You start me up

Världens två värsta friidrottsnationer gör upp om vilka som är näst sämst.
- Johan om Finnkampen.

Imorgon är det dags att öppna skolböckerna igen. Det har varit skönt att slappa efter en lång arbetssommar. Den gångna veckan har jag bara varit lat. Har tagit det lugnt varje dag, med undantag för en liten utgång igår med Tomas och Terner. Det verkade inte vara så mycket mer som hade öppet i närheten än Corona, så vi hamnade där och gled runt.

Förutom det så har jag största delen av helgen funderat över vad den kommande terminen kan ha att dela med sig av. Förhoppningsvis blir det mycket aktiviteter med klassen under såväl helger som veckor, för i vår är det praktik och exjobb som hägrar. Då är det inte säkert att man kommer få se alla med lika jämna mellanrum. Fast allt sånt är ju en senare fråga, till att börja med ska det bli kul att göra det mesta av hösten som stundar.

En gång årligen

Zappade igenom TV-kanalerna för en stund sedan och såg att TV3 visade Con Air. Fick för mig att jag sett den rulla på TV för ett tag sedan och tänkte tillbaka. Så kom jag på att jag ju tittade på den i samma kanal med korridorsfolket, precis när jag flyttat in förra året. Försöker de göra det till skolstartens svar på Kalle Anka?

[klaustro]

När jag ändå är i farten kan jag dela med mig av mina vänners bidrag till Raketfilm 2005. Jag var här uppe i Umeå vid tillfället, så jag kunde inte vara med det året. I rollerna syns Markus (Johansson), Josef och Petter. Tobbe gömmer sig bakom kameran. Tyvärr minns jag inte föremål och tema som filmerna skulle innehålla det året, jag får återkomma med det.

tjugo procent.

Sen som vanligt är jag, men tänkte ändå dela med mig av vårt tävlingsbidrag till Raketfilm 2004, nu när jag hittat ett smidigt sätt att streama snutten genom Youtube. Raketfilm är alltså, för den som inte vet, en kortfilmstävling som sträcker sig över 24 timmar. Klockan 12 den första dagen får man reda på vad filmens tema ska vara och tre föremål som måste förekomma. Klockan 12 den andra dagen ska filmen vara färdig och inlämnad.
Just detta år skulle temat vara Inuti och filmen skulle innehålla bensin, ett rör och en mask (håll utkik, röret är svårast). Här har ni resultatet!

The boy is back in town

Jajjemen, och det firas med en minigolfrunda med Laggan om en stund. I övrigt ser jag fram emot en avslappnande vecka före skolstart. Den som vill ta del av det är mer än välkommen.

Och så lite info: Har upptäckt att min blogg ser lite knas ut i Internet Explorer, åtminstone om inlägget har bilder inblandat. Eftersom det borde vara lag på Firefox så tror jag dock att det gått obemärkt förbi.

Sista natten i hålan?

[Vi spelar kunskapsspel på caféet]
Punger: Vilken gren inom kemin innehåller läran om kolets bindningar?
Niklas: Hmm... Carbonara?
- Swoosh.

Imorgon, någon gång under dagens lopp, är det tänkt att jag och Niklas ska bege oss till Stockholm. Där kommer jag sen tillbringa en dag eller två innan jag åker upp till Umeå igen. Har inte packat någonting ännu eller ens tänkt tanken på att göra det. Allt jobbande i sommar har gjort att de här sista, lediga dagarna har gått så otroligt fort. Att jag t.ex. inte ska få se Punger på ett år känns jäkligt knepigt. Han kommer ju inte ens hem från staterna för att fira jul iår.

Nåväl, det känns konstigt nu. Men jag vet att jag kommer må väldigt bra av att få sätta mig ner i mitt korridorsrum igen. Det är underligt vemodigt att resa åt endera håll i landet. Man kan inte riktigt vara utan någon av världarna. Det har blivit en treenighet av det hela. Ekshärad-Berlin-Umeå. Orter jag alltid kommer återvända till. Janina och Petter snackade lite löst om att flytta till Berlin för något år och jobba. Tobbe verkade het på den gröten med. Vore vansinnigt kul. Har ju faktiskt aldrig "bott" där, mer än någon månad som längst.

Hm, undrar hur jag kunde glida över till de funderingarna helt plötsligt? Jag är nog ganska förvirrad av den passiva stressen som packnings- och adjötankarna bildar. Alldeles strax ringer nog min bror och vill bli hämtad från den där festen i Sunnemo också. Kanske ska börja med en kom-ihåg-lista så jag får allt det gjort som jag tänkt över.

Bättre klent än aldrig

Fick häromveckan ta del av bilderna som Punger tagit under årets Arvikafestival. Hade nästan helt glömt bort att han hade med sig en digitalkamera dit. Förvisso inte den bästa upplösningen och dessutom hängde vi inte särskilt ofta på samma ställe eftersom han sov på funktionärscampingen. Men här är några väl utvalda bilder för att få en liten smak av händelserna och campinglivet. Det hela börjar mycket vackert (1) med en bild på mig drickandes en burk fulöl. I bakgrunden syns Markus Pettersson krypandes, i full färd med att tömma magsäcken på onyttigheter. Den bilden är tagen på den andra reservcampingen, där vi till slut blev tvungna att slå oss ner. Från Camp Hole fanns mest lite mysiga mingelbilder, bl.a. denna (2) på Stefan och min kusin Joana samt den här (3) på Tobbe och Markus Johansson när de håller en liten teceremoni. Vet inte om jag nämnt det ännu, men Joana (som vanligtvis alltså huserar i trakterna kring Berlin) har flyttat hit till mina föräldrar för att bo och plugga gymnasiet i Sverige det kommande året.
Tyvärr hade inte Punger någon trofébild på vår vackra ortsskylt som jag lånat med mig festivalen till ära. Ska försöka få tag på bilderna från de andra som fotade också, få se om det blev nått där. Vad han däremot fick ett foto på var ett av de tydligaste festivalbevisen i landet (4). Konserter verkar killen vettigt nog ha skonat kameran från, det kan ju trots allt gå mer än snett när man flänger runt. Denna avståndsbild (5) från Turbonegros spelning är således den bästa jag kunde hitta i den kategorin.
Från festivalens slutskede finns det en kul bild på mig när jag poserar likt en James Bond-skurk (6). Märk väl att mitt weapon of choice är tältpinnar. Dessutom hittade jag en bild på de "uppblåsbara öar" jag snackade om i festivalinlägget (7).
Ska passa på att informera om att Tobbe och Punger har donat med en sida där foton från alla våra fester och andra tillställningar är menade att hamna. Där hittar man exempelvis övriga (ganska så många) bilder från Arvika och kräftskivan! Den går under namnet Photovaganza.

A night at the movies

Jajjemen, då ska jag försöka mig på en filmlista i samma anda som bok- och musikkullen som cirkulerat den närmaste bloggkretsen (and beyond). Ännu en riktigt hård nöt att knäcka, men here goes nothing.

1. Denna film har förändrat mitt liv: Mycket svår fråga. Det borde väl isåfall vara den film som gjorde mig intresserad av filmmediet från första början. Isåfall är det westernfilmer i allmänhet och Sergio Leones Dollar-trilogi i synnerhet. Min far är en riktig westernfantast och lät mig som liten parvel vara med och iaktta Clintans och John Waynes jakter på olika banditer. Sedan förde det mig snabbt vidare i det cineastiska grävandet att manusen till både Per un pugno di dollari (För en handfull dollar) och The Magnificent Seven (Sju vågade livet) var baserade på gamla Kurosawa-filmer. På den vägen är det, troligtvis.
2. Denna film har jag sett mer än en gång: Tom Tykwers Der Krieger und die Kaiserin (Prinsessan + Krigaren) torde vara den film jag sett flest gånger nu. Kommer på fem tillfällen på rak arm bara under det gångna året. Brukar nog vara ganska angelägen om att få folk att se den, eftersom jag själv är väldigt fascinerad av den, så många av de senare tittarna har väl varit av den anledningen.
   
3. Denna film skulle jag ta med mig till en öde ö: Knappast Cast Away eller Robinson Crusoe-versionen med Pierce Brosnan i vilket fall. Ingen av filmerna är genomusel, men jag vill inte gärna bli påmind om min situation på det viset. Istället kanske det skulle få bli Cidade de Deus (Guds stad) för att påminna mig om att man faktiskt kan ha det sämre. Att den är en av det nya milleniets bästa filmer gör inte saken sämre.
   
4. Denna film får mig att skratta: Två säkra kort är The Big Lebowski och Monty Python and the Holy Grail (Monty Pythons galna värld), även om jag troligtvis sett dem så ofta att jag omedvetet pratar med i dialogen. Sedan gillar jag den sortens komik som Charlie Kaufman skriver, eller snarlika.
   
5. Denna film fick mig att gråta: Den första filmen jag kan minnas att jag grät till var E.T., vilket väl till stor del har att göra med Spielbergs kompetenta användande av sentimental musik och klippning, samt duktigt barnskådespeleri. Riktigt lika känslosam blir jag inte när jag ser den idag, även om det är en habil film.
   
6. Denna film önskar jag att jag hade spelat in: Jag önskar att jag hade Charlie Kaufmans mod att skriva ett så personligt utelämnade manus som det till Adaptation och att jag hade Stanley Kubricks tålamod och öga att filma alla långa och perfekta tagningar som genomsyrar hans verk. Så jag vet inte, en kombination av de två personerna i fråga så får man kanske något i stil med Dr. Strangelove? Den kunde jag helt klart leva med att ha på meritlistan.
   
7. Denna film önskar jag aldrig hade spelats in: Oj, var ska jag börja? Finns otroligt många filmer som aldrig skulle ha fått lämna idéstadiet om de inblandade hade tänkt till i tid. Ta bara uppföljare som Crocodile Dundee 3 eller Police Academy 7 (Polisskolan 7 - Uppdrag Moskva). Eller varför inte halvplanerade och oengagerade filmadaptioner av böcker eller - framför allt - serier. Som Blade-serien, Elektra eller Judge Dredd. Det som svider mest är väl att det troligtvis är de filmerna som drar in de största pengarna, so they will just keep on coming.
   
8. Denna film såg jag senast: Anpassade frågan till filmlistan. Blev lite konstigt att svara på "Denna film tittar jag på just nu". Åtminstone brukar jag inte sitta och surfa/blogga samtidigt som jag tittar på en rulle. Senaste var i vilket fall Wolf Creek (Morden vid Wolf Creek). Recension kan ni läsa i höstens första Vertex och så småningom i bloggen.
   
9. Denna film har jag tänkt se: De övriga fyra jag ska recensera för Vertex är Beyond the Sea, The Great Raid, The Libertine och Saw 2. De är helt klart prio ett just nu. Efter det har jag hundratals (känns det som) osedda klassiker som jag längtar efter att få ta del av.
   
10. Dessa personer kullar jag: Alla bloggare där ute. Lämna gärna en kommentar i det här inlägget om ni skulle vara några utanför min direkta bloggkrets, så jag inte missar era listor!
    

Uppdiktat, nedfört och upplevt.

Tre män, glada i hågen, gav sig ut på fyllefärd i de Värmländska skogarna. Någonstans bland Frykens sjöar, i hjärtat av Selmas landskap, söp salut! Salut, för bövelen! Herr Dondierre sluter sig i avund. Måtte det vara som om... som om... den verklige kärleken är egentligen bara lögn. Skillnaden på verklighet och sanning är så stor att vi - tre fulla halvmän inte blinda för en svängom i skogen! Med händerna fyllda av Kümmelbaserat dricka, och munnarna slöddrande ännu en sång, en sång, yeeeeesss... I like.
Men han visste att det inte fungerade så. De hade påmint honom, de hade berättat hur det var. Det fanns ingen som helst möjlighet att refusera resten av det nuvarande umgänget för att bara tänka framåt - bara tänka på det som komma skulle - fy fan va jag är rädd för att Yngve på Åsen ska bjuda upp mig och sedan slänga runt mig tills jag inte längre kan motstå hans skrev. Det var sanningen som de alla bävade för. Hans skrev lyste upp i mörkret; det agerade lyse, fläkt och termostat och övriga väsentliga delar inom VVS-världen. Men var äro dock detta billiga, världsliga arbetaryrken jämfört med de heroiska insatser jag gör varje dag. En vanlig åttatimmarsdag för mig går istället ut på att hänga läpp. Sorgensheten visste få gränser.
-Jag måste ha jord! sa världen när hon födde mig.

Musik är som luften du andas

Saol har initierat en skivkull, i samma anda som boklistan från det tidigare inlägget. En något svårare uppgift, måste jag erkänna. Men jag ska ge mitt bästa och försöka vara så ärlig som möjligt.

1. Denna skiva har förändrat mitt liv: Det självtitlade debutalbumet av Rage Against the Machine. Innan jag lyssnade på den skivan, tror det var i tidiga mellanstadiet, tog jag nog knappt musik på allvar. Deras progressiva blandande av genrer öppnade mina ögon (öron?) för allt från rock och pop till punk och rap. Jag insåg även att musik handlade om mer än bara ljudet. Jag kan nog lugnt säga att deras texter även triggade mitt skrivintresse i tidigt skeende.
2. Denna skiva har jag lyssnat på mer än en gång: Finns skivor som jag lyssnar på någon låt ifrån varje dag. Känns det i vilket fall som. Men om man tänker "lyssna på" som i "från början till slut" så avgränsas det hela något. Efter att jag en gång i tiden väckte intresse för konceptskivor så finns det en del namn där att hämta, som jag lyssnar på för berättelsens skull i kronologisk ordning fullt ut. Förr var det exempelvis Operation: Mindcrime av Queensrÿche, numera inte så sällan The Mars Voltas samtliga plattor.
3. Denna skiva skulle jag ta med mig till en öde ö: Frances the Mute. Sistnämnda bandets andra skiva är i mitt tycke deras mest mångsidiga och bjuder såmed upp till en bra variation att mätta musikstämningarna med. Därutöver har den ett intressant tema och stora funderingar att fördjupa sig i. En tillräckligt matig platta för att överleva ett sådant äventyr, helt enkelt.
4. Denna skiva får mig att skratta: Musik har inget med humor att göra, har en bekant till mig sagt en gång. Det håller jag inte med om. Finns en hel del kul, beroende på vilken stämning man är i. Ibland känns det skönt att det finns band som antingen inte tar sig själva eller världen på något som helst allvar. Dessutom kan saker ju även vara roliga utan att vara avsedda att vara det. Just nu säger jag hur som helst Doktor Kosmos. Måste jag välja en skiva klämmer jag till med Evas Story. Klämkäcka och fyndiga texter att dra i smilbanden till.
   
5. Denna skiva fick mig att gråta: Det är väl snarare tvärtom för min del, att jag lyssnar på vissa skivor när jag mår så dåligt att känner för att gråta. På senare tid är det Shadows Collide With People av John Frusciante som legat närmast till hand i en sån situation. Mycket Nick Cave har det blivit genom åren också. För mig är gränsen mellan gråtfärdig och förbannad ofta hårfin när jag lyssnar på musik, så då platsar nog sista plattan av At the Drive-In - Relationship of Command - samt en del Tool här också.
   
6. Denna skiva önskar jag att jag spelat in: Någon av Mars Voltas verk, obviously. Föreslagsvis den senaste. Men jag lovade mig själv att inte svara samma skivor för ofta. Jag tror i vilket fall att jag skulle vilja göra något som kombinerar många olika instrument, så kanske Funeral av Arcade Fire eller Twin Cinema av The New Pornographers.
7. Denna skiva önskar jag aldrig hade spelats in: Takida - Make You Breathe. Hittar inget annat ord än överflödig. Som Tobbe beskrev det: Mall A mainstreamrock, som dessutom är långt mycket sämre än sina amerikanska inspirationskällor. Sedan har väl Lars Winnerbäck gjort en handfull för många skivor. Ingen hör ju skillnad på dem ändå.
   
8. Denna skiva lyssnar jag på just nu: Just exakt precis nu är det Martha Wainwrights skiva med samma (hennes) namn. Annars är de mest spelade i sommar Amputechture (som man kunde läsa i ett tidigare inlägg), The Second Wave av Khoma, Keith Jarretts The Köln Concert samt Mew - And the Glass Handed Kites. Har ofta fått ta till väskan med skivsamlingen eftersom min trasiga iPod förstört variationen något, så det är de skivorna som hängt med de flesta gångerna.
9. Denna skiva har jag tänkt lyssna på: Jag brukar inte planera sånt, det kommer som det kommer. Bland veckans skivsläpp här i Sverige kommer dock tre intressanta som jag inte hört en enda ton av ännu. David and the Citizens, Eagles of Death Metal och Jurassic 5:s senaste. De kommer absolut få en genomlyssning. Om inte flera. Sen har det med iPoden ordnat sig nu också, så det blir nog redigt varierat.
   
10. Dessa fem personer kullar jag: Samma som på förra kullen, sen vill jag gärna se fler från Bodonibloggen plita lite.

Borde man inte köra en filmkull efter detta egentligen? För att sluta cirkeln tänkte jag. Skulle även det vara en djup och intressant rannsakan för mig att göra den listan.