The Adventures of Tintin: Secret of the Unicorn - Tintin, en av de mest klassiska äventyrsseriefigurerna, får nytt liv på vita duken genom giganterna Steven Spielberg i registolen och Peter Jackson som producent (gissningsvis för att dela med sig av sina motion-capture-kunskaper från Lord of the Rings-dagarna). Mina förväntningar är väldigt höga, särskilt eftersom jag till och med gillar de gamla, lite halvdana, tecknade filmerna!
The Girl with the Dragon Tattoo - Jag trodde aldrig jag skulle ha ett nämnvärt intresse för den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor, men varje rapportering kring den har successivt stärkt mina förväntningar: David Fincher antog uppdraget som regissör, tillsatte lovande skådisar i nyckelrollerna, försatte större delar av inspelningen till Sverige, lät finfine manusförfattaren Steven Zaillian revidera Stieg Larssons berättelse och tog med sig Trent Reznor att efter The Social Network även komponera musiken till hans senaste verk. Den svenska filmatiseringen var en stabil deckare, men min nuvarande känsla är att Fincher kan toppa Oplev. Med råge.
The Tree of Life - Terrence Malick är en spännande regissör av många anledningar, bland annat eftersom han producerar väldigt få filmer. Tills nyligen har det tagit honom minst fem (ibland nästan 20) år att komma med en ny rulle, vilket ofta har märkts på det välproducerade, detaljrika resultatet. Nu sitter han emellertid inne med två filmer de närmaste två åren och hans första verkar filosofiskt vara något i stil med Aronofskys The Fountain. Oavsett om det blir lyckat eller ej så kommer Malick vara en snackis, som vanligt.
Black Swan - Darren Aronofskys första film sedan hyllade The Wrestler är en återgång till hans gamla stil, en psykologiskt skruvad berättelse. Natalie Portman har redan vunnit flera priser, och är i snacket för en Oscar, i rollen som gravt avundsjuk balettdansös i en Svansjön-uppsättning. Aronofskys nästa film är, så överraskande så det låter overkligt, den andra filmen om Wolverine, ett spännande val som jag ser fram emot otroligt mycket.
The Girl with the Dragon Tattoo - Jag trodde aldrig jag skulle ha ett nämnvärt intresse för den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor, men varje rapportering kring den har successivt stärkt mina förväntningar: David Fincher antog uppdraget som regissör, tillsatte lovande skådisar i nyckelrollerna, försatte större delar av inspelningen till Sverige, lät finfine manusförfattaren Steven Zaillian revidera Stieg Larssons berättelse och tog med sig Trent Reznor att efter The Social Network även komponera musiken till hans senaste verk. Den svenska filmatiseringen var en stabil deckare, men min nuvarande känsla är att Fincher kan toppa Oplev. Med råge.
The King's Speech - En av de där rullarna som, för min del, kom från så gott som ingenstans och hyllades sönder tills jag helt enkelt MÅSTE se den. Regissören Tom Hooper har förutom hyllade The Damned United mest regisserat avsnitt från brittiska tv-serier. Colin Firth är redan Golden Globe-prisad för sin roll som kungen i behov av talterapist - George VI - och har nu även häng på guldstatyetten om någon månad. Att jag nyligen såg honom prestera guld i A Single Man gör ju inte saken sämre. Dessutom sköt filmen snabbt upp på IMDb:s lista över de 250 bästa filmerna någonsin. En lista som förvisso är i snabb förändring, men att någon gång ha legat där är en hög värdemätare för flertalet filmer.
Play - Om jag måste välja åtminstone en svensk film till listan så blir det den senaste av Ruben Östlund. De ofrivilliga var en suveränt obekväm upplevelse och jag litar på honom om någon att upprepa succén.
The Rum Diary - Johnny Depp är i behov av en succéroll. Filmerna han medverkat i de gångna åren har gått knackigt och nyutkomna The Tourist verkar nästan ha varit droppen. På lut står den senaste piratinstallationen (som väl får antas åtminstone bli en given kassasuccé, oavsett filmens kvalitet) och denna filmatisering av Hunter S. Thompsons verk, en slags fristående uppföljare på kultrullen Fear and Loathing in Las Vegas. Det kan gå hur som helst; skådislistan lovar gott men regissören Bruce Robinson tycks halvdan och har dessutom inte suttit i ledarstolen sedan 1992.
Super 8 - J.J. Abrams gick ganska snabbt från tv-produktioner till att bli en väldigt lyckad regissör och producent av action- och scifi-filmer (Cloverfield, Mission: Impossible III, Star Trek). Till sitt senaste verk använder han det gamla Lost-tricket och låter detaljerna kring storyn (till och med skådislistan, tills alldeles nyligen) vara höljda i dunkel. Förutom en väldigt hemlighetsfull trailer är det helt tyst kring produktionen, allt vi vet i nuläget är att den troligtvis handlar om utomjordingar relaterade till Area 51, utspelar sig under 70-talet och att en ny reklamfilm dyker upp under Super Bowl. Och visst funkar tricket, jag är jobbigt peppad!
The Tree of Life - Terrence Malick är en spännande regissör av många anledningar, bland annat eftersom han producerar väldigt få filmer. Tills nyligen har det tagit honom minst fem (ibland nästan 20) år att komma med en ny rulle, vilket ofta har märkts på det välproducerade, detaljrika resultatet. Nu sitter han emellertid inne med två filmer de närmaste två åren och hans första verkar filosofiskt vara något i stil med Aronofskys The Fountain. Oavsett om det blir lyckat eller ej så kommer Malick vara en snackis, som vanligt.
True Grit - Det är ingen hemlighet att jag älskar bröderna Coens filmer. Oavsett vad de tar sig an så har resultatet alltid varit sevärt, om inte fantastiskt. Sedan Oscarsuccén No Country for Old Men har de med blandat resultat arbetat med det tragikomiska, men nu återvänder de till det hårdnackade och gör en nyinspelning på en John Wayne-western. Favoriten Jeff Bridges och barnskådisen Hailee Steinfeld lovordas redan i USA för sina prestationer. Lite synd är att det troligtvis inte blir Coens som regisserar filmatiseringen av Cormac McCarthys bok Blood Meridian, de var några av mina favoriter till jobbet.
X-Men: First Class - Här har vi den actionfilm som helt klart väcker mitt största intresse i sommar! Kick-Ass-regissören Matthew Vaughn gör en filmatisering av serien X-Men: First Class, som utspelar sig årtionden före de mer välkända berättelserna. Närmare bestämt på 60-talet, då Charles Xavier och Erik "Magneto" Lehnsherr fortfarande var kärvänliga studiekamrater vid universitetet i Oxford. Riktigt spännande skådespelare, en oförskämt välklädd era och superkrafterna vi älskar. Det här kan bli löjligt bra, om allt faller sig rätt.
X-Men: First Class - Här har vi den actionfilm som helt klart väcker mitt största intresse i sommar! Kick-Ass-regissören Matthew Vaughn gör en filmatisering av serien X-Men: First Class, som utspelar sig årtionden före de mer välkända berättelserna. Närmare bestämt på 60-talet, då Charles Xavier och Erik "Magneto" Lehnsherr fortfarande var kärvänliga studiekamrater vid universitetet i Oxford. Riktigt spännande skådespelare, en oförskämt välklädd era och superkrafterna vi älskar. Det här kan bli löjligt bra, om allt faller sig rätt.
Några av rullarna i listan kommer troligtvis vara aktuella för Oscarsgalan den 27 februari, så förhoppningsvis får jag läge att se dem väldigt snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar