The week in between - Part III

Än klappar hjärtat med friska slag
och den ljusnande framtiden är vår.
- Marsch av Herman Sätherberg.

Strax före tio väcktes jag på fredagen, med mindre än fem timmar sömn i bagaget. Det var mamma som naturligtvis skulle fråga ut mig om den gångna terminen. Hon försökte i nån kvart, men gav upp när hon bara fick trötta mmm och jaja till svar.

Daniel hade redan åkt till Hagfors för champagnefrukost och fotografering. Själv släpade jag mig sakterligen upp, slängde på musik ute i hallen och piggade upp mig med en stor kopp kaffe. Jag och Niklas skippade betygsutdelning och allt det plåttriga och gjorde oss iordning för själva utspringet från skolan vid klockan tre. Vi åkte förvisso tidigare än så till kommunhuvudstaden, Systembolaget (av Niklas även kallad glasbanken, på det där roligt bonniga viset) och vanliga banken var första hållplatser. Direkt efter det ringde Josef, han och några till satt nere vid Uvån alldeles vid skolan och drack några öl. Niklas körde, men jag var inte sen att tacka ja till en flaska och snacka skit i nån timme. Jansson, Disa och Kicken, som alla numer bor i Uppsala, var också där, så vi diskuterade mycket hur studentlivet ser ut i våra respektive orter.

Strax före tre ställde vi oss utanför Älvstrandsgymnasiet, där halva Hagfors (som vanligt) redan stod samlade. Orkestern försökte spela något som tydligen kallas "den nya studentsången", men varken studenterna eller de anhöriga kunde texten så de bytte till den gamla ganska snabbt. Jag blev sen än en gång påmind om vad långsamt klockan går när man står utanför skolan jämfört när man själv stod där inne och tittade ut. Långtråkad tittade jag på mobiltelefonens digitalur och vankade runt bland släkt och vänner som stod och höll i Daniels studentskylt. När det väl blev dags gick allting fort. Det sprangs ut, hängdes gåvor kring halsen, sen hängdes de av och till slut hoppade studenterna på kortegen för att ta ett varv genom orten.

Jag och Niklas skippade även kortegen och tog med Josef, Markus och Ida hem inför middagen. Hela folkabussen var fulladdad med öl och redan innan vi kom hem hade vi sänkt några stycken. Innan vi satte oss ner för att äta var vi nästan mer sugna på att festa än något annat. Fast vi var naturligtvis tvungna att se Tyskland spela mot Costa Rica i öppningsmatchen innan vi åkte tillbaka till festligheterna i Hagfors med en fullpackad buss. Parken var ganska folktom mot hur jag minns den från tidigare studenttillfällen, men några stycken att prata och dricka bort kvällen med hittade jag åtminstone. Och Daniel verkade få en riktigt bra helg, både på fredagen och på lördagens bal som jag hämtade honom från. Och det är väl kanske det viktigaste, trots allt.

Nu när jag redogjort för denna ytterst händelserika vecka i tre inlägg ska jag återgå till att ägna bloggen åt kulturiakttagelser och livet ute på obygden. Och säkert lite mer fotboll. Hjärtligt välkomna.