Inte så jävla smart phone

Fler än jag som blev drabbade av årets i-landsproblem imorse?

Double trouble

Under a Serpent Sun
Originally uploaded by Magnus Bergström

Ett av mina största nöjen på senare tid är att nyttja mina mer manuella kameror för experiment med multipla exponeringar. För tillfället blir det främst dubbelexponeringar, eftersom jag ännu försöker lista ut hur jag på bästa sätt kan få tre eller fler motiv på samma bild, utan att vattna ur bildrutan totalt.
Den senaste rullen från min Lomo Smena 8M lämnade mig lite besviken. Delvis på grund av de oväntat svaga färgerna som Fuji Superia-rullen gav denna gång, men besvikelsen berodde nog mest på att jag inte på långa vägar använde den lika flitigt i Berlin som vid besöket i påsk. Istället var det just dubbelexponeringen i detta inlägg som blev min personliga favorit. Fonden är en offentlig gatumålning här i Hagfors och porträttet på Fredrik togs senare samma dag i Mariebergsskogen i Karlstad.
Fler experiment av den här sorten lär följa, har troligtvis redan något på g med min Zeiss Ikon Nettar som just nu sportar en Kodak-dia för framtida vändframkallning.

Plastat, korsat och läckt

Hagfors by Night III
Originally uploaded by Magnus Bergström

Tidigt i somras hälsade jag på mina tidigare kollegor på Värmlands Folkblads lokalredaktion i Hagfors. Som vid ett tidigare tillfälle så började vi snacka foto och vi kom på idén att rota bland redaktionens gamla utrustning i förrådet "valvet" (kontoret har en gång i tiden varit en bank). Förhoppningen var egentligen att hitta några gamla filmrullar att experimentera med, men på en hylla, gömd bland gamla löpsedlar och anteckningsblock, stod också en liten mellanformatskamera av plast och plåt. En Vredeborch Reporter Junior II .
Jag lånade med mig lådan, laddade med en nästan årtiondet gammal rulle Kodak Ektachrome 64T och började knäppa några bilder. För att balansera ut allt det blåa från tungstenrullen använde jag ibland det inbyggda gulfiltret. Därtill vändframkallade jag rullen när den var färdig och jag kunde nog inte ha varit mer nöjd med resultatet. Kommer troligtvis ladda med en identisk rulle igen och försöka hitta ännu bättre motiv, särskilt till nattbilderna!
Bilden ni ser här ovan fick dessutom en väldigt välkommen effekt, för när rullen var slut så började den gamla "pinnen" som jag rullade upp den på att kärva. Blev tvungen att öppna upp kameran och rulla den sista biten manuellt, vilket gjorde att yttersta änden av filmen fick en rejäl släng lampljus på sig. Färgerna det medförde är underbara.

En annorlunda McFly

Back to the Future-trilogin har en väldigt speciell plats i mitt filmnördshjärta. Därför är det extra kul att äntligen få se klipp från den handfull inspelningsveckor då Eric Stoltz fortfarande spelade Marty McFly. Stoltz blev som bekant senare ersatt av Michael J. Fox.

Flight of the Conchords + Simpsons = Nerdgasm

När jag ändå är i farten så måste jag ju återminnas ännu ett färskt samarbete med den gula familjen.

Banksy + Simpsons = Nerdgasm

Lika roligt som det är otroligt bra. Och varför blir jag aldrig trött på FOX-trashing?

"Match me, Sidney."

Tony Curtis är död, men lämnar efter sig några klassiska prestationer.Förutom insatser Spartacus och Some like it hot (sv. titel; I hetaste laget) så är kanske den mest kända den som skrupellös och lycksökande pressagent i Sweet Smell of Success (sv. titel; Segerns sötma), som nyligen släpptes på svensk dvd. Min recension kan ni läsa hos VF.

Full circle

Lyssnade på Morgonpasset när jag bilade till jobbet imorse. De diskuterade film- och tv-spoilers (ett hett ämne om man som jag lyssnar på The /Filmcast) och Hanna Hellquist snackade om Fredrik Strages blogginlägg där han nämner en viss tisha på temat. Tittade ner på mitt bröst och insåg att jag var helt rätt klädd för dagen.

Less is amore

Rise up
Originally uploaded by Magnus Bergström

Inför sommaren var jag länge på jakt efter enkla, analoga kameror. I bästa fall en simpelt tillverkad kompaktkamera med hus (och gärna lins) av plast. Något i stil med min Lomo Smena 8M, men med färre manuella inställningar och mer point'n'shoot-stuk. Helst av allt skulle den även ha blixt, eftersom det ger nya experimentmöjligheter i svartvitt och med vändframkallad diafilm.
Jag fann, som så ofta, vad jag sökte efter på Tradera, där jag budade hem en Konica EU-mini. Kostade mig ynka fem spänn (om vi bortser från frakten) och uppfyllde alla mina krav. Jag slängde i en svartvit Ilford-rulle, tog med kameran till Berlin och lät den visa vad den gick för. Bildexempel ser ni ovan, på Flickr och i framtiden.

Snart på en tv-söndag nära dig

Författarparet Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril levererade en blodig pseudonymdebut förra året med Hypnotisören, en bok som hade sina brister men lyckades underhålla in i det sista. Där fanns också vissa element som jag särskilt gillade hos en deckare. Bland annat författarnas sätt att hålla den förväntade huvudkaraktären, kriminalkommissarie Joona Linna, något på sidlinjen om berättelsen.

I pseudonymen Lars Keplers uppföljare, kallad

Paganinikontraktet, rivs denna stil ut med rötterna. Joona Linna är nu långt från någon iakttagare längre, utan har istället tagit steget till superpolis. Plötsligt är han inte bara osårbar mot såväl kulor som i närstrid, utan kan även reda ut samband i mordfall enklare än han räknar mellanstadiematematik. Författarduon ger honom förvisso en liten svaghet, ett slags migränanfall som ger eko åt exempelvis Kurt Wallanders diabeteskrämpor. Men dessa anfall dyker, självfallet, aldrig upp i livshotande situationer.

Det här är en fullfjädrad actionbok, ständigt händer något med fart och kraft som håller kvar läsaren i berättelsen en stund till. Tyvärr har en någorlunda intressant berättelse ryckts isär av inslag som balanserar mellan väl otroliga och rent löjliga. Och som sagt, spänningen och nerven finns så sällan närvarande när huvudkaraktären är en finlandssvensk RoboCop. Kanske fick paret Coehlo Ahndoril mersmak av filmlöftena som deras första samarbete mottog, för Paganinikontraktet osar mer svensk polisfilm än Peter Habers strumpor. De verkar till och med flirta öppet med tyska produktionsbolag, genom att krydda boken med ett gäng tysktalande karaktärer.

Ett stort steg bak från första boken, för mig. Osäker om jag vill rekommendera den, ens till de som verkligen älskade Hypnotisören.