you have to climb to find its head.
But if there's a glitch you're an ostrich,
you've got your head in the sand.
Mew - The Zookeeper's Boy
Dags att redogöra för fortsättningen av veckan som tog mig till de sydligare breddgraderna här nere i Svealand.
Söndag. När Elli och CJ kliver på bussen nere på stan är de redigt trötta. Inte nog med att de packat halva natten, det började dessutom brinna hos en av grannarna så de var tvungna att evakuera huset en stund mitt på natten. Precis efter att CJ lyckats somna. Bussfärden gick riktigt smidigt, kanske tack vare att man för en gångs skull inte reste ensam. Någonstans söder om Sundsvall frågade Elli helt plötsligt om jag och CJ ville hänga med och segla i skärgården i början av veckan. Mig passade det utmärkt. Jag ville se Crystal Caravan spela nere i Stockholm på tisdagen men hade ingenstans att bo eftersom (min bror) Niklas skulle vara i Norrköping tills tisdag morgon. Hon frågade också om vi ville hänga med till Kreta i slutet på veckan, en tanke som kändes något mer avlägsen. Jag blev däremot väldigt sugen, men kunde inte säga ja eftersom Daniel (min andra bror) skulle ta studenten den helgen. När vi kom fram i huvudstaden tog vi hur som helst en bit mat och efter det drog CJ hem till Henke, medan jag, Elli och Jonatan tog en promenad. Jag blir alltid lika exalterad när jag ser Gamla stan, och det här var första gången på länge som jag verkligen kunde gå runt och kika i vråerma. Jag sov över hos Elli, där det bjöds på formidabla kvällsmackor och ett gott, vaniljaromatiskt té.
Måndag. Vi möter upp CJ vid Centralen. Efter det åker vi på en liten handlingsfärd och beger oss ut till Ellis båt. Marinan kändes som en egen liten värld. Båtmaster vart man än tittade och det kändes som om människor bara sa orden båt, hav och grynna när man vände öronen åt deras konversationer. Det var kul att komma ut på segelbåt, för de enda båtturerna jag tidigare gjort är med färja och vår eka här nere på Busjön. Lite spännande blev det också när båten fick på ett ordentligt lut. Minst 40 grader kändes det som i den hårda vinden. Elli och Jonatan log av välmående, CJ kurade ihop sig bakom sin huva och jag bet ihop tänderna sådär som man gör när man förbereder sig på det värsta. Men det gick bara fint. Vi bestämde dock att använda motorn större delen av åkturen, det blåste för jävla hårt helt enkelt. Så gott som vindstilla var det däremot i viken där vi la till för natten. Otroligt vackert och jäkligt mysigt när mörkret la sig på kring den varmt lysande jollen.
Tisdag. Jag vaknar upp riktigt belåten. Det var hur skönt som helst att sova skvalpandes på det lugna vattnet. Efter ännu en härlig seglats gick vi i land vid marinan och Jonatan skjutsade oss till samma affär som vi handlat på dagen innan. Därifrån tog jag, Elli ocj CJ en buss in till Slussen. Här skildes våra vägar för denna gång. Elli åkte hem, jag tog rälsens väg till Niklas ute på Örnsberg och CJ drog till Örebro. Nåväl, Elli träffade jag ju på kvällen igen, när vi kom in till stan för att se karavanarna spela på KGB. Det var flera bekanta ansikten från Umeå som var där för att se dem. Lenny, Stina, ja till och med Peter hade sökt sig ner. Killarna (och Annika, of course) är med i nån slags tävling för osignade band, sponsrat av ett väldigt rockrelaterat whiskeymärke - Jack Rocks Stockholm. De tog sig vidare från första delfinalen under våren och vann även denna gång, efter en som vanligt mycket energisk och medryckande spelning. Själva var de väldigt självkritiska direkt efter uppträdandet, eftersom de jämförde väldigt mycket med konserten vid första delfinalen. Men kritiken var till synes obefogad, som sagt, och i höst står de i final mot tre andra band. Vore kul om man kunde få ner ett stort supportergäng för att se dem även då. När jag lämnade KGB tänkte jag först ta tunnelbanan, men eftersom det var nationaldag så slutade de sina transporter tidigt. Istället mötte jag upp Elli, fyllesnackade lite och tog sen en buss. Råkade gå av någon hållplats för tidigt när jag väl nådde fram och oroade mig för att mitt nedsatta lokalsinne till följd av alkoholen skulle ställa till det. Men det gick finfint och nästa morgon vaknade jag upp hos Niklas.
Det var då onsdag. Både den dagen och torsdagen var väldigt slappa för min del. Niklas jobbade på onsdagen och var på "affärsresa", eller vad man vill kalla det, till Piteå nästan hela torsdagen. Så under de två dygnen satt jag och kollade film och tog några små utflykter med tunnelbanan för att bekanta mig mer med Stockholm. På andra kvällen skrev jag till Elli och frågade om hon ville hitta på nått innan jag skulle dra. Det visade sig dock att de gjort slag i saken och stod bara minuter från att resa till det grekiska öriket. Hon, Hannes, CJ och Karro. Jag suckade för mig själv av avundsjuka och irritationen över att alla resemöjligheter alltid ska krocka med någonting annat. Fast det är inget att göra åt, bara att bita ihop. Det är ju kul att det händer någonting åtminstone. Och vem vet, kanske nästa gång. Niklas kom i alla fall hem från Arlanda vid ungefär 23:00. Efter att ha åtgärdat nått krångel med hans bil så kom vi runt halv ett iväg mot Värmland. Jag försökte DJ:a lite i bilen och Niklas två vanligaste frågor var "kan du ta en bra låt nu?" och "är det här det hårdaste du har?". Han klickade igång Rammstein och jag startade en liten diskussion kring att kvalitet på musik inte automatiskt höjs ju lägre och tyngre dess bastoner är. Han höjde volymen ett snäpp och vände med ett stort leende på läpparna bort örat från mig. Framme i Hole var vi vid ungefär 04:20. Morgonen skulle bli tidig, Daniel skulle bli student.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar