Den kanske mest intressanta googlingen hittills som fört in någon på min blogg: "Var Gustav den tredje homosexuell?"
Jag säger det nu direkt så slipper folk fråga: Jag har inte den blekaste.
31 mars 2006
Magasin åt folket!
Som min kollega nämnde i grannbloggen så finns nu de två senaste numren av det eminenta kulturmagasinet Extra Allt för allmän beskådan när klassen återvänder från praktiken. Dessutom lånade jag igår Björnes bil och hämtade Inkognito från tryckeriet, så det huserar även åtta sprängfyllda kartonger med humanistisk skrift i nedre red.lok. och bara väntar på att bli lästa. Bara att ta för sig!
30 mars 2006
Jag är inte den som är den
Tänkte ännu en gång följa Karins exempel och med lite hatkärlek publicera en bild på min hemort. Den visar inte särskilt mycket, men där finns inte heller särskilt mycket att se.
Använde samma bild i mitt allra första inlägg här i bloggen för att ge en slags förklaring på dess namn, så den kanske hjälper några fler på traven där ute ännu en gång.
Använde samma bild i mitt allra första inlägg här i bloggen för att ge en slags förklaring på dess namn, så den kanske hjälper några fler på traven där ute ännu en gång.
En stad redo att vakna ur sin dvala
My work is done, why wait?
- Uppfinnaren George Eastmans sista ord.
Umeå har, för kanske sista gången iår, täckts av ett vitt snötäcke. Samtidigt grips en person som med stor sannolikhet är den ökände Hagamannen. För staden stundar iår uppenbarligen mer än bara den sedvanliga pånyttfödelsen som våren innebär. Plötsligt märks en sprittande känsla hos människor. Alla verkar gå i förväntningarna på något extra.
Jag brukar inte som andra förknippa våren med saker som kärlek eller ett mer aktivt uteliv, snarare med slask, rusk och tristess. Men någon gång är det dags för den att anlända, och eftersom jag känner till människors tycke för årstiden så får jag erkänna att det inte finns något mer passande tillfälle för åtminstone den här staden än nu.
Jag tror det har blivit dags att ta ett avstamp. Det har blivit dags att ta ett värdigt farväl av vintern och låta den insnöade staden vakna till liv igen. På fredag håller vi korridorsfest och ni är alla, om ni så är praktikantfolk från klassen eller trogna bloggläsare, hjärtligt välkomna att stämma in!
- Uppfinnaren George Eastmans sista ord.
Umeå har, för kanske sista gången iår, täckts av ett vitt snötäcke. Samtidigt grips en person som med stor sannolikhet är den ökände Hagamannen. För staden stundar iår uppenbarligen mer än bara den sedvanliga pånyttfödelsen som våren innebär. Plötsligt märks en sprittande känsla hos människor. Alla verkar gå i förväntningarna på något extra.
Jag brukar inte som andra förknippa våren med saker som kärlek eller ett mer aktivt uteliv, snarare med slask, rusk och tristess. Men någon gång är det dags för den att anlända, och eftersom jag känner till människors tycke för årstiden så får jag erkänna att det inte finns något mer passande tillfälle för åtminstone den här staden än nu.
Jag tror det har blivit dags att ta ett avstamp. Det har blivit dags att ta ett värdigt farväl av vintern och låta den insnöade staden vakna till liv igen. På fredag håller vi korridorsfest och ni är alla, om ni så är praktikantfolk från klassen eller trogna bloggläsare, hjärtligt välkomna att stämma in!
28 mars 2006
Ditt elefantgevär i musikdjungeln
Den senaste tiden har jag i både bloggar och vardagen fått höra folk slå ett slag för musiksidan Pandora, senast tror jag det var yoenes som nämnde det. Jag vill därför inte bara ta emot den trevliga smällen utan dessutom bjuda tillbaka med en dropkick i form av den eminenta sidan last.fm, som tidigare gick under namnet Audioscrobbler. Det känns som jag nämnt den tidigare, men den är värd att upprepa.
Sidan fungerar som följer:
Sidan fungerar som följer:
- Man registrerar sig, på samma vis som när man gör en e-post eller blogg.
- Man laddar ner en s.k. plug-in till valfri musikspelare på datorn, föredragsvis den man använder för att lyssna på musik med (iTunes för Mac-användare ska alltså inte vara några problem).
- Man lyssnar på musik.
- Man får tips på sidan om musik man skulle kunna gilla och kan dessutom se diverse topplistor över vad som lyssnas mest på (låt och artist, men även album om jag minns rätt) i världen, Sverige eller Luxemburg om man så vill. Man kan dessutom provlyssna på snuttar från banden man inte hört talas om tidigare, skriva om musik m.m..
- Man lyssnar på mer musik.
På sidan registreras det vad du som användare har lyssnat mest på, veckovis och någonsin. Så även genom att kolla in kompisars användarlistor kan man få några riktiga guldtips. Men det gäller att komma över Storebrorstänkandet och våga stå för vad man lyssnar på om man ska registrera sig. Om ni vill se ett exempel på hur det ser ut kan ni undersöka min användarsida.
Förslappelse uti min kropp
Meis: Är det någon av er som är allergisk mot något?
Johan: Grönsaker.
- Sagt av mannen som vill ha sill med nubbe som korridorsmiddag.
Det blev ett sjujäkla avslut på Umeå Open. Det började ju så bra som det bara kunde med en rolig intervju och underbar spelning av Dia Psalma i fredags. Den som vill kan ladda ner låten Hon får liveinspelad från konserten samt intervjun av Anders Kilander från P3:s Musikjournalen, som stog före oss i intervjukön. Lördagen bjöd också på några riktigt härliga höjdpunkter. Fransk-tyska Stereo Total minns jag som lite halvtråkiga från Arvikafestivalen 2003, trots att de redan då visade stor spelglädje. På Open så lät de samma glädje komma ut på scenen dessutom. Ordningsvakterna framför scenen var ganska griniga och ville först inte låta bandet ta upp någon från publiken för låten L'amour á trois. Senare hade de istället problem att hålla sångaren Friedrich Ziegler (a.k.a. Pretzel Göring) bort från publikhavet, då han om och om igen hoppade ner i fotodiket för att simma ut i massan. Han är för övrigt en av definitionerna för uttrycket "galen tysk" och såg till att göra spelningen till en minnesvärd tillställning.
Bland de mer långsamma, eller åtminstone gemytliga, framträdandena under dagen vill jag ge tummen upp för Jenny Wilson och Hello Saferide samt ett besviket "nej" till Henrik Berggren.
Som avslutning på konsertdagen var det tänkt att jag skulle pendla lite mellan Håkan Hellström och Slagsmålsklubben, men dels så förvarnades man om att Idun skulle bli så folsmockat med folk under Hellströms spelning dels skulle jag och Andreas sticka iväg på Konsthögskolans efterfest i god tid. Så det blev att titta på ungefär halva Håkans spelning (inte så stora kommentarer att ge, han levererar alltid live) innan man vandrade iväg. Väl där träffade jag återigen på nämnde Kilander, som verkade vara lättad över att deras tvåtimmars livesändning från festivalen gick väl. Allt sedan vi pratade med honom efter intervjun har jag och Björn sprungit in i han i både tid och otid under helgen. Även Henrik Berggren skymtade förbi ett antal gånger under natten och jag skulle ljuga om jag sa att han försökte hålla en låg profil. Efterfesten bjöd även på lite oväntade möten i form av Åsa från klassen och Stina från Alla Dagar (som kollektivet vid Norrlandsoperan verkar ha valt att kalla sig), massor av öldrickande och minst lika mycket dans. Det blev lite för krångligt att hålla koll på tiden för min del, så med omställningen till sommartid inräknat så kom jag i säng mellan 8 och 9 på morgonen någon gång.
Sedan jag vaknade upp sent på söndagen så har livet sen haft sin gilla gång. Igår i skolan började jag författa intervjuartikeln om Psalma och idag valde jag att vara kvar hemma till följd av en riktigt krasslig hals och snörvlig näsa. Men det har börjat ordna upp sig nu, så imorgon tror jag det blir dags att ta tag med nya krafter igen. Inkognito tycks vara färdig på tryckeriet också, så jag ska försöka ordna nån slags eskort för de åtta kartongerna upp till skolan bland annat.
Johan: Grönsaker.
- Sagt av mannen som vill ha sill med nubbe som korridorsmiddag.
Det blev ett sjujäkla avslut på Umeå Open. Det började ju så bra som det bara kunde med en rolig intervju och underbar spelning av Dia Psalma i fredags. Den som vill kan ladda ner låten Hon får liveinspelad från konserten samt intervjun av Anders Kilander från P3:s Musikjournalen, som stog före oss i intervjukön. Lördagen bjöd också på några riktigt härliga höjdpunkter. Fransk-tyska Stereo Total minns jag som lite halvtråkiga från Arvikafestivalen 2003, trots att de redan då visade stor spelglädje. På Open så lät de samma glädje komma ut på scenen dessutom. Ordningsvakterna framför scenen var ganska griniga och ville först inte låta bandet ta upp någon från publiken för låten L'amour á trois. Senare hade de istället problem att hålla sångaren Friedrich Ziegler (a.k.a. Pretzel Göring) bort från publikhavet, då han om och om igen hoppade ner i fotodiket för att simma ut i massan. Han är för övrigt en av definitionerna för uttrycket "galen tysk" och såg till att göra spelningen till en minnesvärd tillställning.
Bland de mer långsamma, eller åtminstone gemytliga, framträdandena under dagen vill jag ge tummen upp för Jenny Wilson och Hello Saferide samt ett besviket "nej" till Henrik Berggren.
Som avslutning på konsertdagen var det tänkt att jag skulle pendla lite mellan Håkan Hellström och Slagsmålsklubben, men dels så förvarnades man om att Idun skulle bli så folsmockat med folk under Hellströms spelning dels skulle jag och Andreas sticka iväg på Konsthögskolans efterfest i god tid. Så det blev att titta på ungefär halva Håkans spelning (inte så stora kommentarer att ge, han levererar alltid live) innan man vandrade iväg. Väl där träffade jag återigen på nämnde Kilander, som verkade vara lättad över att deras tvåtimmars livesändning från festivalen gick väl. Allt sedan vi pratade med honom efter intervjun har jag och Björn sprungit in i han i både tid och otid under helgen. Även Henrik Berggren skymtade förbi ett antal gånger under natten och jag skulle ljuga om jag sa att han försökte hålla en låg profil. Efterfesten bjöd även på lite oväntade möten i form av Åsa från klassen och Stina från Alla Dagar (som kollektivet vid Norrlandsoperan verkar ha valt att kalla sig), massor av öldrickande och minst lika mycket dans. Det blev lite för krångligt att hålla koll på tiden för min del, så med omställningen till sommartid inräknat så kom jag i säng mellan 8 och 9 på morgonen någon gång.
Sedan jag vaknade upp sent på söndagen så har livet sen haft sin gilla gång. Igår i skolan började jag författa intervjuartikeln om Psalma och idag valde jag att vara kvar hemma till följd av en riktigt krasslig hals och snörvlig näsa. Men det har börjat ordna upp sig nu, så imorgon tror jag det blir dags att ta tag med nya krafter igen. Inkognito tycks vara färdig på tryckeriet också, så jag ska försöka ordna nån slags eskort för de åtta kartongerna upp till skolan bland annat.
25 mars 2006
Favorit i repris
Snubblade häromdagen över en gammal favoritsida. Lite synd att de inte verkar uppdaterat den sedan 2000, men det finns ändå många fantastiska citat att ta del av här.
Samma gamla Psalma
Jag: Finns det nått turnéminne från 90-talet som ploppar upp i ert huvud direkt när ni tänker tillbaka på den tiden?
Ztikkan: Jo, det finns väl några. Den där hemska bussolyckan i Lillehammer till exempel, där kunde det ha gått riktigt illa.
Pontus: Va!? Det var ju skitroligt!
- Dia Psalma om när deras buss krockade med en kyrkogårdsmur.
Igår gick något av en högstadiedröm i uppfyllelse för mig. Jag fick träffa gänget i Dia Psalma för en kort pratstund på Royal, hotellet mitt emot Folkets Hus, bara någon timme före den första spelningen på nio år. Björn var med och fotograferade och slängde in några frågor han med. Det gick oväntat enkelt att få tag i dem, alla jag ringde i kedjan av folk för att nå fram till deras turnéledare var väldigt tillmötesgående. Turnéledaren med för den delen.
Exakt vad som sas under intervjun tänkte jag hålla på ett tag till, så ni istället kan få läsa den slutgiltiga artikeln. Hur som helst var dom precis så trevliga som man kunde hoppas på, jag glömde i några omgångar till och med bort att jag höll på med en intervju. Det jag kan säga var att de var väldigt avslappnade. De verkade inte helt medvetna om hypen kring sin återförening. Jag och Björn pratade lite med killen från Sveriges Radio som pratade med dem före oss, han misstänkte att de medvetna om den men att de var för ödmjuka för att erkänna det. Men jag undrar jag, de verkade mest hoppas på att de inte skulle spela fel. De hade bara repat två gånger före spelningen, varav den första gången blev mer av en återträff med öldrickande än en repning. De verkade också osäkra på hur väl deras musik gått i arv till den nya generationen, ifall det kanske bara skulle komma folk i åldern 25+ och se dem.
Men spelningen blev väldigt lyckad, både för dem och publiken. De lät ruggigt tight, som om de aldrig ens slutat spela tillsammans. Publiken var också väldigt närvarande och med på texterna i alla låtar, trots att många av dem nog inte ens hade fyllt tio när bandet splittrades. Jag blev lite ledsen att jag hade skolans kamera runt axeln, för man blev oerhört sugen på att ge sig in i den lyriska folkmassan och få resa tillbaka till slutet av 90-talet på allvar.
Ztikkan: Jo, det finns väl några. Den där hemska bussolyckan i Lillehammer till exempel, där kunde det ha gått riktigt illa.
Pontus: Va!? Det var ju skitroligt!
- Dia Psalma om när deras buss krockade med en kyrkogårdsmur.
Igår gick något av en högstadiedröm i uppfyllelse för mig. Jag fick träffa gänget i Dia Psalma för en kort pratstund på Royal, hotellet mitt emot Folkets Hus, bara någon timme före den första spelningen på nio år. Björn var med och fotograferade och slängde in några frågor han med. Det gick oväntat enkelt att få tag i dem, alla jag ringde i kedjan av folk för att nå fram till deras turnéledare var väldigt tillmötesgående. Turnéledaren med för den delen.
Exakt vad som sas under intervjun tänkte jag hålla på ett tag till, så ni istället kan få läsa den slutgiltiga artikeln. Hur som helst var dom precis så trevliga som man kunde hoppas på, jag glömde i några omgångar till och med bort att jag höll på med en intervju. Det jag kan säga var att de var väldigt avslappnade. De verkade inte helt medvetna om hypen kring sin återförening. Jag och Björn pratade lite med killen från Sveriges Radio som pratade med dem före oss, han misstänkte att de medvetna om den men att de var för ödmjuka för att erkänna det. Men jag undrar jag, de verkade mest hoppas på att de inte skulle spela fel. De hade bara repat två gånger före spelningen, varav den första gången blev mer av en återträff med öldrickande än en repning. De verkade också osäkra på hur väl deras musik gått i arv till den nya generationen, ifall det kanske bara skulle komma folk i åldern 25+ och se dem.
Men spelningen blev väldigt lyckad, både för dem och publiken. De lät ruggigt tight, som om de aldrig ens slutat spela tillsammans. Publiken var också väldigt närvarande och med på texterna i alla låtar, trots att många av dem nog inte ens hade fyllt tio när bandet splittrades. Jag blev lite ledsen att jag hade skolans kamera runt axeln, för man blev oerhört sugen på att ge sig in i den lyriska folkmassan och få resa tillbaka till slutet av 90-talet på allvar.
23 mars 2006
Posten påbjuder piratkopiering
Säger man "portugan" om en portugis, alltså en person från Por... Äsch, det var inget.
- Jag tappar orden under en stressig session Betapet.
Idag kom mitt paket med skivor som jag beställt från staterna. Till min uppgivenhet fick jag se att jag för tredje gången i rad på en beställning från USA skulle betala tullavgift. Tullavgift är en väldigt underlig avgift. Den går ut på att tullen tar "stickprover" på vissa paket genom att handplocka dem och undersöka innehållet. Detta råkar man i regel ut för ungefär en gång av tio, åtminstone av mina erfarenheter att döma. Som tack för hjälpen är det sen tänkt att mottagaren av paketet ska betala en summa motsvarande 25 procent av det totala värdet på innehållet. Utöver det tillkommer 50-75 kronor i expeditionsavgifter. I mitt fall gjorde detta att mina skivor, som skulle kostat ungefär 430 kronor totalt, uppgick till strax över 600 kronor.
Nu är detta inte hela världen. Eftersom jag beställde fem skivor så blir det ju egentligen bara som att de inköptes här hemma i Sverige till ett normalt nypris, plus att en av skivorna (Making Moves av bandet Biology) inte ens finns att hitta i någon svensk (nät-)butik jag hittills letat i.
Å andra sidan beställde jag skivorna från USA av en anledning. De var grymt billiga. Fem skivor för ungefär fyra Linné-porträtt (frakt inräknat) är ett kap värdig vilken CD-rea som helst och det finns inget som uppmuntrar människor så mycket till piratkopiering och musikdelande på nätet som när en deal av den nivån raseras av en löjlig regel som gör att de måste slänga på en tredjedel extra av originalpriset. Och varför är det inte sändaren som betalar tullavgiften? Man tycker ju att om det är någon som ansvarar för att paketet tydligt ska visa sitt innehåll och inte ge en anledning till att rotas i så är det ju den som skickar det.
Tull och stickprover, visst är det nödvändigt. Men vart tar alla dessa gigantiska summor pengar vägen? Det skickas långt dyrare paket än mina världen runt och om någon person eller något företag kan förvärva de pengarna bara genom att lite snabbt riva upp en kartong så ansöker jag gärna om det jobbet.
- Jag tappar orden under en stressig session Betapet.
Idag kom mitt paket med skivor som jag beställt från staterna. Till min uppgivenhet fick jag se att jag för tredje gången i rad på en beställning från USA skulle betala tullavgift. Tullavgift är en väldigt underlig avgift. Den går ut på att tullen tar "stickprover" på vissa paket genom att handplocka dem och undersöka innehållet. Detta råkar man i regel ut för ungefär en gång av tio, åtminstone av mina erfarenheter att döma. Som tack för hjälpen är det sen tänkt att mottagaren av paketet ska betala en summa motsvarande 25 procent av det totala värdet på innehållet. Utöver det tillkommer 50-75 kronor i expeditionsavgifter. I mitt fall gjorde detta att mina skivor, som skulle kostat ungefär 430 kronor totalt, uppgick till strax över 600 kronor.
Nu är detta inte hela världen. Eftersom jag beställde fem skivor så blir det ju egentligen bara som att de inköptes här hemma i Sverige till ett normalt nypris, plus att en av skivorna (Making Moves av bandet Biology) inte ens finns att hitta i någon svensk (nät-)butik jag hittills letat i.
Å andra sidan beställde jag skivorna från USA av en anledning. De var grymt billiga. Fem skivor för ungefär fyra Linné-porträtt (frakt inräknat) är ett kap värdig vilken CD-rea som helst och det finns inget som uppmuntrar människor så mycket till piratkopiering och musikdelande på nätet som när en deal av den nivån raseras av en löjlig regel som gör att de måste slänga på en tredjedel extra av originalpriset. Och varför är det inte sändaren som betalar tullavgiften? Man tycker ju att om det är någon som ansvarar för att paketet tydligt ska visa sitt innehåll och inte ge en anledning till att rotas i så är det ju den som skickar det.
Tull och stickprover, visst är det nödvändigt. Men vart tar alla dessa gigantiska summor pengar vägen? Det skickas långt dyrare paket än mina världen runt och om någon person eller något företag kan förvärva de pengarna bara genom att lite snabbt riva upp en kartong så ansöker jag gärna om det jobbet.
22 mars 2006
The New Pornographers - "Twin Cinema"
Få skivor är så allsidiga som The New Pornographers senaste verk. Bandet, som härstammar från Vancouver, serverar sin ytterst melodiska poprock med hänförande sång och tydlig entusiasm. Låtarna är av varierande stil, från den vackert samstämda Star Bodies till den gravt funkiga Three or Four, som för tankarna till bl.a. White Stripes.
Men bandet lyckas ändå att hålla en helt egen ton och jag vill nog påstå att de besitter ett av de mest originella sound jag hört från ett indierockband på länge. Problemet med väldigt experimentella artister brukar vara texterna. De hamnar oftast antingen i bakgrunden för instrumentens möjligheter eller drunknar helt enkelt i den överentusiastiska musiken. Här har man dock både lagt vikt på texternas innehåll och hur de levereras. Sextetten har alltid någonting att säga och är medvetna om att låta de oftast duettlevererade sångrösterna bli en viktig del av musiken. De blir aldrig heller för seriösa utan bibehåller hela tiden en nyttig lekfullhet, vilket bl.a. märks tydligt i en låttitel som Sing Me Spanish Techno.
Twin Cinema är utan tvekan en av förra årets bästa skivor, och med tanke på bandets produktivitet hittills kan man kanske hoppas på deras fjärde skiva redan inom ett år.
Men bandet lyckas ändå att hålla en helt egen ton och jag vill nog påstå att de besitter ett av de mest originella sound jag hört från ett indierockband på länge. Problemet med väldigt experimentella artister brukar vara texterna. De hamnar oftast antingen i bakgrunden för instrumentens möjligheter eller drunknar helt enkelt i den överentusiastiska musiken. Här har man dock både lagt vikt på texternas innehåll och hur de levereras. Sextetten har alltid någonting att säga och är medvetna om att låta de oftast duettlevererade sångrösterna bli en viktig del av musiken. De blir aldrig heller för seriösa utan bibehåller hela tiden en nyttig lekfullhet, vilket bl.a. märks tydligt i en låttitel som Sing Me Spanish Techno.
Twin Cinema är utan tvekan en av förra årets bästa skivor, och med tanke på bandets produktivitet hittills kan man kanske hoppas på deras fjärde skiva redan inom ett år.
21 mars 2006
Life achievments
Hittade den här listan och tänkte undersöka mina gjort och icke-gjort i livet. Vissa punkter är svåra att besvara, dels för minnet och dels för den luddiga formuleringen. Men jag har gjort mitt bästa.
(x) snott den här listan från nån
(x) rökt en cigarett
(x) rökt en cigarr
(x) varit full
(x) hånglat med någon av samma kön
(x) varit kär
(x) blivit dumpad
( ) dumpat någon
( ) fått sparken
(x) varit i knytnävsslagsmål (fast jag har aldrig slagit tillbaka)
( ) rymt hemifrån
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
(x) hånglat med en främling
( ) gått på en blinddejt
( ) ljugit för en kompis
( ) varit förälskad i en lärare
(x) skolkat
( ) legat med en medarbetare
( ) sett någon dö
( ) varit kär i en av mina internetkompisar
( ) varit i Kanada
( ) varit i Mexiko
(x) flugit
( ) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
( ) ätit sushi
(x) åkt snowboard
(x) crowdsurfat under en konsert
( ) varit i ett våldsamt förhållande
( ) tagit smärtstillande
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt uppklädd
(x) hoppat i en lövhög
(x) åkt släde
(x) fuskat när jag spelat spel (antagligen, fast jag minns det inte isåfall)
(x) fuskat på ett prov (samma där)
(x) varit ensam
(x) somnat i skolan
( ) använt ett falskt id (däremot använt min brors id)
( ) varit med i en jordbävning
(x) rört en orm
(x) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
( ) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur/en get
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
( ) varit i en bilolycka (men varit vittne till en ganska otäck)
(x) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
(x) dansat i månljus
(x) hatat mitt utseende
(x) varit vittne till ett brott
( ) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
(x) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
(x) lekt polis och rånare
(x) sjungit karaoke
(x) betalat för mat med bara mynt
( ) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
( ) skrivit ett brev till tomten
(x) tittat på solnedgången
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
(x) åkt rullskridskor
(x) fått en önskan inslagen
( ) burit pärlor
( ) ätit hund/katt-mat
( ) sagt till en främling att jag älskar honom/henne
( ) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen
( ) burit en svart klänning
(x) drömt att jag gift mig med någon
( ) limmat fast min hand i något
(x) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
(x) skrikit så att jag inte fått luft
(x) byggt en kärra
( ) pratat i telefon i mer än sex timmar
(x) stannat uppe hela natten
( ) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
( ) haft en träkoja
( ) spelat kyckling
( ) blivit puttad i en pool med kläderna på (men i sjö ett otal gånger)
( ) brutit ett ben
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att du grät
( ) gråtit så mycket att du skrattade
( ) haft en Britney Spears-skiva
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken
(x) snott den här listan från nån
(x) rökt en cigarett
(x) rökt en cigarr
(x) varit full
(x) hånglat med någon av samma kön
(x) varit kär
(x) blivit dumpad
( ) dumpat någon
( ) fått sparken
(x) varit i knytnävsslagsmål (fast jag har aldrig slagit tillbaka)
( ) rymt hemifrån
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
(x) hånglat med en främling
( ) gått på en blinddejt
( ) ljugit för en kompis
( ) varit förälskad i en lärare
(x) skolkat
( ) legat med en medarbetare
( ) sett någon dö
( ) varit kär i en av mina internetkompisar
( ) varit i Kanada
( ) varit i Mexiko
(x) flugit
( ) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
( ) ätit sushi
(x) åkt snowboard
(x) crowdsurfat under en konsert
( ) varit i ett våldsamt förhållande
( ) tagit smärtstillande
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt uppklädd
(x) hoppat i en lövhög
(x) åkt släde
(x) fuskat när jag spelat spel (antagligen, fast jag minns det inte isåfall)
(x) fuskat på ett prov (samma där)
(x) varit ensam
(x) somnat i skolan
( ) använt ett falskt id (däremot använt min brors id)
( ) varit med i en jordbävning
(x) rört en orm
(x) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
( ) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur/en get
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
( ) varit i en bilolycka (men varit vittne till en ganska otäck)
(x) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
(x) dansat i månljus
(x) hatat mitt utseende
(x) varit vittne till ett brott
( ) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
(x) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
(x) lekt polis och rånare
(x) sjungit karaoke
(x) betalat för mat med bara mynt
( ) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
( ) skrivit ett brev till tomten
(x) tittat på solnedgången
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
(x) åkt rullskridskor
(x) fått en önskan inslagen
( ) burit pärlor
( ) ätit hund/katt-mat
( ) sagt till en främling att jag älskar honom/henne
( ) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen
( ) burit en svart klänning
(x) drömt att jag gift mig med någon
( ) limmat fast min hand i något
(x) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
(x) skrikit så att jag inte fått luft
(x) byggt en kärra
( ) pratat i telefon i mer än sex timmar
(x) stannat uppe hela natten
( ) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
( ) haft en träkoja
( ) spelat kyckling
( ) blivit puttad i en pool med kläderna på (men i sjö ett otal gånger)
( ) brutit ett ben
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att du grät
( ) gråtit så mycket att du skrattade
( ) haft en Britney Spears-skiva
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken
18 mars 2006
E för Erbarmligt
Dylan: I know... it's pretty rough...
Filip: No! It's pretty shit!
- En amerikan och en tysk dricker portugisisk fulsprit.
Det har varit en ganska händelserik avslutning på vardagsveckan. Den började med lite halvspontant festande i onsdags på Scharinska när Crystal Caravan lirade skjortorna av publiken. Och sig själva. Bokstavligt talat. Bandet Karavan (måste vara jobbigt att ha så identiska namn) som spelade efteråt var också sevärt. Lite inspirerade av At the Drive-In och senare Strokes kändes det som. Inklusive efterfest på Le Grotto kom jag i säng runt klockan fem på morgonen.
På torsdagen var jag såklart jäkligt seg, men ändå drog jag och fem andra från klassen på en slags "screening" för programmet som ska ta över efter SVT:s Debatt i höst. Jag tog över Tittis plats, eftersom hon reste bort för praktiken på onsdagseftermiddagen. På screeningen fick vi hur som helst se ett slags pilotavsnitt och sen kommentera eventuella ändringar m.m.. Det hela avslutades med att vi brainstormade efter bra programnamn i en halvtimme. Kändes lite underligt, som att man satt och gjorde någon annans jobb i utbyte mot en salamimacka och en flaska vichyvatten. Men det var roligt också. En annorlunda grej.
Igår, fredag, hade vi egentligen inget schemalagt i skolan. Men vi som inte fått tag i praktik hade ett extrainsatt möte inför veckorna som ska komma. Efter det satt jag med Kickis och Lenitha och försökte pilla klart de sista millimetrarna på Inkognito, men som vanligt blir man aldrig helt nöjd med saker och ting och tycker nästan bara att man förvärrar saker när man börjar röra om i det. Det såg i vilket fall riktigt bra ut, man kunde vara nöjd. Mest euforisk blir jag varje gång jag ser Lenithas ihopknåpade framsida till tidningen. Den alstrar en skön blandning av vår och vinter, som för att påvisa övergången. Att den dessutom är gjord i den av mig alltid lika lovordade "White Stripes-estetiken" (svart, vitt och en rödnyanserad färg) gör ju inte det hela sämre. Den är riktigt tilltalande och jag tror att bara den kommer att locka en hel del läsare av ren nyfikenhet.
På fredagskvällen hade jag tänkt ta det lugnt. Städa lite på rummet, få lite tvätt gjord och kanske skriva lite här och på skoluppgifter. Eventuellt se en film. Men sen frågade Åsa om jag ville komma över på förfest i deras korridor. Jag tänkte att en öl kan man ju ta, men det slutade såklart med att man gick ut och drack sig drygdum som vanligt. Det var första gången jag var på E-puben i festsammanhang och om de alltid spelar lika kass musik där så var det troligtvis den sista också. Mr Vain. I say no more. Det var så låg nivå på låtarna (och en väldigt underlig blandning därtill) att när de mot slutet spelade Offsprings Self Esteem så fick det mig att dansa runt bara för att det ändå var snäppet bättre än det mesta de spelat tidigare under kvällen. Och det vill inte säga lite. Det var tur att man var där med roliga människor åtminstone, sånt räddar alltid en afton.
Så vad händer ikväll? Björn har underligt nog snackat lite löst om Melodifestivalen hos gänget på andra sidan Ålidhems centrum, så man behöver ju åtminstone inte sitta ensam hemma. Läste tidigare idag klart V for Vendetta, så jag ska försöka klämma en eftermiddagsbio imorgon också.
Filip: No! It's pretty shit!
- En amerikan och en tysk dricker portugisisk fulsprit.
Det har varit en ganska händelserik avslutning på vardagsveckan. Den började med lite halvspontant festande i onsdags på Scharinska när Crystal Caravan lirade skjortorna av publiken. Och sig själva. Bokstavligt talat. Bandet Karavan (måste vara jobbigt att ha så identiska namn) som spelade efteråt var också sevärt. Lite inspirerade av At the Drive-In och senare Strokes kändes det som. Inklusive efterfest på Le Grotto kom jag i säng runt klockan fem på morgonen.
På torsdagen var jag såklart jäkligt seg, men ändå drog jag och fem andra från klassen på en slags "screening" för programmet som ska ta över efter SVT:s Debatt i höst. Jag tog över Tittis plats, eftersom hon reste bort för praktiken på onsdagseftermiddagen. På screeningen fick vi hur som helst se ett slags pilotavsnitt och sen kommentera eventuella ändringar m.m.. Det hela avslutades med att vi brainstormade efter bra programnamn i en halvtimme. Kändes lite underligt, som att man satt och gjorde någon annans jobb i utbyte mot en salamimacka och en flaska vichyvatten. Men det var roligt också. En annorlunda grej.
Igår, fredag, hade vi egentligen inget schemalagt i skolan. Men vi som inte fått tag i praktik hade ett extrainsatt möte inför veckorna som ska komma. Efter det satt jag med Kickis och Lenitha och försökte pilla klart de sista millimetrarna på Inkognito, men som vanligt blir man aldrig helt nöjd med saker och ting och tycker nästan bara att man förvärrar saker när man börjar röra om i det. Det såg i vilket fall riktigt bra ut, man kunde vara nöjd. Mest euforisk blir jag varje gång jag ser Lenithas ihopknåpade framsida till tidningen. Den alstrar en skön blandning av vår och vinter, som för att påvisa övergången. Att den dessutom är gjord i den av mig alltid lika lovordade "White Stripes-estetiken" (svart, vitt och en rödnyanserad färg) gör ju inte det hela sämre. Den är riktigt tilltalande och jag tror att bara den kommer att locka en hel del läsare av ren nyfikenhet.
På fredagskvällen hade jag tänkt ta det lugnt. Städa lite på rummet, få lite tvätt gjord och kanske skriva lite här och på skoluppgifter. Eventuellt se en film. Men sen frågade Åsa om jag ville komma över på förfest i deras korridor. Jag tänkte att en öl kan man ju ta, men det slutade såklart med att man gick ut och drack sig drygdum som vanligt. Det var första gången jag var på E-puben i festsammanhang och om de alltid spelar lika kass musik där så var det troligtvis den sista också. Mr Vain. I say no more. Det var så låg nivå på låtarna (och en väldigt underlig blandning därtill) att när de mot slutet spelade Offsprings Self Esteem så fick det mig att dansa runt bara för att det ändå var snäppet bättre än det mesta de spelat tidigare under kvällen. Och det vill inte säga lite. Det var tur att man var där med roliga människor åtminstone, sånt räddar alltid en afton.
Så vad händer ikväll? Björn har underligt nog snackat lite löst om Melodifestivalen hos gänget på andra sidan Ålidhems centrum, så man behöver ju åtminstone inte sitta ensam hemma. Läste tidigare idag klart V for Vendetta, så jag ska försöka klämma en eftermiddagsbio imorgon också.
15 mars 2006
Den dolda, germanska filmkonsten
Den finns där, tillgänglig för alla men ändå inte. Det är de tyska filmerna som alla borde se, men som oftast inte distrubueras i vårt land mer än genom internet och i ett fåtal fall genom textade amerikanska DVD-importer. De är en av anledningarna till att piratkopiering kommer förbli en gråzon, vilka lagar som än skapas. Kulturfrihet. I egenskap av filmtextare på hobby- och amatörnivå ska jag guida er genom några av de filmerna ni helt enkelt måste se, men som ni kanske inte ens hört talas om. Jag följer Karins exempel och gör en topplista av det, där ettan är den mest sevärda.
Bubblare: Das merkwürdige Verhalten geschlechtsreifer Grosstädter zur Paarungszeit (Love Scenes from Planet Earth)
I den här situationskomedin får vi följa flera mer eller mindre lyckade personer och par och deras reaktioner när våren kommer till en tysk storstad. Den handlar om alla från personer som tvivlar på sin relation till frun till tonåringen som försöker bli av med sin oskuld. Alla har en relation till varandra på något sätt och man får se hur personernas handlingar har inverkan på de andras liv. Allt detta, av ett rent sammanträffande, på samma dag som påven besöker staden.
I vissa stunder hysteriskt rolig, i andra väldigt tänkvärd. Det här är filmen som bl.a. Love Actually vill vara.
10. Kammerflimmern (Off Beat)
Ambulans-föraren Crash var med i en bilolycka när han var liten. Hans föräldrar dog och själv bär han ett påminnande ärr. Han återupplever denna händelse om och om igen i drömmar. Crash ser en kvinna med utsträckta armar vid varje tillfälle och en dag möter han henne på riktig.
Filmen påminner en del om Scorceses Bringing out the Dead, med subtila inslag och vardagen i en ambulans. Fast där nämnda film har en jobbig Nicolas Cage i huvudrollen så har Kammerflimmern Matthias Schweighöfer som gör en underbart mänsklig och trovärdig rolltolkning. Dessutom ett av de bäst använda och mest vackra soundtracks jag stött på de senaste åren.
9. Sonnenallee (Sun Alley)
En av de charmigaste musikalerna jag någonsin har sett. Om ett gäng ungdomar som växer upp på "fel" sida av Berlinmuren under 80-talets senare hälft. Kärleken, musiken och den alldagliga fördömningen från folket i väst skildras på ett mysigt humoristiskt och samtidigt realistiskt vis. De bisarra dans- och sånginslagen gör filmen till en suverän feel-good-rulle.
8. Sommersturm (Summer Storm)
Tobi och Achim, den lokala segelföreningens stolthet, har varit bästa vänner sedan barnsben. Deras vänskap visar dock helt oväntade effekter när de tillsammans med föreningen åker för att tävla på ett sommarläger. Achim börjar spendera mer och mer tid med sin flickvän Sandra, som är med i segelklubbens damlag, samtidigt som en tjej vid namn Anke förälskar sig i Tobi. När sedan en förening från Berlin, bestående av bara homosexuella, anländer till lägret så blir Tobi totalt konfunderad över situationen. Dagen före tävlingarna drar en storm ihop sig, både metrologiskt och mentalt.
Tillsammans med Brokeback Mountain är det här en av de bästa skildringarna av homosexuell kärlek på film. Inte på något vis dömande, utan istället iakttaget som vilken annan kärlekshistoria som helst. Bara lite mer komplicerad, såklart. Finns på engelsktextad DVD (Region 2).
7. 23 - Nichts ist so wie es scheint
Verklighetsbaserad film om några av världshistoriens tidigaste hackers, som i enlighet med Office Space-filosofin stal några få pfennig från varje banköverföring som en privatperson genomförde, tills de blev stormrika. Filmen får ett stort djup när huvudkaraktären blir besatt av tanken att Illuminati är ute efter honom (nått för er som gillade Da Vinci-koden, månne?) och den ödesmättade siffran 23 börjar förfölja honom. Hög spänning och intensitet, övertygande skådespeleri.
6. Agnes und seine Brüder (Agnes and his Brothers)
En vuxen syskonskara om tre personer ställs i sökandet efter sin fars acceptans inför sina individuella och sexuella dilemman. Hans-Jörg är en sexfixerad biblotikarie som smygtittar på kvinnor inne på damtoaletten, Günther är en till synes framgångsrik men sexuellt frustrerad ministerkandidat och Agnes är transsexuell.
Om man fick ut något av dogmafilmen Festen (och ärligt talat, vem fick inte det?) så är det här en mycket sevärd film. Familjeproblem på ett sexuellt plan bäddar för riktigt mörka och ångestfyllda scener. Ibland är filmen, precis som det nämnda danska verket, nästan outhärdlig att titta på. Men när man väl tagit sig igenom den så vet man att det var väl värt mödan.
5. Schlafes Bruder (Brother of Sleep)
Det är början av 1800-talet och i de österrikiska bergen råkar en ung namn vid namn Elias ut för ett "akustiskt mirakel" som förställer hans ögonfärg och ger honom ett absolut gehör. Han börjar komponera musik i bygdens kyrka, men möts av motstånd från den kristet övertygade församlingen.
En halvt övernaturlig film som berör med mänskliga personporträtt och svidande starka orgelstycken. Sällan känner man så stort medlidande för en karaktär på film som man känner för Elias.
4. Im Juli. (In July)
En fysiklärare drömmer om att hitta kärleken. Ödet har bestämt att han skall träffa sina drömmars kvinna. Vad han inte vet är att den unga sierskan som berättar det är hemligt förälskad i honom och säger det som del av en plan för att få hans uppmärksamhet. När han sedan träffar en turkisk turist och är övertygad om att det var henne sierskan menade så sätter han sig i bilen för att resa i riktning sydost. Av en tillfällighet hamnar sierskan med honom på resan, som blir en underlig tur ur mer än bara geografisk synpunkt.
Fatih Akin visar att han inte bara kan göra berörande draman, utan även vackra kärlekskomedier. Han lyckas samtidigt hålla den nödvändiga grad av allvar till berättelsen som behövs för att den ska vara intressant. Finns på engelsktextad DVD (Region 1).
3. Was nützt die Liebe in Gedanken (Love in Thoughts)
Tyskland under mellankrigstiden. Paul, en ung poet, bjuds in av sin skolkamrat Günther, som kommer från en rik familj, att komma till Günthers familjs stuga på landet. Dit ska också Günthers syster, den egensinniga och vackra Hilde, som Paul är förälskad i. Relationerna kompliceras av att både Hilde och hennes bror är förälskade i samma unge man, Hans. Svartsjukan som uppstår mellan dessa fyra ungdomar får tragiska konsekvenser när två av dem ingår en självmordspakt. Det hela når sin kulmen under en stor ungdomsfest på godset.
Titeln säger egentligen allt om känslan som infinner sig när man ser filmen: Vilken nytta gör kärlek i tanken? Finns på engelsktextad DVD (Region 1).
2. Winterschläfer (Winter Sleepers)
Tom Tykwer har gjort flera filmer som berör kärlek och ödet, främst den ganska lekfulla Lola Rennt (Spring, Lola) och den mer allvarliga Der Krieger und die Kaiserin (Prinsessan + Krigaren, sjukt hett tips för den som fortfarande inte uppfattat det). Gemensamt för alla dessa filmer är att han skildrar dem med sjuk precision och en rent magisk syn på världen.
Den här filmen är inget undantag. Jag vill inte avslöja för mycket, mer än att den utspelar sig i en skidsemesterort i ett vintrigt bergslandskap. I intrigen får vi träffa en man som stjäl en bil, med vilken han orsakar en olycka som kostar en ung flicka livet. Sympatibalansen vi känner i början av filmen slängs effektivt runt om vartannat. Finns på engelsktextad DVD (Region 1).
1. Solino
En av tyskturken Fatih Akins tidigare verk. Halvt självbiografisk om en italiesnk familj som flyttar till Tyskland och får stå ut med fördomar och alienation. Den yngre brodern föder drömmar om att göra film, men får inget stöd för sitt intresse.
Otroligt vacker och berörande film, som dessutom innehåller den bästa skildringen av brodersrivalitet som jag sett på länge, eller kanske någonsin, i filmens värld. Enkel att relatera till, men stark att iaktta. Akin har även i andra filmer på ett kompetent sätt skildrat kulturkrockar och komplicerade relationer i det tyska samhället, som i Kurz und Schmerzlos eller den mycket starka och sevärda Gegen die Wand (Mot väggen, som finns på svensk DVD).
Sådär, ni som har lite högre kunskaper i det tyska språket ska omedelbart ut på nätet och botanisera i den här listan. Enklaste sätt att hitta dem är genom torrents (ibland hittar man faktiskt en och annan tysk rulle på PirateBay bl.a.) eller så kan man ju alltid kolla om jag textar eller planerar att texta någon av dem. De jag angivit som finns på DVD står även i min samling hemma, så kom och låna! Håll till godo!
Bubblare: Das merkwürdige Verhalten geschlechtsreifer Grosstädter zur Paarungszeit (Love Scenes from Planet Earth)
I den här situationskomedin får vi följa flera mer eller mindre lyckade personer och par och deras reaktioner när våren kommer till en tysk storstad. Den handlar om alla från personer som tvivlar på sin relation till frun till tonåringen som försöker bli av med sin oskuld. Alla har en relation till varandra på något sätt och man får se hur personernas handlingar har inverkan på de andras liv. Allt detta, av ett rent sammanträffande, på samma dag som påven besöker staden.
I vissa stunder hysteriskt rolig, i andra väldigt tänkvärd. Det här är filmen som bl.a. Love Actually vill vara.
10. Kammerflimmern (Off Beat)
Ambulans-föraren Crash var med i en bilolycka när han var liten. Hans föräldrar dog och själv bär han ett påminnande ärr. Han återupplever denna händelse om och om igen i drömmar. Crash ser en kvinna med utsträckta armar vid varje tillfälle och en dag möter han henne på riktig.
Filmen påminner en del om Scorceses Bringing out the Dead, med subtila inslag och vardagen i en ambulans. Fast där nämnda film har en jobbig Nicolas Cage i huvudrollen så har Kammerflimmern Matthias Schweighöfer som gör en underbart mänsklig och trovärdig rolltolkning. Dessutom ett av de bäst använda och mest vackra soundtracks jag stött på de senaste åren.
9. Sonnenallee (Sun Alley)
En av de charmigaste musikalerna jag någonsin har sett. Om ett gäng ungdomar som växer upp på "fel" sida av Berlinmuren under 80-talets senare hälft. Kärleken, musiken och den alldagliga fördömningen från folket i väst skildras på ett mysigt humoristiskt och samtidigt realistiskt vis. De bisarra dans- och sånginslagen gör filmen till en suverän feel-good-rulle.
8. Sommersturm (Summer Storm)
Tobi och Achim, den lokala segelföreningens stolthet, har varit bästa vänner sedan barnsben. Deras vänskap visar dock helt oväntade effekter när de tillsammans med föreningen åker för att tävla på ett sommarläger. Achim börjar spendera mer och mer tid med sin flickvän Sandra, som är med i segelklubbens damlag, samtidigt som en tjej vid namn Anke förälskar sig i Tobi. När sedan en förening från Berlin, bestående av bara homosexuella, anländer till lägret så blir Tobi totalt konfunderad över situationen. Dagen före tävlingarna drar en storm ihop sig, både metrologiskt och mentalt.
Tillsammans med Brokeback Mountain är det här en av de bästa skildringarna av homosexuell kärlek på film. Inte på något vis dömande, utan istället iakttaget som vilken annan kärlekshistoria som helst. Bara lite mer komplicerad, såklart. Finns på engelsktextad DVD (Region 2).
7. 23 - Nichts ist so wie es scheint
Verklighetsbaserad film om några av världshistoriens tidigaste hackers, som i enlighet med Office Space-filosofin stal några få pfennig från varje banköverföring som en privatperson genomförde, tills de blev stormrika. Filmen får ett stort djup när huvudkaraktären blir besatt av tanken att Illuminati är ute efter honom (nått för er som gillade Da Vinci-koden, månne?) och den ödesmättade siffran 23 börjar förfölja honom. Hög spänning och intensitet, övertygande skådespeleri.
6. Agnes und seine Brüder (Agnes and his Brothers)
En vuxen syskonskara om tre personer ställs i sökandet efter sin fars acceptans inför sina individuella och sexuella dilemman. Hans-Jörg är en sexfixerad biblotikarie som smygtittar på kvinnor inne på damtoaletten, Günther är en till synes framgångsrik men sexuellt frustrerad ministerkandidat och Agnes är transsexuell.
Om man fick ut något av dogmafilmen Festen (och ärligt talat, vem fick inte det?) så är det här en mycket sevärd film. Familjeproblem på ett sexuellt plan bäddar för riktigt mörka och ångestfyllda scener. Ibland är filmen, precis som det nämnda danska verket, nästan outhärdlig att titta på. Men när man väl tagit sig igenom den så vet man att det var väl värt mödan.
5. Schlafes Bruder (Brother of Sleep)
Det är början av 1800-talet och i de österrikiska bergen råkar en ung namn vid namn Elias ut för ett "akustiskt mirakel" som förställer hans ögonfärg och ger honom ett absolut gehör. Han börjar komponera musik i bygdens kyrka, men möts av motstånd från den kristet övertygade församlingen.
En halvt övernaturlig film som berör med mänskliga personporträtt och svidande starka orgelstycken. Sällan känner man så stort medlidande för en karaktär på film som man känner för Elias.
4. Im Juli. (In July)
En fysiklärare drömmer om att hitta kärleken. Ödet har bestämt att han skall träffa sina drömmars kvinna. Vad han inte vet är att den unga sierskan som berättar det är hemligt förälskad i honom och säger det som del av en plan för att få hans uppmärksamhet. När han sedan träffar en turkisk turist och är övertygad om att det var henne sierskan menade så sätter han sig i bilen för att resa i riktning sydost. Av en tillfällighet hamnar sierskan med honom på resan, som blir en underlig tur ur mer än bara geografisk synpunkt.
Fatih Akin visar att han inte bara kan göra berörande draman, utan även vackra kärlekskomedier. Han lyckas samtidigt hålla den nödvändiga grad av allvar till berättelsen som behövs för att den ska vara intressant. Finns på engelsktextad DVD (Region 1).
3. Was nützt die Liebe in Gedanken (Love in Thoughts)
Tyskland under mellankrigstiden. Paul, en ung poet, bjuds in av sin skolkamrat Günther, som kommer från en rik familj, att komma till Günthers familjs stuga på landet. Dit ska också Günthers syster, den egensinniga och vackra Hilde, som Paul är förälskad i. Relationerna kompliceras av att både Hilde och hennes bror är förälskade i samma unge man, Hans. Svartsjukan som uppstår mellan dessa fyra ungdomar får tragiska konsekvenser när två av dem ingår en självmordspakt. Det hela når sin kulmen under en stor ungdomsfest på godset.
Titeln säger egentligen allt om känslan som infinner sig när man ser filmen: Vilken nytta gör kärlek i tanken? Finns på engelsktextad DVD (Region 1).
2. Winterschläfer (Winter Sleepers)
Tom Tykwer har gjort flera filmer som berör kärlek och ödet, främst den ganska lekfulla Lola Rennt (Spring, Lola) och den mer allvarliga Der Krieger und die Kaiserin (Prinsessan + Krigaren, sjukt hett tips för den som fortfarande inte uppfattat det). Gemensamt för alla dessa filmer är att han skildrar dem med sjuk precision och en rent magisk syn på världen.
Den här filmen är inget undantag. Jag vill inte avslöja för mycket, mer än att den utspelar sig i en skidsemesterort i ett vintrigt bergslandskap. I intrigen får vi träffa en man som stjäl en bil, med vilken han orsakar en olycka som kostar en ung flicka livet. Sympatibalansen vi känner i början av filmen slängs effektivt runt om vartannat. Finns på engelsktextad DVD (Region 1).
1. Solino
En av tyskturken Fatih Akins tidigare verk. Halvt självbiografisk om en italiesnk familj som flyttar till Tyskland och får stå ut med fördomar och alienation. Den yngre brodern föder drömmar om att göra film, men får inget stöd för sitt intresse.
Otroligt vacker och berörande film, som dessutom innehåller den bästa skildringen av brodersrivalitet som jag sett på länge, eller kanske någonsin, i filmens värld. Enkel att relatera till, men stark att iaktta. Akin har även i andra filmer på ett kompetent sätt skildrat kulturkrockar och komplicerade relationer i det tyska samhället, som i Kurz und Schmerzlos eller den mycket starka och sevärda Gegen die Wand (Mot väggen, som finns på svensk DVD).
Sådär, ni som har lite högre kunskaper i det tyska språket ska omedelbart ut på nätet och botanisera i den här listan. Enklaste sätt att hitta dem är genom torrents (ibland hittar man faktiskt en och annan tysk rulle på PirateBay bl.a.) eller så kan man ju alltid kolla om jag textar eller planerar att texta någon av dem. De jag angivit som finns på DVD står även i min samling hemma, så kom och låna! Håll till godo!
13 mars 2006
Tronskiftet(?) - Kapitel 2
Nemralis vs. ornweg00
Matcher: 6 (3-3).
Matchernas poängskillnad: +29 för Nemralis.
Matchernas ratingskillnad: +95 för Nemralis.
Ratingskillnad totalt: +246 för ornweg00.
Matcher: 6 (3-3).
Matchernas poängskillnad: +29 för Nemralis.
Matchernas ratingskillnad: +95 för Nemralis.
Ratingskillnad totalt: +246 för ornweg00.
Swedish spacemen don't get the blues
En göteborgares sorglösa toner och vemodiga texter möter en stockholmsk rymdvandrares frustrationer på värmländskt initiativ.
Boyonspeed - Fugelsang (feat. Anonymous Caller).mp3
Boyonspeed - Fugelsang (feat. Anonymous Caller).mp3
12 mars 2006
Tronskiftet(?) - Kapitel 1
Nemralis vs. ornweg00.
Matcher: 4 (2-2).
Matchernas poängskillnad: +71 för Nemralis.
Matchernas ratingskillnad: +97 för Nemralis.
Ratingskillnad totalt: +276 för ornweg00.
Matcher: 4 (2-2).
Matchernas poängskillnad: +71 för Nemralis.
Matchernas ratingskillnad: +97 för Nemralis.
Ratingskillnad totalt: +276 för ornweg00.
En helg i lättjans och sorglöshetens tecken
Man blir ju fan avundsjuk på variationen av dialekter vi har i klassen! Det känns som att man har ett handikapp, som att man kommer och är odopad till en tävling.
- Upplandspôjken Erik Emanuelsson under radiokursen.
Det var en skönt slapp helg som bjöds de här dagarna. På fredagen varjag bara hemma och kollade film och njöt rent allmänt av att inte behöva göra något speciellt. Igår såg det sen ut att bli en lite väl stillasittande dag, men så ringde Björn och bjöd med mig på filmtittande och häng hos Stefan och de andra på andra sidan Ålidhems Centrum (Språkgränd, om jag inte gissar fel?).
Där tittade vi bland annat på inspelningar från Studion i onsdags och Primer, en bra men långt ifrån frisk eller enkel film. Sen hängde vi mest och snackade om allt möjligt kul, lattjade med korttrick, sneglade lite smått på Rovdjuret i TV... Ja, det var en riktigt skojig kväll i all sin enkelhet! Björn kommer få leva med att jag hänger efter honom en del de närmaste veckorna med tanke på att han är en av de få som blir kvar i orten under praktiken. Och Andreas och Hannes såklart. Och Tomas, kanske? Minns inte var han skulle göra praktik. Nåväl, många i Bodoni hur som helst, i vår grupp har vi Dusan och Gustav bland de som jag ganska säkert vet inte ska någonstans. Lotta vet jag inte hur det gick för.
Men idag var nog helgens slappaste dag. Inte nog med att man inte gjorde ett skit förutom att titta på film med korridorskamraterna, vi käkade dessutom pizza och glass tills vi alla blev tröttmätta. Inte den nyttigaste avslutningen på en helg, men nog så trivsamt ändå! Vi tittade på Arga män (utan ben). Den var lika rolig och bra andra gången. Nu funderar jag på att avsluta det hela med ännu mer film, det känns som att mitt tittande har blivit lite halt under den händelserika radiokursen.
Samtidigt känner man sig lite asocial när man tänker på det viset, att man måste titta på film eftersom ens tittande har blivit lidande av skolan. Fast det finns ju ändå ingen där ute som vill hitta på nått strax före midnatt en söndagsafton.
- Upplandspôjken Erik Emanuelsson under radiokursen.
Det var en skönt slapp helg som bjöds de här dagarna. På fredagen varjag bara hemma och kollade film och njöt rent allmänt av att inte behöva göra något speciellt. Igår såg det sen ut att bli en lite väl stillasittande dag, men så ringde Björn och bjöd med mig på filmtittande och häng hos Stefan och de andra på andra sidan Ålidhems Centrum (Språkgränd, om jag inte gissar fel?).
Där tittade vi bland annat på inspelningar från Studion i onsdags och Primer, en bra men långt ifrån frisk eller enkel film. Sen hängde vi mest och snackade om allt möjligt kul, lattjade med korttrick, sneglade lite smått på Rovdjuret i TV... Ja, det var en riktigt skojig kväll i all sin enkelhet! Björn kommer få leva med att jag hänger efter honom en del de närmaste veckorna med tanke på att han är en av de få som blir kvar i orten under praktiken. Och Andreas och Hannes såklart. Och Tomas, kanske? Minns inte var han skulle göra praktik. Nåväl, många i Bodoni hur som helst, i vår grupp har vi Dusan och Gustav bland de som jag ganska säkert vet inte ska någonstans. Lotta vet jag inte hur det gick för.
Men idag var nog helgens slappaste dag. Inte nog med att man inte gjorde ett skit förutom att titta på film med korridorskamraterna, vi käkade dessutom pizza och glass tills vi alla blev tröttmätta. Inte den nyttigaste avslutningen på en helg, men nog så trivsamt ändå! Vi tittade på Arga män (utan ben). Den var lika rolig och bra andra gången. Nu funderar jag på att avsluta det hela med ännu mer film, det känns som att mitt tittande har blivit lite halt under den händelserika radiokursen.
Samtidigt känner man sig lite asocial när man tänker på det viset, att man måste titta på film eftersom ens tittande har blivit lidande av skolan. Fast det finns ju ändå ingen där ute som vill hitta på nått strax före midnatt en söndagsafton.
11 mars 2006
Vad i självaste!?
När jag satt och åt förut så började jag av ren tristess zappa igenom TV-utbudet.
Två välformade kvinnor, i urringade korsetter och annat kinky som verkar vara hämtat direkt från en Aguilera-video, uppenbarar sig plötsligt på skärmen. De hårt sminkade vildkattorna påbörjar, av till synes noll anledning, ett barslagsmål på etablissemanget där de befinner sig. Det dåliga kameraarbetet för tankarna till den sortens film som inte borde visas vid den här tiden på TV. Eller rättare sagt inte alls.
Jag tittar upp mot hörnet av TV:n. Barnkanalen. Jag ryser till, stänger fort av TV:n och går upp på mitt rum. Äcklad av världen.
Skådisarna från motbjudande "barnserien" The Tribe.
Två välformade kvinnor, i urringade korsetter och annat kinky som verkar vara hämtat direkt från en Aguilera-video, uppenbarar sig plötsligt på skärmen. De hårt sminkade vildkattorna påbörjar, av till synes noll anledning, ett barslagsmål på etablissemanget där de befinner sig. Det dåliga kameraarbetet för tankarna till den sortens film som inte borde visas vid den här tiden på TV. Eller rättare sagt inte alls.
Jag tittar upp mot hörnet av TV:n. Barnkanalen. Jag ryser till, stänger fort av TV:n och går upp på mitt rum. Äcklad av världen.
Skådisarna från motbjudande "barnserien" The Tribe.
10 mars 2006
All we hear is radio-ga-ga
Dusan: Jag funderar på att spela Everything I do, I do it for You med Bryan Adams i min sändning.
Jag: Kan du inte spela Summer of '69 direkt efteråt så att de som fortfarande sitter kvar i lokalen går ut de också?
- Taskigt av mig, men jag var tvungen att få det sagt.
Det har varit en energikrävande avslutning på veckan. Halvtimmessändningen till radiokursen har krävt en stor del av min tid, bland annat så var jag på skolan och redigerade mitt material till strax före två inatt. Men nu är det i vilket fall gjort. Det kändes helt OK dessutom, jag är nöjd. Hade lite rockigt tema på musiken och satt faktiskt ganska förnöjt sjungandes i studion. För att fira stressens försvinnande och få en slags mental urladdning gick vi och drack öl efteråt. Bodonigänget bangade ur totalt, vilket ju reducerade gruppen en del. Men det var skönt ändå att få prata av sig med sina klasskamrater om den gångna tiden.
Blev en underlig avslutning på kursen tidigare idag. Efter att ha gjort utdragna sändningar och diskussioner hela dagen så drog vi över på utvärderingstiden en hel del. Folk var riktigt trötta och ville bara därifrån, när Hans helt plötsligt får för sig att berätta om en ö mellan Skottland och Irland som tillverkar världens godaste Whiskey. Han pratade sig varm om det där i ett gott antal minuter, vilket väl förvisso var intressant men också ganska irriterande med tanke på hur trött man redan var.
Helgen i övrigt ser ut att bli en väldigt lugn tillställning, även om det lite halvt hade utlovats fest och flärd redan i mitten av veckan. Ganska många som reser hem över helgen också, vilket är lite underlig timing eftersom det är veckan före praktiken startar. Hela NO-kollektivet reser hem i helgen t.ex., det blir bara Stina kvar nere på stan. CJ har väl iofs inte tänkt komma tillbaka hit före praktiken sen heller, så det kan ju hända att fler tänker på det sättet. Det lär inte bli nån fest nästa helg heller med klassen eftersom många nog åker iväg till diverse praktikorter ganska tidigt. Sen direkt efter praktiken är det påsk. Så fest med klassen är väl egentligen nästan helt uteslutet en månad framöver när jag tänker efter.
Kommer nog bli en ganska ensam period här i Umeå den här tiden före påsk, den mest ensamma sedan jag flyttade hit. Fördelen nu är ju att man känner människor i stan, för alla försvinner ju trots allt inte.
Jag: Kan du inte spela Summer of '69 direkt efteråt så att de som fortfarande sitter kvar i lokalen går ut de också?
- Taskigt av mig, men jag var tvungen att få det sagt.
Det har varit en energikrävande avslutning på veckan. Halvtimmessändningen till radiokursen har krävt en stor del av min tid, bland annat så var jag på skolan och redigerade mitt material till strax före två inatt. Men nu är det i vilket fall gjort. Det kändes helt OK dessutom, jag är nöjd. Hade lite rockigt tema på musiken och satt faktiskt ganska förnöjt sjungandes i studion. För att fira stressens försvinnande och få en slags mental urladdning gick vi och drack öl efteråt. Bodonigänget bangade ur totalt, vilket ju reducerade gruppen en del. Men det var skönt ändå att få prata av sig med sina klasskamrater om den gångna tiden.
Blev en underlig avslutning på kursen tidigare idag. Efter att ha gjort utdragna sändningar och diskussioner hela dagen så drog vi över på utvärderingstiden en hel del. Folk var riktigt trötta och ville bara därifrån, när Hans helt plötsligt får för sig att berätta om en ö mellan Skottland och Irland som tillverkar världens godaste Whiskey. Han pratade sig varm om det där i ett gott antal minuter, vilket väl förvisso var intressant men också ganska irriterande med tanke på hur trött man redan var.
Helgen i övrigt ser ut att bli en väldigt lugn tillställning, även om det lite halvt hade utlovats fest och flärd redan i mitten av veckan. Ganska många som reser hem över helgen också, vilket är lite underlig timing eftersom det är veckan före praktiken startar. Hela NO-kollektivet reser hem i helgen t.ex., det blir bara Stina kvar nere på stan. CJ har väl iofs inte tänkt komma tillbaka hit före praktiken sen heller, så det kan ju hända att fler tänker på det sättet. Det lär inte bli nån fest nästa helg heller med klassen eftersom många nog åker iväg till diverse praktikorter ganska tidigt. Sen direkt efter praktiken är det påsk. Så fest med klassen är väl egentligen nästan helt uteslutet en månad framöver när jag tänker efter.
Kommer nog bli en ganska ensam period här i Umeå den här tiden före påsk, den mest ensamma sedan jag flyttade hit. Fördelen nu är ju att man känner människor i stan, för alla försvinner ju trots allt inte.
7 mars 2006
Radio Rekyl - Tema: Boende
Klockan 18:30 ikväll. 102,3 är frekvensen för alla i Umeåtrakten. Ni andra kan använda webbradion. Har inget inslag med i kvällens program och är inte helt säker på vilka andra som har det heller, men om inte annat kan ni lyssna in på Titti och Lenithas suveräna jobb i studion. Bra musikval brukar de göra också!
Nej, nej och åter nej!
Tömde min digitalkamera på bilder för första gången på länge. Hade nästan glömt bort det här fyndet jag gjorde på ICA i Ekshärad. Hur i helvete kunde en svensk återförsäljare köpa in det här? Har de inga kontroll- eller censurgrupper? Inte den sortens leksaker jag skulle vilja ge mina barn...
6 mars 2006
Well, whatever.
I have an announcement to make. I'm sorry to tell you that Björk couldn't be here tonight. She was trying on her Oscar dress when Dick Cheney shot her.
- Jon Stewart, värd för årets Oscarsgala.
För ungefär en och en halv timme sen kom jag tillbaka hem. Har varit på besök när Umeå Studentkör hade övning i en källare här på Fysikgränd. Ska klippa ihop mitt radioreportage på det imorgon. Börjar bli en dålig vana för mig att vara ute i sista stund, men sen har jag varit långt ifrån inspirerad till att jobba ett längre tag nu. Blir bokstavligt talat förbannad på mig själv över faktumet, men idéer är något jag har väldigt svårt att tvinga fram å andra sidan. De måste få komma av sig själva.
I lördags var det fest. Gigantisk tillställning på Berghem. En husfest som involverade totalt åtta sudentkorridorer. Man fick gå in för det med festivaltänket, man kikade in hos några folksamlingar (föredragsvis i nått rum), lyssnade på om de spelade bra musik och satte sig för att prata om så var fallet. Innan galejet tömde vi några flaskor hos Örjan som smidigt nog bodde granne med kalasbyggnaden. Där samlades massor av kul folk, både bekanta och obekanta. Och även sånna som man är bekant med men träffar alldeles för sällan.
Inatt var det Oscarsgala. Jag var inte vaken längre än att jag kunde se Clooney vinna för bästa biroll, men redan det kändes lite överraskande eftersom jag snarare skulle tippat på Gyllenhaal eller Giamatti. Stor surpris även att Crash tog hem för bästa rulle. Bra film, men alldeles för inoriginell för ett så etablerat filmpris. Tycker jurynissarna helt har börjat tappa greppet. Eller så har de kanske gjort det redan, när jag tänker efter vilka filmer som vunnit de senaste åren.
Nu ska jag koppla över till TV:n en sväng. Strokes ska spela hos Letterman bland annat.
- Jon Stewart, värd för årets Oscarsgala.
För ungefär en och en halv timme sen kom jag tillbaka hem. Har varit på besök när Umeå Studentkör hade övning i en källare här på Fysikgränd. Ska klippa ihop mitt radioreportage på det imorgon. Börjar bli en dålig vana för mig att vara ute i sista stund, men sen har jag varit långt ifrån inspirerad till att jobba ett längre tag nu. Blir bokstavligt talat förbannad på mig själv över faktumet, men idéer är något jag har väldigt svårt att tvinga fram å andra sidan. De måste få komma av sig själva.
I lördags var det fest. Gigantisk tillställning på Berghem. En husfest som involverade totalt åtta sudentkorridorer. Man fick gå in för det med festivaltänket, man kikade in hos några folksamlingar (föredragsvis i nått rum), lyssnade på om de spelade bra musik och satte sig för att prata om så var fallet. Innan galejet tömde vi några flaskor hos Örjan som smidigt nog bodde granne med kalasbyggnaden. Där samlades massor av kul folk, både bekanta och obekanta. Och även sånna som man är bekant med men träffar alldeles för sällan.
Inatt var det Oscarsgala. Jag var inte vaken längre än att jag kunde se Clooney vinna för bästa biroll, men redan det kändes lite överraskande eftersom jag snarare skulle tippat på Gyllenhaal eller Giamatti. Stor surpris även att Crash tog hem för bästa rulle. Bra film, men alldeles för inoriginell för ett så etablerat filmpris. Tycker jurynissarna helt har börjat tappa greppet. Eller så har de kanske gjort det redan, när jag tänker efter vilka filmer som vunnit de senaste åren.
Nu ska jag koppla över till TV:n en sväng. Strokes ska spela hos Letterman bland annat.
Samaritan Girl
Filmen börjar väldigt intensivt och fängslande. Jae-Young (Seo Min-Jung) är en ung tjej som bekymmerslöst säljer sin kropp för att samla ihop pengar till en resa. Hennes vän Yeo-Jin (Yeo-Reum Han) tycker inte alls om hennes sysselsättning men hjälper henne ändå genom att hålla utkik efter polisen när Jae-Young har en torsk på besök. En drastisk händelse försätter plötsligt Yeo-Jin i prostitutionsrollen istället och när hennes far får reda på det börjar han hämnas männen som ligger med henne.
Filmens andra halva är avsevärt mycket långsammare och kontrasten mot den första gör att man tröttnar snabbt och tappar intresse mot slutet. Gillar man å andra sidan moraliskt ifrågasättande filmer och asiatisk filmkonst i form av underbart foto och fenomenalt genomtänkta tagningar så är det här ett guldkorn. Fast även om man alltid kan vänta sig ett gott hantverk med Kim Ki-Duk vid rodret så skulle han lagt mer vikt vid att hålla starttempot hela vägen fram.
Filmens andra halva är avsevärt mycket långsammare och kontrasten mot den första gör att man tröttnar snabbt och tappar intresse mot slutet. Gillar man å andra sidan moraliskt ifrågasättande filmer och asiatisk filmkonst i form av underbart foto och fenomenalt genomtänkta tagningar så är det här ett guldkorn. Fast även om man alltid kan vänta sig ett gott hantverk med Kim Ki-Duk vid rodret så skulle han lagt mer vikt vid att hålla starttempot hela vägen fram.
The Big White
Paul (Robin Williams) jobbar på en konkurshotad resebyrå i Alaska och står upp till knäna i skulder. När han en dag hittar ett dumpat lik lurar han ett försäkringsbolag att det rör sig om hans sedan länge försvunne bror för att få ut dennes livförsäkring. När en av bolagets agenter (Giovanni Ribisi) börjar ana oråd så vänds hela Pauls värld uppochner.
Bedrägeri, familjeproblem och vintrigt öde miljöer? Ja, man skulle kunna se det här som Fargos misslyckade lillebror. Ali G Indahouse-regissören Mark Mylod verkar ha haft som ambition att göra en hysteriskt rolig komedi, men när majoriteten av skämten bygger på att en av karaktärerna lider av Tourettes syndrom så kommer skratten bara stötvis och efter ett tag har man nästan tröttnat helt. Dessutom saknar filmen nästan helt den flinka klippning och dialog som behövs för att humorn ska fungera.
Bedrägeri, familjeproblem och vintrigt öde miljöer? Ja, man skulle kunna se det här som Fargos misslyckade lillebror. Ali G Indahouse-regissören Mark Mylod verkar ha haft som ambition att göra en hysteriskt rolig komedi, men när majoriteten av skämten bygger på att en av karaktärerna lider av Tourettes syndrom så kommer skratten bara stötvis och efter ett tag har man nästan tröttnat helt. Dessutom saknar filmen nästan helt den flinka klippning och dialog som behövs för att humorn ska fungera.
4 mars 2006
Knarkgrävlingen slänger ett spadtag i ditt fejs
Everyone should have at least two austrian friends. At least two!
- Frankie Wilde, It's All Gone Pete Tong
Sitter ensam och något smågäspandes framför skärmen. För ungefär en halvtimme sen var mitt rum ännu fyllt av folk. Elli, Åsa, Dylan och Dylans Chicago-kompis från svenskakursen (har redan glömt namnet på honom, men vi ses nog igen imorrn) tittade på The Big White. Ska recensera den i kommande Vertex, så det var jäkligt skönt att kombinera "nytta" med nöje.
Har inte kommit på någon självklar idé för mitt radioreportage, men väl en nödlösning. Tänkte att man kan prata med Filip i Åsas korridor om hur det är att vara utländsk student i norra Sverige och hur man överhuvudtaget kom på idén att plugga här. Mitt största dilemma på den punkten är bara hur jag kan göra reportaget intressant. Han kan inte svenska, bara tyska och engelska, så vilket språk jag än intervjuar honom på så kommer jag vara tvungen att översätta för lyssnarna. Det plus "pratorna" (mellansnacket och miljöbeskrivningen) gör att det kan bli väldigt tråkigt och enformigt eftersom i princip allt man kommer höra är min ältande röst. Om någon har idéer på lösningar så välkomna att slänga upp dem bland kommentarerna.
Blev just påmind om att jag inte hann diska förut innan allt folk kom. Så nu har jag åtminstone en sysselsättning före jag går och lägger mig. Blev även påmind av Per om att jag inte sett senaste avsnittet av 24 än, så med lite tur orkar man klämma det med. Men när Jack ska ut på jakt efter onda öststatare vill man ju också ha alla ögon vakna.
- Frankie Wilde, It's All Gone Pete Tong
Sitter ensam och något smågäspandes framför skärmen. För ungefär en halvtimme sen var mitt rum ännu fyllt av folk. Elli, Åsa, Dylan och Dylans Chicago-kompis från svenskakursen (har redan glömt namnet på honom, men vi ses nog igen imorrn) tittade på The Big White. Ska recensera den i kommande Vertex, så det var jäkligt skönt att kombinera "nytta" med nöje.
Har inte kommit på någon självklar idé för mitt radioreportage, men väl en nödlösning. Tänkte att man kan prata med Filip i Åsas korridor om hur det är att vara utländsk student i norra Sverige och hur man överhuvudtaget kom på idén att plugga här. Mitt största dilemma på den punkten är bara hur jag kan göra reportaget intressant. Han kan inte svenska, bara tyska och engelska, så vilket språk jag än intervjuar honom på så kommer jag vara tvungen att översätta för lyssnarna. Det plus "pratorna" (mellansnacket och miljöbeskrivningen) gör att det kan bli väldigt tråkigt och enformigt eftersom i princip allt man kommer höra är min ältande röst. Om någon har idéer på lösningar så välkomna att slänga upp dem bland kommentarerna.
Blev just påmind om att jag inte hann diska förut innan allt folk kom. Så nu har jag åtminstone en sysselsättning före jag går och lägger mig. Blev även påmind av Per om att jag inte sett senaste avsnittet av 24 än, så med lite tur orkar man klämma det med. Men när Jack ska ut på jakt efter onda öststatare vill man ju också ha alla ögon vakna.
2 mars 2006
Välj dina ord
It's like a cigarette in the mouth
or a handshake in the doorway.
I look at you and smile because I'm fine.
The Killers - On Top
Jag har den senaste tiden reagerat på ett ord som är allt för vanligt förekommande i nyhetssammanhang på grund av fågelinfluensan. Ordet är "fjäderfä". Smaka på det. Fjäderfä. Egentligen vill det förmedla att det rör sig om boskap i fågelform men istället låter det nästan beskyllande och elakt, eller hur? För mig klingar ordet nästan synonymt med "fågeljävel" eller "flygkräk". Anklagande, som att det är fåglarnas fel att de omedvetet (?) sprider en epidemi. Ja, ett rent utav taskigt ord helt enkelt.
Sitter just nu i övre redaktionslokalen på skolan. Helt själv dessutom. Inte så konstigt kanske, med tanke på vad klockan är. Lyssnar på Omar Rodriguez (från Mars Volta) självbetitlade soloplatta. Jazzigt psykadeliskt. Underlig skiva överhuvudtaget, när fjärde spåret inleds med asiatiska toner vet jag inte alls hur jag ska reagera. Roligt är också att varenda låttitel är på holländska. Vondelpark bij nacht. Nöjespark nattetid?
Väntar på att Elli ska ringa, hon är och tränar. Funderar på att promenera ner med henne till stan sen. Har bara suttit framför en skärm hela dagen. Ångestens och frustrationens rötter har växt sig allt starkare allt eftersom tiden har gått och man känt att man inte får någonting gjort, så det behövs en liten fysisk urladdning nu för att trampa av sig allting. Får se om jag kanske tar en liten omväg tillbaka sen.
or a handshake in the doorway.
I look at you and smile because I'm fine.
The Killers - On Top
Jag har den senaste tiden reagerat på ett ord som är allt för vanligt förekommande i nyhetssammanhang på grund av fågelinfluensan. Ordet är "fjäderfä". Smaka på det. Fjäderfä. Egentligen vill det förmedla att det rör sig om boskap i fågelform men istället låter det nästan beskyllande och elakt, eller hur? För mig klingar ordet nästan synonymt med "fågeljävel" eller "flygkräk". Anklagande, som att det är fåglarnas fel att de omedvetet (?) sprider en epidemi. Ja, ett rent utav taskigt ord helt enkelt.
Sitter just nu i övre redaktionslokalen på skolan. Helt själv dessutom. Inte så konstigt kanske, med tanke på vad klockan är. Lyssnar på Omar Rodriguez (från Mars Volta) självbetitlade soloplatta. Jazzigt psykadeliskt. Underlig skiva överhuvudtaget, när fjärde spåret inleds med asiatiska toner vet jag inte alls hur jag ska reagera. Roligt är också att varenda låttitel är på holländska. Vondelpark bij nacht. Nöjespark nattetid?
Väntar på att Elli ska ringa, hon är och tränar. Funderar på att promenera ner med henne till stan sen. Har bara suttit framför en skärm hela dagen. Ångestens och frustrationens rötter har växt sig allt starkare allt eftersom tiden har gått och man känt att man inte får någonting gjort, så det behövs en liten fysisk urladdning nu för att trampa av sig allting. Får se om jag kanske tar en liten omväg tillbaka sen.
1 mars 2006
Sörja med semlor?
This body holding me,
reminds me of my own mortality.
Embrace this moment and remember;
we are eternal, all this pain is an illusion.
Tool - Parabola
Gårdagen var många dagar. Umeå universitet hade "studentsportardagen" (vilket inte inkluderade vår klass av en anledning jag glömt bort nu). Samtidigt var det, av en lite motsägelsefull koincidens även fettisdagen. Därtill var det även 20-årsdagen av mordet på Olof Palme, vilket av nån dum anledning hamnade i skuggan för framför allt människors semleätande och såmed blev det jag fick reda på sist av de tre. Trots ihärdigt snack i media. Svenskar blir ju fanimej fördummade av de där gräddbullarna.
Idag var jag, Elin och Björn riktigt nostalgiska. De hade plockat fram alla sina Amiga-grejer (tror det var en 500 vi använde), sen vi satt hemma hos Björn och spelade främst Lemmings ett bra tag. Vi hann snegla på Stunt Car Racer och några andra klassiker också, men hade man väl börjat styra de små lemlarna var det svårt att sluta. Björn fixade till en varsin redig drink av Trocadero, frysta bär, vodka, Liquer 56 och nån annan spritgrej. Det och lite kaffe, sedan fanns det ingen hejd! Eller jo, så småningom var jag och Elin tvungna att sticka till bussen hem.
Det är mycket skolarbete som ska göras nu. Radiosändingarna är nästa vecka, med reportage och recensioner och allt som ska ordnas. Dessutom är deadline för Inkognito på måndag, så fram tills dess går det mesta av den lediga tiden bort. Förutom det så har jag en uppgift kvar till fotokursen samt den där jävla rosa tegelstenen som legat bredvid skärmen sen början av januari. Imorgon är det i vilket fall redigerande av Inkognito och brainstormande till radioreportaget som gäller, får hoppas att man hinner komma på något bra. Man blev ju avskräckt efter fotoreportaget som i gick i stöpet på sista dagen.
reminds me of my own mortality.
Embrace this moment and remember;
we are eternal, all this pain is an illusion.
Tool - Parabola
Gårdagen var många dagar. Umeå universitet hade "studentsportardagen" (vilket inte inkluderade vår klass av en anledning jag glömt bort nu). Samtidigt var det, av en lite motsägelsefull koincidens även fettisdagen. Därtill var det även 20-årsdagen av mordet på Olof Palme, vilket av nån dum anledning hamnade i skuggan för framför allt människors semleätande och såmed blev det jag fick reda på sist av de tre. Trots ihärdigt snack i media. Svenskar blir ju fanimej fördummade av de där gräddbullarna.
Idag var jag, Elin och Björn riktigt nostalgiska. De hade plockat fram alla sina Amiga-grejer (tror det var en 500 vi använde), sen vi satt hemma hos Björn och spelade främst Lemmings ett bra tag. Vi hann snegla på Stunt Car Racer och några andra klassiker också, men hade man väl börjat styra de små lemlarna var det svårt att sluta. Björn fixade till en varsin redig drink av Trocadero, frysta bär, vodka, Liquer 56 och nån annan spritgrej. Det och lite kaffe, sedan fanns det ingen hejd! Eller jo, så småningom var jag och Elin tvungna att sticka till bussen hem.
Det är mycket skolarbete som ska göras nu. Radiosändingarna är nästa vecka, med reportage och recensioner och allt som ska ordnas. Dessutom är deadline för Inkognito på måndag, så fram tills dess går det mesta av den lediga tiden bort. Förutom det så har jag en uppgift kvar till fotokursen samt den där jävla rosa tegelstenen som legat bredvid skärmen sen början av januari. Imorgon är det i vilket fall redigerande av Inkognito och brainstormande till radioreportaget som gäller, får hoppas att man hinner komma på något bra. Man blev ju avskräckt efter fotoreportaget som i gick i stöpet på sista dagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
