E för Erbarmligt

Dylan: I know... it's pretty rough...
Filip: No! It's pretty shit!
- En amerikan och en tysk dricker portugisisk fulsprit.

Det har varit en ganska händelserik avslutning på vardagsveckan. Den började med lite halvspontant festande i onsdags på Scharinska när Crystal Caravan lirade skjortorna av publiken. Och sig själva. Bokstavligt talat. Bandet Karavan (måste vara jobbigt att ha så identiska namn) som spelade efteråt var också sevärt. Lite inspirerade av At the Drive-In och senare Strokes kändes det som. Inklusive efterfest på Le Grotto kom jag i säng runt klockan fem på morgonen.

På torsdagen var jag såklart jäkligt seg, men ändå drog jag och fem andra från klassen på en slags "screening" för programmet som ska ta över efter SVT:s Debatt i höst. Jag tog över Tittis plats, eftersom hon reste bort för praktiken på onsdagseftermiddagen. På screeningen fick vi hur som helst se ett slags pilotavsnitt och sen kommentera eventuella ändringar m.m.. Det hela avslutades med att vi brainstormade efter bra programnamn i en halvtimme. Kändes lite underligt, som att man satt och gjorde någon annans jobb i utbyte mot en salamimacka och en flaska vichyvatten. Men det var roligt också. En annorlunda grej.

Igår, fredag, hade vi egentligen inget schemalagt i skolan. Men vi som inte fått tag i praktik hade ett extrainsatt möte inför veckorna som ska komma. Efter det satt jag med Kickis och Lenitha och försökte pilla klart de sista millimetrarna på Inkognito, men som vanligt blir man aldrig helt nöjd med saker och ting och tycker nästan bara att man förvärrar saker när man börjar röra om i det. Det såg i vilket fall riktigt bra ut, man kunde vara nöjd. Mest euforisk blir jag varje gång jag ser Lenithas ihopknåpade framsida till tidningen. Den alstrar en skön blandning av vår och vinter, som för att påvisa övergången. Att den dessutom är gjord i den av mig alltid lika lovordade "White Stripes-estetiken" (svart, vitt och en rödnyanserad färg) gör ju inte det hela sämre. Den är riktigt tilltalande och jag tror att bara den kommer att locka en hel del läsare av ren nyfikenhet.
På fredagskvällen hade jag tänkt ta det lugnt. Städa lite på rummet, få lite tvätt gjord och kanske skriva lite här och på skoluppgifter. Eventuellt se en film. Men sen frågade Åsa om jag ville komma över på förfest i deras korridor. Jag tänkte att en öl kan man ju ta, men det slutade såklart med att man gick ut och drack sig drygdum som vanligt. Det var första gången jag var på E-puben i festsammanhang och om de alltid spelar lika kass musik där så var det troligtvis den sista också. Mr Vain. I say no more. Det var så låg nivå på låtarna (och en väldigt underlig blandning därtill) att när de mot slutet spelade Offsprings Self Esteem så fick det mig att dansa runt bara för att det ändå var snäppet bättre än det mesta de spelat tidigare under kvällen. Och det vill inte säga lite. Det var tur att man var där med roliga människor åtminstone, sånt räddar alltid en afton.

Så vad händer ikväll? Björn har underligt nog snackat lite löst om Melodifestivalen hos gänget på andra sidan Ålidhems centrum, så man behöver ju åtminstone inte sitta ensam hemma. Läste tidigare idag klart V for Vendetta, så jag ska försöka klämma en eftermiddagsbio imorgon också.