Igår började jag jobba på ICA. Det har gått mycket smärtfritt hittills. Eller ja, jag slog förvisso i huvudet i kartongpressens tak när jag tömde den igår, men jag syftade främst på att det var väldigt lätt att komma in i de gamla rutinerna. Iår mer än någonsin behandlas jag nästan som en "ordinarie" i butiken av både personal och kunder. Antar att jag jobbat där tillräckligt många år för att göra mig igenkänd.
Idag hände en rolig grej. Eller ja, snarare två. För det första var det idag Tobbes tjugoårsdag. Eftersom festande inte riktigt passar in på en vardag så åt vi (åtta personer totalt) kopiöst mycket tårta, däribland en pannkakstårta som jag, Punger och Pär lagat till, samt spelade sällskapsspel. Pär och födelsedagsbarnet tog hem segern och Kunskapsjakten (Nationalencyklopediens frågespel) var spelet som gällde. Mycket trevlig afton helt klart. Lyckades dock inte få min present transporterad hemifrån till Ekshärad, så den får vänta tills Tobbe kommer hem från Sundsvall på måndag. Av den anledningen får jag även vänta med att berätta dess innehåll.
Den andra roliga händelsen var att jag kom med i "Fördomsprofilen - Film" i Christer i P3. Kring den saken finns det dock allt för mycket att berätta (skulle bli så mycket att återberätta alla frågorna och hela analysen), så ni kan istället lyssna på det själva om ni så önskar. Tobbe spelade in det hela, så det är bara att kontakta mig så ordnas det på något vis.
Nä, nu ska jag gå ner och titta på film eller nått. Niklas är ledsen i ögat för att han ska upp och jobba medan jag sitter och knäpper vid datorn i rummet bredvid. (Här bör tilläggas att Niklas inte kan sova ens om köksklockan på nedervåningen i andra sidan huset skulle ticka bara lite högre än den gör.)
28 juni 2005
26 juni 2005
Dagen efter förrgår
Det är så de ska vara; stenfulla 13-åringar. Helst de med mycket smink, för de har sämst självförtroende.
- Josef Saffady delar med sig av sin kvinnosyn.
Hann inte skriva här igår. Dagen var fylld av städande efter festen och bakfylleslitet leverne.
Festen i fredags var riktigt kul, det var verkligen massor av folk här. Fast plockandet efter festen var väl mindre kul. Dock så klarade vi oss nog ganska lindrigt med tanke på hur många som kom. Men än idag står både en soffa och en matta ute på gräset och torkar i solen efter en ordentlig genomtvättning.
Själv kämpade jag främst med min egen kropp. Förkylning, allergi och en eventuell ögoninfektion gjorde att jag varken såg eller kände någon lukt på lördag morgon. Endast hörseln var fortfarande något sånär med. Idag känns det dock bättre vad gäller ögonen, det var nog snarare av trötthet än sjukdom som de klibbade igen så rejält. Allergi och förkylning slåss jag dock med även idag. Och imorgon klockan 07:00 drar jobbet igång. Undrar hur det ska gå.
Igår kväll var jag hos Punger. Vi var ett gäng som tittade på Prinsessan + Krigaren. Vet inte hur många gånger jag sett den nu, men det är verkligen en film som bara blir bättre och bättre för var gång man ser den. Man hittar hela tiden nya, smarta detaljer. Emma, som också var med och tittade, tyckte jag skulle komma till caféet och ta en kaffe idag, så det är väl det som står närmast på schemat fölr dagen. Tills dess ska jag försöka fräscha upp mitt sjukdomsslitna anlete.
- Josef Saffady delar med sig av sin kvinnosyn.
Hann inte skriva här igår. Dagen var fylld av städande efter festen och bakfylleslitet leverne.
Festen i fredags var riktigt kul, det var verkligen massor av folk här. Fast plockandet efter festen var väl mindre kul. Dock så klarade vi oss nog ganska lindrigt med tanke på hur många som kom. Men än idag står både en soffa och en matta ute på gräset och torkar i solen efter en ordentlig genomtvättning.
Själv kämpade jag främst med min egen kropp. Förkylning, allergi och en eventuell ögoninfektion gjorde att jag varken såg eller kände någon lukt på lördag morgon. Endast hörseln var fortfarande något sånär med. Idag känns det dock bättre vad gäller ögonen, det var nog snarare av trötthet än sjukdom som de klibbade igen så rejält. Allergi och förkylning slåss jag dock med även idag. Och imorgon klockan 07:00 drar jobbet igång. Undrar hur det ska gå.
Igår kväll var jag hos Punger. Vi var ett gäng som tittade på Prinsessan + Krigaren. Vet inte hur många gånger jag sett den nu, men det är verkligen en film som bara blir bättre och bättre för var gång man ser den. Man hittar hela tiden nya, smarta detaljer. Emma, som också var med och tittade, tyckte jag skulle komma till caféet och ta en kaffe idag, så det är väl det som står närmast på schemat fölr dagen. Tills dess ska jag försöka fräscha upp mitt sjukdomsslitna anlete.
24 juni 2005
Sena tankar från en upprymd själ
Du skriver för jävla långt! Kort ska det vara!
- Mattias "Punger" Unger har synpunkter på min blogg.
Nu händer det grejer må ni tro.
Idag (mer formellt igår) var dagen då man kunde få reda på hur det gick med inskrivningsprovet för Kulturjournalistik i Umeå. Så jag lyfte luren, ringde till Hans Wiechel (Uddeholmaren) och fick reda på att jag knipit en ordinarie plats på programmet. Det var inte förrän efter jag tackat så mycket för beskedet och lagt på som jag kom att tänka på själv bedriften. Jag menar, rent teoretiskt var det ca. 50% chans att ta sig in, men de andra som var där och skrev verkade också vara redigt skärpta varelser. Så att jag faktiskt kom in som ordinarie var som att vinna halva striden för mig.
Fast nu stundar såklart andra orosmoln. I första hand lägenhet. Som det ser ut just nu kommer det bli rum i studentkorridor, vilket såklart även har sina fördelar. Den största av dessa är att man snabbare knyter kontakter, vilket känns relativt viktigt när man bor såpass långt bort från sin ordinarie vistelseort.
Nåväl, jag tror ni kommer få höra mycket mer prat om Umeåprojektet här under sommaren. Kanske redan imorgon, om inte festligheterna drar igång före jag hinner yttra något.
- Mattias "Punger" Unger har synpunkter på min blogg.
Nu händer det grejer må ni tro.
Idag (mer formellt igår) var dagen då man kunde få reda på hur det gick med inskrivningsprovet för Kulturjournalistik i Umeå. Så jag lyfte luren, ringde till Hans Wiechel (Uddeholmaren) och fick reda på att jag knipit en ordinarie plats på programmet. Det var inte förrän efter jag tackat så mycket för beskedet och lagt på som jag kom att tänka på själv bedriften. Jag menar, rent teoretiskt var det ca. 50% chans att ta sig in, men de andra som var där och skrev verkade också vara redigt skärpta varelser. Så att jag faktiskt kom in som ordinarie var som att vinna halva striden för mig.
Fast nu stundar såklart andra orosmoln. I första hand lägenhet. Som det ser ut just nu kommer det bli rum i studentkorridor, vilket såklart även har sina fördelar. Den största av dessa är att man snabbare knyter kontakter, vilket känns relativt viktigt när man bor såpass långt bort från sin ordinarie vistelseort.
Nåväl, jag tror ni kommer få höra mycket mer prat om Umeåprojektet här under sommaren. Kanske redan imorgon, om inte festligheterna drar igång före jag hinner yttra något.
21 juni 2005
En midsommarnattsdröm
Ska du ha sushi som sill också, eller?
- Petter Falk när jag avslöjade min plan att snapsa tequila på midsommar.
En av de största festhelgerna på året närmar sig. En högtid som jag personligen har många fina minnen av ifrån tidigare år, kanske främst från förra när vi huserade på ypperlig midsommarmiddag hos Punger.
Iår ska vi vara här hemma hos mig, d.v.s. i mina föräldrars hus i Hole utanför Ekshärad. Något som kom lite smått som en chock för mig. Det hela började nämligen med att jag steg av bussen i Ekshärad, färskt (eller snarare inte särskilt) hemkommen från Umeå och gick till Emmas café och tog en kopp. Där sa hon plötsligt "vi blir hemma hos dig på midsommar". Trött som jag var tänkte jag vid tillfället nog inte längre än att jag frågade mig själv "que?", men tydligen så var det min yngre bror som planerat loss i högsta fart.
Det jobbigaste med hela beslutet är att vad som först verkade bli en mindre tillställning i.o.m. Daniels (min brors) förmåga att sprida ordet vidare har utvecklats till ett tämligen stort jippo. Jag har absolut inget problem med stora fester vanligtvis, men när jag aktivt ska vara med och arrangera en sådan så får jag direkt en stark press på mig att alla som kommer dit måste ha roligt. Anledningen är att jag ofta har upplevt på större fester jag annordnat att det blivit tämligen misslyckat. Jag minns inte ens att jag någon gång hört någon säga att de haft roligt när jag bjudit in till något. Festerna har dessutom Ofta slutat med att jag fått ångest över att jag överhuvudtaget gett mig in på det hela, vilket ju inte precis bidrar till partystämningen.
Därav tänkte jag direkt när Daniel avslöjade sina planer att jag ska försöka låta honom ta den aktiva arrangörsrollen. Så länge jag endast behöver sträcka mig till att stå i köket och laga till maträtterna och sånt jag annars skulle ha gjort med glädje även på andras midsommarfester så kanske jag skulle kunna ta min sill och snaps som alla andra efter det.
Men inte nog med att jag hela tiden har ångestmolnet svävande över mig, att alla så småningom måste trivas och att ingen fyllebadar i den kalla Busjön här nedanför, så får jag dessutom närmast vredesattacker mot Daniel när han förutsätter att jag ska hjälpa till att ordna saker till festen. Egentligen är det han ber om ofta petitesser, men jag känner att desto mer jag är inblandad i det hela desto sämre kommer jag bara må när allt går åt helvete. Och att det går åt helvete kommer antagligen isåfall ske av min egen negativa syn på mina förmågor. Jag önskar jag hade den personligheten att jag kunde slappna av och bara inte bry mig om saker allt för mycket. Det låter nog lite väl garderande och klyschigt, men kanske tänker jag för mycket på andras bästa för att kunna se till mitt eget då och då.
Hur som helst så är det fest på fredag. Och folk kommer det också. Mycket folk om jag har förstått det hela rätt (med undantag från några jag verkligen skulle viljat träffa, som Simon som då precis kommer ha kommit hem från Frankrike). Så nu när jag gett mig in i det hela så ska jag också bannimej se till att göra det bästa utav det. Nu är det fest trots allt och då är det allt annat än sura miner som gäller! Det är trots allt inte så vi vill minnas midsommar! Nu ska vi vara med våra närmsta vänner, korka upp och svänga den lurviga hela natten!
Med risk för att ge midsommarfestandet en lite väl apokalyptiskt patriotisk ton så skulle jag därför vilja säga som Andy Rooney sa på CBS 60 Minutes för något år sedan, angående USA:s krig mot Irak: First I didn't want our country to go into this war. But now that we are already in it, I want us to win it.
- Petter Falk när jag avslöjade min plan att snapsa tequila på midsommar.
En av de största festhelgerna på året närmar sig. En högtid som jag personligen har många fina minnen av ifrån tidigare år, kanske främst från förra när vi huserade på ypperlig midsommarmiddag hos Punger.
Iår ska vi vara här hemma hos mig, d.v.s. i mina föräldrars hus i Hole utanför Ekshärad. Något som kom lite smått som en chock för mig. Det hela började nämligen med att jag steg av bussen i Ekshärad, färskt (eller snarare inte särskilt) hemkommen från Umeå och gick till Emmas café och tog en kopp. Där sa hon plötsligt "vi blir hemma hos dig på midsommar". Trött som jag var tänkte jag vid tillfället nog inte längre än att jag frågade mig själv "que?", men tydligen så var det min yngre bror som planerat loss i högsta fart.
Det jobbigaste med hela beslutet är att vad som först verkade bli en mindre tillställning i.o.m. Daniels (min brors) förmåga att sprida ordet vidare har utvecklats till ett tämligen stort jippo. Jag har absolut inget problem med stora fester vanligtvis, men när jag aktivt ska vara med och arrangera en sådan så får jag direkt en stark press på mig att alla som kommer dit måste ha roligt. Anledningen är att jag ofta har upplevt på större fester jag annordnat att det blivit tämligen misslyckat. Jag minns inte ens att jag någon gång hört någon säga att de haft roligt när jag bjudit in till något. Festerna har dessutom Ofta slutat med att jag fått ångest över att jag överhuvudtaget gett mig in på det hela, vilket ju inte precis bidrar till partystämningen.
Därav tänkte jag direkt när Daniel avslöjade sina planer att jag ska försöka låta honom ta den aktiva arrangörsrollen. Så länge jag endast behöver sträcka mig till att stå i köket och laga till maträtterna och sånt jag annars skulle ha gjort med glädje även på andras midsommarfester så kanske jag skulle kunna ta min sill och snaps som alla andra efter det.
Men inte nog med att jag hela tiden har ångestmolnet svävande över mig, att alla så småningom måste trivas och att ingen fyllebadar i den kalla Busjön här nedanför, så får jag dessutom närmast vredesattacker mot Daniel när han förutsätter att jag ska hjälpa till att ordna saker till festen. Egentligen är det han ber om ofta petitesser, men jag känner att desto mer jag är inblandad i det hela desto sämre kommer jag bara må när allt går åt helvete. Och att det går åt helvete kommer antagligen isåfall ske av min egen negativa syn på mina förmågor. Jag önskar jag hade den personligheten att jag kunde slappna av och bara inte bry mig om saker allt för mycket. Det låter nog lite väl garderande och klyschigt, men kanske tänker jag för mycket på andras bästa för att kunna se till mitt eget då och då.
Hur som helst så är det fest på fredag. Och folk kommer det också. Mycket folk om jag har förstått det hela rätt (med undantag från några jag verkligen skulle viljat träffa, som Simon som då precis kommer ha kommit hem från Frankrike). Så nu när jag gett mig in i det hela så ska jag också bannimej se till att göra det bästa utav det. Nu är det fest trots allt och då är det allt annat än sura miner som gäller! Det är trots allt inte så vi vill minnas midsommar! Nu ska vi vara med våra närmsta vänner, korka upp och svänga den lurviga hela natten!
Med risk för att ge midsommarfestandet en lite väl apokalyptiskt patriotisk ton så skulle jag därför vilja säga som Andy Rooney sa på CBS 60 Minutes för något år sedan, angående USA:s krig mot Irak: First I didn't want our country to go into this war. But now that we are already in it, I want us to win it.
Volley vous?
Pungen hänger som fan när man har blöjkalsonger som mina på sig.
- Tobbe Norén
Resultat från en afton beachvolleyboll med kompisarna: Sand i samtliga kläder och kroppsöppningar, slitna knän samt en sprängande smärta i skenbenet från en kollision med nätställningen (som bestod av två inte särskilt användarvänliga grenar och ett gäng stenar). Nåja, roligt var det i vilket fall.
Är fortfarande hes efter helgens festande. Fast med lite tur är det helt borta imorgon. Hostan och allergin får jag nog kämpa ett tag till med dock.
Har varit till ICA i Ekshärad och fått mig mitt arbetsschema också. Allt ser jättebra ut förutom att de har satt mig i arbete under Arvikafestivalen. Jag påpekade detta för min chef, Lars "kommer imöra" Jansson, då han pratat om att det inte borde vara några problem att ordna ledigt där, så han ska se vad han kan ordna. Han är en riktigt kul chef faktiskt, han brukar berätta festival- och konsertminnen från sin egen ungdom på kafferasterna.
- Tobbe Norén
Resultat från en afton beachvolleyboll med kompisarna: Sand i samtliga kläder och kroppsöppningar, slitna knän samt en sprängande smärta i skenbenet från en kollision med nätställningen (som bestod av två inte särskilt användarvänliga grenar och ett gäng stenar). Nåja, roligt var det i vilket fall.
Är fortfarande hes efter helgens festande. Fast med lite tur är det helt borta imorgon. Hostan och allergin får jag nog kämpa ett tag till med dock.
Har varit till ICA i Ekshärad och fått mig mitt arbetsschema också. Allt ser jättebra ut förutom att de har satt mig i arbete under Arvikafestivalen. Jag påpekade detta för min chef, Lars "kommer imöra" Jansson, då han pratat om att det inte borde vara några problem att ordna ledigt där, så han ska se vad han kan ordna. Han är en riktigt kul chef faktiskt, han brukar berätta festival- och konsertminnen från sin egen ungdom på kafferasterna.
20 juni 2005
Cities of the Birches and the Sun
Vafan? Snodde du mitt citat!?
- Mattias "Punger" Unger
Oj, vilket äventyr min utflykt för att skriva inskrivningsprovet i Umeå blev. Inte minst eftersom Swebus nästan förstörde mina studier genom att låta mig missa tåget i Örebro på måndagskvällen.
Fick ta ett tidigt tåg på tisdagen, men den gamla biljetten måste jag fortfarande reklamera för att få ersättning...
Hur som helst så tar det ett bra tag att ta sig upp dit. Tågförbindelserna fr.o.m. Sundsvall är ganska kassa, så man får forsla sig vidare med buss därifrån. En bussresa från Sundsvall till Umeå tar for the record nästan fem timmar. Hoppas järnvägsbygget som pågår mellan Härnösand och Umeå tar fart snart, så snabbare förbindelser blir möjliga. Har nämligen sett att det är omständigt att flyga Karlstad-Umeå, mest för att planen ankommer/avgår från olika flygplatser i Stockholm (Bromma och Arlanda).
Provet i sig som jag fick skriva hade totalt tre uppgifter. Inför den första fick vi se musikvideon till Becks låt Deadweight två gånger, varpå vi skulle recensera den. Efter det skulle vi skriva en nyhetsartikel utifrån ett debattinlägg i DN av Leif Pagrotsky. De båda uppgifterna var antagligen tänkta att visa hur vi förhåller oss till våra texter vad gäller egna åsikter samt objektivt.
Den sista uppgiften var ett blad med 23 nutidsorienterade frågor som var riktigt svåra. Väldigt mycket sport var det med. Kunde bara 7 frågor helt säkert, varav de enda jag kommer på just nu var vilken film som vann årets Guldpalm i Cannes och vilken kultförfattare som sköt sig själv under våren (Hunter S. Thompson som skrivit Fear and Loathing in Las Vegas).
Dagen avslutades med en intervju av en av de två kursansvariga. Han som intervjuade mig heter Hans Wiechel och kommer av ett roligt sammanträffande ursprungligen från Uddeholm. Så första halvan av intervjun gick mest åt till att diskutera Värmland i allmänhet och Hagfors kommun i synnerhet.
Han hoppades att jag skulle komma in så att de äntligen fick en Färjestadsupporter på programmet igen. För det ska sägas att intervjun är det enda som de kursansvariga har att gå på vad gäller egna åsikter om ens person. Uppgifterna man gjorde kodas så de inte ser ens namn när de läser dem, så de får en väldigt objektiv bild av ens skrivande, vilket är en mycket smart lösning tyckte jag.
Vacker stad var det hur som helst, Umeå. Sundsvall var också grymt fint. Väntade där i några timmar på nattåget hem. Som tur var så hade Hanna kommit hem från sin Italienresa, så jag var hemma hos henne och åt och fikade. Riktigt trevligt.
Som vissa kanske vet så fick Hultsfred träda åt sidan för denna Umeåresa iår. För att råda lite bot på partynerverna så tog jag, Punger, Pär och Tobbe dock en tvådagars partyhelg i Karlstad. Riktigt kul var det faktiskt, kanske främst för att man umgicks med dem hela tiden. Särskilt Pär och Punger ser man ju inte så ofta annars.
Nu är dock hela gänget hemma för sommaren, vilket betyder att det blir midsommar, födelsedagar, Arvika och massor av annat med underbart folk, så nu ska vi minsann festa och ha kul så vi klarar oss fram till jul!
Ursäkta det sista, oavsiktliga rimmet. Märkte just att det såg jävligt fult ut.
- Mattias "Punger" Unger
Oj, vilket äventyr min utflykt för att skriva inskrivningsprovet i Umeå blev. Inte minst eftersom Swebus nästan förstörde mina studier genom att låta mig missa tåget i Örebro på måndagskvällen.
Fick ta ett tidigt tåg på tisdagen, men den gamla biljetten måste jag fortfarande reklamera för att få ersättning...
Hur som helst så tar det ett bra tag att ta sig upp dit. Tågförbindelserna fr.o.m. Sundsvall är ganska kassa, så man får forsla sig vidare med buss därifrån. En bussresa från Sundsvall till Umeå tar for the record nästan fem timmar. Hoppas järnvägsbygget som pågår mellan Härnösand och Umeå tar fart snart, så snabbare förbindelser blir möjliga. Har nämligen sett att det är omständigt att flyga Karlstad-Umeå, mest för att planen ankommer/avgår från olika flygplatser i Stockholm (Bromma och Arlanda).
Provet i sig som jag fick skriva hade totalt tre uppgifter. Inför den första fick vi se musikvideon till Becks låt Deadweight två gånger, varpå vi skulle recensera den. Efter det skulle vi skriva en nyhetsartikel utifrån ett debattinlägg i DN av Leif Pagrotsky. De båda uppgifterna var antagligen tänkta att visa hur vi förhåller oss till våra texter vad gäller egna åsikter samt objektivt.
Den sista uppgiften var ett blad med 23 nutidsorienterade frågor som var riktigt svåra. Väldigt mycket sport var det med. Kunde bara 7 frågor helt säkert, varav de enda jag kommer på just nu var vilken film som vann årets Guldpalm i Cannes och vilken kultförfattare som sköt sig själv under våren (Hunter S. Thompson som skrivit Fear and Loathing in Las Vegas).
Dagen avslutades med en intervju av en av de två kursansvariga. Han som intervjuade mig heter Hans Wiechel och kommer av ett roligt sammanträffande ursprungligen från Uddeholm. Så första halvan av intervjun gick mest åt till att diskutera Värmland i allmänhet och Hagfors kommun i synnerhet.
Han hoppades att jag skulle komma in så att de äntligen fick en Färjestadsupporter på programmet igen. För det ska sägas att intervjun är det enda som de kursansvariga har att gå på vad gäller egna åsikter om ens person. Uppgifterna man gjorde kodas så de inte ser ens namn när de läser dem, så de får en väldigt objektiv bild av ens skrivande, vilket är en mycket smart lösning tyckte jag.
Vacker stad var det hur som helst, Umeå. Sundsvall var också grymt fint. Väntade där i några timmar på nattåget hem. Som tur var så hade Hanna kommit hem från sin Italienresa, så jag var hemma hos henne och åt och fikade. Riktigt trevligt.
Som vissa kanske vet så fick Hultsfred träda åt sidan för denna Umeåresa iår. För att råda lite bot på partynerverna så tog jag, Punger, Pär och Tobbe dock en tvådagars partyhelg i Karlstad. Riktigt kul var det faktiskt, kanske främst för att man umgicks med dem hela tiden. Särskilt Pär och Punger ser man ju inte så ofta annars.
Nu är dock hela gänget hemma för sommaren, vilket betyder att det blir midsommar, födelsedagar, Arvika och massor av annat med underbart folk, så nu ska vi minsann festa och ha kul så vi klarar oss fram till jul!
Ursäkta det sista, oavsiktliga rimmet. Märkte just att det såg jävligt fult ut.
The Dawn of Men
Jag har hört att har man ingen blogg så finns man inte...
- Mattias "Punger" Unger
Även om min gode väns kommentar förmedlar en tämligen destruktiv syn på existens så lockade den mig även att undersöka fenomenet Blogg närmare.
Mycket prat har det varit, i media och ur bekantas munnar, om sidor där de skriver hur de försöker hitta en mening i tillvaron eller sluta röka. "Inget nytt", tänkte jag, "det är väl ofta vad folk försöker få utlopp för på communities och andra nätmötesplatser". Självklart dröjde det trots dessa tankar, och det faktum att jag redan är medlem i en hel del forum och liknande, inte länge förrän även jag skulle konsumeras av denna nya trend. Vart det kommer föra mig vet jag inte, det verkar för övrigt ingen veta, men likväl så kan ett försök inte skada. Hoppas jag.
- Mattias "Punger" Unger
Även om min gode väns kommentar förmedlar en tämligen destruktiv syn på existens så lockade den mig även att undersöka fenomenet Blogg närmare.
Mycket prat har det varit, i media och ur bekantas munnar, om sidor där de skriver hur de försöker hitta en mening i tillvaron eller sluta röka. "Inget nytt", tänkte jag, "det är väl ofta vad folk försöker få utlopp för på communities och andra nätmötesplatser". Självklart dröjde det trots dessa tankar, och det faktum att jag redan är medlem i en hel del forum och liknande, inte länge förrän även jag skulle konsumeras av denna nya trend. Vart det kommer föra mig vet jag inte, det verkar för övrigt ingen veta, men likväl så kan ett försök inte skada. Hoppas jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
