkörd när jag går och lägger mig, helt slutkörd när jag vaknar. Längtar efter ett redigt hål i schemat.

Skulle kolla upp en adress idag, då jag till min förvåning upptäckte att Ekshärad (och säkert en handfull andra svenska orter) inte är ensamma i världen om att ha en Torsbyvägen i vägnätet. Großkrotzenburg utanför Frakfurt am Main är minsann inte sämre. Exotiskt avbräck från de övriga gatuskyltarna, gissningsvis.


Visa större karta

-----

Veckans kap på Tradera: Tre romaner av William Gibson (Neuromancer, Count Zero och Virtual Light) för 15 spänn.

Woh-wohwohwoh-woh-woh!

Trodde aldrig något liknande skulle intressera mig. Rögle fixade en plats i Elitserien ikväll. Rögle är kul. Rögle är små. Ett lag från Skåne, mindre än Malmö. Malmö gick inte vidare. Rögle har inte varit i högsta serien på över 15 år. Rögles klack körar Seven Nation Army på äkta hockeymanér när laget gör mål. Välkomna Rögle!

Dopat barn vann charmpriset

Att gå ut för att träffa folk för att råda bot på olycklig kärlek, är som att ta en medicin vars möjliga bieffekter innefattar den sjukdom som den är avsedd att behandla.
- Rader ur ett gammalt anteckningsblock.

Dophelg. Fredag doppresenter, lördag dopsnack, söndag dop. Bebis plus vatten är lika med fest.

Presenter till barn är svårt. Sedärja, Brio-trä slår aldrig fel! Från 3 år? Choking hazard!? Klossarna är ju för fan stora som apelsiner. JAG kan inte svälja dem. Hittade emellertid ett substitut att förena både nytta och nöje.

Klara Katarina blev det till slut, originellt och klingar vackert. Snällare barn att döpa får man leta efter, skrattade tills prästen tappade bort sig i ramsorna. Söndagens chock stod istället en bortglömd rad ur psalm 248 för.

Tryggare kan ingen vara (vers 4):
Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

Jag må undra vem fienden är.