Sommaren 2008

Bra saker vecka 18:

• Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Mer än en handfull gamla klassiker står ännu olästa i min bokhylla, vilket jag generellt och inte helt obefogat skyller på tidsbrist och kurslitteraturströtta ögon. Hur Söderbergs hjärtebristande drama gått mig förbi är emellertid en ganska stor gåta, eftersom den både refererar flitigt till Värmland (framför allt Karlstad och de norra delarna) och utspelar sig i journalistisk miljö. Ett klart mervärde för en redan intagande berättelse.
• Drottninglandet av Elin Berge. Min VFU-handledare och vän från förr tog med sig denna vackra fotobok till skolan i undervisningssyfte. Självklart passade jag själv på att bläddra i materialet. Elin Berge har följt inflyttade, thailändska kvinnor och deras liv i de norrländska provinserna. Färgstarkt och med träffsäker musik av Frida Hyvönen som ackompanjemang!
• Boktipset.se. Efter flera år av snack så har personerna bakom filmtipset.se äntligen lanserat sin litterära motsvarighet. Gissningsvis på grund av påtryckningarna som konkurrenten bok.nu skapade. Nu är frågan vilken av de båda man ska ägna sin uppmärksamhet? Bok.nu är snyggast, men boktipset.se har störst bibliotek och flest funktioner. Testperioden pågår.
• Pecannötter! Piffar upp vilken yoghurtdessert som helst. En strimma flytande honung förhöjer deras smak rejält.
• Luftfuktighet. Säga vad man vill om önskan efter brännande sol och tryckande värme, men det var inte förrän vårens första regnskur hade lagt sig som alla sommarsporrande dofter uppenbarade sig. Blöt asfalt till exempel. Underbart.
  

Musikutmaning

Nina slängde upp en liten utmaning på sin blogg och det kändes helt rätt med ett litet tidsfördriv just nu!
Länkarna i listan går till motsvarande låt på Spotify, för de som vill forska vidare. Finns det ingen länk så ligger de inte uppe där. Än.

----------------------

Step 1: Open your mp3-player.
Step 2: Put all you music on random.
Step 3: Write down the first 20 songs it plays, no exceptions!

1. Queens of the Stone Age - 3's & 7's
2. Editors - All Sparks
3. Kula Shaker - Tattva
4. The Killers - All the Things
5. Albert Hammond Jr. - Blue Skies
6. Doktor Kosmos - Doktor Kosmos spelar på Ung Vänsters sommarläger
7. Queens of the Stone Age - You Can't Quit Me Baby
8. Interpol - Leif Erikson
9. Jenny Wilson - Summer Time - the Roughest Time
10. Shearwater - The Snow Leopard
11. Of Montreal - Nonpareil of Favor
12. The Mars Volta - Eriatarka
13. Suede - Lazy
14. The Shins - Australia
15. Hip Whips - Temple in My Heart
16. Tool - Sober
17. The White Stripes - Blue Orchid
18. Beck - Soul of a Man
19. The Raconteurs - Together
20. MONO - Black Woods

Vill ni provlyssna hela listan så har jag gjort iordning en Spotify-playlist med de låtar som fanns tillgängliga. Glöm inte att droppa mig en kommentar med länk om ni ger er på en egen lista!

Rapport från hembygden

Ekshärad, Värmland
25 april 2009
Klockan 19:00 ff.

Riksväg 62 genom ortens hjärta. Folk uppklädda för personalfest. En hand med öl, en i luften. Korvkioskens bänkar. Den lokala moppemaffian.
Villaområde. En ständig doft av kol, tändvätska och marinad i luften. Kameran drar blickar. Igenkännande miner. Cykelväg. Badhus. Grundskola. Basketplan. Raggargänget håller grillfest. Bas och fjortisdisco, utan väggar. Skrik och rop. Normal samtalston omöjlig. Fotbollsgräset blött. Hockeyrinken torr. Snö på Ekesberget.
Minigolfbana i planeringsstadiet. Kyrkkorsningen. Högljudda kids vid ICA. Tankar som möter mun före hjärna. En moped vill fram och utmanar min trumhinna. På grannpuben sitter personalfestarna.
Balkong. Kaffe och ostkaka. Butiken stängd. Ungdomar vandrar planlöst över dess parkering. Under mig ölburkar som knäpps. Slitna fotbollsramsor och allsång. Tjejer ger skrikskrattshälsningar. Passerande bilar ger svar. Dansbandsinferno och Ring of Fire, svennebananversionen. En sliten Audi bränner gummi för några hundra på asfalten bredvid. Ingen jublar.

/M

Inför Brofestivalen 2009

En liten hyllning till Ekshärads egen Golden Gate!

Bra saker vecka 17:

• Balkong. Temperaturer mellan 18 och 22 grader och i stort sett molnfritt torsdag till lördag. Toppa det med en redig kopp kaffe och en slice ostkaka. En efterlängtad energiinjektion. Att vädret bjuder in till fotografering tackar jag naturligtvis inte heller nej till.
  
• Fallout: New Vegas. Redan innan den tredje och sista(?) expansionen för Fallout 3 har lagts ut på Xbox Marketplace så utannonseras nästa spel i serien! Om ungefär ett år är det här. Förhoppningsvis. Om utvecklarna håller vad de lovar.
• Skåne Nu. Imorrn spelar de på Scharinska i Umeå. Vilken fröjd det hade varit att närvara!
  

How I spent my easter weekend

Täppevi klubbstuga, Sunnemo, Värmland. 10 april 2009.

Landsbygdsyuppie

Sitter på stammiscafét Moccacino och surfar på hemnätverket. Beat that, storstan!

"Do we really want to change America into Sweden?"

Som Nöjes-Martin redan poängterat så har The Daily Show gjort en Conan och riktat blickarna mot Skandinavien i ett minitema. Den här gången är Sverige i fokus och den amerikanska högern bävar för att vår socialism ska smitta av sig på de fläckfria staterna!
Inslagen The Stockholm Syndrome har bl.a. gästspel av Robyn och Leif Paggan Pagrotsky. Se och njut.

Del ett:

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

Del två:

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 2
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

Vardagssituationer som får dig att må som en jubelidiot - Kapitel ett: Sophantering

1. Du kommer hem från livsmedelsbutiken och plockar upp alla varorna ur kassen, in i skafferi och kylskåp.
2. Du tar upp kvittot från botten av kassen för att slänga det i soporna.
3. Du upptäcker att det inte finns någon plastpåse i sophinken.
4. Du placerar den nyligen urplockade plastkassen i sophinken.
5. Du slänger kvittot i soppåsen.
   

Close up: Torsby

Klicka någon av bilderna för att öppna bildspelet.

Det är inte lätt när det är svårt

Det finns så många val här i livet, många saker som kan gå rätt och fel. Hur vet vi att vårt sätt att förhålla oss till samhällets mysterier ger oss maximal ballhet i det offentliga rummet? David har svaren. Kolla in sidan Ball i samtiden för instruktioner om:

• ... hur man ska dricka sin öl.
• ... hur man ska bete sig på sportbar under match.
• ... hur att äta potatis.
• ... hur man ska förhålla sig till att prata i mobiltelefon under tåg- och bussresor.
• ... hur man ska förhålla sig till svenskarnas hatlag, Jantelagen.

Med mycket mer.

True Stories - Kapitel XIII: Föredettingar

[En grupp studenter diskuterar det rådande politiska läget i världen]
Kille: Fidel Castro? Är det nån ny man ska känna till eller?

Bra saker vecka 16:

• A Long Way Down av Nick Hornby. Ljudboken som förgyller mina promenader och bilturer för tillfället. Jag är ingen gigantisk Hornby-fantast, men en tredjedel in har jag redan hittat många litterära ingredienser för en berättelse som tilltalar mig. Möten, genom slump eller öde. Uppgivna, eller mer exakt suicidala, människor och deras hopp om bot. Populärkulturella referenser som verkligen utgör en del av berättelsen och inte förblir vid tråkig namedropping. Kort sagt är jag tämligen imponerad över hur han lyckats väva ihop beståndsdelarna. Väntar med spänning på upplösningen. Dessutom är jag väldigt peppad inför Lone Scherfigs nya film, An Education, som Hornby skrivit manus till. En coming of age-story med Peter Sarsgaard i huvudrollen låter ju mer än lovande.
  
• Late of the Pier. Deras debutplatta Fantasy Black Channel är den senaste kandidaten till årslistan. En helt fantastisk blandning av britrock, saftblandardisco och Mega Man-symfoni.
• Skofynd. Aldrig till sällan när jag kommer till en klädrea så finns det några plagg kvar i min storlek. Och skulle de finnas kvar så kan man ganska snabbt se varför. Döm då av min förvåning, när jag under en shopping stroll i Karlstad kommer över ett par grymma Björn Borg seglarsneakers i franska färger, för under trehundra spänn! För mig var det i vilket fall en overklig känsla. Som att vara först på plats när frysen pajar och cafét delar ut gratis glass. Ja, okej, inte riktigt, men nästan.
• Hemmasnickrad statistik. Mitt finfina Excel-protokoll säger att jag vandrat genom två procent av Sverige (på längden) på fyra dagar.
  

It's on!

Inhandlade iPod-utrsutning för Nike+ igår och förut gav jag mig ut på den första turen! En kilometer sensorkalibrering och fem kilometer gång/jogging. Har satt ett ganska försiktigt (a.k.a. fegt) mål att klara 100 kilometer före mitten av augusti, fast håller jag uppe med promenaderna som jag började med i helgen lär det nog gå snabbare än så.

Nördi schnördi fitness

I'll probably meet someone who thinks all I do is sit in my apartment, listen to LA gunshots, do shots of tequila and smoke pot. All day long. But I don't do that every day.
- Chuck Klosterman

Många delar av mig motsvarar arketypen av en nörd. Och då menar jag inte en ball nörd, en representerant för den klädtrend som växt sig stark de senaste åren. Jag menar den sorts nörd som i amerikanska high school-rullar fick ta emot spottloskor från footballagets hårdingar, medan han kravlandes plockade upp fysikböckerna som de vält honom ur famnen. Jag menar den sorts nörd som, trots en relativt tidig alkoholdebut (i ett desperat försök att nå upp till de coola killarnas status), hellre körde ett parti Drakar och demoner, diskuterade livet och universum eller konsumerade litteratur och film på helgerna.
Nu har mitt liv kanske inte sett ut på det viset, åtminstone inte exakt så. Men var dag visar mitt obotligt stora intresse för de mest irrelevanta saker, att nörden inte är tillfälligt inneboende. Dessutom har saker som kan uppfattas som typiskt "nördigt" blivit ren avslappning för mig. Matematik är det tydligaste exemplet. På gymnasiet läste jag naturvetenskaplig linje, med inriktning på matematik och datavetenskap. Samtliga matte- och programmeringskurser avverkades, fysik och kemi likaså. Jag har aldrig sett så många siffror, under så kort tid, vid något annat tillfälle i mitt liv. Det var, med stor sannolikhet, en bidragande anledning till att jag vände tvärt inför universitetstiden och läste svenska och litteraturvetenskap den nästkommande hösten.
Sedan dess återvänder jag till matematiken av helt andra anledningar. För rekreation. Kluriga pyssel och problem. Ibland skapar jag mig ett matematiskt huvudbry på egen hand, för att hindra hjärnan från att tänka på andra, mycket jobbigare saker. Mitt senaste verk är ett Excel-dokument, designat för min nyligen påbörjade tantträning - stegräknaren. Föga snyggt eller imponerande, men graden av nördighet är tydlig. Här får ni en skärmdump. Enjoy.

Många bäckar små

De som läser min blogg och använder Spotify kan vid intresse lägga till min påbörjade spellista över de bästa låtarna 2009. Jag kommer uppdatera den kontinuerligt och försöka hålla en maxgräns på tre låtar per artist, för att göra det så varierat som möjligt.

14 life lessons from He-Man

Minns min vän Petters visdomsord och dra lärdom av He-Mans uppfostran!

Bra saker vecka 15:

• Disney-kortisar på YouTube. Antingen har Disney inte upptäckt det än eller så bryr de sig inte. Hur som helst finns en hel drös av de gamla sjuminutrarna att beskåda på siten, en möjlighet att både återuppleva barndomen och kolla in kortfilmerna man missade som småtting! Det mesta med Kalle, Långben eller björnen Humphrey är klart sevärt. Intressant också att analysera sensmoralen och värderingarna som förmedlas i de äldsta rullarna.
• Yeah Yeah Yeahs. Senaste skivan är här och den håller helt klart måttet! Kolla upp It's Blitz på Spotify, om ni inte gjort det redan.
  
• SM-guld. Hockey är i grunden en ganska underlig sport. Jag har egentligen svårt för ett spelsystem där regelbrott och bestraffning är en så viktig nyckel för resultatet. Visst är det en fysisk sport, men känslan av amfiteater när vuxna män pucklar på varandra till publikens förtjusning är motbjudande vid tillfällen. Ändå satt jag själv och svettades genom hela finalserien och trampade oroligt i fötterna i de sista intensiva matcherna. När Färjestad till slut tog hem guldet till Karlstad så kändes allt jävligt rätt! Och Jörgen Jönsson sen, vilken framgångssaga hans karriär utgjort. Underbart att få sätta dit en puck i sin sista match någonsin.
• Påsk. Säga vad man vill om kristna högtider och konsumtionspaniken som uppstår (det sägs att godisförsäljningen i Sverige är åtta gånger större denna helg än under övriga året), men när plugg och praktik tynger axlarna allt mer så är det skönt med ett redigt andningsbrejk. Även om jag kommer tillbringa större delen av veckan med att skriva hemtenta och planera lektioner.
  

Den slyniga halvtimmen

Spanska är ett roligt språk.

"Oh-ey-oh, flygplan!"

Under helgen satt jag och bläddrade i en utgåva av spelmagasinet Level från strax före jul (Nr. 33). I den återkommande retroavdelningen fanns en väldigt utförlig artikel om tv-spel baserade på Disney-karaktärer.
Det blev en gemytlig nostalgitripp. Det ska sägas att jag är en stor Disney-fantast. Om man bortser från saker som Walt Disneys omstridda antisemitism eller att företaget idag tycks ha utlämnat sig allt mer till den pengakåta nöjesindustrin snarare än skapandets gratifikation (kvalitén på deras egna filmverk har fortsatt sjunkit sedan man helt överlämnade handanimationen till fördel för datorer), så är Disney en rejäl hörnsten i min uppväxt. Förutom den fantastiska underhållningen som jag än idag kan känna av att återuppleva alla kort- och långfilmer, så är det mer än bara en vild gissning att jag fått delar av min moral och livsåskådning från en och annan berättelse.

Här kommer den nämnda artikeln in i bilden. För när jag och mina syskon var små så var Disney religion. En kvalitetsstämpel som räckte långt i vår efterfrågan, ända in i våra tv-spel. Redan på vår gamla Commodore 64 kunde vi spela det oändliga Donald Duck's Playground. Det har gjorts många mer eller mindre bra licensspel genom åren och Disney är ansvariga för en hel drös av dem. Bland otaliga titlar kan man återfinna några verkliga guldkorn. Därför ger jag er fem personliga favoriter:

Chip 'n Dale Rescue Rangers (Nintendo Entertainment System) - Spelversionen av tv:s barnfavorit Räddningspatrullen, med Piff och Puff i huvudrollerna, revolutionerade inte bara spel under Disney-licens. Det blev också ett av NES-konsolens mest framgångsrika spel designat för tvåspelarläge. Förståeligt, med tanke på hur beroendeframkallande kombinationen av smidig kontroll och snygg grafik (för NES-generationen) var för en låg- till mellanstadieelev som mig själv. Det kom även en uppföljare, strax före Nintendo satsade nästan helt på 16-bitars grafik, som sägs vara ännu snyggare.

DuckTales: The Quest for Gold (Amiga bl.a.) - En nästan bortglömd spelskatt. De flesta som tänker på DuckTales-baserade spel tänker på de två likaledes lysande verken från Capcom till Nintendos 8-bitskonsol. The Quest for Gold skiljer sig ganska markant från de spelen. Här styr man inte enbart Farbror Joakim på plattformsmanér genom olika landskap, utan hela gänget (Sigge McKvack, Knatte, Fnatte, Tjatte m.fl.) genom ett antal minispel i en global skattjakt, för att samla ihop mer stålar än ärkeskurken Guld-Ivar Flinthjärta. Ett gemytligt spel som lätt kunde underhålla en hel grupp spelare. Trots att det i grunden utgår fårn ett enspelarläge finns det stor användning för samarbete.

Goof Troop (Super Nintendo) - Med 16-bitarsgrafiken fick spel baserade på tecknade serier och filmer ett rejält lyft, eftersom de till utseendet allt mer började likna originalets animationer. Än mer likt blev det med 32 bit, men tyvärr var det inte ofta som de första Disneyspelen till exempelvis Playstation imponerade mer än till utseendet. Och när 64-bitstekniken tågade in i vardagsrummen fick man för sig att allt skulle vara i 3D, vilket sällan gick ihop med förlagan. Goof Troop är hur som helst en suverän uppvisning i stilren speldesign, men framför allt är det en underbar spelupplevelse för två spelare. Det innehåller en hel drös med pussel som förvisso inte behöver två hjärnors tankekraft, men som blir bra mycket roligare än med en.

Magical Quest 3 (Super Nintendo bl.a.) - Ett av de absolut snyggaste Disneyspelen! Här har man verkligen pressat SNES-konsolens begränsningar till det yttersta, utan att gå överstyr med fejk-3D och annat. Spelmomentet i sig erbjuder dessutom Disney-koncernens två största i ett absolut dream tream - Musse Pigg och Kalle Anka. Tillsammans ska de återigen sätta p för Svarte Petters planer. I de två tidigare Magical Quest-spelen var det Musse och Mimmi som utgjorde de två spelarmöjligheterna, vilket har sin poäng i att gå emot det klassiska prins/prinsessa-konceptet, men knappast ger samma humoristiska slapstick-effekt. Förutom den snygga grafiken så är ban- och karaktärsdesignen högst sevärd! Det är inte så konstigt att man valde just den tredje delen när serien konverterades till Game Boy Advance.

Tale Spin (Nintendo Entertainment System) - Luftens hjältar, som serien hette på svenska, var ännu en moderniserande spin-off på gammalt recept. Ungefär i samma anda som när man i Räddningspatrullen förvandlade skruvbollekorrarna Piff och Puff till privatdeckare, tog de björnen ur djungeln och slängde Baloo i ett flygplan. Plötsligt var han en läderjackad, dumdristig pilothjälte! Spelet då? En av styrkorna är känslan mellan humor och allvar i designen, som är svår att fånga från barnprogrammet. Den andra är styrningskontrollen. Innan jag fattade att man kunde vända det gula flygplanet i en halvlooping, för att upp och ner återvända till delar av banan man redan passerat, så var spelet frustrerande svårt. Efteråt blev det en hel nivå roligare.

Vill man uppleva Disneys storhet i dagens spelgeneration ska man söka upp Kingdom Hearts-titlarna. Framför allt de till Playstation-konsolerna är klart spelvärda.

Bra saker vecka 14:

• Spotify. Som ni märkt tidigare i bloggen, och som ni kommer märka i resten av detta inlägg, så är det förutom en utomordentlig kulturfontän även ett ypperligt sätt att länka till musiktips!
  
• Bob Hund. Att ligga lågt i nästan ett decennium och sedan slå stenhårt med en underbar platta som Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk, det är det få band förunnat att lyckas med. Helt klart i nuvarande topp fem för året, tillsammans med senaste släppen från Animal Collective (Merriweather Post Pavilion) och John Frusciante (The Empyrean).
  
• Hans Melange! Har lyssnat ikapp kanske sju avsnitt Mammas nya kille genom deras podcast. Hans Melanges martyriska cravings (bli kölhalad, bli brutalt omopererad till kentaur med mera) är bara en av alla lysande detaljer som får magmusklerna att krampa och lungorna att kippa efter luft.
  

Efterstudietidens enigma

Jag har en ganska traditionell skolgång bakom mig. Nio år i grundskola (förskola och liknande institutioner ej inräknade), treårig gymnasieutbildning och snart avslutar jag mitt femte år på högskolenivå. För två år sedan trodde jag att jag hade sett min sista kursbok. Min sista tenta. Min sista skoluppsats.
Sommaren efter utbildningen blev till stor betydelse för mig. Lika svår som artistens andra skiva, uppföljaren till den storsäljande debuten. Den som uppmärksammades så väl genom nyhetens behag. Den praktiska utövningen av skolteorierna stod på tur, men Platsbankens sidor ekade tomma av annonser efter någon som mig. Någon som ville arbeta utifrån sin ambition och sitt intresse, med relativt anspråkslösa krav på lön- eller karriärsmöjligheter.
Sedan kom den ikapp mig - rädslan. Rädslan för att sitta still. Rädslan för att inte producera. Rädslan för att inte räcka till. Rädslan för framtiden.
Människor runt omkring mig började arbeta. Vänner. Skolkamrater. Syskon. Kvar satt jag i en frustration av obesvarade ansökningar och nekande telefonsamtal. Jag har aldrig tvivlat på min förmåga, men andra må tro att de kan döma efter några bokstäver på ett papper. Parallellt sprang tiden förbi mig. Livet. Vem skulle jag vara i mitt cv några månader senare, när allt jag gjorde var att söka jobb på heltid? Jag flydde vanmakten i Sverige. Jag sökte och fann ny inspiration i Berlin, plötsligt kändes ingen handling eller tanke som slöseri.
Med en knapp termin kvar av min andra universitetsexamen undrar jag vilken verklighet som väntar. Skulle jag verkligen ha fortsatt studierna? Skulle jag ha återgått till att söka jobb? Gjorde jag de rätta valen? Fel? Den eviga känslan är att ingen egentligen vet situationens rätt och fel. Någonstans följer alla ett system, ställer sig prydligt på rad i rädsla att falla ur linjen. Vem känner mig genom några talade ord på telefonen och vem känner mig.
Inte ens de som har jobb idag känner sig säkra på att sitta kvar. Och in träder överliggaren.

--------------------

Soundtrack för detta inlägg: No Education av Plush.