Likt ett spöke från det förgångna

Jag: Har du namnskylt på dörren åtminstone?
Josef: Ja, det står J. Staffady.
Jag: Va!? Med "t"?
Josef: Ja, först stod det Stuffty, men jag ringde och bad dem ändra det.
- Heja Riksbyggen

Det var igår det hände. Jag hade cyklat i förväg till Corona och stod och väntade på C.J. och hans vän som var på besök från Sundsvall. Plötsligt hör jag en mycket bekant röst, som inte bara låter som någon jag känner utan även håller samma ironiska ton genom hela konversationen. Jag vänder mig om och blir ännu mer överraskad när personen i fråga även har rött, mycket kortklippt hår. Jag tvivlar inte längre utan går upp snett bakom honom och klappar honom på axeln. Och visst är det Frippe. Fredrik Johansson, som han egentligen heter, är en f.d. klasskamrat till min bror Niklas (från tiden då han pluggade Byggnadsingenjör i Norrköping) och de skrev även sitt examensarbete tillsammans. Numera ses vi en gång om året till Swedish Rally, då flera från Niklas gamla klass brukar komma på besök till Ekshärad.

Jag misstänker att han är något berusad, men hos honom vet man aldrig med tanke på sin frispråkliga ton. "Du är så jävla kass!", är det första han utbrister till mig. Jag tittar lite konstigt på honom eftersom jag hade förväntat mig ett "hej" eller "tjena". "Du är fan den sämsta personen jag känner på att ragga brudar", fortsätter han på belåtet vis skandera. Hela historien han utgår från är, vad jag minns, från det första rallyt de var på besök till. Vi var på nån fest och jag satt och snackade med några tjejer, sen när killarna började lämna hakade jag naturligtvis på dem istället för att sitta kvar. "Du ser ju bra ut, du har rätt charm, men inte fan kan du ragga på tjejer!". Efter de orden kommer C.J. och hans vän fram runt hörnet och Frippe är såklart en gentleman och fyller i den saknande informationen för dem så de ska kunna haka in i diskussionen om huruvida jag är en kass tjejmagnet eller ej. Jag vet inte riktigt hur jag ska svara honom, så jag står istället där och nickar lite stillsamt. Frippe är en schysst kille, men han vet verkligen hur man vrider ut sista droppen av självförtroende ur en person precis före en utekväll.

Det visade sig hur som helst att han var i stan och hälsade på en lumparpolare. Efter att kvällen var över träffade jag han igen och frågade om han tänkte åka på rallyt om några månader. Han svarade ja på ett vis som sköv undan de flesta tvivel om det, så jag sa att jag ska göra mitt bästa för att kunna komma ner då jag med. Inte för att jag ser några större chanser i att kunna revanschera mig för den situation han numera för all framtid lär återkomma med i sina kommentarer, utan snarare för att det brukar vara en jävligt kul helg att hänga med Niklas och hans gamla klasskamrater.

Annat nytt är att jag fick avslag hos VF på min praktikansökan, så nu håller jag alla tummar jag kan hitta att NWT vill ta emot mig. De sa att det ser tight ut men att jag ska skicka in en liten beskrivning av mig själv och mina ambitioner. Det känns ju för fan nästan som en jobbansökan. Ändå är ingen tidning skyldig att ge mig någon som helst form av lön under de veckorna, så det borde ju egentligen vara tvärtom att de hungrar efter gratis arbetskraft. Nåväl, om jag inte får vara på NWT så har jag ingen aning om var jag ska söka. Vill ju jäkligt gärna vara i Värmland under de veckorna och lokala dagstidningar är ju det rekommenderade. Vem vet, till slut kanske jag ringer gratistidningen News om det vill sig dumt.

Som ni märker har jag inverterat färgerna i bloggen, eftersom jag har fått klagomål från folk att det är jobbigt att läsa vit text på svart. Huruvida ni tycker detta är snyggare/bättre kan ni gärna kommentera.

All the best. Nu ska jag kolla tågbiljetter hem för julen.