Efterstudietidens enigma

Jag har en ganska traditionell skolgång bakom mig. Nio år i grundskola (förskola och liknande institutioner ej inräknade), treårig gymnasieutbildning och snart avslutar jag mitt femte år på högskolenivå. För två år sedan trodde jag att jag hade sett min sista kursbok. Min sista tenta. Min sista skoluppsats.
Sommaren efter utbildningen blev till stor betydelse för mig. Lika svår som artistens andra skiva, uppföljaren till den storsäljande debuten. Den som uppmärksammades så väl genom nyhetens behag. Den praktiska utövningen av skolteorierna stod på tur, men Platsbankens sidor ekade tomma av annonser efter någon som mig. Någon som ville arbeta utifrån sin ambition och sitt intresse, med relativt anspråkslösa krav på lön- eller karriärsmöjligheter.
Sedan kom den ikapp mig - rädslan. Rädslan för att sitta still. Rädslan för att inte producera. Rädslan för att inte räcka till. Rädslan för framtiden.
Människor runt omkring mig började arbeta. Vänner. Skolkamrater. Syskon. Kvar satt jag i en frustration av obesvarade ansökningar och nekande telefonsamtal. Jag har aldrig tvivlat på min förmåga, men andra må tro att de kan döma efter några bokstäver på ett papper. Parallellt sprang tiden förbi mig. Livet. Vem skulle jag vara i mitt cv några månader senare, när allt jag gjorde var att söka jobb på heltid? Jag flydde vanmakten i Sverige. Jag sökte och fann ny inspiration i Berlin, plötsligt kändes ingen handling eller tanke som slöseri.
Med en knapp termin kvar av min andra universitetsexamen undrar jag vilken verklighet som väntar. Skulle jag verkligen ha fortsatt studierna? Skulle jag ha återgått till att söka jobb? Gjorde jag de rätta valen? Fel? Den eviga känslan är att ingen egentligen vet situationens rätt och fel. Någonstans följer alla ett system, ställer sig prydligt på rad i rädsla att falla ur linjen. Vem känner mig genom några talade ord på telefonen och vem känner mig.
Inte ens de som har jobb idag känner sig säkra på att sitta kvar. Och in träder överliggaren.

--------------------

Soundtrack för detta inlägg: No Education av Plush.

Lärarhumor (del 2)

Toalett vid Stjerneskolans lärarrum.

Ett plus i kanten

Som en uppenbarelse från ingenstans kom jag att tänka på ett sätt att motivera mig till att ta springturer under min planerade rekreations- och motionssommar. Surfade runt på hemsidan för Nike+ och fick spring i fötterna efter bara några minuters läsning!
Fast jag insåg att om jag vill kunna köra träning med hjälp av iPod så måste jag skaffa eller låna en Nano, eftersom utrustningen inte funkar på hårddiskspelare (gissningsvis hade Apple fått ersätta en hel drös söndersprungna diton annars).

Någon som har en iPod Nano att låna ut eller erfarenheter av Nike+ att dela med sig av?

Bakom ugglemasken

Filmkonceptet Watchmen har från ingenstans skapat en av de roligaste, mest informationsrika och snyggast utförda mockumentärerna jag sett på länge. Ett inslag ur ett CBS 60 Minutes-liknande tv-program (kallat The Culpeper Minute), där programledaren intervjuar karaktären Hollis Mason (även känd som den förste Nite Owl) om dennes autobiografi Under the Hood. Boken, och tv-inslaget, återberättar hur maskerade brottsbekämpare började dyka upp i landet och reaktionerna det väckte. Den täcker upp bakgrundsstorys för flera av karaktärerna.
Ett utmärkt komplement till fansen, men framför allt en oumbärlig nyckel för nytillkomna som tyckte det fanns för lite bakgrundsstoff i filmen. Den ungefär 40-minutiga kortfilmen kommer med all säkerhet ingå i den utlovat mäktiga dvd-utgåvan, tillsammans med en förlängd version av filmen som bland annat inkluderar Tales of the Black Freighter. Under the Hood ingår även på den enskilda dvd:n för den sistnämnda kortfilmen.

"I didn't mean to wake you up, but I really wanna show you something."

Peppen inför Spike Jonze nya film kan börja på allvar! Nu har en teasertrailer släppts för Where the Wild Things Are, baserad på boken av Maurice Sendak. Den har i teorin alla förutsättningar att bli den yngre generationens svar på The Neverending Story och den avskalade stilen på effekterna talar verkligen för det.
En intressant detalj är att Karen O, sångerska i Yeah Yeah Yeahs, har varit med och skrivit filmmusiken. Att sedan den vackra Wake Up av Arcade Fire ackompanjerar trailern gör ju inte heller någon ledsen.

The Mars Volta till Arvika!

Och plötsligt så fick man en definitiv anledning till att försöka passa in ett festivalbesök under sommaren. Trots många försök att komma loss så har jag aldrig fått se Omar och Cedrics gäng live. De spelar samma dag som Nine Inch Nails dessutom, så åtminstone en endagars känns inte avlägsen! Förhoppningsvis går det även ihop med det eviga dilemmat tid/pengar.

Peppa med en Spotify-länk!

Borne on the naked backs of murdered men

Nu har parallellstoryn till Watchmen släppts på dvd i staterna. Tales of the Black Freighter spelar en väldigt central, symbolisk del i serieromanen och har producerats som en animerad kortfilm på knappt 25 minuter för att ackompanjera biofilmen. Rykten gör gällande att de båda berättelserna ska sammanfogas i den av mig högt efterlängtade Director's Cut-utgåvan. Och sett till vilken roll Black Freighter har i förlagan så kan en varvning av animation och spelfilm fungera oväntat bra.
Även som självständig kortfilm är det klart sevärt, men ser man den som nytillkommen tittare enbart för den utlovade kopplingen till Watchmen kan man bli besviken, eftersom den är allt annat än uppenbar i nuläget. Behållningen är istället den likaledes trogna återberättningen och Gerard Butlers oväntat passande röstskådespel.

"Silent, but violent."

Hör opp nu, skivbolag och artister där ute! Värmlandspôjkera Daniel Wirtberg och Jonas Rudström är killarna ni vill ha för att regissera er musikvideo.
Ett urval (i fallande nyhetsordning) to prove my point:

Dada Life - Happy Hands & Happy Feet
Timbuktu - Välj Mej
Tingsek - Let it Shine
Detektivbyrån - Lyckans Undulat

Fler ekonomifällor för Hagfors

Hagfors anmäls till tv-programmet Lyxfällan. Ett tydligare tecken på att invånarna är missnöjda med sin kommun går väl knappast att få? Självklart är det en ekshäring som kommit på det snajdiga initiativet. Knappast för att det kommer bli verklighet av förfrågan (även om tanken på det eventuella programmet redan kittlar skrattstrupen), men skapa reaktioner och ge kommunen ett wake up call tycks det ju ha lyckats med när nyhetsartikeln (Aftonbladets version, dock) blivit en av de mest länkade i bloggosfären.

"We need a way to weaponize pumpkins!"

För alla de som kommer sakna Pushing Daisies, som lades ner alldeles för tidigt, kan jag rekommendera ABC:s nya komedi Better Off Ted. En serie med liknande, absurd humor, om människans underliga strävan efter nya, vetenskapliga upptäckter.
Pilotavsnittet var kanske inte det bästa jag någonsin sett, kanske var det rent av lite ljummet, men det lovar gott för fortsättningen att befästa sig hos tittaren, i takt med att karaktärerna utvecklas.
Sen är det nog alltid svårt för en halvtimmes-sitcom att fånga tittaren från första början. Särskilt de som försöker sig på en för formatet mer otraditionell humor.