Ola: Är det en vedertagen fackterm?
- Diskussion kring elkabeln till Xbox:en.
I fredags var det korridorsfest. Det kom inte en enda person från klassen hit, men det var roligt ändå. Det kom trots allt gäster till de andra i korridoren, och korridorsgrannarna själva var väldigt kul att festa med också. Efter middagen i början på kvällen började vi vandra runt från rum till rum och lyssna på musik/dricka alkohol. Jag, Johan och Ola hade alla whiskey hemma, så vi tog ett glas var i de tre rummen.
När klockan började ticka mot ett antal timmar efter midnatt fick vi så en underlig men vid tidpunkten genial idé. Vi skulle ha en julgran i korridoren. Laddade med färddryck, kamera och en såg gav vi oss ut till utkanterna av Ålidhem och började leta efter det mest vackra trädet vi kunde hitta. Resultatet blev både en vanlig julgran samt en "bordsgran" samt ett mycket roligt dokument i form av ett tjugotal bilder och 12 stycken filmklipp i halvminutslängd.
På lördagen var vi så alla väldigt trötta. Vi blev förvisso stolta över vårt verk när vi kom ut i hallen och såg granen halvt lutande mot trappen (inte konstigt när den till en början bara hade en ölburk som fot), men ingen av oss hade särskilt mycket ork till något. Jag bestämde mig därför ganska tidigt att hoppa det planerade festandet den kvällen och slappade dagen igenom. Tillsammans med alla andra "pinenappers" (Ola, Johan och Emma) satte jag mig för att titta på The Last House on the Left, den gamla skräckklassikern och Wes Cravens debutfilm. Ingen av oss hade sett den och vi ville skrämma lite liv i oss igen. Ärligt talat var jag också väldigt nervig och pirrig innan filmen. Det lilla jag hört om filmen innan pressade upp mina skräckförväntningar i höjd med de jag hade strax före jag såg Motorsågsmassakern i elva- eller tolvårsåldern. Det slutade dock med att vi alla satt och skrattade åt de reklamfilmsusla skådisarna och den vågade, men sjukt misslyckade, musiksättningen. Det hela var som en blandning mellan Stefan & Krister-buskis och den sortens skräckfilm som högstadieelever spelar in på sin fritid vid något tillfälle med absolut ingen budget och någon farsas videokamera.
Resten av kvällen fortsatte med filmtittande. Först försökte jag kompensera skräckbesvikelsen tillsammans med Ola och Johan genom att titta på Land of the Dead, men den erbjöd inte heller särskilt mycket mer än lite medveten malplaceringshumor (något som Romero alltid varit duktig på). Efter det lät vi helt enkelt TV:n ta över filmvalet och tittade på Rounders, vilket också blev dagens bästa.
Denna vecka har varit min sista städvecka före jul. Under dagen dammsög jag allehanda barr som var vår stolthetssymbol fört med sig och till den avslutande fikan idag "bakade" jag mjukpepparkaka (med hjälp av Kungsörnen, that is). Sedan skyndade jag mig ner till tvättstugan och tvättade för bara någon timme sedan, eftersom jag började få lite väl med klädbrist i garderoben. Nu sitter jag och våndas lite inför morgondagen. Då börjar den, vad man skulle kunna kalla, sista veckan. Det är det ju egentligen inte, men det känns så eftersom jag åker hem redan på tisdagen veckan därpå. Det jobbiga med det hela är att det verkar bli en ganska jobbig slutspurt, vilket inte passar mig som redan gått och längtat till juluppehållet i ungefär en halv månads tid.
Julkul. Ola ansar granen något före hemvandringen.
1 kommentar:
Kommer du hem redan den 13/12? Gött i så fall! Vill hinna träffa dig innan jag drar norröver. Trots att jag har hemlängtan och inte åker hem förrän den 20/12, känns det lite vemodigt att höstterminen redan är över och att det innebär att jag ska skiljas från mina nyvunna kompisar. Tack och lov så får jag ju träffa mina gamla kompisar som numera är utspridda från Luleå till Göteborg. Ska bli skönt. Över och ut.
Skicka en kommentar