Klose, but no cigar!

[Favorit i repris på jobbet]
Annika: Ska du till rallycross-VM i Höljes nått under helgen då?
Jag: Höljes. Det är fan som en musikfestival fast med motorer istället för musik. Och den dagen jag väljer motorer framför musik kommer jag gladeligen skjuta mig själv.
- Ärligt. Och om inte jag gör det hoppas jag någon annan träder fram.

Tyskland lyckades skaffa en knapp seger mot Argentina i kvarten, mot min förmodan. Härligt! Finns tre starka anledningar till min glädje:

1. Den mest uppenbara, att jag är av halvtyskt blod. Berlin kokar just nu, morsan ringde därifrån och jag kan inte förstå att jag missat två suveräna lägen att uppleva ren glädje, i en så underbar stad, på grund av mitt sommarjobb.
   
2. Om tyskarna vinner kan svenskarna åtminstone leva med att ha åkt ut mot världens bästa lag.
3. Det är som bäddat för en drömfinal. Tyskland mot antingen England eller Brasilien om jag spår rätt. Tyskland vs. England; hatderbyt bland hatderbyn. Tyskland vs. Brasilien; en möjlig revansch för VM 2002, precis som Örjan påpekade.

Som sagt är mor nere i fussballfeberns hemland i detta nu. Med henne är även far och morföräldrar. Pappa och Daniel firar 70-årskalas (50 + 20) nästa helg, så förutom att suga in atmosfären där nere så handlas det nog lite förberedelser och så vidare. Under tiden har jag bott här hemma i huset tillsammans med mina två "småsyskon", alltså Daniel och Janina. Det har funkat förvånansvärt bra. Janina är omtänksam som vanligt och lagar till härlig mat som står färdig lagom till att man kommer hem från jobbet och Daniel ger faktiskt ett handtag eller två här hemma med.

Jobbet ja, Mjölk-Mange är back in action på ICA Indianen i Ekshärad. Fast det hjälteliknande namnet till trots så är det en extremvardaglig miljö varje dag. Man känner sig ganska betydelselös i en sån arbetsmiljö, i en mejerikyl ute på bruksorten. Men det är åtminstone roligt och turisterna som kommer dit bjuder på lite variation i människor. Och ger mig användning för mina språkkunskaper.

Men ett slitsamt jobb är det just nu också. Har bara haft tiotimmarsdagar hela den här veckan. Den avslutades med 7-17 igår och idag. Så nu är jag riktigt mör i både skalle och kropp, för är det något det inte råder brist på hos Indianen så är det arbetsuppgifter. Men det är bara skönt, dagarna flyger förbi i all hast på det viset.

Vill du turista i Ekshärad?

Den här sommaren finns det några uttryck på ekshärska som är viktigare att kunna än andra, så framöver kommer jag publicera några av dem medan jag möter på dem i jobbet och på fritiden. Liten händig ordlista om man har vägarna förbi närmaste månaderna. Här får ni en smygstart.

Gu', nô ha' jä fått dänna Zlatan-bâten på hôv! - Herregud, nu har jag fått den där Zlatan-låten på hjärnan!

Uu tackôr joolappôl, dätta ä fôll grisappôl dä! - Usch vilken hemsk potatis, det duger ju bara att mata grisarna med!

Och så en sommarklassiker:

Soor'rä? - Solar du dig?

Fuck you, Teknikmagasinet!

Kille i telefon: Teknikmagasinet, Karlstad.
Jag: Ja hej, Magnus Bergström heter jag.
TM: Hejhej.
Jag: Hej. Jo, det gäller min iPod. Den har gått sönder.
TM: Då ska du ta den till Office-butiken ute vid Plantan, vi sköter inte det direkt i butiken.
Jag: Nej, jag vet, jag skickade med den med min kompis till er och ni berättade det för honom. Han har tagit med den dit. Min fråga gällde garantin...
TM: Ja?
Jag: Jo, på Office påpekade de att Apple bara ger ett års garanti på iPods, men i garantibeviset från er så står det att jag ska ha två års garanti...
TM: ...
Jag: ...
TM: Eh.. är det ett handskrivet kvitto?
Jag: Ja, alltså garantibeviset är handskrivet och underskrivet av er säljare.
TM: ...
Jag: ...
TM: Då måste vi ha skrivit fel... Apples iPods har bara ett års garanti...
Jag: Jaha!? Va, men vaddå?
TM: ...
Jag: Så att jag bara har ägt den två månader längre än garantin gäller gör alltså ingen skillnad nu? Bara för att ni har skrivit fel!?
TM: Öh... ja...

Enda goda nyheten är att jag klarar mig undan med att betala 1000 spänn för att ersätta de trasiga delarna. Fast det beror på att Office är en underleverantör och inte en officiell Apple-reparatör (som alltså skulle tagit 2500). Av Teknikmagasinet fick jag inte ens ett förlåt.

Fan, fan, fan!

If there's more than one way to do a job, and one of those ways will result in disaster, then somebody will do it that way.
- Edward A. Murphy

Förbannat! En av de mest frustrerande scenariona för början på min sommar har inträffat. Min iPod har gått sönder. Vet inte vad det har blivit med den, men den vill helt enkelt inte längre. När jag tittade igenom papprena och garantibeviset jag fick med vid köpet blev jag också väldigt konfunderad. I pappret från Apple står det att jag har ett års garanti, medan Teknikmagasinets garantibevis säger två år. Spelaren har jag haft i ett år och två månader. Nu vet jag alltså inte vad som gäller, så jag undersökte Apples hemsida vad en reparation utanför garantin skulle kosta. 2500 jävla spänn. Bara att köpa en ny med andra ord, om nu garantin inte täcker skadan. Petter och Janina ska ta med den till Karlstad imorrn, där jag köpte den. Sen ska jag ringa till Apples support och se vad de har att säga.

Allt annat än kul alltså, man vill ogärna vara utan nått som blivit en vana att använda uppskattningsvis fyra timmar om dagen. Skulle inte heller garantin täcka vad än som har hänt med den så är det ju därför ingen fråga om att jag så småningom kommer köpa en ny, men det är en utgift som kommer lika plötsligt som olägligt.

Att Sverige är ute ur fotbolls-VM gör ju sommarstarten än mindre rolig. Jag får hoppas på lite uppmuntrande festligheter och inte allt för jobbiga arbetsdagar framöver som tröst, har redan hunnit med att festa alla de helger jag hittills varit hemma och det har varit oväntat kul. Sen kanske Tyskland, eller ännu hellre ett helt oväntat land som kanske Schweiz eller Ghana, lyckas hålla sig kvar ett tag till i fotbollen också.

The week in between - Part III

Än klappar hjärtat med friska slag
och den ljusnande framtiden är vår.
- Marsch av Herman Sätherberg.

Strax före tio väcktes jag på fredagen, med mindre än fem timmar sömn i bagaget. Det var mamma som naturligtvis skulle fråga ut mig om den gångna terminen. Hon försökte i nån kvart, men gav upp när hon bara fick trötta mmm och jaja till svar.

Daniel hade redan åkt till Hagfors för champagnefrukost och fotografering. Själv släpade jag mig sakterligen upp, slängde på musik ute i hallen och piggade upp mig med en stor kopp kaffe. Jag och Niklas skippade betygsutdelning och allt det plåttriga och gjorde oss iordning för själva utspringet från skolan vid klockan tre. Vi åkte förvisso tidigare än så till kommunhuvudstaden, Systembolaget (av Niklas även kallad glasbanken, på det där roligt bonniga viset) och vanliga banken var första hållplatser. Direkt efter det ringde Josef, han och några till satt nere vid Uvån alldeles vid skolan och drack några öl. Niklas körde, men jag var inte sen att tacka ja till en flaska och snacka skit i nån timme. Jansson, Disa och Kicken, som alla numer bor i Uppsala, var också där, så vi diskuterade mycket hur studentlivet ser ut i våra respektive orter.

Strax före tre ställde vi oss utanför Älvstrandsgymnasiet, där halva Hagfors (som vanligt) redan stod samlade. Orkestern försökte spela något som tydligen kallas "den nya studentsången", men varken studenterna eller de anhöriga kunde texten så de bytte till den gamla ganska snabbt. Jag blev sen än en gång påmind om vad långsamt klockan går när man står utanför skolan jämfört när man själv stod där inne och tittade ut. Långtråkad tittade jag på mobiltelefonens digitalur och vankade runt bland släkt och vänner som stod och höll i Daniels studentskylt. När det väl blev dags gick allting fort. Det sprangs ut, hängdes gåvor kring halsen, sen hängdes de av och till slut hoppade studenterna på kortegen för att ta ett varv genom orten.

Jag och Niklas skippade även kortegen och tog med Josef, Markus och Ida hem inför middagen. Hela folkabussen var fulladdad med öl och redan innan vi kom hem hade vi sänkt några stycken. Innan vi satte oss ner för att äta var vi nästan mer sugna på att festa än något annat. Fast vi var naturligtvis tvungna att se Tyskland spela mot Costa Rica i öppningsmatchen innan vi åkte tillbaka till festligheterna i Hagfors med en fullpackad buss. Parken var ganska folktom mot hur jag minns den från tidigare studenttillfällen, men några stycken att prata och dricka bort kvällen med hittade jag åtminstone. Och Daniel verkade få en riktigt bra helg, både på fredagen och på lördagens bal som jag hämtade honom från. Och det är väl kanske det viktigaste, trots allt.

Nu när jag redogjort för denna ytterst händelserika vecka i tre inlägg ska jag återgå till att ägna bloggen åt kulturiakttagelser och livet ute på obygden. Och säkert lite mer fotboll. Hjärtligt välkomna.

9, 89, 1-0

Paris is always Paris and Berlin is never Berlin.
- Jack Lang, Frankrikes f.d. kulturminister.

Den gången var de inte ens med om det, 1998 i Frankrike. Men ännu håller vi oss kvar, i årtusendets första europeiska världsmästerskap. Jag stämmer in i Bodonibloggens snyftningar vid Paraguays anblick efter matchen, men kan inte låta bli att känna lättnaden efter nervpärsen. Tack Ljungberg, tack hela landslaget för en grym insats och tack alla fans (över 40000 sägs det!) som rest ner för att pusha dem! Berlin är Sveriges huvudstad, om än bara för en dag. Wish I was there.

Den ståtliga Goldelse uppå Segerpelaren i Berlin.
Idag är hon er Sverige, bara er.

The week in between - Part II

You're tall just like a giraffe,
you have to climb to find its head.
But if there's a glitch you're an ostrich,
you've got your head in the sand.
Mew - The Zookeeper's Boy

Dags att redogöra för fortsättningen av veckan som tog mig till de sydligare breddgraderna här nere i Svealand.

Söndag. När Elli och CJ kliver på bussen nere på stan är de redigt trötta. Inte nog med att de packat halva natten, det började dessutom brinna hos en av grannarna så de var tvungna att evakuera huset en stund mitt på natten. Precis efter att CJ lyckats somna. Bussfärden gick riktigt smidigt, kanske tack vare att man för en gångs skull inte reste ensam. Någonstans söder om Sundsvall frågade Elli helt plötsligt om jag och CJ ville hänga med och segla i skärgården i början av veckan. Mig passade det utmärkt. Jag ville se Crystal Caravan spela nere i Stockholm på tisdagen men hade ingenstans att bo eftersom (min bror) Niklas skulle vara i Norrköping tills tisdag morgon. Hon frågade också om vi ville hänga med till Kreta i slutet på veckan, en tanke som kändes något mer avlägsen. Jag blev däremot väldigt sugen, men kunde inte säga ja eftersom Daniel (min andra bror) skulle ta studenten den helgen. När vi kom fram i huvudstaden tog vi hur som helst en bit mat och efter det drog CJ hem till Henke, medan jag, Elli och Jonatan tog en promenad. Jag blir alltid lika exalterad när jag ser Gamla stan, och det här var första gången på länge som jag verkligen kunde gå runt och kika i vråerma. Jag sov över hos Elli, där det bjöds på formidabla kvällsmackor och ett gott, vaniljaromatiskt té.

Måndag. Vi möter upp CJ vid Centralen. Efter det åker vi på en liten handlingsfärd och beger oss ut till Ellis båt. Marinan kändes som en egen liten värld. Båtmaster vart man än tittade och det kändes som om människor bara sa orden båt, hav och grynna när man vände öronen åt deras konversationer. Det var kul att komma ut på segelbåt, för de enda båtturerna jag tidigare gjort är med färja och vår eka här nere på Busjön. Lite spännande blev det också när båten fick på ett ordentligt lut. Minst 40 grader kändes det som i den hårda vinden. Elli och Jonatan log av välmående, CJ kurade ihop sig bakom sin huva och jag bet ihop tänderna sådär som man gör när man förbereder sig på det värsta. Men det gick bara fint. Vi bestämde dock att använda motorn större delen av åkturen, det blåste för jävla hårt helt enkelt. Så gott som vindstilla var det däremot i viken där vi la till för natten. Otroligt vackert och jäkligt mysigt när mörkret la sig på kring den varmt lysande jollen.

Tisdag. Jag vaknar upp riktigt belåten. Det var hur skönt som helst att sova skvalpandes på det lugna vattnet. Efter ännu en härlig seglats gick vi i land vid marinan och Jonatan skjutsade oss till samma affär som vi handlat på dagen innan. Därifrån tog jag, Elli ocj CJ en buss in till Slussen. Här skildes våra vägar för denna gång. Elli åkte hem, jag tog rälsens väg till Niklas ute på Örnsberg och CJ drog till Örebro. Nåväl, Elli träffade jag ju på kvällen igen, när vi kom in till stan för att se karavanarna spela på KGB. Det var flera bekanta ansikten från Umeå som var där för att se dem. Lenny, Stina, ja till och med Peter hade sökt sig ner. Killarna (och Annika, of course) är med i nån slags tävling för osignade band, sponsrat av ett väldigt rockrelaterat whiskeymärke - Jack Rocks Stockholm. De tog sig vidare från första delfinalen under våren och vann även denna gång, efter en som vanligt mycket energisk och medryckande spelning. Själva var de väldigt självkritiska direkt efter uppträdandet, eftersom de jämförde väldigt mycket med konserten vid första delfinalen. Men kritiken var till synes obefogad, som sagt, och i höst står de i final mot tre andra band. Vore kul om man kunde få ner ett stort supportergäng för att se dem även då. När jag lämnade KGB tänkte jag först ta tunnelbanan, men eftersom det var nationaldag så slutade de sina transporter tidigt. Istället mötte jag upp Elli, fyllesnackade lite och tog sen en buss. Råkade gå av någon hållplats för tidigt när jag väl nådde fram och oroade mig för att mitt nedsatta lokalsinne till följd av alkoholen skulle ställa till det. Men det gick finfint och nästa morgon vaknade jag upp hos Niklas.

Det var då onsdag. Både den dagen och torsdagen var väldigt slappa för min del. Niklas jobbade på onsdagen och var på "affärsresa", eller vad man vill kalla det, till Piteå nästan hela torsdagen. Så under de två dygnen satt jag och kollade film och tog några små utflykter med tunnelbanan för att bekanta mig mer med Stockholm. På andra kvällen skrev jag till Elli och frågade om hon ville hitta på nått innan jag skulle dra. Det visade sig dock att de gjort slag i saken och stod bara minuter från att resa till det grekiska öriket. Hon, Hannes, CJ och Karro. Jag suckade för mig själv av avundsjuka och irritationen över att alla resemöjligheter alltid ska krocka med någonting annat. Fast det är inget att göra åt, bara att bita ihop. Det är ju kul att det händer någonting åtminstone. Och vem vet, kanske nästa gång. Niklas kom i alla fall hem från Arlanda vid ungefär 23:00. Efter att ha åtgärdat nått krångel med hans bil så kom vi runt halv ett iväg mot Värmland. Jag försökte DJ:a lite i bilen och Niklas två vanligaste frågor var "kan du ta en bra låt nu?" och "är det här det hårdaste du har?". Han klickade igång Rammstein och jag startade en liten diskussion kring att kvalitet på musik inte automatiskt höjs ju lägre och tyngre dess bastoner är. Han höjde volymen ett snäpp och vände med ett stort leende på läpparna bort örat från mig. Framme i Hole var vi vid ungefär 04:20. Morgonen skulle bli tidig, Daniel skulle bli student.

Lika som bär?

-Vafan!? Varför är Craig David med och spelar i Trinidad, utbrister Niklas.
-Han Kanske står för halvtidsunderhållningen, replikerar Tobbe.

Trinitobagen Carlos Edwards.

Nytt i korthet

Några snabba invik såhär mellan det soligt stekande vädret och VM-fotbollen.

• Sverige vs. Trinidad & Tobago: 0-0. Tråkigt, men inget är förlorat än. Paraguay är fortfarande nyckelmatchen. Du får heja på lite extra åt mig med i Berlin om jag inte lyckas ta mig ner, Terner. I övrigt hoppas jag nu på fler skrällar från trinitobagernas sida!
• Khoma kommer till Arvikafestivalen! Nu är det så gott som plikt för mig att dyka upp. Om någon har deras första album Tsunami till salu, eller hjälper mig hitta ett ställe som säljer den, är jag dessutom världens lyckligaste människa för åtminstone en kort stund. Märk väl att de då fortfarande hette Koma.

The week in between - Part I

Henke: Karin har ju köpt en ny säng från... inte från IKEA, men vad heter det andra stället... med gåsen?
CJ: Hästens?
- CJ, född zoolog.

Över en vecka har passerat sedan mitt senaste inlägg. En vecka som förpassat mig från Norrlands kust till de värmländska skogarna, vi den konungliga hufvudstaden.

Det hela började redan torsdag den första juni. Det hölls utspark för utbildningens avgående tvåor på NH. På menyn stod tacobuffé och den sänktes med några välsittande öl. Therese och Emma, som styrt upp tillställningen, hade gjort ett bra jobb med förberedelserna och de flesta hängde kvar i lokalen tills stängningsdags. Men aftonen slutade inte där, för efteråt rullade såväl bilar som cyklar fullpackade med människor ner från skolan till Alla dagars välbekanta lokaler. Att vi i Times hade redovisning av våra TV-inslag vid klockan elva på fredagen verkade knappt någon bry sig om i stridens hetta, och själv korkade jag upp min andra flaska vin runt fem på morgonen.

Titti väckte mig strax före tiotiden på fredagsmorgonen. Då hade jag sovit bara något mer än en timme. Jag satte mig med ett glas vatten i köket och tvingade klunk för klunk ner vätskan för halsen i högsta koncentration. Elli blev rädd att jag skulle kräkas rakt ut där jag satt på stolen och lämnade i all hast rummet. CJ hann jag aldrig se skymten av, även om han egentligen var den enda i kollektivet som också hade redovisning. Fast eftersom vi var i samma arbetsgrupp så tänkte jag att det skulle bli lättare att täcka upp för hans frånvaro än att släpa upp honom ur sin sömn. Med sällan skådad ansträngning och rödtåriga, kisande ögon i det skarpa solskenet så låste jag upp cykeln och började trampa. Min mage imploderade sakta men säkert under dagens lopp, men en äppeljuice på skolan efter att jag anlänt och en bulle bjuden av Lasse Laban på kafferasten så började allt bli stabilt igen. Jag överlevde hur som helst och klarade mig hem för att äta en mindre middag och däcka i någon timme. Därefter åkte jag ner till CJ och de andra igen för att hämta grejerna jag lämnat kvar och avnjuta en filmkväll. Titti hade vid det laget redan lämnat orten för sommaren, men istället tillkom Hannes, Kickis, Stina (Thomsson, med dubbel-s väl?) och Karin. Danskt drama satte nivån.

Lördag morgon existerade inte i min värld. En dygnsrytm modell slarvsylta krävde sin långa sömn av mig den dagen. Lagom till att jag stigit upp och sugit in lite musik för att komma igång så ringde CJ och Elli och berättade lite överraskande att vi skulle resa söderöver redan nästa dag, på söndagen. Jag visste att det skulle bli mycket att göra, men gick ändå med på det. Det är trots allt väldigt mycket roligare att åka några stycken än helt själv. Det skulle bli buss, eftersom flyg- och tågbiljetter varit slutsålda just den helgen sedan länge tilbaka. Dagen började således med att vi drog till skolan och beställde bussbiljetter tillsammans, sen rullade vi återigen till gulvillan för att laga iordning en middag på vadhelst som fanns kvar i deras kylskåp. Det blev lyxigare än vad det låter, laxfilé och potatis med kompletterande sill och macka mättade magarna avsevärt. Och så några punköl som fanns kvar från torsdagnattens efterfest. När vi ätit oss dästa vinglade vi vidare till Laggan, dit han och Jessica hade bjudit in ett gäng på grilla och dryck. Där laddade vi ett tag innan de flesta av oss stack vidare till Scharinska. CJ drog hem och började städa/packa. På villan uppträdde SLS och vi gjorde en sista urladdning innan vi skulle lämna Umeå. Jag och Elli tog det dock mäkta lugnt eftersom vi också hade en natts packning framför oss. Jag var hemma strax efter två och lyckades få mig sömn runt fem eller halv sex.

När jag vaknade upp på söndagen satt jag i närmare en timme i min säng och bara lyssnade på musik och tittade ut genom fönstret över Fysikgränd. "Vi ses i höst", tänkte jag, greppade väskorna och började vandra till Ålidhems centrum och Ybussen.

Produktionsvideo

Nu är vårt nyhetsinslag till TV-kursen färdigt. Som en kul grej tillverkade vi en vinjett/eftertext som ni kan titta på (kräver QuickTime). Om ni undrar över texten i början så är det för att vi gjorde ett inslag om Steve Galloway.

Låten i videon är Queens of the Stone Age med You say I ain't worth a dollar, but I feel like a millionaire.

Happy watching!