11 augusti 2006

Musik är som luften du andas

Saol har initierat en skivkull, i samma anda som boklistan från det tidigare inlägget. En något svårare uppgift, måste jag erkänna. Men jag ska ge mitt bästa och försöka vara så ärlig som möjligt.
  1. Denna skiva har förändrat mitt liv: Det självtitlade debutalbumet av Rage Against the Machine. Innan jag lyssnade på den skivan, tror det var i tidiga mellanstadiet, tog jag nog knappt musik på allvar. Deras progressiva blandande av genrer öppnade mina ögon (öron?) för allt från rock och pop till punk och rap. Jag insåg även att musik handlade om mer än bara ljudet. Jag kan nog lugnt säga att deras texter även triggade mitt skrivintresse i tidigt skeende.
  2. Denna skiva har jag lyssnat på mer än en gång: Finns skivor som jag lyssnar på någon låt ifrån varje dag. Känns det i vilket fall som. Men om man tänker "lyssna på" som i "från början till slut" så avgränsas det hela något. Efter att jag en gång i tiden väckte intresse för konceptskivor så finns det en del namn där att hämta, som jag lyssnar på för berättelsens skull i kronologisk ordning fullt ut. Förr var det exempelvis Operation: Mindcrime av Queensrÿche, numera inte så sällan The Mars Voltas samtliga plattor.
  3. Denna skiva skulle jag ta med mig till en öde ö: Frances the Mute. Sistnämnda bandets andra skiva är i mitt tycke deras mest mångsidiga och bjuder såmed upp till en bra variation att mätta musikstämningarna med. Därutöver har den ett intressant tema och stora funderingar att fördjupa sig i. En tillräckligt matig platta för att överleva ett sådant äventyr, helt enkelt.
  4. Denna skiva får mig att skratta: Musik har inget med humor att göra, har en bekant till mig sagt en gång. Det håller jag inte med om. Finns en hel del kul, beroende på vilken stämning man är i. Ibland känns det skönt att det finns band som antingen inte tar sig själva eller världen på något som helst allvar. Dessutom kan saker ju även vara roliga utan att vara avsedda att vara det. Just nu säger jag hur som helst Doktor Kosmos. Måste jag välja en skiva klämmer jag till med Evas Story. Klämkäcka och fyndiga texter att dra i smilbanden till.
  5. Denna skiva fick mig att gråta: Det är väl snarare tvärtom för min del, att jag lyssnar på vissa skivor när jag mår så dåligt att känner för att gråta. På senare tid är det Shadows Collide With People av John Frusciante som legat närmast till hand i en sån situation. Mycket Nick Cave har det blivit genom åren också. För mig är gränsen mellan gråtfärdig och förbannad ofta hårfin när jag lyssnar på musik, så då platsar nog sista plattan av At the Drive-In - Relationship of Command - samt en del Tool här också.
  6. Denna skiva önskar jag att jag spelat in: Någon av Mars Voltas verk, obviously. Föreslagsvis den senaste. Men jag lovade mig själv att inte svara samma skivor för ofta. Jag tror i vilket fall att jag skulle vilja göra något som kombinerar många olika instrument, så kanske Funeral av Arcade Fire eller Twin Cinema av The New Pornographers.
  7. Denna skiva önskar jag aldrig hade spelats in: Takida - Make You Breathe. Hittar inget annat ord än överflödig. Som Tobbe beskrev det: Mall A mainstreamrock, som dessutom är långt mycket sämre än sina amerikanska inspirationskällor. Sedan har väl Lars Winnerbäck gjort en handfull för många skivor. Ingen hör ju skillnad på dem ändå.
  8. Denna skiva lyssnar jag på just nu: Just exakt precis nu är det Martha Wainwrights skiva med samma (hennes) namn. Annars är de mest spelade i sommar Amputechture (som man kunde läsa i ett tidigare inlägg), The Second Wave av Khoma, Keith Jarretts The Köln Concert samt Mew - And the Glass Handed Kites. Har ofta fått ta till väskan med skivsamlingen eftersom min trasiga iPod förstört variationen något, så det är de skivorna som hängt med de flesta gångerna.
  9. Denna skiva har jag tänkt lyssna på: Jag brukar inte planera sånt, det kommer som det kommer. Bland veckans skivsläpp här i Sverige kommer dock tre intressanta som jag inte hört en enda ton av ännu. David and the Citizens, Eagles of Death Metal och Jurassic 5:s senaste. De kommer absolut få en genomlyssning. Om inte flera. Sen har det med iPoden ordnat sig nu också, så det blir nog redigt varierat.
  10. Dessa fem personer kullar jag: Samma som på förra kullen, sen vill jag gärna se fler från Bodonibloggen plita lite.
Borde man inte köra en filmkull efter detta egentligen? För att sluta cirkeln tänkte jag. Skulle även det vara en djup och intressant rannsakan för mig att göra den listan.

8 kommentarer:

Karin sa...

Filmkull. Eller tv-seriekull? Konstkull? Knullkull? Möjligheterna är oändliga. Tänk bara på den sistnämnda kategorin. "Fick mig att gråta". Listan med fem personer kan bli hur utelämnande som helst. Eller "just nu"-frågan. Mycket oväntat kan komma upp i dagen.

Unknown sa...

True. True.

Anonym sa...

Den här tixen med så kallade konceptskivor som has - hur står det egentligen till med dem? Kan du nämna fler än tio, eller är det så att det inte finns fler.
/nyfiken

Unknown sa...

Tja, det finns ju band som bara släpper konceptskivor, typ Mars Volta och Coheed and Cambria. Så det är väl fler än jag som har tics på dem. :) Det finns hur som helst en hel del sådana, jag tycker nog man kan räkna Pink Floyds "The Wall" som en konceptskiva exempelvis. Bara bland svenska band har vi ju också Doktor Kosmos "Evas Story" och Charta 77:s "Sagan om världens mest hypade band" (som jag åtminstone har för mig är uppbyggd som en berättelse).

Anonym sa...

Jag vet inte alls vad som definierar en konceptskiva men ordet får mig att tänka på Sufjan Stevens skivor "Illinoise" och "Michigan", tillägnade respektive delstater. Skivorna i sin tur är delar i hans vision om att göra en skiva för varje amerikansk delstat så oavsett hur mycket av koncept skivorna var för sig är är åtminstone titlarna del av ett större koncept. Eller innebär konceptkonceptet (metakonceptet?) att skivan ska berätta en historia?

En annan skiva som borde kvala om så ej är fallet är väl Vapnets nya, där alla låttitlar är döpta efter gator i Östersund (har inte lyssnat på den så jag vet dock inget om låtarnas innehåll).

Unknown sa...

Ja, det är väl upp till var och en att avgöra vad de vill kalla en konceptskiva antar jag. För min del är det om hela skivan berättar om samma sak/samma berättelse. Vapnets skiva skulle kunna vara det eftersom den berättar om Östersund. Sufjans projekt är intressant men jag är jag mer osäker på det. Handlar låtarna på skivorna något om delstaterna de är tillägnade? Isåfall skulle jag kalla dem konceptskivor. Och i sin tur skulle hela projektet bli ett koncept över USA. Ungefär som Coheed and Cambria släpper sex stycken skivor där varje skiva är ett kapitel i en stor berättelse.

Anonym sa...

Det låter som en bra definition. Jag har själv inte lyssnat nog mycket på skivorna för att uttala mig i frågan, men på dagensskiva.com kan läsas följande: "Tjugotvå spår på en timme och en kvart berättar historier om städer, personer och händelser i staten Illinois.". Så den kan vi ju gott ta och räkna in i alla fall! :)

Unknown sa...

Där ser man. Har inte lyssnat in mig så mycket i texterna, men man kanske borde det. Ambitiöst projekt i vilket fall, sånna finns det för få av. Cudos.