Lysande utsikter

Juli månad bjuder på ypperliga äventyr och, förhoppningsvis, fototillfällen. I kronologisk ordning:

• Arvikafestivalen (tack vare en fantastisk, tidig födelsedagspresent!)
• Stockholm
• Berlin
• Bremen

Dessutom Brofestivalen i Ekshärad strax efter hemkomst. Finfin sommar!

Bra saker vecka 26:

• Synecdoche, New York. Hollywoods mest egensinniga manusförfattare levererar ännu en drömsk rulle och passar dessutom på att själv stå för regin. En ypperlig uppvisning i skaparvånda, presenterad i en så bisarr metaberättelse att högljudda gapskratt är återkommande. Och ibland sätter sig i halsen. Charlie Kaufmans senaste är den sortens film jag kommer återvända till många gånger om, precis som hans tidigare mästerverk Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Inget lättsmält för stunden, snarare den cineastiska motsvarigheten till soul food.
  
• I taket lyser stjärnorna. När jag ändå snackar film kan jag passa på att tipsa om en av de mest välspelade svenska rullarna på ett bra tag. Filmatiseringen av Johanna Thydells bok bjuder på finfint skådespel, särskilt av de unga nykomlingarna. Samma imponerade känsla fick jag efter att ha sett Alexandra Dahlström och Rebecka Liljebergs övertygande rolltolkningar i Fucking Åmål. Ett gott betyg om något.
  
• Post Office av Charles Bukowski. Jag blev väl inte överdrivet imponerad av gubbens kanske mest omtalade bok, men visst gav den mig ännu en djupare inblick i hans närmast enigmatiska varande. Formuleringarna i vissa partier är fantastiska, vilket också visar på att Bukowski, åtminstone för mig, i första hand kommer bli ihågkommen för sin poesi snarare än som romanförfattare.
  
• Octahedron. The Mars Volta överraskade mig totalt när de redan nu släpper sitt femte studioalbum! Egentligen skulle jag ha väntat mig en uppföljare i dessa tider, med tanke på den tidigare produktiviteten, men jag har knappt ens hunnit smälta allt det matiga i deras gångna material. Samtidigt drog Octahedron in mig totalt från första början, vilket inte riktigt var fallet med The Bedlam in Goliath. Herr Grahn har slagit på stort med en fullpoängare och omnämnandet "sommarens mest väsentliga album". Hittills är jag klart lagd att hålla med. Dessutom lever ännu mitt hopp om att få se Cedric och Omars gäng jamma sönder Folkets park i Arvika på torsdag.
  

Min allra första skiva

Med anledning av Michael Jacksons bortgång kändes det inte mer än rätt att presentera hans roll i min uppväxt. Om jag minns rätt så fick jag plattan i present, men om det var julafton 1991, eller min åttaårsdag året därpå, förbigår mitt minne totalt. En sak är däremot säker; vinylnålen har nog närmast rivit sönder förstasingeln Black or White, som gick på repeat ett otal gånger under kvällarna som följde. Den utgör första spåret på andra sidan.

True Stories - Kapitel XIV: Prioriteringsfrågan

[Några vänner tittar på U21-matchen mellan Sverige och Italien]
Tjej: Var spelar Marcus Berg till vardags?
Kille 1: Groeningen. I Holland.
Kille 2: Fast jag har hört att han ofta hamnar i bråk på träningar, med sina lagkamrater.
Tjej: Va!? Varför då?
Kille 1: Han är från Torsby, så han bråkar antagligen om vilket som är bäst av Saab eller Volvo.

Bra saker vecka 25:

• Nykterhet. Why can't we not be sober, undrade även Maynard James Keenan. Efter en midsommarafton utan etanol i blodet har mitt perspektiv på konsumtionskulturen i hemtrakterna ökat ytterligare. Med skräckblandad fascination.
  
• Sill. Återkommande vid många svenska högtider, men smakar alltid bästa i dessa veckor.
• 24. Nina har påbörjat projektet att titta ikapp serien från start. Jag iakttar från sidlinjen och minns tillbaka varför jag gillar den så mycket. Förutom att serien är en otroligt intensiv upplevelse i sig, så har jag nostalgiska minnen från när vi plöjde ett bra antal avsnitt hemma hos Per och Lisa i Karlstad. Underbart!
• Vänddia. Kärleken är här för att stanna, förvrängda färger är livet! Nu har jag även hittat ett labb som kan framkalla den äkta varan. Det kommer bli en kostsam, men bländande, fotosommar!
  

Allt på ett kort

Som en liten hyllning till midsommaraftonen och vänddiasnacket från det förra inlägget, presenterar jag ett remixat foto från den här tidpunkten förra året. Enjoy.

Kors i taket!

Den senaste veckan har jag ägnat mig åt att leta efter fotolabb som kan hjälpa mig att framkalla vänddia. Nästa vecka får jag svar från den lokala fotobutiken i Ekshärad (JLT:s Foto, jag passar på att ge ägarna Leif och Tord en stor tumme upp för sin suveräna service och expertishjälp) huruvida det labb de skickar till kan ordna det åt mig.
Vänddia är det svenska uttrycket för vad som på engelska kallas cross processing. Enkelt sammanfattat innebär det att man framkallar diarullar i den framkallningsprocess som vanligtvis är tänkt för "vanligt" filmnegativ, d.v.s. i en C41-process istället för E6, eller vice versa. Detta ger ett antal intressanta lo-fi resultat på färgerna, ljuset och kontrasterna som jag tycker är väldigt tilltalande. Bland annat får de en lite "åldrad" feeling.
Vill ni se bildexempel så kan ni bland annat vända er till den här passande Flickr-gruppen, men eftersom det även går att "fejka" ett ungefärligt vänddia-resultat i Photoshop så presenterar jag två digitala exempel:

Den tysta hämnden

Det börjar som ett mörkt relationsdrama i bordellkvarterens Wien, övergår till en kittlande bankrånsstory och mynnar ut i en lågmäld hämnd- och skuldproblematisering på den österrikiska landsbygden. Götz Spielmann har genom Revanche gjort en av årets mest fulländade filmer.
Allt med filmen känns realistiskt, som taget ur det verkliga livet. Levande karaktärer och övetygande känslor, jordnära problem och trovärdigt situationsbeteende. Filmens sensmoral är lika stark som den egentligen är enkel, vilket redan undertiteln på affischen avslöjar; Vem bär skulden om ditt liv förlöper annorlunda än vad du vill?
Vid ett tidigare tillfälle har jag jämfört filmen med hur resultatet skulle kunna se ut, om Roy Andersson fick för sig att ta över rodret på en svensk polisfilm. Det är ett gott betyg om något, för filmen går in på samma personliga plan men saknar alla tänkbara klichéer inom genren och lyckas dessutom bygga upp en väldigt krypande stämning med sina stativfasta tagningar. Färg- och bildkomposition i en otroligt tilltalande estetik!
Revanche är årets hittills bästa film och hade mycket väl varit värd den Oscar den nominerades för. Håll tummarna för ett svenskt dvd-släpp inom en snar framtid.

Mitt femtielfte liv

Våren då jag skulle sluta högstadiet så briserade en bomb över världen. Bomben hette The Sims och var snart på allas läppar. Sommaren före gymnasiet satt alla och lekte gud (eller snarare virtuellt dockhus) framför sina datorskärmar.
I dagarna har jag, av delvis nostalgiska skäl, ägnat spelseriens tredje installation några granskningens timmar. Motvilligt måste jag erkänna att konceptet aldrig blir gammalt. Skillnaderna från det första spelet är inte särskilt stora, ändå äter The Sims 3 upp min tid minst lika snabbt. Om inte mer.
När jag till slut sansar mig fascineras jag, istället för av låtsasfigurerna, av oss människor och vårt behov att skapa alternativa verkligheter. Särskilt av den sort där vi får möjlighet att eftersträva livsmål som ter sig allt för abstrakta i det verkliga livet. Kanske kan vissa se det som upplyftande när deras alter egos, utan större ansträngning, förvandlas till filmstjärnor över en natt, men avsaknaden av dessa kortsiktiga och förlåtande belöningar på den här sidan skärmen stärker nog snarare yngre generationers apatiska förhållningssätt till arbetslivet. Och skolan. Annat var det i föregångarna SimCity, där staden utan pardon attackerades av utomjordingar om du drog in för lite skattepengar från invånarna.
Det som till slut får mig att definitivt genomskåda denna drog till underhållning är dess egna försäljningsvapen - verklighetsförankringen. Det är nämligen minst lika tråkigt att diska på låtsas.

Bra saker vecka 24:

• Vän och inspiratör Örjan Westberg har gett sig i kast med att lista sina musikfavoriter från 90-talet. En djupdykning i det melodiska hjärnarkivet, vill jag lova! En kontinuerligt uppdaterad Spotify-lista med de 40 bästa låtarna, eller åtminstone de som finns tillgängliga där, återfinner ni här.
• The Crystal Caravan. Denna euforiska septett, som fått mig att dansa sönder lederna på otaliga spelningar i Umeå (plus en gedigen urladdning på KGB Bar i Stockholm) och lämnat mig osandes lika delar svett som 70-tal, har äntligen släppt sin självtitlade debutplatta! Rättare sagt släpptes den redan för någon månad sedan, men från och med denna vecka är den spotifierad. Bland vräkiga storband med en touch av rocknostalgi och en rejäl dos spelglädje, så finns knappast nåt bättre alternativ!
  
• Dan Auerbach. När jag ändå slänger mig med Spotify-tips vill jag passa på att presentera en sedan tidigare stadig kandidat till årslistan. Black Keys-sångarens solodebut Keep It Hid är en underbart hallucigen dröm i reverb. Själv har jag ugglat med I Want Some More i öronen de senaste nätterna både i vaket och sovande tillstånd.
  
• Mythbusters. Discovery-långköraren är inne på sin sjunde säsong och hittills har vi inte fått se ett enda "fyllnadsavsnitt", bara spektakulära myter och experiment! Gungbrädekatapulten fick mig att gapa av häpnad i fem minuter!
  
• Flickr. Denna underbara fotocommunity. Ett numera fullskaligt beroende. Kom ihåg att ni förutom att se mina bilder även kan se mina favoriter som jag snubblat förbi från andra användare!
  
• Ramlösa Mango. Tveklöst sommarens smakvatten, om man som jag känner ett underligt behov av att köpa sånt man kan få gratis ur kranen. Ramlösa Blåbär är en värdig bubblare (no pun intended).
  

Minolta XG-1 - Fjärde rullen

Rullen var ännu en nio år gammal (utgångsdatum tidigt år 2000) Kodak Tmax 100 Pro. Den här gången har filmen gett en tydligt mer blek ton i flera bilder, vilket har varit både till för- och nackdel för en handfull foton. Nu när jag kommit igång mer med det analoga har jag även blivit såpass självkritisk att bara en tredjedel av bilderna (de tolv ni ser nedan) kändes värda att dela med sig.
De vita strecken har också ställt till det igen. Inte lika illa som tidigare, men nu är det tydligt att det inte beror på bakstycket, eftersom överkanten på det var vältejpat genom hela rullen.
Som vanligt kan ni se bilderna i mer högupplösta versioner på Flickr.

Part of the Audience

I fredags stod alltså Part of the Band på rockbarens scen i Nöjesfabrikens lokaler. Det var i samband med jubileumsfesten för tidningen Tryck. Det bjöds en fantastiskt rolig, euforisk och alldeles för kort spelning. En rejäl upptrappning från det inspelade studiomaterialet, vilket är väldigt svårt att klara av för en till största delen elektronisk musik. Konserten utgjorde samtidigt finalen i den tävling som bandet tidigare deltagit i. Tyvärr fick de nöja sig med silvermedalj, slagna av gruppen April Hour. Ett band som, i min mening, mycket väl kunde sin sak, men samtidigt även lät som en uppsjö andra rockband där ute. Tävlingens jury höll med, men publikens röst vägde tyngst och bandets fanbase i Karlstad tycktes onekligen tung.
På sätt och vis kändes det hela som en självuppfyllande profetia över mitt utlåtande i introduktionsinlägget till Part of the Band, som det slutgiltiga beviset för att det behövs fler originella band av deras kaliber i regionen. Och bortom den, för den delen.


Vill du se mer högupplösta versioner av bilderna så kan du besöka min photostream på Flickr.

Återkommande flimmer

Training grounds
Originally uploaded by Nemralis

Av många anledningar, men kanske främst av kombinationen återuppväckt intresse för analogt foto i lavinfart och tveksamma användarrättigheter på communitys, så har jag blivit en sann Flickr-nörd! Sidan är min klart mest välbesökta under den gångna veckan, många timmar går åt att utforska bilder från hela världen.
Får ni tid till övers så får ni gärna besöka min s.k. photostream på Flickr. Där publicerar jag, förutom bilderna ni sett här på bloggen, såväl gamla som nya guldkorn. Som lockbete skickar jag med min för tillfället mest välbesökta bild!

Minolta XG-1 - Tredje rullen

Rullen var en fyra år gammal (utgångsdatum tidigt år 2005) Kodak Tmax 400. En filmsort jag börjat gilla starkt. Delvis för den lite extra grynigheten i bilderna, men också hur den lyckas tolka ljuset på det sätt jag hoppas.
Har även börjat få lite ordning på de vita strecken, mycket färre incidenter med dem på den här omgången. Däremot beror det nog inte på kamerans bakstycke, som var vältejpat under rullens senare hälft. Min misstanke är att ridåslutaren inte hänger med tillräckligt snabbt, om kamerans ljusmätarautomatik visar överexponering och vill ha en slutartid snabbare än det maximala (1/1000 sekund). Jag drar den slutsatsen eftersom området där strecket dyker upp är det som (marginellt) exponeras under längst tid när slutaren öppnas och stängs. Är ljuset då för starkt så kanske slutaren inte är snabb nog. Jag får helt enkelt ta det lugnare med mina korta skärpedjup om jag fotograferar i dagsljus.

Bra saker vecka 23:

• The Tonight Show with Conan O'Brien. Conan skojade inte, när han i sitt allra sista Late Night sa att inte ens en flytt till större talkshow skulle få honom att växa upp. Och vi tittare är såklart otroligt tacksamma för det! Första insatsen i Jay Lenos kläder var fantastisk, tanken på de inledande skämten och sketcherna får mig fortfarande att skratta. Rödluggen är tillbaka med råge.
• Part of the Band. Värmlänningarna har talat (rättare sagt sms:at) och på fredag står Karlstads för tillfället kanske mest intressanta musiktrio på scen i Nöjesfabrikens rockbar!
• Lomo Smena 8M. Ännu en återvändare på listan! Har äntligen laddat besten med den första rullen. Efter många undrande blickar från min sida, innan jag förstod systematiken, räkneverket och det undermåliga användargränssnittet så blev jag helt förälskad! En kamera med så omfattande inställningar, som å sin sida har de sämsta hjälpmedel en fotograf kan behöva för att använda dem rätt och dessutom liknar en lådkamera mer än något annat, är den största befrielsen jag kan tänka mig från digitalkamerans perfektion. En sann övning i tålamod och ljuskunskap. Hoppas det resulterar i några bilder också.
• Kyrkhedens skola. Efter att ha insett att material och förbrukningsvaror i mörkrummet på skolan bara står och samlar damm (alternativt bleknar bort), överlämnade de med glädje en stor del av skatten i mina händer. En sponsring som sent ska glömmas och (vem vet) kanske återgäldas med några inramade verk i personalrummet!
  
• The Secret of Monkey Island: Special Edition. Världens största spelmässa, E3, rullar på för fullt och dagarna i ände fylls min newsfeed med bombastiska nördnyheter. Men den största och kanske nördigaste av dem alla landade redan under mässans första dag: Världens kanske bästa spelserie genom tiderna gör comeback! På Xbox Live Arcade! Redan i sommar! Första delen av Monkey Island kommer i en trimmad version med remastrad grafik och soundtrack, plus möjlighet att spela även i den klassiska kostymen. Drömmen vore om del två, Monkey Island 2: LeChuck's Revenge, ett av mina absoluta favoritspel genom tiderna sett över alla plattformer, får samma behandling inom kort. Se klippet om det nygamla spelet nedan, är du gammal Amiga- eller PC-spelare från tidigt 90-tal kommer du liksom jag få gåshud bara av intromusiken.