Om du är 70- eller 80-talist så är chansen stor att du under din uppväxt hängav majoriteten av din verklighetsflykt åt 8 eller 16 bitar, om det så var i
Nintendo- eller
Sega-inkarnation. Känner du igen dig i beskrivningen så är
Scott Pilgrim vs. The World skapad i din ära.
Filmen, som är baserad på serierna om samma karaktär, kunde bara ha kommit närmare spelmediet om det hade följt med handkontroller. Referenserna haglar, utan att för den delen störa berättelsen. Kanske snarare tvärtom. Som regissör
Edgar Wright antydde på besök hos
/Filmcast - filmmediet tillför den nivå av ljud och musik som en tv-spelsstory av den här digniteten kräver.
Jag har troligtvis aldrig sett en film som lika systematiskt genomsyrats av förkärleken till sin egen inspirationskälla och samtidigt på ett så öppet sätt omfamnat de medvetna nördarna. Sett till vad den försöker uppnå är den näst intill fulländad. Har ert NES, precis som mitt, sjungit sin sista vers för många år sedan, behöver ni inte längre leta efter den alternativa nostalgikicken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar