Blip-blop och majestäter

I slipped.
Didn't mean, didn't mean to do it that way.
But I blew in on a whim,
gone tomorrow, I'm gone today.
Come, lets play along and let eachother lose.
A win would cause an alarm,
don't matter to me, don't matter to you.
Queens of the Stone Age - Tangled Up in Plaid

I fredags spelade Erik från klassen musik på Krogen. Det var som väntat toner av den sort man inte direkt brukar höra när man går ut, vilket var väldigt uppfriskande och härligt. Vi var några som hade förfestat lite smått hemma hos mig innan vi gick dit, men de flesta struntade sen i den utannonserade efterfesten. Det slutade med att jag och Erik själva satt på mitt rum och pratade, lyssnade på musik och drack lådvin som han hade letat fram från nån tjej här i närheten. Det var ändå väldigt roligt och vi satt väl på det viset framåt efter klockan sex på morgonen. Dessa sena nätter tär verkligen på krafterna, för precis som i slutet av förra helgens fest så däckade jag av i sängen väldigt snabbt efter att det begav sig.

Igår beslutade jag mig för att ta en filmkväll nere på stan hos C.J., Titti, Elli och Stina. Elli påstår för övrigt att hennes smeknamn stavas som jag skriver det nu eftersom "man bara tar bort -nor från Ellinor". Personligen tycker jag att "Elly", eller alternativt "Ellie", är mer rätt eftersom det både känns mer rätt fonetiskt (man uttalar ju inte slutet som -i väl?) och med tanke på hur personer tidigare stavat liknande namn. Nåväl, jag respekterar hennes önskan, så det får bli Elli i bloggen i fortsättningen. De får även se till att skaffa ett namn till kollektivet snarast, eftersom det är lite jobbigt att behöva skriva ut alla fyra namnen varje gång man varit där (vilket är ganska ofta).

Hur som helst, eftersom ingen av dem har någon DVD-spelare mer än i sina datorer så greppade jag min under armen (som vanligtvis är stationerad nere i köket här i korridoren) och slängde ner en näve filmer i väskan. Sedan bussade jag ner till Vasaplan och skrittade hem till folket. Vi gjorde iordning inför en riktigt mysig filmafton, handlade massor av gott och gjorde iordning fika. Strax efter klockan nio kom även Åsa ner till stan (hon och Dylan bor ju numera bara ett fåtal meter hemifrån mig här på Fysikgränd) och vi satte oss för att njuta av cineastisk underhållning av bästa slag. Vi såg Prinsessan + Krigaren (jaja, jag vet) och Good Bye, Lenin! under kvällens gång. Åsa var kvar fram tills ungefär halva Lenin hade rullat innan hon blev för trött, men hon hade sett den förut så det gjorde henne inte så mycket. Det blev ändå en riktigt skön, tysk filmsammankomst med roliga människor och två riktigt bra filmer. Efteråt drog jag ut en madrass och somnade i deras hall.

Idag var sedan en väldigt seg dag. Jag och C.J. hade egentligen tänkt fixa fotouppgiften inför imorgon, men fick bara några hafsiga foton. Sedan drog vi upp till skolan och hängde i övre red.lok. ett tag. Jag blev ganska snabbt trött och bestämde mig för att gå hem och slappa, men C.J. satt kvar och fixade med en artikel han hade tänkt skicka till Nerikes Allehanda i en sommarjobbsansökan. Jag borde också ta tag i alla grejer jag har att göra, det börjar bli alldeles för mycket nu.

En livlig helgs efterspel

Solo tengo una hora
y me duermo terminado.
Por veinticinco años pasaron,
siguen los cuerpos aqui temblando.
Tomé la sangre.
Comí del cuerpo.
Mis lágrimas
quebró el espejo.
---
I only have one hour
and I fall asleep finished.
For twentyfive years passed,
the bodies here continue trembling.
I took the blood.
I ate the body.
My tears
crush the mirror.
The Mars Volta - L'Via L'Viaquez

Festen hos C.J. och de andra blev succé. Eller i vilket fall hade åtminstone jag grymt roligt. Så roligt att jag inte kom ner i varv för att sova förrän efter sju på morgonen. Festade gjorde vi tills omkring sextiden, sen stod jag och C.J. i köket och diskade i takt till musiken.
Det var otroligt mycket nytt folk där. Man började fundera på hur de hamnat där eftersom de inte visade större tecken på att känna någon alls av oss. Tydligen måste folk som festat på Norrlandsoperan ha fått nys om festen i huset bredvid efter stängningsdags. Inget fel med det dock, det var jätteroliga människor de flesta utav dem. Dessutom hade också Elly några kompisar på besök, så det var massvis med nya, roliga människor överallt.

Dagen efter festen var man föga förvånande seg och slapp till den milda grad. Jag sov över hos C.J. och orkade inte ta mig därifrån förrän närmare elvatiden på kvällen. Men det var riktigt skönt, alltid härligt att bara hänga och ta det lugnt efter ett sånt festtillfälle. Nackdelen är dock att jag verkar ha hamnat kvar i det slappa tempot från söndagen, för igår satt jag knappt och gjorde något annat än lyssnade på musik. Det är sällan man verkligen lyssnar på musik, vanligtvis hör man den ju som komplement till en annan sysselsättning. Så på sätt och vis fick man ju ändå ut något av det, men när jag gick till sängs kände jag en bitande känsla av oåstadkommande och även en gnutta ångest. Den jobbigaste tanken är att jag känner mig som fast i en ond cirkel (eller kanske snarare nedåtstigande spiral) av total apati. Jag är alltså inte framme vid den punkten än men känner att jag glider allt närmre den. Jag får se till att hitta på nått för att förhindra det snart.

Ways to spend a lone friday night

Iconoclastics had it coming for years.
They know the prisons you have yet to fear.
Where thumbs hide inside of sleepingbag mouths,
adlib your memoires by casting a drought.
The Mars Volta - Take the Veil Cerpin Taxt

Imorgon är det fest. Den meningen är mer än bara ett konstaterande, den är på sätt och vis också en liten tröst över att jag på grund av min slapphet hamnade hemma en fredagskväll. Hade egentligen tänkt att följa med C.J. ner till stan efter skolan idag, men jag hade inga andra ärenden än att köpa öl till imorgon och eftersom C.J. var i tupplursstadiet kändes det inte så värt att gå ner. Jag skickade istället honom att ordna dryckerna till imorgon, eftersom han ju trots allt nästan bor vid Bolaget.

När jag kom hem såg jag till min glädje att Thomas (en av mina två tyskresiderande morbröder) överraskningspresent hade anlänt i postlådan. Han ringde till mig i onsdags och blev orolig när det fortfarande inte hade kommit fram. Jag började fundera på om han kan ha missuppfattat adressen eftersom det är väldigt svårt att uttala ett svenskt namn på tyska på ett förståeligt sätt. Men att tyda av paketet så gick min bokstavering till slut hem. I det låg hur som helst en maffig bok på tyska om stora regissörer genom tiderna. Mycket intressant läsning som troligtvis kommer ligga på nattduksbordet ett tag framöver. När jag la den där så insåg jag dock även att jag måste ta tag i mitt nöjesläsande lite mer och inte bli för avdomnad av kurslitteraturen. Bredvid sängen ligger nämligen fortfarande även Parfymen, som samma morbror skickade till mig för inte alls länge sen eftersom jag ville läsa den på originalspråket. Jag måste ju åtminstone se till att beta av böckerna jag blir tilldelad innan de fortsätter strömma in.

Jag kände under resten av dagen en ihärdig trötthet. Jag kunde (och ville kanske) inte gå och sova allt för tidigt, så jag gick istället iväg och köpte frukt strax före affärerna på Ålidhems Centrum stängde för dagen. Passade på att ladda upp rejält. Tillsammans med ett paket kaffe så kom det upp i över hundra kronor. Så det blev alltså över 70 spänn bananer, apelsiner och päron. Det kostar fan att vara nyttig. Och jag som planerar att prova på en strikt banandiet i några veckor någon gång framöver. Tur då att ens inköp blir väldigt enkla åtminstone.
Efter fruktköpet svängde jag in på kiosken och letade nyinkomna tidningar som kunde vara av intresse. I brist på annat köpte jag nya Stardust och nån liten pysseltidning med sudokus och andra pussel i, för de där riktigt svårsomnade kvällarna.

När jag sedan som bäst satt och botaniserade i Stardusts lite väl färgglada magasinssidor så satte jag nästan banantuggan i halsen när jag plötsligt av en händelse läste mitt namn i den. "Magnus Bergström i Umeå". Jag kollade vad som var sammanhanget och det visade sig att jag hade vunnit deras King Kong-tävling som jag deltog i strax före jul. Ett stort jävla paket med massor av saker i, som t.ex. originalfilmen King Kong (från 1933) på DVD, brädspelet Master of the Movies, biljetter till nya King Kong, tre månaders medlemskap på en nätbaserad filmhyrningstjänst samt senaste utgåvan av Bonniers stora filmlexikon. Kändes inte helt fel. Sedan började jag fundera över att det ju trots allt finns åtminstone två Magnus Bergström till i Umeå (en av dem ju som bekant i årgången av vetenskapjournalister över mig), men det vore ju nästan höjden av sammanträffande om någon av de också deltagit i tävlingen. Och sedan vunnit dessutom. Det vore i och för sig ett så stort sammanträffande att det skulle bli roligt istället för surt.

Något uppiggad i min ensamhet av den roliga nyheten återgick jag till att lyssna på den något ångestbetonade musiken á la Nick Cave and the Bad Seeds och läste mina små tidskrifter. Denna gång dock med åtminstone ett litet smildrag i kinderna.

Fotosfären

Johan: Hur lång slutartid kan man tänka sig att ögat har?
Lars: Ja, du... Vad är ljus?
- Fotoinstruktör Lars blir filosofisk.

Har ännu en gång helt glömt bort att uppdatera mig här. Nästan två veckor sen senast. Är det trytande motivation eller bara ren glömska? Jag vet det nog inte ens själv längre.

Vi har påbörjat fotokursen på skolan, vilket innebär att vi allihop har tilldelats varsin digital systemkamera att bära med sig i väder och vind under fyra veckor. Förutom bilduppgifterna vi ska göra om dagarna hinner man ju självklart även leka av sig rejält på andra motiv, men den bitande kylan som präglat den senaste veckan här uppe har fått oss att springa mellan diverse caféer och butiker för att värma upp sig efter några bilder utomhus. Tur är då att bl.a. de bilderna vi ska ta idag även kan ordnas innanför väggarna.
Andra fördelar med kursen är att den ger mycket tid till övers, jämfört med den dräpande teoretiska undervisningen som vi hade strax före jul (och till viss del också under själva högtiden). Snart blir det dags för mig att ta itu med redigerandet av Hum.fak.-tidningen Inkognito och så ska jag skriva artikeln om boken Massmedier, som jag även valt att kalla för "den rosa tegelstenen". Dessvärre kan jag inte påstå att jag läst särskilt mycket i den sistnämnda ännu.

Helgen står för dörren och på lördag är det inflyttningsfest/klassreunion hos C.J., Ellinor och Christine. Jag hjälpte dem flytta in hos C.J. i söndags, i hans minst sagt centrala lägenhet. De verkar trivas bra och det har blivit ännu roligare att hänga där nu när man i princip känner alla som bor där. Tidigare bodde ju C.J. med tre killar från Härnösand, men de flyttade ut runt årsskiftet. Förutom Elly och Titti har en tjej från Örebro som C.J. känner sedan tidigare, Stina, flyttat in. Tidigare idag var hon och köpte en säng som vi sedan släpade rakt genom centrum, bl.a. genom en av affärsgallerierna, förbi snett tittande människor.

På det mer psykologiska planet har jag börjat fundera över om jag kanske är en väldigt tråkig person. Kan vara resultatet av en slags uppgivenhet jag känner inför att vara social eftersom jag fortfarande är ganska trött efter den gångna kursen. Ibland hör jag folk tala, jag kanske rent av tittar på dem samtidigt eftersom de talar till mig, men kan komma på mig själv att vara ganska frånvarande och drömsk. Hoppas och tror dock det kommer ordna upp sig senast under lördagen.

Bocken är död

[Josef och Henrik har snott en paj på nyårsfesten och vi sitter i bilen på väg hem.]
Jag: Vad har du där för något?
[Henrik tittar skräckslaget på mig och drar sakta pajen längre ifrån mig.]
Henrik: Va? Det här? Nej, det är inget speciellt...
- Protect the loot!

Ja, det har varit några mycket inaktiva veckor från min sida här. Främst skolarbete har tagit udden av min kreativitet och ork, men jag ska ändå försöka sammanfatta lite av det som hänt.

Juldagen tillbringades på Folkets Hus i Hagfors, som alla andra år. Det var dock förvånansvärt bra stämning och ganska trevligt. Vi hade dessförinnan tagit några öl hemma hos Pär i Ekshärad och genomfört vår traditionella minijulafton mellan vännerna. Den brukar gå ut på att man skaffar en klapp till det ungefärliga värdet av ett Linné-porträtt och sedan lottas de ut inom gruppen. Jag hade köpt Fatih Akins film Gegen die Wand (Mot Väggen), som till slut hamnade i Daniels händer (Wirtberg, that is). Det matchade perfekt, han var nog den som skulle uppskattat den presenten mest.
Juldagen avslutades med en efterfest i en lägenhet någonstans på Gärdet. Sedan delade vi på en taxi till Ekshärad (även om det fortfarande känns som att jag, Punger och Pär betalade mycket mer än vad vi behövde) och jag kinesade i en bäddsoffa i casa Westling.

Under mellandagarna hälsade Victoria på. Hon hade ett väldigt tight schema eftersom hon bara var hemma en vecka från London, så vi hann så gott som bara ta en kopp kaffe och utbyta julklappar. Hon fick The New Pornographers Twin Cinema eftersom jag tycker det är en av förra årets bästa plattor. Av henne fick jag Keith Jarrets liveskiva med solokonserten från Köln. Grymt bra. Sedan blev det ett hastigt farväl och jag blev tvungen att återgå till mitt skolarbete.

Över till nyårsafton. Även då höll vi till hemma hos Pär till en början. Det var jag, Pär, Per och Punger som trollade ihop en trerätters middag, bestående av getost-och-honung-toast (beiget, men gott), lövbiff med klyftpotatis och nån slags kaneläppelfyllda smördegsfickor med tillhörande glass. Jag hade trollat ihop några skivor med musik och till dess toner slängde vi gemensamt ihop födan med glada minor och gröna flaskor i köket. Per ordnade dessutom till sin deliciösa och för mig redan legendariska senapsdressing till salladen och sedan kunde vi som kungar avnjuta både maten och varandra sällskap några timmar. Efter det gick vi de fåtal meter som ligger mellan Pärs hem och hembygdsgården för att kolla in festandet där. Det var ganska kul att se massor av bekanta ansikten igen.
Senare på kvällen (mycket sent t.o.m., strax före hemfärd) gjorde sig dock obygdsmentaliteten påminnd och det skulle gruffas och bråkas utanför. Jag blev anklagad för att ha haft sönder någon slags julbock av granris som stod vid ingången. Eller rättare sagt påstods "jag eller någon jag känner" ha haft sönder den. De orden påvisade ganska tydligt hur bra koll personen i fråga hade på läget. Jag försökte förklara för honom att orden som kom ur hans mun inte hade något sammanhang alls, men det var till synes bortkastad tid att försöka prata sansat med honom. För att undvika någon form av gruff tog jag mig istället de fem sekunderna det krävdes att laga skrället hellre än att käfta emot ännu längre. Föga förvånande verkade beskyllaren lite besviken över faktumet, han hade av allt att döma gärna fortsatt argumentationen med mer än bara munnen. Man har börjat räkna med att det alltid blir någon slags gruff när man är på fest i hembygden. Klyschigt, stereotypt, jobbigt, men sant. Jag var mest förvånad över att jag inte såg något sånt under juldagen i Hagfors, det är ju ett nästan lika säkert jultecken som tomten annars.
Efter den festen åkte vi hur som helst ett gäng (jag, Janina, Josef, Henrik, Petter, Erik och Markus) hem till Hole där vi satt uppe ett bra tag och stojade och drack. Lite halvnaket hoppande i snön hanns det också med. Även om jag redan vid hemkomsten var redigt dragen så tryckte jag i mig en hel del rödvin, vilket gjorde sig betalt strax före sänggång och bäddade för den nyårsdagstraditionella "jag-lär-mig-inte-av-mina-misstag-bakfyllan".

Efter den kvasitraditionella pizza- & filmkvällen som avsked med vännerna någon dag senare så åkte jag tillbaka till Umeå natten till den femte. Sedan dess har jag kämpat med dygnsrytmen som inte riktigt vill infinna sig på en rimlig nivå. Inatt sov jag dock ytterst lite, så jag kommer nog sussa gott tills morgongryn när jag går och lägger mig.
Det var skönt att vara hemma ett tag, men jag har inte så mycket emot att vara tillbaka i Umeå heller. Mer än dessa eviga skoluppgifter som inte vill ta slut, vill säga. Men bara den här veckan går över så börjar man kunna urskilja ljus i tunneln. Då är det praktiksökan och liknande som ska ordnas istället.

Yeay christmas, boh anxiety

Punger till Robin: Åh, sparar du också småpengar i en burk?
Jag: Det gör jag också. Jag kallar den för "Reskassan".
Punger: Jag kallar den "Småpengar på burk".
- Yeah, well...

God jul på er allihop! Nu sitter jag några timmar in på julaftonen. Ännu är mitt huvud ångesttyngt av skolarbetet bredvid tangentbordet som hånflinar mig i ansiktet. Fast jag blir så illa tvungen att försöka släppa allt sånt nu, för annars blir min jul förstörd av att jag bara sitter och tänker på det. Julafton och -dag ska jag helt ägna åt att må bra och umgås med vänner och bekanta.

Nu ska jag packa den sista klappen. Må väl!

Han får aldrig sin klänning klar

Vafan gör'u, dra tillbaka förhuden!
- Karlstadskille blir nästan nerpissad av Josef inne på Nöjesfabrikens damtoalett.

Det blev en riktigt rolig helg till slut. Spelningen i fredags var bra och sällskapet var roligt. Från början var det tänkt att jag och Tobbe även skulle gå på tanktömningen på Kåren på lördagen, men det ebbade ut i en slapp kväll hemma hos Petter istället. Min kropp var helt slutkörd av hoppande och etanolkonsumtion. Hos Petter satt han, jag, Tobbe, Josef, Markus och broder Daniel och tittade på Charles Bronson-rullen som gick på TV och skrattade åt så gott som allt vi pratade om.

Det lider mot jul och jag börjar bli alltmer stressad. Inte över julhandlandet, det har jag ordnat med så gott som helt. Det som betrycker mig alltmer är skolarbetet. Dels är jag inte helt klar med restuppgiften jag fick för att frånvara i fredags, dels så vet jag inte hur jag ska ta mig tid med uppfiften som ska vara klar den 3:e januari. Jag får nog ta och dedikera åtminstone en av mellandagarna till skolan så jag har den biten ur världen.

Nu fortsätter skrivandet och kaffedrickandet.

That's life for ya

Petter: Ja, men vem fan är sämst här när det gäller att bedöma kyckling då!
[Tobbe ser skyldig ut]
Petter: Skiter i att vaccinera sig, drar till Bulgarien och äter jävla kycklingkebab på strandpromenaden! Det är fan som att knulla med en afrikansk kvinna på ett sjukhus!
Tobbe: Fast godare...
- Tell me more, Tobias...

Mindre än en halvtimme till Hellacopters. Det var det här jag offrade den sista skoldagen för. Och visst är jag nöjd. Jag är förvisso avundsjuk på de som har seminariet bakom sig, eftersom jag svettas precognitiala droppar inför åtanken att göra min restuppgift, men det känns för tillfället värt det. Det kan bero på min promillehalt i blodet, på folket som är här eller bandet som ska stå på scenen ikväll, vem vet?

Ännu är juluppehållets framtid oklar. Vad händer på dagen före julafton? Vad händer på juldagen? Vad händer på nyår? Men om man bortser från dessa direkt påverkande frågor måste jag erkänna att jag inte kunde längta mer efter att få återse Umeå och alla människor där som jag håller varmt om hjärtat.

Nu börjar det bli mycket fyllesnack (-skrift?), så jag övergår till rocken i talarna igen. Take care!

Ett sista avsked

With our grill
in disguise,
we've got more
lives than I
ever dreamed
you could own
at one time.
There's a shake with the shock and a gift off with them.
They carry the dust of the failing wisdom.
For you there's not any warning
and love is five in the morning.
The New Pornographers - Star Bodies

Nu är det bara tre timmar kvar innan jag står nere vid tågstationen redo att kliva på vagnen som ska föra mig mot de värmländska skogarna. När jag började plugga här uppe trodde jag aldrig det skulle kännas så vemodigt bara att åka hem några veckor för att fira jul. Höstterminen här uppe har varit bättre än jag någonsin hade kunnat hoppats på. Massor av nya vänner som jag blir lika glad var gång jag träffar och får umgås med.

Beställde tågbiljetten förut som ska ta mig tillbaka till Umeå efter nyår. Redan kvällen den 4:e januari reser jag från Karlstad. Börjar måndagen den 9:e och det såg inte ljust ut att få tag i nån slags resmöjlighet under den helgen. Men det ska nog bli bra, när jag kommer fram på förmiddagen den 5:e så börjar nog andra bekanta att långsamt droppa in i orten också.

Nu stundar den sista packningen. Jag ösnkar alla bekanta i Ume god jul och gott nytt år och att ni dyker upp hela och friska i mitt liv om några veckor igen! Take care.


Pjäxa som granfot tyckte vi var innovativt.

Christmas is cancelled

Det vi ska göra är inte så svårt. De här fyra timmarna vi har idag är egentligen inget annat än ett koncentrat på A- och B-nivå... Så vad vi gör är väl egentligen att gå igenom 60 poäng på fyra timmar.
- Inte svårt, Staffan?

Jag har aldrig känt mig så sönderstressad inför ett stundande ondo som efter dagens skoldag. Förutom de två redan ganska saftiga uppgifterna som jag hade att jobba med under jul så fick jag en inte helt nådig kompletteringsuppgift eftersom jag uteblir från seminariet på fredag. Jag får dra igång med den första grejen direkt jag kommer till Karlstad på onsdag, annars så kommer uppgifterna att hänga i hasorna på mig under mellandagarna.

I helgen var det fest, den sista före hemresa för min del (och för de flesta andra gissar jag på). Det var en perfekt avslutning på terminen. Alla var råpeppade. Vi inledde med förfest hemma hos Lenitha, där alla blev lagom på lyran. Jag och CJ delade på en vinflaska och toppade med några öl. Sedan drog vi vidare till Club Masoud på Läkarvillan, vilket ju inte ligger särskilt långt bort från henne. Där var stämningen på topp, baren var billig och alla var väldigt danspeppade. Dagen efter hade jag en av de där riktigt jobbiga bakfyllorna. En sån som håller i hela dagen och som har en obotlig trötthet och en torka i kroppen som inte går att släcka med alla vätskor i världen.

Nu ska jag packa vidare. Känner på mig att jag kommer glömma något väsentligt, men det gör man väl alltid? Känner så alltså, inte nödväntigtvis verkligen glömmer något. Känner egentligen inte riktigt för att åka just nu, jag mår mest dåligt av alla stressande tankar. Helst av allt vill jag bara gå och lägga mig och sova några dagar i streck.