Knarkgrävlingen slänger ett spadtag i ditt fejs

Everyone should have at least two austrian friends. At least two!
- Frankie Wilde, It's All Gone Pete Tong

Sitter ensam och något smågäspandes framför skärmen. För ungefär en halvtimme sen var mitt rum ännu fyllt av folk. Elli, Åsa, Dylan och Dylans Chicago-kompis från svenskakursen (har redan glömt namnet på honom, men vi ses nog igen imorrn) tittade på The Big White. Ska recensera den i kommande Vertex, så det var jäkligt skönt att kombinera "nytta" med nöje.

Har inte kommit på någon självklar idé för mitt radioreportage, men väl en nödlösning. Tänkte att man kan prata med Filip i Åsas korridor om hur det är att vara utländsk student i norra Sverige och hur man överhuvudtaget kom på idén att plugga här. Mitt största dilemma på den punkten är bara hur jag kan göra reportaget intressant. Han kan inte svenska, bara tyska och engelska, så vilket språk jag än intervjuar honom på så kommer jag vara tvungen att översätta för lyssnarna. Det plus "pratorna" (mellansnacket och miljöbeskrivningen) gör att det kan bli väldigt tråkigt och enformigt eftersom i princip allt man kommer höra är min ältande röst. Om någon har idéer på lösningar så välkomna att slänga upp dem bland kommentarerna.

Blev just påmind om att jag inte hann diska förut innan allt folk kom. Så nu har jag åtminstone en sysselsättning före jag går och lägger mig. Blev även påmind av Per om att jag inte sett senaste avsnittet av 24 än, så med lite tur orkar man klämma det med. Men när Jack ska ut på jakt efter onda öststatare vill man ju också ha alla ögon vakna.