Music, doctor!

Rykten säger att det är stora saker på gång ikväll på Läkarvillan. Den som är i Umeå borde helt klart checka det. Fanskap att jag inte landar förrän imorrn eftermiddag.

You would know

Jag: Hur smakar egentligen sardeller?
Tobbe: Ungefär som sardiner.
Jag: Hur smakar sardiner?
Tobbe: Vet inte.
- Menydiskussion på restaurang Fontana di Trevi.

Det var nästan en regelrätt date mellan mig och Tobias igår. Restaurangmiddag, om än pizza, och en biofilm att toppa kvällen med, om än Wirtberg tillkom för att förvandla duon till en trio, men det var såklart bara skoj! Dessutom tog vi oss en öl på Leprechaun innan bion, vilket jag inte vet om jag skulle göra på en träff.

Hur som helst, filmen för aftonen var Sunshine. Hade på tisdagen smygstartat genom att se 28 Days Later, en annan Boyle-rulle som av någon konstig anledning gått mig förbi. Sistnämnda kändes något vassare, jag var nämligen väldigt kluven till Sunshine. Den var lite för mycket av Hollywoods skola, med dramatiska uppoffringar åt höger och vänster och åtminstone en "nu hände något som tvingar ut oss från rymdskeppet iförda trånga rymddräkter"-scen för mycket. Samtidigt hade den otroligt snygga scener (har med all rätt jämförts med Alien och 2001: A Space Odyssey), fet musik och några filosofiska element som verkligen engagerade. Exempelvis det evigt logiska och rationella tänkandet hos såväl karaktärerna som hos rymdskeppet Icarus huvuddator. Att tvingas av den humana gatan. Att inte tillåtas sätta enstaka människolivs värde framför mänskligheten, ens som reflex eller i tanken. Det är sann dramatik, som jag önskar de hade tagit till vara på lite bättre eller gett ett större utrymme.

Idag har varit en vanlig dag, så som de har sett ut i Karlstad. Suttit i Janinas lägenhet och skrivit. Sedan tog jag en sväng till Hanna och på det en promenad in till stan.
Hos Hanna lämnade jag ramen med mina "skrapbilder" som tidigare hängt på caféet i Ekshärad. Emma har sålt stället till tyskar nu, som tar över nästa vecka. Tyckte det var synd att ställa bilderna i ett hörn på rummet i Hole, så jag tog ner dem till Karlstad. Får se var de hamnar till slut. Hanna och Tobbes vindsvåning är väl inte så tavelhängnadsvänlig, så de kanske fraktas vidare några turer till.
Över en kaffe satte jag mig sedan på en uteservering och läste de två filmmanusen som Wirtmo och Tobbe filat på sedan ett tag tillbaka. Roliga och stämningsfyllda! Nu håller jag tummarna för att de lyckas förverkliga åtminstone något av dem.

Tillbaka på Norrstrand. Mer skrivande och funderande. Lägga in fler skivor på datorn. Boka biljetterna till Umeå. Lost och Mythbusters att avfokusera sig med.

Sardeller smakar förresten litegrann som väldigt saltig tonfisk. Oväntat lyckat pizzapålägg, som ju även är favoritditot för ett inte helt okänt pizzabud.

Nu är jag nördig. Då mår Hanna dåligt.

En apa på ryggen

Har upptäckt att SvD är sanslöst dåliga på att pricka rätt skivtitlar i sina recensioner. Ikväll såg det exempelvis ut såhär. Underligt, eftersom ju den korrekta titeln på skivan till och med står i brödtexten.

What of our presence? Haven't we paid penance?

Well I've got a secret, I cannot say.
Blame modern movement to give it away.
You've got something, I understand.
Hold it in tightly, call on command.
Leap of faith - do you doubt?
Cut you in, I just cut you out.
Queens of the Stone Age - The Lost Art of Keeping a Secret

Det är mycket snack om att naturen är intelligent. Djurs försvarsmekanismer som är så förbannat genomtänkta och whatnot. Varför i helvete har då rådjuret fått ett så jävla vitt arsle som lyser upp som värsta McDonald's-skylten rakt i fejset på rovdjuret som springer bakom och jagar dem!?

Måste fan göra något åt musiksituationen på mina promenader. Snart.

Idag var min sista dag i Ekshärad. Före utbildningens slut, alltså. Var på Kyrkhedens skola och delade ut några enkäter för mottagarstudien och hade en slags ifyllnadssession med fem stycken niondeklassare. Det var två år sedan jag var på skolområdet senast. Då var jag vikarie i språk- och naturämnen, och på kvällarna skrev jag min c-uppsats i litteraturvetenskapen. Före det kan jag inte minnas att jag varit där sedan jag gick ur grundskolan. Det är lite skrämmande att se hur inget, men ändå allt, har förändrats sedan dess. Hjärnan spelar mig spratt när jag går genom de där korridorerna och skickar tillbaka mig till livet som det såg ut då. Not a care in the world. Allt som spelade någon roll var att trackla sig genom skolan fram till nästa helg eller lov, så man kunde bada, sparka boll och spela TV-spel.

Ändå är det en del av mitt liv som jag inte vill leva om. Kanske ligger det hos mig, men när jag tänker på grundskolan får jag bara minnen av obehag och ångest att isa min ryggrad. Gymnasietiden i Hagfors toppar väl kanske inte heller minneslistan. Här finns även saker som jag kanske hade velat göra eller uppleva annorlunda. Men de har också format min person, så vem vore jag utan dem?

Blotta tanken på att man återigen ska tillbringa en större del av sin sommar i kommunen är nästan för bisarr att handskas med just nu. Men så vet jag inte heller vart jag är på väg. Och kanske är det bäst så.

Aftonen bjuder middag och bio med Tobbe. Trevligt som satan.

Facing the android's conundrum

I think I'll go home and mull this over,
before I cram it down my throat.
At long last it's crashed; its colossal mass
has broken up into bits in my moat.
The Shins - Caring is Creepy

Hole. Eller något mer idylliskt beskrivet, Busjövikens strand. Ännu en gång återvänder jag till ingenstans. Vad söker jag? Inspiration? Ro? Utrymme? Lite av varje kanske, men vid det här laget borde jag veta att en villa med sjöutsikt inte är något annat än ett substitut. Alla de sakerna uppnås inte med något som är gripbart.

Nattliga bilresor är konstiga saker. Både gemytligt och lite skrämmande, åtminstone när man från Karlstad harvar sig norrut på de skrovliga asfaltvägarna. Något enstaka hus skänker ljus åt sträckan mellan trädstammarna. Högtalarna fyller metallburen med rogivande toner, som av djurlivet utanför bara kan förnimmas som monotona basgångar. Kroppen fortfarande dehydrerad efter den där sista ölen som den tog till sig för inte ens 24 timmar sen. Suger åt sig apelsinjuicen som en tvättsvamp.

Exjobb. Mottagarstudier. Kan tänka mig roligare saker att ägna tankarna åt just nu. Å andra sidan kan jag även tänka mig värre saker.

For a minute there, I lost myself

De är som kinesiska barn - inte lika uppskattade i sitt hemland.
- Daniel förklarar varför öl är billigt i Tyskland.

Visst var det inte så länge sen stadsbussarna i Karlstad bytte färg? De är orangefärgade idag, men jag tror de var typ vit-röd-gula "på min tid". Det är sånt som kretsar runt i mitt huvud nuförtiden, när inte musiken finns där för att stilla min hjärna. En av de mildare funderingarna, dessutom. Tankar kan vara vapen ibland. Och det händer att människor vänder vapnen mot sig själva.

MacBooken har varit min räddning i musiktorkan. Det jobbigaste med det är att jag hamnar framför datorn ytterliggare några timmar om dagen bara för att lyssna på musik, utöver nöjessurf och jobbskrivande. "Tur" att vädret verkar bli sämre då.

Fast vad snackar jag för skit. Beklagar mig över tystnaden, när det finns så mycket annat krasst omkring oss. Å andra sidan är det väl kanske mitt sätt att uppskatta livet. Jag har sagt det förr; när ni dör är det tyst för alltid. Så ta vara på ljuden nu.

Lånar återigen Janinas lägenhet. Helgen närmar sig och så gör även festen hemma hos Tobbe och Hanna. Ser ut att bli riktigt stort galej. Inte mig emot, för är det något som står högre i kurs än musik så torde det väl vara att träffa människor. Håller tummarna för att CJ får ordning på saker och drar förbi Karlstad as well.

En kopp lila nu, kanske?

Tompans återkomst

Jag trodde man kunde lita på IMDb när det gäller att få information om alla filmer i världen. Men så har de startat nån slags Pro-tjänst som undanhåller viss information från de vanliga användarna. Jävla Aftonbladet Plus-syndrom.

Hur som helst, istället läste jag på DN.se att Tom Tykwer är på gång med en ny film och dessutom redan har tillsatt Clive Owen i huvudrollen. The International, tycks arbetstiteln vara. Ska följa projektet med stort intresse.

Music, damn you!

Bussresa till Tobbe och Hanna, utan musik. Realtid cirka 40 minuter. Upplevd tid cirka två timmar.

World's greatest

Kände bara att slänga ihop ett inlägg om det här. Med risk för att få stryk (eller åtminstone bitska kommentarer) av folk som lyssnar mer på hip-hop än jag själv (Terner, you know I'm talking about you here) så påstår jag här och nu att genrens bästa platta är Enter the Wu-Tang (36 Chambers). Av Wu-Tang Clan säger sig ju självt. Eller ja, titeln säger det. Grym platta med nästan enbart hits i mina öron. Tunga beats och alla älskvärda samplingar med kvasifilosofier från gamla samurajfilmer.

A game of chess is like a swordfight. You must think first, before you move.

Here we go again

Verkar som om södra Värmland inte var mycket bättre. Självfallet Kronoparken som är händelsernas centrum igen. Skönt då att tillfälligt husera på Norrstrand.