27 januari 2007
Dubbeljonas gör inte samma misstag igen
Längsta grejen hittills i tidningen idag. En intervju med kortfilmsregissörerna Jonas Bergergård och Jonas Holmström. I papperstidningen var några fler smågrejer med också, men texten är åtminstone fullständig på nätet.
26 januari 2007
Film på programmet
Idag hade jag med en/ett intervju/personporträtt med/av Marit Kapla på nöjessidorna. Lite kuriosa i sammanhanget är att även jag har ett av mina starkaste biominnen från den biografen som hon nämner.
Dessutom trycktes min artikel om Hagförs.se upp i den värmlandsdistribuerade utgåvan av gratistidningen Metro idag. Denna gång med en bättre rubrik - "Hagförs.se deras hyllning". Även en kraftigt nerskuren version av min kommande artikel, kring Värmlands delaktighet på Göteborgs filmfestival, trycktes i nämnda tidning. Den kan ni läsa i sin helhet imorgon!
Dessutom trycktes min artikel om Hagförs.se upp i den värmlandsdistribuerade utgåvan av gratistidningen Metro idag. Denna gång med en bättre rubrik - "Hagförs.se deras hyllning". Även en kraftigt nerskuren version av min kommande artikel, kring Värmlands delaktighet på Göteborgs filmfestival, trycktes i nämnda tidning. Den kan ni läsa i sin helhet imorgon!
25 januari 2007
Livets lotteri
Steffe: De säljer en meter femmanlotter för 80 spänn där borta. En meter!
Martin: Hur många är det då?
Steffe: Ja, minst 16 antar jag, annars vore det inte en särskilt bra deal.
Martin: Kan de inte sälja saker i kvadratmeter istället? Tänk er att köpa en kvadratmeter trisslotter!
- Konversation på lunchrasten.
Sedan söndag afton bor jag tillfälligt i Tobbes gamla lägenhet på Kronoparken. Han och Hanna har ju, som vissa kanske känner till, flyttat ihop i världens finaste lägenhet. Eller åtminstone Herrhagens. Vindsvåning, nybyggsfräschör och öppen planlösning.
Men allt är inte superbt i min nya momentanlya. Av någon anledning är värmen helt kass på morgonen. Nästan icke-existerande. Efter första natten fick jag ladda med överkast som extratäcke och sova i mjukbyxor, strumpor och tisha. Det gör det hela nästan värre, för nu är det knappt så man orkar kravla sig fram under täcket på morgonen. Än mindre ta av sig kläderna den där korta sekunden det tar att hoppa in i duschen eller dra på sig nästa mundering.
Annars. Jobbandet på VF rullar på fint. Jag hoppas min idé till exjobbet funkar att gå på också, den är skoj att jobba med i vilket fall.
PS: En kvadratmeter trisslotter går lös på ungefär 5000 kronor.
Martin: Hur många är det då?
Steffe: Ja, minst 16 antar jag, annars vore det inte en särskilt bra deal.
Martin: Kan de inte sälja saker i kvadratmeter istället? Tänk er att köpa en kvadratmeter trisslotter!
- Konversation på lunchrasten.
Sedan söndag afton bor jag tillfälligt i Tobbes gamla lägenhet på Kronoparken. Han och Hanna har ju, som vissa kanske känner till, flyttat ihop i världens finaste lägenhet. Eller åtminstone Herrhagens. Vindsvåning, nybyggsfräschör och öppen planlösning.
Men allt är inte superbt i min nya momentanlya. Av någon anledning är värmen helt kass på morgonen. Nästan icke-existerande. Efter första natten fick jag ladda med överkast som extratäcke och sova i mjukbyxor, strumpor och tisha. Det gör det hela nästan värre, för nu är det knappt så man orkar kravla sig fram under täcket på morgonen. Än mindre ta av sig kläderna den där korta sekunden det tar att hoppa in i duschen eller dra på sig nästa mundering.
Annars. Jobbandet på VF rullar på fint. Jag hoppas min idé till exjobbet funkar att gå på också, den är skoj att jobba med i vilket fall.
PS: En kvadratmeter trisslotter går lös på ungefär 5000 kronor.
23 januari 2007
En vansklig vaskning
Det är egentligen inte så konstigt att Oscarn (Academy Awards) inte har en självklar status hos filmkritiker världen över. Synade nomineringarna under dagen och skämdes lite över att hitta Click en bit ner på listan, som har chans att vinna en guldgubbe för sin make-up.
Inget fel i att nominera även skitfilmer för de saker som faktiskt var bra i dem, men med tanke på att bara tre filmer nomineras i just sminkkategorin så borde det inte vara några problem att putta ut Adam Sandler-dravel ur formeringen. Jag har sett Click och kan lätt räkna upp en handfull andra filmer från det gångna året som hade mer spektakulär kosmetika.
Det jag tänkte komma till är att filmen nu kan kalla sig Oscarnominerad (-belönad!?). Svider lite i öronen och värre hade det kunnat vara, om det inte vore för att prisets status redan sjunkit genom andra av senare års underliga urval. It's Starship Troopers all over again.
Inget fel i att nominera även skitfilmer för de saker som faktiskt var bra i dem, men med tanke på att bara tre filmer nomineras i just sminkkategorin så borde det inte vara några problem att putta ut Adam Sandler-dravel ur formeringen. Jag har sett Click och kan lätt räkna upp en handfull andra filmer från det gångna året som hade mer spektakulär kosmetika.
Det jag tänkte komma till är att filmen nu kan kalla sig Oscarnominerad (-belönad!?). Svider lite i öronen och värre hade det kunnat vara, om det inte vore för att prisets status redan sjunkit genom andra av senare års underliga urval. It's Starship Troopers all over again.
22 januari 2007
Maskinvrede!
Oh my god... How much is a plane ticket from Brisbane, Australia, to whereverthefuck the concert is?
- Black7 på last.fm
När jag lite lummigt satt på VF och surfade runt bland DN:s artiklar fick jag närmast en dropkick i ansiktet!
Nu gäller det bara att hålla tummarna för att det inte är tillfälligt och att de kommer till Skandinavien. Har aldrig lyckats se dem live, trots ihärdiga försök kring millenieskiftet. Kommer nog inte bli lika kraftfullt att se dem idag som när det begav sig, men det skulle vara skönt att åtminstone få ha gjort det. I need closure!
- Black7 på last.fm
När jag lite lummigt satt på VF och surfade runt bland DN:s artiklar fick jag närmast en dropkick i ansiktet!
Nu gäller det bara att hålla tummarna för att det inte är tillfälligt och att de kommer till Skandinavien. Har aldrig lyckats se dem live, trots ihärdiga försök kring millenieskiftet. Kommer nog inte bli lika kraftfullt att se dem idag som när det begav sig, men det skulle vara skönt att åtminstone få ha gjort det. I need closure!
21 januari 2007
The sky is falling
Men de där problemen fanns ju redan för 20 år sedan, då blev min morsa kallad för "jävla Carola-diggare".
- Brandt om den stökiga skolmiljön.
Fredag kväll. Dags att ta min första sväng hem till Ekshärad sedan praktikstarten. Vackert, med plötsliga minusgrader och nysnö. Nästan hela Queens of the Stone Age-diskografin spelar i bilstereon. Långsammare än tio kilometertimmar under hastighetsbegränsningen, rullar jag genom de värmländska skogarna. All in a moment I noticed, every dog has his day. Damn right, visst faller himlen ner må du tro Josh. Bit för bit, vitt som mjöl. Både mötande som eftersläntrande bilar brummar förbi mig med sina obetvingade vinterdäck, men jag kunde inte bry mig mindre.
Villan i Hole är en lugn tillflyktsort. För lugn, kan man tycka. Shining-vibbar i dess nya vinterskrud. Men Jack är inte hemma. Enkom en simpel journalistpraktikant kämpar för inspiration.
Söndagseftermiddag. Marlies, 47 år. Kaffe.
- Brandt om den stökiga skolmiljön.
Fredag kväll. Dags att ta min första sväng hem till Ekshärad sedan praktikstarten. Vackert, med plötsliga minusgrader och nysnö. Nästan hela Queens of the Stone Age-diskografin spelar i bilstereon. Långsammare än tio kilometertimmar under hastighetsbegränsningen, rullar jag genom de värmländska skogarna. All in a moment I noticed, every dog has his day. Damn right, visst faller himlen ner må du tro Josh. Bit för bit, vitt som mjöl. Både mötande som eftersläntrande bilar brummar förbi mig med sina obetvingade vinterdäck, men jag kunde inte bry mig mindre.
Villan i Hole är en lugn tillflyktsort. För lugn, kan man tycka. Shining-vibbar i dess nya vinterskrud. Men Jack är inte hemma. Enkom en simpel journalistpraktikant kämpar för inspiration.
Söndagseftermiddag. Marlies, 47 år. Kaffe.
18 januari 2007
Telefondvala
Har under dagen ringt mellan 15 och 20 telefonnummer för att få tag på folk att snacka med för VF. Alla har haft telefonen avstängd eller inte svarat. Den stressade journalistens mardröm.
16 januari 2007
Nu är den här...
Efter att i början ha skrivit några notiser och testat på redigerandet så har nu min första artikel publicerats i VF. Lite synd är att redigerarna har valt en ganska missvisande rubrik och att vi på grund av missförstånd på tidningen inte fick ut texten förrän dagen efter konkurrenten NWT.
Förutom det är jag nöjd. Dessutom skriver jag vidare för fullt, bland annat på en gigantisk text (uppemot 5000 tecken) som ska in i tidningen om lite mindre än två veckor. Nu rullar det på, minsann.
Förutom det är jag nöjd. Dessutom skriver jag vidare för fullt, bland annat på en gigantisk text (uppemot 5000 tecken) som ska in i tidningen om lite mindre än två veckor. Nu rullar det på, minsann.
Bra tänkt där...
Artikelingress från DN.se:
/ "Lost" går mot sitt slut. Den populära tv-serien avslutas troligen inte förrän om ett par år, men manusförfattarna kräver nu en deadline för att kunna skriva en vettig intrig. /
Två tankar här:
/ "Lost" går mot sitt slut. Den populära tv-serien avslutas troligen inte förrän om ett par år, men manusförfattarna kräver nu en deadline för att kunna skriva en vettig intrig. /
Två tankar här:
- Skönt att de insåg det efter nästan tre gångna säsonger...
- Nog för att den har tittare, men varför finansiera en planlös TV-serie?
11 januari 2007
Teknikens under och vidunder
Lasse, du som är Paris Hilton-expert, är det en lång- eller korthårig chihuahua hon har? Vi kan ju se hur det har påverkat marknaden i stort.
- Redaktionshumor.
Nu mailas det och fixas åt alla håll. Oscar har precis flyttat in tillfälligt i mitt studentrum och agerar brevbärare åt mig via den digitala vägen. Kollar posten och skickar räkningarna söderut. Smidigt värre. Synd att teleportören inte uppfunnits till den övriga posten bara.
Fast datorer kan vara ett jäkla helvete också. Samtidigt får man nämligen ett mail från Wiechel där han skriver att internet har krånglat vid kursanmälan. Så vi som tackat ja till vårterminen via den vägen verkar få droppa en rad via e-posten till folket på institutionen, så att det ordnar upp sig. Inte så jobbigt i sig kanske, men frustrerande när man tycker man är ute i god tid med nått och får det tillbaka rakt i fejset sen. Kan tänka mig att det tar ett tag innan man kan lämna studieförsäkran nu, vilket i sin tur segar ner utbetalningen av det första studielånet.
Tur då att man har en andrahandshyrare som pumpar in lite extra cash via internetbanken.
- Redaktionshumor.
Nu mailas det och fixas åt alla håll. Oscar har precis flyttat in tillfälligt i mitt studentrum och agerar brevbärare åt mig via den digitala vägen. Kollar posten och skickar räkningarna söderut. Smidigt värre. Synd att teleportören inte uppfunnits till den övriga posten bara.
Fast datorer kan vara ett jäkla helvete också. Samtidigt får man nämligen ett mail från Wiechel där han skriver att internet har krånglat vid kursanmälan. Så vi som tackat ja till vårterminen via den vägen verkar få droppa en rad via e-posten till folket på institutionen, så att det ordnar upp sig. Inte så jobbigt i sig kanske, men frustrerande när man tycker man är ute i god tid med nått och får det tillbaka rakt i fejset sen. Kan tänka mig att det tar ett tag innan man kan lämna studieförsäkran nu, vilket i sin tur segar ner utbetalningen av det första studielånet.
Tur då att man har en andrahandshyrare som pumpar in lite extra cash via internetbanken.
The occasional acid flashback
Though to say we got much hope,
if I am lost it's only for a little while.
Band of Horses - Monsters
Praktiken är igång. Än så länge är det ganska lugna puckar. Jag skriver några smågrejer och kryssar genom lokalerna för att se hur saker och ting går till. Idag följde jag med min handledare på ett uppdrag till kultursidorna. Vi träffade en ung och jäkligt inspirerad keramiker strax utanför Arvika, som har stipendieutställning här i Karlstad imorrn.
På fredag tror jag min första riktiga artikel kommer upp om allt går rätt, själv kommer jag nog sitta ganska mycket med redigerarna under slutet av veckan för att få grepp om den delen. Största ångestmomentet i övrigt är väl att komma på en idé till exjobbet. Bortsett från det tidigare nämnda problemet att det är lite småjobbigt att trängas hemma hos Daniel och sova på golvet då, men det får jag som sagt stå ut med. Rätt som det är kan man nog växla runt lite. Eventuellt kan jag låna Tobbe eller Hannas lägenhet några dagar i samband med att de flyttar.
Småplocksnytt utöver praktiken:
if I am lost it's only for a little while.
Band of Horses - Monsters
Praktiken är igång. Än så länge är det ganska lugna puckar. Jag skriver några smågrejer och kryssar genom lokalerna för att se hur saker och ting går till. Idag följde jag med min handledare på ett uppdrag till kultursidorna. Vi träffade en ung och jäkligt inspirerad keramiker strax utanför Arvika, som har stipendieutställning här i Karlstad imorrn.
På fredag tror jag min första riktiga artikel kommer upp om allt går rätt, själv kommer jag nog sitta ganska mycket med redigerarna under slutet av veckan för att få grepp om den delen. Största ångestmomentet i övrigt är väl att komma på en idé till exjobbet. Bortsett från det tidigare nämnda problemet att det är lite småjobbigt att trängas hemma hos Daniel och sova på golvet då, men det får jag som sagt stå ut med. Rätt som det är kan man nog växla runt lite. Eventuellt kan jag låna Tobbe eller Hannas lägenhet några dagar i samband med att de flyttar.
Småplocksnytt utöver praktiken:
- Av en slumpvis filmdiskussion kom det härisist fram att Josef aldrig har sett The Big Lebowski. Det var jättekonstigt. Inte för att "alla i världen har väl sett den", utan det är snarare hur han kan ha undgått den i vår umgängeskrets. "Vad är det för film?", var hans kommentar. Om någon vecka kommer han med andra ord vara en ännu lyckligare människa än vad han redan är.
- Sjätte säsongen av 24 har börjat. Eller ja, den börjar egentligen i USA på söndag, men första fyra avsnitten läckte ut på nätet häromdagen. Jag och Daniel satt bänkade och det ser lovande ut. De körde igång i ett stenhårt tempo, i samma tradition som förra säsongen.
- The Shins har släppt sin tredje skiva, Wincing the Night Away. Trevligt. Lite mörkare jämfört med tidigare myspop dock, men det är inte bara av ondo.
- Idag snöade det i Karlstad för första gången, vad jag kan minnas/har hört, sedan årsskiftet. Rejäla flingor, nästan snöbollar. Jag gissar på stora vattenpölar på väg till VF imorrn.
6 januari 2007
Closing in
[Frågespel på bakfyllan]
Jag: Vad kallas "talfel" med en medicinsk term?
Niklas: Talfelologi?
Daniel: Ja, utvecklingsstörd helt enkelt.
- Daniel... nej...
Praktiken på ("det riktiga") VF närmar sig och jag gör mitt bästa för att peppa. Det känns som det är nu det gäller, den första verkliga arbetssituationen jag hamnar i som journalist. Om man inte räknar med några frilansjobb åt höger och vänster sedan jag började i Umeå, that is. Lite pirrigt är det. I början kommer nog en prestationsångest att försätta mig i en halvt sönderstressad situation.
Att leva i en kappsäck kommer också bli hårt. Har märkt det efter bara två nätter på madrass. Men det är väl ett lyxproblem å andra sidan, Bostadens spånskiva är inte mycket bättre.
Om någon timme ska vi eventuellt sticka iväg på fest hos Henke och Anden, för att sedan rumla runt på Nöjesfabriken. Kan bli skoj att återse några bekanta ansikten.
Jag: Vad kallas "talfel" med en medicinsk term?
Niklas: Talfelologi?
Daniel: Ja, utvecklingsstörd helt enkelt.
- Daniel... nej...
Praktiken på ("det riktiga") VF närmar sig och jag gör mitt bästa för att peppa. Det känns som det är nu det gäller, den första verkliga arbetssituationen jag hamnar i som journalist. Om man inte räknar med några frilansjobb åt höger och vänster sedan jag började i Umeå, that is. Lite pirrigt är det. I början kommer nog en prestationsångest att försätta mig i en halvt sönderstressad situation.
Att leva i en kappsäck kommer också bli hårt. Har märkt det efter bara två nätter på madrass. Men det är väl ett lyxproblem å andra sidan, Bostadens spånskiva är inte mycket bättre.
Om någon timme ska vi eventuellt sticka iväg på fest hos Henke och Anden, för att sedan rumla runt på Nöjesfabriken. Kan bli skoj att återse några bekanta ansikten.
This is the new year
Mamma: Titta, dom erbjuder resor till Venedig också!
Daniel: Venice?
Jag: Vännäs?
- Missförstånd vid familjen Bergströms frukostbord.
Karlstad. En underlig plats att återvända till. Det finns få orter jag har så delad känsla inför, men till skillnad från den hatkärlek jag känner inför Ekshärad så medför Karlstad mest ångest. Det är konstigt, eftersom jag för mindre än två år sedan såg det som min hemort. Men så är det kanske just det. Att jag inte ser det som hemma längre.
Jag kom hit på torsdag kväll med den som vanligt fullpackade bussen längs Riksväg 62, den som följer Klarälvens ringlande flöde. Den här gången var bussen något tyngre än vanligt, antar att det beror på allt folk som vänder hem/bort efter jul och nyår. Väl framme i stan mötte Josef upp mig och vi åkte ut till Kronoparken. Vi var sedan ett gäng som fyllde upp mitt tillfälliga hem hos Daniel, när även Henke, Frida och Tobbe tillkom för att käka pizza och spela spel.
Den historien upprepade sig sedan delvis idag (igår). Macki och Moss kom förbi och drack öl med Daniel, jag och Josef åkte iväg och hämtade Henke, vi spelade spel och allmänt lattjade. Roligast var när de strax efter klockan ett kom på den fixa idén att åka in till stan och käka på McDollars. Eftersom Henke inte skulle med tillbaka sen och de andra hade tagit sig en öl så blev jag tvungen att åka med. Jag var nog inte så svår, men inte särskilt hungrig heller. Satte mig ner med en kaffe bland alla hamburgerpapper som fyllde upp vårt bord.
Det var då något hände som aldrig slår fel när man är i Karlstad. Vi blev bemötta på grund av vår dialekt. Antingen är det för att nån tycker vi pratar konstig värmländska (alternativt norska), eller för att nån annan kommer från samma trakter. Vi började bli allt mer övertrötta och skrattade åt det mesta, när en tjej lutade sig över kanten och frågade vart vi var ifrån. Hon var själv från Torsby. Daniel tyckte hon var konstig och skrattade tills han grät åt vissa saker som hon sa. Fast vi framstod nog inte mycket bättre, för det enda som slank ur Josefs och Daniels munnar gång på gång var vulgära skämt av den mer framfusiga arten. Och i trötthetens dåsighet skrattade jag, det måste jag erkänna.
Det jag vill sammanfatta med det hela är väl att jag allt mer känner igen mig här och långsamt kommer in i samma mönster som tidigare. Om det innebär att jag så småningom kommer känna mig hemma igen är en annan fråga.
Daniel: Venice?
Jag: Vännäs?
- Missförstånd vid familjen Bergströms frukostbord.
Karlstad. En underlig plats att återvända till. Det finns få orter jag har så delad känsla inför, men till skillnad från den hatkärlek jag känner inför Ekshärad så medför Karlstad mest ångest. Det är konstigt, eftersom jag för mindre än två år sedan såg det som min hemort. Men så är det kanske just det. Att jag inte ser det som hemma längre.
Jag kom hit på torsdag kväll med den som vanligt fullpackade bussen längs Riksväg 62, den som följer Klarälvens ringlande flöde. Den här gången var bussen något tyngre än vanligt, antar att det beror på allt folk som vänder hem/bort efter jul och nyår. Väl framme i stan mötte Josef upp mig och vi åkte ut till Kronoparken. Vi var sedan ett gäng som fyllde upp mitt tillfälliga hem hos Daniel, när även Henke, Frida och Tobbe tillkom för att käka pizza och spela spel.
Den historien upprepade sig sedan delvis idag (igår). Macki och Moss kom förbi och drack öl med Daniel, jag och Josef åkte iväg och hämtade Henke, vi spelade spel och allmänt lattjade. Roligast var när de strax efter klockan ett kom på den fixa idén att åka in till stan och käka på McDollars. Eftersom Henke inte skulle med tillbaka sen och de andra hade tagit sig en öl så blev jag tvungen att åka med. Jag var nog inte så svår, men inte särskilt hungrig heller. Satte mig ner med en kaffe bland alla hamburgerpapper som fyllde upp vårt bord.
Det var då något hände som aldrig slår fel när man är i Karlstad. Vi blev bemötta på grund av vår dialekt. Antingen är det för att nån tycker vi pratar konstig värmländska (alternativt norska), eller för att nån annan kommer från samma trakter. Vi började bli allt mer övertrötta och skrattade åt det mesta, när en tjej lutade sig över kanten och frågade vart vi var ifrån. Hon var själv från Torsby. Daniel tyckte hon var konstig och skrattade tills han grät åt vissa saker som hon sa. Fast vi framstod nog inte mycket bättre, för det enda som slank ur Josefs och Daniels munnar gång på gång var vulgära skämt av den mer framfusiga arten. Och i trötthetens dåsighet skrattade jag, det måste jag erkänna.
Det jag vill sammanfatta med det hela är väl att jag allt mer känner igen mig här och långsamt kommer in i samma mönster som tidigare. Om det innebär att jag så småningom kommer känna mig hemma igen är en annan fråga.
3 januari 2007
Äntligen!
Vilket helt lysande initiativ! Den ultimata sidan för min hemkomun Hagfors har uppstått. Där kan man inte bara se några av de viktigaste orden att kunna på traktens dialekt, utan även lyssna på exempel av flera stycken! Som om inte det vore nog så dyker det med jämna mellanrum upp citat av kända Hagforsprofiler högst upp på sidan och man har även planer på att lista samtliga ortens (kanske kommunens?) pizzerior och deras utbud på sidan. Säkert blir det massa annat underligt också.
För att se sidan behöver du den webbläsare som stöder å, ä och ö. Exempelvis Firefox, Opera eller Internet Explorer 7.
Sett int här å örj, gå in på sia: http://www.hagförs.se
För att se sidan behöver du den webbläsare som stöder å, ä och ö. Exempelvis Firefox, Opera eller Internet Explorer 7.
Sett int här å örj, gå in på sia: http://www.hagförs.se
2 januari 2007
En gammal utmaning
I likhet med skiv-, film- och bokkullarna vi hade för oss i somras så har Hanna nu packat på mig ett antal frågor att besvara offentligt. Here goes.
4 jobb jag har haft:
- Vaktmästare på ålderdomshemmet Bellmansgården i Ekshärad
- Receptionist och översättare på turistinformationen i samma ort
- Mejeriansvarig på ICA Indianen
- Filmrecensent på Vertex
4 filmer jag kan se om och om igen:
- Prinsessan + Krigaren
- The Big Lebowski
- Guds stad
- Monty Python and the Holy Grail
4 städer jag bott i:
- Ekshärad (stad?)
- Karlstad
- Umeå
- Berlin är det närmaste jag kommer en fjärde stad, men har aldrig haft fast adress där
4 teveserier jag har tittat på:
- 24
- Dexter
- Futurama
- Heroes
4 favoriträtter:
- Mammas pasta med tomatsås
- Kycklingwokar
- Pestopasta
- Västerbottenpaj
4 platser/länder jag vill besöka:
- Island
- Tromsö
- Oceanien
- Centralafrika
4 typer av webbsajter jag besöker dagligen:
- En handfull bloggar
- Nyhetskällor, typ DN
- last.fm
- Filmsidor, typ Filmtipset och IMDb
4 ställen där jag känner mig bekväm:
- Hole
- Umeå
- Morbrors hem utanför Berlin
- Var som helst där jag har en god vän vid min sida
4 personer jag utmanar:
- Dig
- Din granne
- Din vän
- Resten
4 jobb jag har haft:
- Vaktmästare på ålderdomshemmet Bellmansgården i Ekshärad
- Receptionist och översättare på turistinformationen i samma ort
- Mejeriansvarig på ICA Indianen
- Filmrecensent på Vertex
4 filmer jag kan se om och om igen:
- Prinsessan + Krigaren
- The Big Lebowski
- Guds stad
- Monty Python and the Holy Grail
4 städer jag bott i:
- Ekshärad (stad?)
- Karlstad
- Umeå
- Berlin är det närmaste jag kommer en fjärde stad, men har aldrig haft fast adress där
4 teveserier jag har tittat på:
- 24
- Dexter
- Futurama
- Heroes
4 favoriträtter:
- Mammas pasta med tomatsås
- Kycklingwokar
- Pestopasta
- Västerbottenpaj
4 platser/länder jag vill besöka:
- Island
- Tromsö
- Oceanien
- Centralafrika
4 typer av webbsajter jag besöker dagligen:
- En handfull bloggar
- Nyhetskällor, typ DN
- last.fm
- Filmsidor, typ Filmtipset och IMDb
4 ställen där jag känner mig bekväm:
- Hole
- Umeå
- Morbrors hem utanför Berlin
- Var som helst där jag har en god vän vid min sida
4 personer jag utmanar:
- Dig
- Din granne
- Din vän
- Resten
Mer från det gångna året
Topplistan med filmer från det gångna inlägget är en början, men det fattas något. Inspirerad av andras årssammanfattning, kanske främst Axels givande genomgång, insåg jag att det finns fler saker jag vill lyfta fram från 2006 som populärkulturår. Att rangordna eller ta upp specifika händelser under det gångna året finner jag allt för svårt, så jag utelämnar det för denna gång.
Som naturligt steg kan vi från film gå över till musik. Jag har inte kunnat luta mig tillbaka för att rangordna några album specifikt, men vill ändå slå ett slag för tre plattor jag upptäckt bara de senaste veckorna. Först och främst Band of Horses debutplatta Everything All the Time. En skiva som har fått rulla många varv den senaste månaden. För bara någon dag sedan hörde jag dessutom bandet med det suspekta namnet +/-. Skivan heter Let's Build a Fire. Väl värt att kolla upp. Båda banden kan väl beskrivas som gemytlig indiepoprock. Dessutom så släppte ju min egna lilla indiedrottning Aimee Mann, något överraskande, en julskiva (Another Drifter in the Snow) som långt ifrån går av för hackor. Årets julplatta bjuder på en gnistrande gråzon mellan högtidens glädje och ångest. Några andra skivor i urval är:
2006 var annars det året då jag följde fler TV-serier än någonsin tidigare. Bästa uppföljningen var den femte säsongen av 24, som är bland det bästa jag sett i dumburken. Bland nykomlingarna sticker framför allt Dexter fram, en befriande originell berättelse som till skillnad från många andra serier vågar förlita sig på karaktärsutvecklingen. En annan färgstark uppstickare var Heroes, medan Lost och Prison Break fortsatte sjunka mot avgrunden efter sina respektive formidabla startskott.
Till sist: En närstående röst sa till mig efter tidigare nämnda filmlista att jag även skulle lista de sämsta verken för året. Här kommer fem rullar att undvika, i bokstavsordning och i form av femordsrecensioner.
Som naturligt steg kan vi från film gå över till musik. Jag har inte kunnat luta mig tillbaka för att rangordna några album specifikt, men vill ändå slå ett slag för tre plattor jag upptäckt bara de senaste veckorna. Först och främst Band of Horses debutplatta Everything All the Time. En skiva som har fått rulla många varv den senaste månaden. För bara någon dag sedan hörde jag dessutom bandet med det suspekta namnet +/-. Skivan heter Let's Build a Fire. Väl värt att kolla upp. Båda banden kan väl beskrivas som gemytlig indiepoprock. Dessutom så släppte ju min egna lilla indiedrottning Aimee Mann, något överraskande, en julskiva (Another Drifter in the Snow) som långt ifrån går av för hackor. Årets julplatta bjuder på en gnistrande gråzon mellan högtidens glädje och ångest. Några andra skivor i urval är:
- David and the Citizens - Stop the Tape! Stop the Tape!, svängigare än någonsin.
- Khoma - The Second Wave. Årets svenska skivsläpp.
- The Kooks - Inside In/Inside Out. Knappt tjugoåriga britter rockar upp 60- och 70-talet i ett enda långt feelgood-album.
- The Mars Volta - Amputechture. En skiva som delat lyssnarna i fler än två läger. Själv är jag fortfarande imponerad.
- Neko Case - Fox Confessor Brings the Flood. New Pornographers-sångerskans altcountryrock, av henne själv refererad till som "country noir", har årets finaste sång och de svartaste texterna sedan Nick Cave.
- The Sound of Animals Fighting - Lover, The Lord Has Left Us. En av årets mest spännande skivor. Experimentell rock med en ny överraskning bakom varje ton.
- The Strokes - First Impressions of Earth. "Stötarna" smutsar till sig och gör ett lyft efter den halvtråkiga andra skivan.
- Band of Horses - The Funeral och Monsters. Två låtar som blev något av ett soundtrack för min bussresa söderut för två veckor sedan. Vackert gitarrpickande kombinerat med betryggande sångröster.
- The Blood Brothers - Camouflage, Camouflage. Om At the Drive-In hade haft ambitionen att anpassa sin musik till ett dansgolv så hade det nog blivit något i stil med första halvan av den här låten. Michael Jackson-doftande beat i refrängen, till postrockssång som flyter mellan gamla Cedric och Howlin' Pelle.
- David and the Citizens - What If Nobody Would Catch Us? "Catchy" är egentligen det bästa ordet at beskriva låten med. En låt som, trots sin vemodiga text, sätter fart på armar och ben.
- Kasabian - Empire. Årets klubbrock. Kanske inte så dansant ändå, men befriande styltigt och brittiskt samtidigt som den bibehåller sin värdighet.
- Obadiah Parker - Hey Ya. Årets cover. Ett bra exempel på hur man kan ta ett existerande verk och omvandla det till något helt nytt.
- The Sound of Animals Fighting - Skullflower. Konsist trumslagande till vackert ångestladdade röster. En låt man vill gunga katatonskt med huvudet till, utan att för den delen må dåligt.
2006 var annars det året då jag följde fler TV-serier än någonsin tidigare. Bästa uppföljningen var den femte säsongen av 24, som är bland det bästa jag sett i dumburken. Bland nykomlingarna sticker framför allt Dexter fram, en befriande originell berättelse som till skillnad från många andra serier vågar förlita sig på karaktärsutvecklingen. En annan färgstark uppstickare var Heroes, medan Lost och Prison Break fortsatte sjunka mot avgrunden efter sina respektive formidabla startskott.
Till sist: En närstående röst sa till mig efter tidigare nämnda filmlista att jag även skulle lista de sämsta verken för året. Här kommer fem rullar att undvika, i bokstavsordning och i form av femordsrecensioner.
- Basic Instinct 2 - Läroboksexempel på överflödig, provisionsmjölkande uppföljare.
- Last Holiday - Outhärdlig kalkonkomedi, intelligensbefriad och sliskig.
- She's the Man - Odramatisk Shakespeareberättelse med fotomodellssnygga barnrumpor.
- Ultraviolet - Plastiga effekter, miljöer och skådespelare.
- World Trade Center - Pinsam propaganda på offrens bekostnad.
1 januari 2007
Filmtoppen 2006
Årets tio bästa filmer. Märk väl att jag enbart listar de jag själv sett (potentiella verk som saknas är bl.a. Babel, Science of Sleep, Volver m.fl) samt att endast långfilmer (mer än 60 minuter) räknas. Filmerna ska ha haft biopremiär i Sverige under 2006. Filmer som producerats iår, fast inte har ordinarie premiär förrän 2007 i vårt land, räknas dock också in i listan.
10. Das Leben der Anderen (De andras liv)
Tysklands bidrag till en kommande Oscarsgalan är en riktigt övertygande film om Stasis övervakningsmetoder under 80-talet. Avlyssningssekvenserna är emellanåt perfekt klippta och osar vackert av samma estetik som i 70-talsklassikern The Conversation (Avlyssningen). Människoödena är berörande och verklighetstrogna. Florian Henckel von Donnersmark visar kunnighet och vision i sin debut.
9. United 93
Hade rädslor inför Paul Greengrass filmatisering av 9/11-attackerna. Men han lyckas, till skillnad från Oliver Stone, att hålla sig mer neutral. Hans säregna, dokumentära stil försätter tittaren i händelsernas centrum och spänningen kombinerat med ångesten över att känna till utgången gör det till en film som är delvis jobbig att se. På ett bra sätt.
8. Brokeback Mountain
Det har redan sagts mycket om Ang Lees film, både på skämt och som hyllning. För mig är det däremot inte hans film. I mina ögon tillhör den helt och hållet Heath Ledger och Jake Gyllenhaal. Ypperlig personkemi tillsammans med övertygande skådespel och jag är såld. Berättelsen hade knappt tilltalat mig annars. Det är en klyscha som nämnts var och varannan gång i samband med snack kring filmen, men samtidigt som filmen handlar om homosexuell kärlek och de sociala problemen de kan medföra så säger den väldigt mycket om alla sorts förhållanden, oavsett kön. Det finns mer vågade, provocerande filmer om sexuella förhållanden över gränser, men det handlar inte lika mycket om vad man säger som hur man säger det. Det har Lee tänkt på.
7. V for Vendetta
Alan Moores stilfullt dystopiska serie förvandlades till en riktigt bra film. Några effektiva ändringar för att korta ner berättelsen och bra skådespelare var det som krävdes. Natalie Portman lyckas spela en ganska annorlunda roll och Hugo Weaving är väldigt passande i rollen som den mystiske, litteräre V. James McTeigues regidebut bådar gott inför framtiden och jag hoppas att även Zack Snyders filmatisering av Moores Watchmen (världens kanske bästa levande novell) kan leverera och nå upp till förväntningarna.
6. Good Night, and Good Luck.
Verklighetstrogen, nästan dokumentär, skildring av CBS-teamets kamp mot senatorn Joseph McCarthy - den skrupellöse "kommunistjägaren". Klanderfritt skådespeleri och perfekt scenografi. Det är egentligen bara spänningsförlusten i och med verklighetsförankringen som står i vägen för filmen. Det verk som kommer föra in George Clooney i Hollywoods finrum som regissör. Eller åtminstone så har det fungerat för tidigare regissörer med historiska skildringar.
5. The Squid and the Whale
Noah Baumbachs halvt självbiografiska film, om två akademiska föräldrar som vid skilsmässan på sofistikerat vis försöker ordna allt till det bästa för sina två söner. Dragna mellan varandra söker de fyra människorna efter bekräftelse, från andra, varandra och sig själva. Skådespelarna, såväl äldre som yngre, imponerar stort. En viss igenkänningsfaktor finns där och en behövlig dos svart humor förvandlar filmen till ett tragikomiskt guldkorn.
4. A Scanner Darkly
Att filmatisera Philip K. Dicks bisarra, kluvna och rent geniala drogroman kräver mer än bara mod. Det kräver en vision, en idé om hur man ska överföra karaktärernas känslor och sinnen till åskådaren. Richard Linklater tog till en snygg och smart animationsteknik för att ge extra dimensioner kring världen runt skådespelarna, nyttjade det på rätt sätt och klämde ur sig sin bästa film hittills. Årets filmadaption, som pinsamt nog inte ens verkar få svensk biopremiär. Åtminstone inte vad jag kunnat se hittills. Köp den billigt på Region 1 DVD redan idag!
3. Farväl Falkenberg
Att en svensk film skulle platsa på min årslista kändes innan årets början som en önsketanke. Att den skulle få en topplacering kändes som fantasi. Jesper Ganslandts regidebut är den kanske mest lyckade skildringen av ungdomens hem- och bortvändarångest som vårt land någonsin har fått ta del av. Där exempelvis 2004 års Masjävlar (som förvisso också är en film med kvalitéer) nyttjade svart humor och ett färgstarkt urval av karaktärer, så kommer jag främst minnas den här filmen för bilderna och vemodet som de lyckas få fram. Falkenberg är Njutånger, inte i ortens utan ordets betydelse.
2. The Departed
Den asiatiska filmen Infernal Affairs är, med sin lite väl invecklade berättarteknik, en av de få filmer jag mer än gärna hade sett en nyinspelning av. Martin Scorsese gjorde den emellertid till mer än så. Han satte sin egna, maffiabrutala prägel på den och lyckades få såväl stjärnor (Jack Nicholson) som mer tveksamma namn (Mark Wahlberg) att bära skutan mer än hela vägen. Att Alec Baldwin är lika träig som vanligt kunde dock inte ens han ändra på. Resultatet är emellertid en av hans bästa filmer - någonsin - och det vore väl kanske dags att han äntligen får den där regi-Oscarn den här gången?
1. Children of Men
I en närbelägen framtid har människan förlorat sin förmåga att fortplanta sig och står inför sin omedelbara utrotning. Städer och länder har fallit och bara London har, förvisso med hjälp av fascistiskt styre, upprätthållit sig. När det omöjliga plötsligt sker och en gravid kvinna dyker upp från ingenstans, bestämmer sig den före detta rebellen Theodore att för sitt liv hjälpa henne nå säkerhet. Filmer som lyckas kombinera minimalism med epik finns det alldeles för få av. Det här är en av dem och den lyckas oerhört bra. I det lilla så har vi karaktärerna och deras resa, i det stora så har vi hela vår glob och betydelsen karaktärerna har för den. Lite löjligt skulle man kunna jämföra det med upplägget i The Lord of the Rings, men Children of Men är en helt annan sorts film. Alfonso Cuaróns verk osar brutalitet och "den moderna människans" brist på empati. Med fulländad regi och stilrent sparsmakade effekter har han filmat scener som är bland det mest intensiva, närgångna och berörande jag har sett. I vissa fall med minuterlånga, klipplösa tagningar.
10. Das Leben der Anderen (De andras liv)
Tysklands bidrag till en kommande Oscarsgalan är en riktigt övertygande film om Stasis övervakningsmetoder under 80-talet. Avlyssningssekvenserna är emellanåt perfekt klippta och osar vackert av samma estetik som i 70-talsklassikern The Conversation (Avlyssningen). Människoödena är berörande och verklighetstrogna. Florian Henckel von Donnersmark visar kunnighet och vision i sin debut.
9. United 93
Hade rädslor inför Paul Greengrass filmatisering av 9/11-attackerna. Men han lyckas, till skillnad från Oliver Stone, att hålla sig mer neutral. Hans säregna, dokumentära stil försätter tittaren i händelsernas centrum och spänningen kombinerat med ångesten över att känna till utgången gör det till en film som är delvis jobbig att se. På ett bra sätt.
8. Brokeback Mountain
Det har redan sagts mycket om Ang Lees film, både på skämt och som hyllning. För mig är det däremot inte hans film. I mina ögon tillhör den helt och hållet Heath Ledger och Jake Gyllenhaal. Ypperlig personkemi tillsammans med övertygande skådespel och jag är såld. Berättelsen hade knappt tilltalat mig annars. Det är en klyscha som nämnts var och varannan gång i samband med snack kring filmen, men samtidigt som filmen handlar om homosexuell kärlek och de sociala problemen de kan medföra så säger den väldigt mycket om alla sorts förhållanden, oavsett kön. Det finns mer vågade, provocerande filmer om sexuella förhållanden över gränser, men det handlar inte lika mycket om vad man säger som hur man säger det. Det har Lee tänkt på.
7. V for Vendetta
Alan Moores stilfullt dystopiska serie förvandlades till en riktigt bra film. Några effektiva ändringar för att korta ner berättelsen och bra skådespelare var det som krävdes. Natalie Portman lyckas spela en ganska annorlunda roll och Hugo Weaving är väldigt passande i rollen som den mystiske, litteräre V. James McTeigues regidebut bådar gott inför framtiden och jag hoppas att även Zack Snyders filmatisering av Moores Watchmen (världens kanske bästa levande novell) kan leverera och nå upp till förväntningarna.
6. Good Night, and Good Luck.
Verklighetstrogen, nästan dokumentär, skildring av CBS-teamets kamp mot senatorn Joseph McCarthy - den skrupellöse "kommunistjägaren". Klanderfritt skådespeleri och perfekt scenografi. Det är egentligen bara spänningsförlusten i och med verklighetsförankringen som står i vägen för filmen. Det verk som kommer föra in George Clooney i Hollywoods finrum som regissör. Eller åtminstone så har det fungerat för tidigare regissörer med historiska skildringar.
5. The Squid and the Whale
Noah Baumbachs halvt självbiografiska film, om två akademiska föräldrar som vid skilsmässan på sofistikerat vis försöker ordna allt till det bästa för sina två söner. Dragna mellan varandra söker de fyra människorna efter bekräftelse, från andra, varandra och sig själva. Skådespelarna, såväl äldre som yngre, imponerar stort. En viss igenkänningsfaktor finns där och en behövlig dos svart humor förvandlar filmen till ett tragikomiskt guldkorn.
4. A Scanner Darkly
Att filmatisera Philip K. Dicks bisarra, kluvna och rent geniala drogroman kräver mer än bara mod. Det kräver en vision, en idé om hur man ska överföra karaktärernas känslor och sinnen till åskådaren. Richard Linklater tog till en snygg och smart animationsteknik för att ge extra dimensioner kring världen runt skådespelarna, nyttjade det på rätt sätt och klämde ur sig sin bästa film hittills. Årets filmadaption, som pinsamt nog inte ens verkar få svensk biopremiär. Åtminstone inte vad jag kunnat se hittills. Köp den billigt på Region 1 DVD redan idag!
3. Farväl Falkenberg
Att en svensk film skulle platsa på min årslista kändes innan årets början som en önsketanke. Att den skulle få en topplacering kändes som fantasi. Jesper Ganslandts regidebut är den kanske mest lyckade skildringen av ungdomens hem- och bortvändarångest som vårt land någonsin har fått ta del av. Där exempelvis 2004 års Masjävlar (som förvisso också är en film med kvalitéer) nyttjade svart humor och ett färgstarkt urval av karaktärer, så kommer jag främst minnas den här filmen för bilderna och vemodet som de lyckas få fram. Falkenberg är Njutånger, inte i ortens utan ordets betydelse.
2. The Departed
Den asiatiska filmen Infernal Affairs är, med sin lite väl invecklade berättarteknik, en av de få filmer jag mer än gärna hade sett en nyinspelning av. Martin Scorsese gjorde den emellertid till mer än så. Han satte sin egna, maffiabrutala prägel på den och lyckades få såväl stjärnor (Jack Nicholson) som mer tveksamma namn (Mark Wahlberg) att bära skutan mer än hela vägen. Att Alec Baldwin är lika träig som vanligt kunde dock inte ens han ändra på. Resultatet är emellertid en av hans bästa filmer - någonsin - och det vore väl kanske dags att han äntligen får den där regi-Oscarn den här gången?
1. Children of Men
I en närbelägen framtid har människan förlorat sin förmåga att fortplanta sig och står inför sin omedelbara utrotning. Städer och länder har fallit och bara London har, förvisso med hjälp av fascistiskt styre, upprätthållit sig. När det omöjliga plötsligt sker och en gravid kvinna dyker upp från ingenstans, bestämmer sig den före detta rebellen Theodore att för sitt liv hjälpa henne nå säkerhet. Filmer som lyckas kombinera minimalism med epik finns det alldeles för få av. Det här är en av dem och den lyckas oerhört bra. I det lilla så har vi karaktärerna och deras resa, i det stora så har vi hela vår glob och betydelsen karaktärerna har för den. Lite löjligt skulle man kunna jämföra det med upplägget i The Lord of the Rings, men Children of Men är en helt annan sorts film. Alfonso Cuaróns verk osar brutalitet och "den moderna människans" brist på empati. Med fulländad regi och stilrent sparsmakade effekter har han filmat scener som är bland det mest intensiva, närgångna och berörande jag har sett. I vissa fall med minuterlånga, klipplösa tagningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
