En av de mest intressanta filmerna som kommer kämpa om guldstatyetter i Los Angeles är helt klart Black Swan. Darren Aronofsky har hittat tillbaka till den enerverande stilen från verk som Requiem for a Dream, med en film som kryper in under huden på ett både obehagligt och energiskt vis. Ensemblen är inte självklar, det är vågat av Aronofsky att använda sig av prestationsmässiga wild cards som Mila Kunis och Winona Ryder. Inte heller Vincent Cassel har alltid lyckats övertyga mig, men här passar han som handen i handsken. Och visst är skådespelarna bra, men Natalie Portman är i jämförelse fantastisk, både vass och ömtålig som papper, och kommer stå stark som en svandrottning i konkurrensen om en Oscar.Intrigen och takten är utmärkt. Det pulserar likt andetag och kulminerar i en adrenalinrush, några scener blir riktigt mäktiga tack vare den grymma ljud- och musiksättningen. Mental påfrestning ena stunden, mental frigörelse i nästa. En film som växer ju mer jag tänker på den och som troligtvis kommer växa sig ännu större med tiden, trots några tveksamma specialeffekter som kanske inte kommer må lika bra av tidens tand som den tidlösa berättelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar