Bra skit - vecka 6:

• Benjamin Goss - Har ni inte sett hans fantastiska bilder förut så tycker jag att ni omedelbart surfar in på hans webb, Flickr-flöde eller drar till Kristinehamns konstmuseum där han ställer ut ett tiotal av sina fängslande porträtt fram till den 9 april.
• Cabaret - Om du har vägarna förbi Karlstad de närmaste två veckorna kan jag varmt rekommendera att göra ett besök på Tempelriddaren och se någon av de sista föreställningarna av denna klassiker i Värmlandsteaterns tappning. Den intima känslan, där publiken bokstavligt talat sitter mitt i händelsernas centrum, är en grym bonus till den väldigt underhållande föreställningen. Spelas fram till den 25 februari.
• The Help - Det jag gillade mest med den här filmen var hur övertygande de återskapat eran, den där overkliga känslan som om det vore en hemsk fantasivärld, något utomjordiskt. Det knöt sig i magen flera gånger att USA:s söder verkligen sett ut såhär. Och att det finns platser i världen där den här socialt grava rasismen fortfarande förekommer. Filmens kanske svagaste sida är att skräcken och våldet aldrig kommer för nära inpå karaktärerna, åtminstone inte under filmens gång. Den ligger och lurar obehagligt, men jag fick aldrig den där känslan av att det är nåt stort på spel, även om det är ganska uppenbart att det är vad filmen vill säga. Sedan är filmen vid tillfällen lite väl övertydlig med var vi ska lägga våra sympatier, manipulativt men skickligt filmat. Många individuellt starka rollprestationer finns däremot (Bryce Dallas Howard är fantastisk, jag vet inte om hon någonsin spelat filmskurk förr) som kan komma att få värdiga Oscarstatyetter om några veckor.
• Midnight in Paris - En klart annorlunda Woody Allen-rulle, med underliga, övernaturliga inslag som inte alls står i vägen för en i övrigt väldigt jordnära berättelse och kärleksförklaring till den modernistiska konst- och litteratureran. Ovanligt nog för en Allen-film så engagerar mig själva storyn mer än tempot i berättandet och "beatet" i klippningen, som faktiskt i vissa fall frustrerade mig litegrann. Istället är det de bisarra situationerna och huvudkaraktärens sätt att hantera dem som skapar de bästa stunderna och dialogerna. I övrigt skrattade jag ibland lite gott för mig själv hur Owen Wilson genomsyras av samma kroppsspråk och framställning som i princip alla huvudkaraktärer från Allens guldera där han själv spelade huvudrollerna. Där han spelade en slags sinnebild av sig själv. Kort sagt, Wilson gör en fantastisk Allen.

Bra skit - vecka 3:

• Charlie Chaplin - I betandet av filmer från IMDB:s Top 250-lista märkte jag att Chaplin har en handfull rullar med i toppen. Jag har sett förvånansvärt få av hans filmer, men när City Lights blev min 171:a sedda från listan blev jag samtidigt övertygad om att jag vill se många fler.
• John Moose - Levererade en fin radiosession på P4 Värmland i fredags och en grym spelning på Pace igår. Lyssna på några låtar via deras Facebook-sida! Ni kan också höra deras radioframträdande så länge SR håller kvar det i sitt arkiv.
• The Life and times of Tim - Introducerades till den här lilla pärlan för något år sedan, en animerad serie som är långt ifrån lika hysterisk som de mest framgångsrika satirerna i genren, men underhållande på ett helt annat vis. Här drivs de kvartslånga berättelserna nästan helt fram av dialogen. Det är också seriens sätt att fånga det komiskt absurda i hur vi människor pratar med varandra som är den största behållningen. Säsong tre rullar i USA nu.
• Paths of Glory - En av de där rullarna som legat och väntat en halv evighet på att ses. Underligt att det dröjt så länge, kanske framför allt eftersom den är orkestrerad av personliga favoriten Kubrick. Gick in med mycket små förväntningar i tittandet, trots sönderhyllningarna från olika håll, och blev som bortblåst av den starka storyn, det magnifika kameraarbetet och de patenterat Kubrickskt geniala tagningarna.

The Moose is Loose

John Moose
Originally uploaded by Magnus Bergström

Varit tyst här ett tag, mycket arbete och filmtittande inför årslistan är några anledningar. Ville hur som helst dela med mig av ännu ett bandfoto som jag fick möjlighet att ta tidigare den här månaden, åt finingarna i John Moose.
Jag hade en ganska stressig lördag när bilderna skulle tas, mycket på grund av nämnda jobbörda, och var direkt efter redigering inte helt nöjd med resultatet. Delvis berodde det också på att jag verkligen gillar bandets musik och ville göra den rättvisa med en värdig bild. Lyckligtvis var jag mycket mer nöjd med resultatet när jag fick återse bilden med färska ögon en halv vecka senare, förhoppningsvis får jag även möjlighet att ta fler foton med bandet så småningom. Så länge kan ni med fördel njuta av deras toner via Facebook.

Double Greatness

Salvadori Fantastico Four
Originally uploaded by Magnus Bergström

Som eventuella intresserade har kunnat se på flera av mina analoga arbeten det senaste året, så har jag blivit en stor fantast av foton med multipla exponeringar. För bara några månader sedan slog det mig att även min digitala trotjänare har en funktion för den här sortens bilder, vilket fick mig att hoppas på ett tillfälle att sätta den på prov.
I onsdags dök möjligheten upp, när fina Anna (a.k.a. Salvadori Fantastico) ville ordna några bilder inför hennes spelning på Båten i Karlstad den 3:e december. Här är en gemensam favorit, som högst troligen blir föremål för spelningens affisch.
Klicka bilden för fler exempel på Flickr.

Blixtar och dunder

Älgens röst
Originally uploaded by Magnus Bergström

En av mina flertalet plastkameror, en Konica EU-mini, överraskade mig rejält förra året när den gav några finfina svartvita bilder ifrån sig, även vid användning av den inbyggda blixten. Nästa rulle fick därför bli en vändframkallning, jag valde en Kodak Elitechrome 100 Extra Color.
Tyvärr fungerade det inte lika bra. Kameran kör med helautomatik baserad på filmrullens ISO-tal, men med blixt och vändframkallning blev vissa bilder alldeles för urblekta och överexponerade. Däremot var det en handfull som träffade tonen nästan perfekt, som den här i inlägget. Och de grönblå färgerna från framkallningen både ger den känsla jag sökte och förhöjer de röda färgerna i flera exponeringar. Klicka er vidare på bilden för att se resten!

En vacker stund med Magnus

Tingsek kunde inte köra något extranummer på Get a Gig Festival, villaområdesreglerna tillät det inte. "Unplugged" ropade Petter, och så blev det.

Svartvit färgstege

Niklas
Originally uploaded by Magnus Bergström

Häromveckan lät jag framkalla en rulle som suttit i min farsas gamla Canon AE-1 i ganska precis ett år (tog den första bilden i augusti 2009). Rullen i sig var en Kodak BW400CN, en svartvit film som framkallas i den vanliga C41-processen för färgfilm. Jag vet inte om det ensamt är anledningen, men jag är fullkomligt förälskad i nyanserna som det gav bilderna!
Jag gillade resultatet så mycket att jag har laddat upp hela 22 av de 36 bilderna från rullen på Flickr. Vet inte vilken som är min personliga favorit, men den här porträttbilden på min bror var helt klart en av de bättre. Kort sagt så kommer jag med säkerhet använda den här filmmodellen igen inom en snart framtid, har redan ett gäng på kylning i källaren.

Berlin i transkription - Kapitel II

"Hamlet"

Färja mellan Helsingborg och Helsingør

3 augusti 2010

Inatt bar det av, igen. Mot Tyskland, Liebenwalde och Berlin. Mindre planerat, men en möjlighet visade sig att bila ner för att senare i veckan möta upp Punger och Tobbe i stan. Redan klockan halv två på natten satte vi oss i bilen, en tid då jag vanligtvis inte ens gått och lagt mig. Det fanns emellertid inga större sömnhinder, med en tröttsam deckare i öronen slocknade jag strax efter Karlstad.

I Jönköping fick jag ta över ratten från morfar, vilket inte är en önskedröm med honom hökandes i nacken. Till slut sov dock såväl han som mormor och mellankusinen djupt. I ett försök att lämna det på det viset så skippade jag radion och hittade på egna väglekar, som "räkna roadkills". Sju stycken på 200 km, imponerande.

Återstår att se huruvida jag får bila i Tyskland lite senare. Smått nervigt att göra autobahndebut med morfars kärra.

/Magnus

Café i Friedrichshain

Berlin

8 augusti 2010

Efter en vecka med Jörg, fylld av monteringsjobb, bowling, öl, bowling, kött och bowling, har jag återförenats med de andra killarna. De landade under gårdagen och första natten hann vi äta på La Bandida, dricka kopiösa mängder öl från en handfull olika spätkaufs, besöka en kurios hemmafest i Kreuzberg för att slutligen skaka rumpan på en spännande (men troligtvis helt olaglig) takfest på en övergiven kontorsbyggnad vid den gamla flygplatsen Tempelhof. Efter att Pauline fört oss på villovägar och vi tagit en trött tågresa så kunde vi däcka i lägenheten vid ungefär åtta på morgonen.

Veckan som gick har även väckt många minnen från min boendetid i stan. Som när vi åt på Zagreb Grill, där jag på firmans julfest tänjde på gränserna för hur mycket öl och kött min mage kunde ta, för att senare snubbla över deras halvmeterhöga toalettröskel och nästan slå ihjäl mig mot pissoaren.

/Magnus

Werners lägenhet

Berlin

11 augusti 2010

Doktorn ordinerar: 100 varv runt bordet.

Vad Dr. Pong är doktor i är oklart, men hans medicin är att rekommendera. På den lilla pingisklubben blandas social frisksport med öl och elektro. Säkerhet med boll och racket gäller, för till sist återstår endast två spelare som får duellera om den ärofyllda vinsten - äran. Knack i bordet - och en ny runda börjar. Vinnarskallen blixtrade till, våra ögon lyste i blått och gult och vi kände alla att detta gällde mer än individuella prestationer, detta gällde J-O Waldner, Zlatan och Kung Adolf af Sverige. Gemensamma ansträngningar till trots: det skulle visa sig att den som utnyttjat fritidsgårdens möjligheter flitigast var Järfällasonen Viktor ("Victory") Sehr. Till honom vill jag bara - å mina och Kung Kamprads vägnar - säga: Sehr Gut!

/Tobias

Werners lägenhet

Berlin

12 augusti 2010

Dr. Pongs ordinationer kan ge oanade bakslag. Eller så var det kalaset vi hamnade på tillsammans med en hord "Down under":s som tog musten ur oss.

Hur som, jag, Tobias och Viktor "Victory" bestämde oss för att besöka den närbelägna sjön Weißensee. Magnus gick och köpte flickpresenter.

Bara ett stenkast från vårt herrnäste kan man alltså hitta ett litet annordnat sjöbadställe. Väder och vattentemperatur var mycket mer behagligt än gårdagens besök på det mer trendiga "Badeschiff", men såklart mindre fräckt. Ingen pool men väl en fontän.

Weißensee blev vårt vilohem denna dag för att orka med ännu en natt/morgon på stan. Jag är dock inte helt säker på att Dr. Pong skulle gilla dubbel-döner till middag och kvällsmat.

/Mattias

RyanAir flight FR9704

Berlin Schönefeld -> Stockholm/Skavsta

13 augusti 2010

Vi ringlade ner för Schönhauser Allee, medicinerade av de goda grannarna Dr. Pong och absintdruiden vid u-bahnhof Eberswalder Straße. Till vår förvåning var White Trash förhållandevis dött, klockan var inte ens tre på natten. Som tur var hade Viktor en plan.

"Det här ser bra ut", sa han och pekade på en skylt vid Kulturbrauerei som lovade "Sommergarten". Från utsidan kunde vi höra förföriska electrobeats, så vi slängde upp tre euro, stämplades och trädde in. Jag, Pauline och Tobias greppade varsin öl och tog några danssteg nära baren. Det tog bokstavligt talat sekunder innan en långväxt, kalhövdad kille dansade nära Pauline och gestikulerade frågande om hon och jag var ett par. Jag inväntade hennes reaktion och nickade sedan jakande för att hjälpa henne ur situationen. Killen dansade då över till mig, gjorde samma frågande gest och fick samma svar. Han dansade vidare, bort från oss. "Vissa killar ska alltid vara så påstridiga", sa Pauline. "Är det inte väldigt många killar här", frågade Viktor som en slags fortsättning. I samma stund kom Mattias från toan och antydde att konstiga saker hände där inne. Vi synade den närmsta omgivningen. Tighta linnen, silverkedjor och -armband, geléfasta frisyrer, skinn och neonfärger.

Pauline kunde blott konstatera: "Yeah. It's a gay bar."

/Magnus

Mysteriet är löst

Började planera en heldag i Karlstad på lördag med tillhörande biobesök på kvällen. Till mitt stora förtret så har Filmstaden på ort varken planer på att visa Shutter Island (biopremiär på fredag) eller The Road (hade premiär 22 januari) ens inom de närmaste veckorna. Inte ens i en ynka salong. Inte konstigt att folk piratkopierar om de tvingas åka till någon av Sveriges tre största städer för att få se nya filmer. Skämmes, SF.

Uppdatering klockan 23:05: Inte heller den väldigt lovande A Single Man, helgens andra stora premiär, verkar komma till Värmland på minst några veckor...

Uppdatering den 18 februari klockan 17:22: SF Karlstad har tagit sitt förnuft tillfånga och visar Shutter Island från och med imorgon! Dock bara i liten salong, så jag får skynda att fixa biljetter.

Mais oui!

Födelsedagsfest med filmtema.

Lomo Smena 8M - Andra rullen

Lycka! Andra rullen som jag testade på den sovjetiska kompaktkameran (en två år gammal Fuji Superia 100) gav mycket bättre färger på bildresultatet! Här får ni några exempel, det var ganska många fler bilder som var färgmässigt snygga men som innehållsmässigt kändes lite väl "familjealbum". Men räkna med många fler foton från monstret framöver!
Som vanligt kan ni se bilderna i mer högupplöst version på Flickr.

Lomo Smena 8M - Första rullen

Dags att betrakta den första rullen från min nygamla, sovjetiska trotjänare. Lite besviken blev jag på färgerna, som inte blev riktigt så starka som jag hade hoppats. Åtminstone inte i alla bilder. Men det kan ju bero på fler faktorer än själva kameran. Roligast resultat tycker jag personligen de tre sista bilderna gav. De fotograferades på natten med uppemot tre sekunders slutartid.
Själva rullen var en Fuji Reala 100 med utgångsdatum i juli 2007. Använde en identisk film i min Canon AE-1 under helgens Arvikafestival, de bilderna kommer om någon vecka!
Som vanligt kan ni se bilderna i mer högupplösta versioner på Flickr.

Bra saker vecka 25:

• Nykterhet. Why can't we not be sober, undrade även Maynard James Keenan. Efter en midsommarafton utan etanol i blodet har mitt perspektiv på konsumtionskulturen i hemtrakterna ökat ytterligare. Med skräckblandad fascination.
  
• Sill. Återkommande vid många svenska högtider, men smakar alltid bästa i dessa veckor.
• 24. Nina har påbörjat projektet att titta ikapp serien från start. Jag iakttar från sidlinjen och minns tillbaka varför jag gillar den så mycket. Förutom att serien är en otroligt intensiv upplevelse i sig, så har jag nostalgiska minnen från när vi plöjde ett bra antal avsnitt hemma hos Per och Lisa i Karlstad. Underbart!
• Vänddia. Kärleken är här för att stanna, förvrängda färger är livet! Nu har jag även hittat ett labb som kan framkalla den äkta varan. Det kommer bli en kostsam, men bländande, fotosommar!
  

Minolta XG-1 - Fjärde rullen

Rullen var ännu en nio år gammal (utgångsdatum tidigt år 2000) Kodak Tmax 100 Pro. Den här gången har filmen gett en tydligt mer blek ton i flera bilder, vilket har varit både till för- och nackdel för en handfull foton. Nu när jag kommit igång mer med det analoga har jag även blivit såpass självkritisk att bara en tredjedel av bilderna (de tolv ni ser nedan) kändes värda att dela med sig.
De vita strecken har också ställt till det igen. Inte lika illa som tidigare, men nu är det tydligt att det inte beror på bakstycket, eftersom överkanten på det var vältejpat genom hela rullen.
Som vanligt kan ni se bilderna i mer högupplösta versioner på Flickr.

Part of the Audience

I fredags stod alltså Part of the Band på rockbarens scen i Nöjesfabrikens lokaler. Det var i samband med jubileumsfesten för tidningen Tryck. Det bjöds en fantastiskt rolig, euforisk och alldeles för kort spelning. En rejäl upptrappning från det inspelade studiomaterialet, vilket är väldigt svårt att klara av för en till största delen elektronisk musik. Konserten utgjorde samtidigt finalen i den tävling som bandet tidigare deltagit i. Tyvärr fick de nöja sig med silvermedalj, slagna av gruppen April Hour. Ett band som, i min mening, mycket väl kunde sin sak, men samtidigt även lät som en uppsjö andra rockband där ute. Tävlingens jury höll med, men publikens röst vägde tyngst och bandets fanbase i Karlstad tycktes onekligen tung.
På sätt och vis kändes det hela som en självuppfyllande profetia över mitt utlåtande i introduktionsinlägget till Part of the Band, som det slutgiltiga beviset för att det behövs fler originella band av deras kaliber i regionen. Och bortom den, för den delen.


Vill du se mer högupplösta versioner av bilderna så kan du besöka min photostream på Flickr.

Minolta XG-1 - Tredje rullen

Rullen var en fyra år gammal (utgångsdatum tidigt år 2005) Kodak Tmax 400. En filmsort jag börjat gilla starkt. Delvis för den lite extra grynigheten i bilderna, men också hur den lyckas tolka ljuset på det sätt jag hoppas.
Har även börjat få lite ordning på de vita strecken, mycket färre incidenter med dem på den här omgången. Däremot beror det nog inte på kamerans bakstycke, som var vältejpat under rullens senare hälft. Min misstanke är att ridåslutaren inte hänger med tillräckligt snabbt, om kamerans ljusmätarautomatik visar överexponering och vill ha en slutartid snabbare än det maximala (1/1000 sekund). Jag drar den slutsatsen eftersom området där strecket dyker upp är det som (marginellt) exponeras under längst tid när slutaren öppnas och stängs. Är ljuset då för starkt så kanske slutaren inte är snabb nog. Jag får helt enkelt ta det lugnare med mina korta skärpedjup om jag fotograferar i dagsljus.