- Benjamin Goss - Har ni inte sett hans fantastiska bilder förut så tycker jag att ni omedelbart surfar in på hans webb, Flickr-flöde eller drar till Kristinehamns konstmuseum där han ställer ut ett tiotal av sina fängslande porträtt fram till den 9 april.
- Cabaret - Om du har vägarna förbi Karlstad de närmaste två veckorna kan jag varmt rekommendera att göra ett besök på Tempelriddaren och se någon av de sista föreställningarna av denna klassiker i Värmlandsteaterns tappning. Den intima känslan, där publiken bokstavligt talat sitter mitt i händelsernas centrum, är en grym bonus till den väldigt underhållande föreställningen. Spelas fram till den 25 februari.
The Help - Det jag gillade mest med den här filmen var hur övertygande de återskapat eran, den där overkliga känslan som om det vore en hemsk fantasivärld, något utomjordiskt. Det knöt sig i magen flera gånger att USA:s söder verkligen sett ut såhär. Och att det finns platser i världen där den här socialt grava rasismen fortfarande förekommer. Filmens kanske svagaste sida är att skräcken och våldet aldrig kommer för nära inpå karaktärerna, åtminstone inte under filmens gång. Den ligger och lurar obehagligt, men jag fick aldrig den där känslan av att det är nåt stort på spel, även om det är ganska uppenbart att det är vad filmen vill säga. Sedan är filmen vid tillfällen lite väl övertydlig med var vi ska lägga våra sympatier, manipulativt men skickligt filmat. Många individuellt starka rollprestationer finns däremot (Bryce Dallas Howard är fantastisk, jag vet inte om hon någonsin spelat filmskurk förr) som kan komma att få värdiga Oscarstatyetter om några veckor.
Midnight in Paris - En klart annorlunda Woody Allen-rulle, med underliga, övernaturliga inslag som inte alls står i vägen för en i övrigt väldigt jordnära berättelse och kärleksförklaring till den modernistiska konst- och litteratureran. Ovanligt nog för en Allen-film så engagerar mig själva storyn mer än tempot i berättandet och "beatet" i klippningen, som faktiskt i vissa fall frustrerade mig litegrann. Istället är det de bisarra situationerna och huvudkaraktärens sätt att hantera dem som skapar de bästa stunderna och dialogerna. I övrigt skrattade jag ibland lite gott för mig själv hur Owen Wilson genomsyras av samma kroppsspråk och framställning som i princip alla huvudkaraktärer från Allens guldera där han själv spelade huvudrollerna. Där han spelade en slags sinnebild av sig själv. Kort sagt, Wilson gör en fantastisk Allen.
Visar inlägg med etikett Foto. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Foto. Visa alla inlägg
13 februari 2012
Bra skit - vecka 6:
30 december 2011
The Moose is Loose
Varit tyst här ett tag, mycket arbete och filmtittande inför årslistan är några anledningar. Ville hur som helst dela med mig av ännu ett bandfoto som jag fick möjlighet att ta tidigare den här månaden, åt finingarna i John Moose.
Jag hade en ganska stressig lördag när bilderna skulle tas, mycket på grund av nämnda jobbörda, och var direkt efter redigering inte helt nöjd med resultatet. Delvis berodde det också på att jag verkligen gillar bandets musik och ville göra den rättvisa med en värdig bild. Lyckligtvis var jag mycket mer nöjd med resultatet när jag fick återse bilden med färska ögon en halv vecka senare, förhoppningsvis får jag även möjlighet att ta fler foton med bandet så småningom. Så länge kan ni med fördel njuta av deras toner via Facebook.
Jag hade en ganska stressig lördag när bilderna skulle tas, mycket på grund av nämnda jobbörda, och var direkt efter redigering inte helt nöjd med resultatet. Delvis berodde det också på att jag verkligen gillar bandets musik och ville göra den rättvisa med en värdig bild. Lyckligtvis var jag mycket mer nöjd med resultatet när jag fick återse bilden med färska ögon en halv vecka senare, förhoppningsvis får jag även möjlighet att ta fler foton med bandet så småningom. Så länge kan ni med fördel njuta av deras toner via Facebook.
4 november 2011
Double Greatness
Som eventuella intresserade har kunnat se på flera av mina analoga arbeten det senaste året, så har jag blivit en stor fantast av foton med multipla exponeringar. För bara några månader sedan slog det mig att även min digitala trotjänare har en funktion för den här sortens bilder, vilket fick mig att hoppas på ett tillfälle att sätta den på prov.
I onsdags dök möjligheten upp, när fina Anna (a.k.a. Salvadori Fantastico) ville ordna några bilder inför hennes spelning på Båten i Karlstad den 3:e december. Här är en gemensam favorit, som högst troligen blir föremål för spelningens affisch.
Klicka bilden för fler exempel på Flickr.
I onsdags dök möjligheten upp, när fina Anna (a.k.a. Salvadori Fantastico) ville ordna några bilder inför hennes spelning på Båten i Karlstad den 3:e december. Här är en gemensam favorit, som högst troligen blir föremål för spelningens affisch.
Klicka bilden för fler exempel på Flickr.
24 oktober 2011
The Florells
Som tidigare nämnt så passade jag under vännerna Frida och Tobias bröllop på att knäppa några bilder på alla roliga gäster, men självklart tog jag mig också tid att fotografera det lyckliga brudparet.
Det var spännande att jobba helt digitalt med min Nikon D80 igen, eftersom jag ägnat så otroligt mycket tid de senaste åren åt analoga experiment. Men det var också en utmaning att jobba med "arrangerat" fotografi, eftersom de flesta av mina analoga bilder uppstår ur spontana situationer.
Som tack för en fantastisk fest och för möjligheten att få lite feedback presenterar jag en av bilderna här. Håll till godo!
Det var spännande att jobba helt digitalt med min Nikon D80 igen, eftersom jag ägnat så otroligt mycket tid de senaste åren åt analoga experiment. Men det var också en utmaning att jobba med "arrangerat" fotografi, eftersom de flesta av mina analoga bilder uppstår ur spontana situationer.
Som tack för en fantastisk fest och för möjligheten att få lite feedback presenterar jag en av bilderna här. Håll till godo!
18 augusti 2011
Blixtar och dunder
En av mina flertalet plastkameror, en Konica EU-mini, överraskade mig rejält förra året när den gav några finfina svartvita bilder ifrån sig, även vid användning av den inbyggda blixten. Nästa rulle fick därför bli en vändframkallning, jag valde en Kodak Elitechrome 100 Extra Color.
Tyvärr fungerade det inte lika bra. Kameran kör med helautomatik baserad på filmrullens ISO-tal, men med blixt och vändframkallning blev vissa bilder alldeles för urblekta och överexponerade. Däremot var det en handfull som träffade tonen nästan perfekt, som den här i inlägget. Och de grönblå färgerna från framkallningen både ger den känsla jag sökte och förhöjer de röda färgerna i flera exponeringar. Klicka er vidare på bilden för att se resten!
Tyvärr fungerade det inte lika bra. Kameran kör med helautomatik baserad på filmrullens ISO-tal, men med blixt och vändframkallning blev vissa bilder alldeles för urblekta och överexponerade. Däremot var det en handfull som träffade tonen nästan perfekt, som den här i inlägget. Och de grönblå färgerna från framkallningen både ger den känsla jag sökte och förhöjer de röda färgerna i flera exponeringar. Klicka er vidare på bilden för att se resten!
11 augusti 2011
Sprocket Man
För någon vecka sedan laddade jag upp ett gäng nya experimentbilder på Flickr. Det var rullen jag nämnde i ett tidigare inlägg, en vanlig 35mm-film körd genom en mellanformatskamera (Zeiss Ikon Nettar). För att trixa lite extra så vände jag dessutom rullen bak-och-fram i kameran för att få filmens rödfilter att ge kraftig röd-orange ton till bilderna.
Resultatet blev väldigt lyckat, för att vara första försöken i båda hänseenden. En av favoriterna ser ni som vanligt här i inlägget, en dubbelexponering av blommor utanför Hagfors stadshus och ortens höghusfasader. Klicka er gärna vidare för att se resten.
Den största missen jag gjorde var att utsätta flera exponeringar för något slags ljusläckage, men har nu troligtvis hittat problemet. Eftersom ljusläckorna har en tydlig blåton tyder det på att ljuset har släppts på baksidan av rullen (d.v.s. den "riktiga" sidan på den vända filmen) och eftersom de konsekvent dyker upp på samma ställe beror det inte på att kamerans bakstycke har läckor. Därför borde det vara den svarta eltejpen som jag använt för att täcka för kamerans röda "exponeringsräknarfönster". Eltejp har ju en ganska glansig yta, vilket troligtvis har speglat tillbaka delar av ljuset mot filmrullen efter exponering.
Inför nästa omgång "sprocketfoto" ska jag tejpa in en matt pappersbit från någon gammal 120-rulle. Då blir det nog även dags att testa med svartvita bilder.
Resultatet blev väldigt lyckat, för att vara första försöken i båda hänseenden. En av favoriterna ser ni som vanligt här i inlägget, en dubbelexponering av blommor utanför Hagfors stadshus och ortens höghusfasader. Klicka er gärna vidare för att se resten.
Den största missen jag gjorde var att utsätta flera exponeringar för något slags ljusläckage, men har nu troligtvis hittat problemet. Eftersom ljusläckorna har en tydlig blåton tyder det på att ljuset har släppts på baksidan av rullen (d.v.s. den "riktiga" sidan på den vända filmen) och eftersom de konsekvent dyker upp på samma ställe beror det inte på att kamerans bakstycke har läckor. Därför borde det vara den svarta eltejpen som jag använt för att täcka för kamerans röda "exponeringsräknarfönster". Eltejp har ju en ganska glansig yta, vilket troligtvis har speglat tillbaka delar av ljuset mot filmrullen efter exponering.
Inför nästa omgång "sprocketfoto" ska jag tejpa in en matt pappersbit från någon gammal 120-rulle. Då blir det nog även dags att testa med svartvita bilder.
17 juli 2011
It's a nice day for a black and white wedding
Den 9 juli var vi iväg för att beskåda och fira våra vänner Frida och Tobias fina bröllop i Sunnemo. Jag tog med mig min Nikon D80, vilket känns som evigheter sedan nu när jag snöat in så mycket på analogt. Tror inte jag använt den seriöst sedan slutet av 2010 nån gång.
Hur som helst så hann jag förutom brudparet även knäppa några fina bilder från festen och gästerna. Här en personlig favorit.
15 juni 2011
Åldrat, slitet och krossat
Mitt senaste fotoexperiment var ännu en vändframkallad diarulle, denna gång en Kodak Ektachrome 100 Plus i mellanformat. Den var gammal, nästan 15 år mellan utgångsdatum och framkallning, men gav ändå ifrån sig riktigt spännande färger. Precis som utlovat, exempelvis i olika Flickr-grupper, så gick färgerna i en vändframkallad Ektachrome mot blått och grönt, samtidigt som den stärker vissa röda och gula toner. Resultatet blev en av de rullarna jag varit mest nöjd över på länge, scannade in totalt åtta av tolv exponeringar och slängde upp på Flickr (klicka gärna på bilden för att hitta de andra). Största svårigheten var att bilderna blev väldigt urvattnade och överexponerade när jag scannade negativen, men när jag tog med en svart ram från filmrullen att sätta nivåerna mot så rättade det till sig nästan på egen hand.
Kameran som användes var den äldsta i min samling, en Zeiss Ikon Nettar II från sent 40-tal. Jag blev så nöjd och stolt över den att jag omedelbart använde lite hobbymaterial för att bygga in en 35mm-rulle, ett intressant experiment jag inte testat tidigare.
Kameran som användes var den äldsta i min samling, en Zeiss Ikon Nettar II från sent 40-tal. Jag blev så nöjd och stolt över den att jag omedelbart använde lite hobbymaterial för att bygga in en 35mm-rulle, ett intressant experiment jag inte testat tidigare.
12 maj 2011
Singing in the Grain
För något år sedan hälsade jag på mina fina kollegor på Värmlands folkblads lokalredaktion i Hagfors. Medan vi pratade foto så tog vi en sväng genom deras gamla förråd (och tillika valv, då lokalen tidigare har varit ett bankkontor) och kikade på några av de äldre kameramodellerna som använts.
I ett hörn på den ena hyllan hittade vi en gammal Domus-påse med ett antal åldrade filmrullar, som såklart trissade upp mitt intresse. Särskilt intresserad blev jag av en Fuji Neopan 1600 Professional med utgångsdatum 1991. Jag hade aldrig fotat med så ljuskänslig film tidigare och hade även hört rykten om de korniga och suddiga effekter de mest föråldrade höghastighetsrullarna kan ge.
För ganska precis ett år sedan slängde jag i rullen i min nygamla Minolta XG-1 och på Flickr finns nu några av resultaten. Blev väldigt sugen på att leta upp fler liknande filmer, nu när jag sett hur bra det fungerar!
I ett hörn på den ena hyllan hittade vi en gammal Domus-påse med ett antal åldrade filmrullar, som såklart trissade upp mitt intresse. Särskilt intresserad blev jag av en Fuji Neopan 1600 Professional med utgångsdatum 1991. Jag hade aldrig fotat med så ljuskänslig film tidigare och hade även hört rykten om de korniga och suddiga effekter de mest föråldrade höghastighetsrullarna kan ge.
För ganska precis ett år sedan slängde jag i rullen i min nygamla Minolta XG-1 och på Flickr finns nu några av resultaten. Blev väldigt sugen på att leta upp fler liknande filmer, nu när jag sett hur bra det fungerar!
17 januari 2011
i365
I början av året startade jag ett smått efterlängtat fotoprojekt som jag sett flera personer på Flickr pyssla med tidigare, ett s.k. Project 365. Det går ut på att ta ett foto om dagen under ett års tid. För att få någon slags röd tråd och kontinuitet i det hela sätter man dessutom upp specifika gränser för sig själv, t.ex. hur bilderna ska tas eller vad de ska innehålla.
Jag bestämde mig för att göra ett projekt där bilderna enbart får vara tagna och redigerade med min iPhone, eftersom det erbjuds en rad intressanta fotoappar att pilla med. Bilden här ovan är exempelvis mitt sjunde bidrag, från den 7 januari. Eftersom jag ser det här väldigt mycket som ett utvecklingsexperiment så använder jag även Facebook som forum istället för Flickr, så ni som är intresserade av att följa projektet kan klicka er vidare med den här länken.
Jag bestämde mig för att göra ett projekt där bilderna enbart får vara tagna och redigerade med min iPhone, eftersom det erbjuds en rad intressanta fotoappar att pilla med. Bilden här ovan är exempelvis mitt sjunde bidrag, från den 7 januari. Eftersom jag ser det här väldigt mycket som ett utvecklingsexperiment så använder jag även Facebook som forum istället för Flickr, så ni som är intresserade av att följa projektet kan klicka er vidare med den här länken.
30 december 2010
Pausfågel
Matstinna magar och slappa dagar mellan de två storhelgerna. Imorgon väntar samkvämsnyår i Karlstad. Men lita på att lite årssammanställning är på g, framför allt filmlistan!
24 december 2010
24 oktober 2010
Plastat, korsat och läckt
Tidigt i somras hälsade jag på mina tidigare kollegor på Värmlands Folkblads lokalredaktion i Hagfors. Som vid ett tidigare tillfälle så började vi snacka foto och vi kom på idén att rota bland redaktionens gamla utrustning i förrådet "valvet" (kontoret har en gång i tiden varit en bank). Förhoppningen var egentligen att hitta några gamla filmrullar att experimentera med, men på en hylla, gömd bland gamla löpsedlar och anteckningsblock, stod också en liten mellanformatskamera av plast och plåt. En Vredeborch Reporter Junior II .
Jag lånade med mig lådan, laddade med en nästan årtiondet gammal rulle Kodak Ektachrome 64T och började knäppa några bilder. För att balansera ut allt det blåa från tungstenrullen använde jag ibland det inbyggda gulfiltret. Därtill vändframkallade jag rullen när den var färdig och jag kunde nog inte ha varit mer nöjd med resultatet. Kommer troligtvis ladda med en identisk rulle igen och försöka hitta ännu bättre motiv, särskilt till nattbilderna!
Bilden ni ser här ovan fick dessutom en väldigt välkommen effekt, för när rullen var slut så började den gamla "pinnen" som jag rullade upp den på att kärva. Blev tvungen att öppna upp kameran och rulla den sista biten manuellt, vilket gjorde att yttersta änden av filmen fick en rejäl släng lampljus på sig. Färgerna det medförde är underbara.
Jag lånade med mig lådan, laddade med en nästan årtiondet gammal rulle Kodak Ektachrome 64T och började knäppa några bilder. För att balansera ut allt det blåa från tungstenrullen använde jag ibland det inbyggda gulfiltret. Därtill vändframkallade jag rullen när den var färdig och jag kunde nog inte ha varit mer nöjd med resultatet. Kommer troligtvis ladda med en identisk rulle igen och försöka hitta ännu bättre motiv, särskilt till nattbilderna!
Bilden ni ser här ovan fick dessutom en väldigt välkommen effekt, för när rullen var slut så började den gamla "pinnen" som jag rullade upp den på att kärva. Blev tvungen att öppna upp kameran och rulla den sista biten manuellt, vilket gjorde att yttersta änden av filmen fick en rejäl släng lampljus på sig. Färgerna det medförde är underbara.
25 september 2010
Less is amore
Inför sommaren var jag länge på jakt efter enkla, analoga kameror. I bästa fall en simpelt tillverkad kompaktkamera med hus (och gärna lins) av plast. Något i stil med min Lomo Smena 8M, men med färre manuella inställningar och mer point'n'shoot-stuk. Helst av allt skulle den även ha blixt, eftersom det ger nya experimentmöjligheter i svartvitt och med vändframkallad diafilm.
Jag fann, som så ofta, vad jag sökte efter på Tradera, där jag budade hem en Konica EU-mini. Kostade mig ynka fem spänn (om vi bortser från frakten) och uppfyllde alla mina krav. Jag slängde i en svartvit Ilford-rulle, tog med kameran till Berlin och lät den visa vad den gick för. Bildexempel ser ni ovan, på Flickr och i framtiden.
Jag fann, som så ofta, vad jag sökte efter på Tradera, där jag budade hem en Konica EU-mini. Kostade mig ynka fem spänn (om vi bortser från frakten) och uppfyllde alla mina krav. Jag slängde i en svartvit Ilford-rulle, tog med kameran till Berlin och lät den visa vad den gick för. Bildexempel ser ni ovan, på Flickr och i framtiden.
10 september 2010
Feeling blue
Filmrullar som är balanserade med tungsten är egentligen gjorda för inomhusfotografi, eftersom de jämnar ut den varma vitbalansen från konstbelysning. Men efter att ha sett några lyckade vändframkallningar av utomhusbilder så vågade även jag på ett försök.
Resultatet blev kanske sådär, eftersom jag själv hade hoppats på starkare blåtoner. Har i och för sig fortfarande vissa färgbalansproblem när jag scannar in vändframkallade negativ, eftersom min scanner gärna rättar till färgerna lite väl mycket i bilderna. Hur som helst fick flera bilder en fin bleksliten yta, vilket gav dem ett åldrat utseende. Klart välkommet.
Resultatet blev kanske sådär, eftersom jag själv hade hoppats på starkare blåtoner. Har i och för sig fortfarande vissa färgbalansproblem när jag scannar in vändframkallade negativ, eftersom min scanner gärna rättar till färgerna lite väl mycket i bilderna. Hur som helst fick flera bilder en fin bleksliten yta, vilket gav dem ett åldrat utseende. Klart välkommet.
24 augusti 2010
Svartvit färgstege
Häromveckan lät jag framkalla en rulle som suttit i min farsas gamla Canon AE-1 i ganska precis ett år (tog den första bilden i augusti 2009). Rullen i sig var en Kodak BW400CN, en svartvit film som framkallas i den vanliga C41-processen för färgfilm. Jag vet inte om det ensamt är anledningen, men jag är fullkomligt förälskad i nyanserna som det gav bilderna!
Jag gillade resultatet så mycket att jag har laddat upp hela 22 av de 36 bilderna från rullen på Flickr. Vet inte vilken som är min personliga favorit, men den här porträttbilden på min bror var helt klart en av de bättre. Kort sagt så kommer jag med säkerhet använda den här filmmodellen igen inom en snart framtid, har redan ett gäng på kylning i källaren.
Jag gillade resultatet så mycket att jag har laddat upp hela 22 av de 36 bilderna från rullen på Flickr. Vet inte vilken som är min personliga favorit, men den här porträttbilden på min bror var helt klart en av de bättre. Kort sagt så kommer jag med säkerhet använda den här filmmodellen igen inom en snart framtid, har redan ett gäng på kylning i källaren.
18 augusti 2010
The boys are back in town
Nu får det vara slut på bloggsemestern! Var förvisso aldrig planerat att bli en sådan, men de två veckorna i Tyskland och den efterföljande helgen i Stockholm var både händelserika och utmattande.
Precis som vid förra Berlin-besöket hade jag med mig min Lomo Smena 8M, vilket jag hoppas kan ge några schyssta bilder. Passande nog så hade nämligen rullen från vårt påskbesök i stan framkallats när jag kom hem igen. Resultatet var helt klart glädjande, väldigt starka färger som sig bör från kombinationen plastmonster och en rulle Fuji Superia! Till höger är en personlig favorit, klicka för att se fler.
Förutom Lomon hade jag vid denna tripp även med mig min nygamla Konica EU-mini, en väldigt enkelt byggd plastkamera med redig blixt. Körde igenom en svartvit Ilford-rulle, mycket spänd inför framkallningen!
Precis som vid förra Berlin-besöket hade jag med mig min Lomo Smena 8M, vilket jag hoppas kan ge några schyssta bilder. Passande nog så hade nämligen rullen från vårt påskbesök i stan framkallats när jag kom hem igen. Resultatet var helt klart glädjande, väldigt starka färger som sig bör från kombinationen plastmonster och en rulle Fuji Superia! Till höger är en personlig favorit, klicka för att se fler.
Förutom Lomon hade jag vid denna tripp även med mig min nygamla Konica EU-mini, en väldigt enkelt byggd plastkamera med redig blixt. Körde igenom en svartvit Ilford-rulle, mycket spänd inför framkallningen!
4 augusti 2010
Digitalt tevatten
Ett av mina senare, digitala fotoexperiment har varit att försöka återskapa de sepialiknande tonerna som bilder får av tedrycker. Tevatten kan ersätta vanligt vatten i traditionella mörkrum och ge välkomna "missfärgningar" på det svartvita fotopappret.
I Photoshop-varianten började jag med ett svartvitt filter och experimenterade sedan med ett hemmabyggt, rödorienterat vändframkallningsfilter.
I Photoshop-varianten började jag med ett svartvitt filter och experimenterade sedan med ett hemmabyggt, rödorienterat vändframkallningsfilter.
30 juli 2010
Low fidelity in high fidelity
Mitt egentliga mål med lediga dagar, framför allt under sommaren, brukar vara att skriva oftare. Det är ingen plikt jag känner, utan något jag vill göra. Men återigen har sommaren tagit med sig massor av annat som distraherar mig från skrivandet, men samtidigt inspirerar för framtida texter. Senast om två veckor, när jag är tillbaka från Berlin, borde blogginläggen alltså komma mer frekvent. Tack för ert tålamod.
Mycket foto blir det såklart som håller mig från att skriva, långa ljusa dagar ger långa ögonblick av möjligheter. Fast förutom att knäppa nytt så får jag under denna säsong också större lust att omarbeta några av mina gamla bilder. Här får ni därför ett omarbetad porträtt på min gode vän Pär, som jag knäppte digitalt tidigt förra året och för några veckor sedan redigerade för att ge en känsla av vändframkallad film som exponerats i en gammal plastkamera. Kommentarer och funderingar mottages gärna.
Mycket foto blir det såklart som håller mig från att skriva, långa ljusa dagar ger långa ögonblick av möjligheter. Fast förutom att knäppa nytt så får jag under denna säsong också större lust att omarbeta några av mina gamla bilder. Här får ni därför ett omarbetad porträtt på min gode vän Pär, som jag knäppte digitalt tidigt förra året och för några veckor sedan redigerade för att ge en känsla av vändframkallad film som exponerats i en gammal plastkamera. Kommentarer och funderingar mottages gärna.
17 juli 2010
They go to a lake of fire and fry
Nyligen framkallade jag min första film i mellanformat, knäppt med en mycket fin Zeiss Ikon Nettar som jag budade hem på Tradera i höstas. Kameran är nästan en antikvitet, vad jag kan hitta är den tillverkad på tidigt 50-tal.
Jag gillar det kvadratiska formatet som 6x6-exponeringar ger, så det kommer troligtvis bli en hel del experimenterande med Nettarn. Svartvita porträtt är särskilt tilltalande i formatet, men för tillfället har jag laddat den med en diarulle från Kodak. Blir förhoppningsvis några färgmättade porträttbilder i slutresultatet, oavsett om jag väljer att vändframkalla eller inte.
Jag gillar det kvadratiska formatet som 6x6-exponeringar ger, så det kommer troligtvis bli en hel del experimenterande med Nettarn. Svartvita porträtt är särskilt tilltalande i formatet, men för tillfället har jag laddat den med en diarulle från Kodak. Blir förhoppningsvis några färgmättade porträttbilder i slutresultatet, oavsett om jag väljer att vändframkalla eller inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
