Pengar i sjön

Sitter och läser om årtiondets (budgetmässigt) största filmfloppar. Och nej, inte en enda överraskning på listan.
Att döma av filmernas spel bakom kulisserna så lär sig inte heller bolagen något av sina misstag. Visst, The Spirit kan jag gå med på såg otroligt intressant ut på papperet, men hur listettan Pluto Nash någonsin fick grönt ljus, det är ett av livets stora mysterier.

Remember Sammy Jankis

Här är bilderna från det första packet polaroider som jag fotograferat med monsterkameran Mamiya RZ67! Fotopapprena är av modellen Polaroid 679. De var fem och ett halvt år över sitt "bäst före-datum" när jag öppnade förpackningen, vilket är en ganska respektabel ålder för polaroid. Eftersom framkallningskemikalierna finns smetat direkt mellan negativ och positiv i förpackningen så börjar vätskan långsamt att torka med åren. Vilket inte behöver vara en nackdel, jag gillar verkligen den skrapiga, gamla känslan i de här första bilderna.
Har fått tag på ännu fler polaroidpack, synd att solen visar sig allt färre timmar om dagen i nuläget. Får hoppas att jag kan låna kameran ett tag till.
Bilderna finns som vanligt i mer högupplöst format hos Flickr.

Jimmy Fallon (a.k.a. Neil Young) sjunger Fresh Prince of Bel-Air

Tack Martin för att du förgyllde min kväll med det här klippet!

Video Recaps | Full Episodes | Webisodes

One more drifter in the snow

De som känner mig känner till min soft spot för den kommande högtiden. Eftersom vi är inne i första adventveckan passar jag därför på att länka till min playlist med utvalda jullåtar på Spotify. Några självklara klassiker (Chris Reas Driving Home for Christmas är fortfarande min oslagbara favorit - vemodet!) och åtminstone ett försök till att slänga in lite överraskningar på köpet (hittade bland annat min julfavorit från den tiden jag bodde i Berlin (I Hope I Sell a Lot of Records at Christmastime av Princess Superstar). Listan byggs på allt eftersom vi närmar oss mellandagarna.

Coupland metar vidare

Fick redig läslust på fler romaner av Douglas Coupland efter att ha svept mig igenom underbara JPod i somras. I hans tolfte bok, The Gum Thief, fortsätter Coupland blanda in spännande metaelement i berättelsen. Förra gången var det genom att göra sig själv till en cynisk karaktär i boken, denna gång låter han istället huvudkaraktären Roger skriva en väldigt underlig berättelse om en alkoholiserad författare och hans fru. En vink till Who's Afraid of Virginia Woolf? och liknande kammarspel.
Tyvärr väcker detta inte mitt intresse särskilt, berättelsen i berättelsen (som Roger kallar för Glove Pond) är smårolig men ganska intetsägande. Inte förrän i slutet av boken (den verkliga, vill säga) så får vi en hint om hur saker och ting ligger till. Men den eventuellt eftersökta twisteffekten faller lite platt, kanske eftersom jag inte blir jämbördigt engagerad i både Glove Pond och den primära storylinen. Jag hade hellre hört mycket mer om Roger och Bethanys öden och mentor/lärjunge-relation om livet.
Det sagt så är det ändå en otroligt välskriven bok. Couplands kännetecknande humor genomsyrar texten och skulle i stort sett göra vilken berättelse som helst läsvärd. Det finns, precis som i hans tidigare verk, väldigt många avsnitt för igenkännings- och skratta-rakt-ut-fast-man-är-ensam-i-rummet-situationer. Så trots allt en stark rekommendation för den som velar i pockethyllorna.

Superhjältejul

Fick en adventskalender av Janina!

Ante up!

Chansen är stor att ni redan sett denna, men jag har haft M.O.P.-låten på hjärnan hela veckan sedan jag såg Ernie och Bert röja loss till den!

"I don't even know how you guys can understand what I'm saying"

Här är en liten sammanfattning av vad jag ägnade mig åt i helgen! Ganska exakt från min synvinkel till och med, jag misstänker att det är min nacke som syns till vänster i bild vid tillfällen.

Imorgon

I väntan på den 10 juni 2010