Music, doctor!

Rykten säger att det är stora saker på gång ikväll på Läkarvillan. Den som är i Umeå borde helt klart checka det. Fanskap att jag inte landar förrän imorrn eftermiddag.

You would know

Jag: Hur smakar egentligen sardeller?
Tobbe: Ungefär som sardiner.
Jag: Hur smakar sardiner?
Tobbe: Vet inte.
- Menydiskussion på restaurang Fontana di Trevi.

Det var nästan en regelrätt date mellan mig och Tobias igår. Restaurangmiddag, om än pizza, och en biofilm att toppa kvällen med, om än Wirtberg tillkom för att förvandla duon till en trio, men det var såklart bara skoj! Dessutom tog vi oss en öl på Leprechaun innan bion, vilket jag inte vet om jag skulle göra på en träff.

Hur som helst, filmen för aftonen var Sunshine. Hade på tisdagen smygstartat genom att se 28 Days Later, en annan Boyle-rulle som av någon konstig anledning gått mig förbi. Sistnämnda kändes något vassare, jag var nämligen väldigt kluven till Sunshine. Den var lite för mycket av Hollywoods skola, med dramatiska uppoffringar åt höger och vänster och åtminstone en "nu hände något som tvingar ut oss från rymdskeppet iförda trånga rymddräkter"-scen för mycket. Samtidigt hade den otroligt snygga scener (har med all rätt jämförts med Alien och 2001: A Space Odyssey), fet musik och några filosofiska element som verkligen engagerade. Exempelvis det evigt logiska och rationella tänkandet hos såväl karaktärerna som hos rymdskeppet Icarus huvuddator. Att tvingas av den humana gatan. Att inte tillåtas sätta enstaka människolivs värde framför mänskligheten, ens som reflex eller i tanken. Det är sann dramatik, som jag önskar de hade tagit till vara på lite bättre eller gett ett större utrymme.

Idag har varit en vanlig dag, så som de har sett ut i Karlstad. Suttit i Janinas lägenhet och skrivit. Sedan tog jag en sväng till Hanna och på det en promenad in till stan.
Hos Hanna lämnade jag ramen med mina "skrapbilder" som tidigare hängt på caféet i Ekshärad. Emma har sålt stället till tyskar nu, som tar över nästa vecka. Tyckte det var synd att ställa bilderna i ett hörn på rummet i Hole, så jag tog ner dem till Karlstad. Får se var de hamnar till slut. Hanna och Tobbes vindsvåning är väl inte så tavelhängnadsvänlig, så de kanske fraktas vidare några turer till.
Över en kaffe satte jag mig sedan på en uteservering och läste de två filmmanusen som Wirtmo och Tobbe filat på sedan ett tag tillbaka. Roliga och stämningsfyllda! Nu håller jag tummarna för att de lyckas förverkliga åtminstone något av dem.

Tillbaka på Norrstrand. Mer skrivande och funderande. Lägga in fler skivor på datorn. Boka biljetterna till Umeå. Lost och Mythbusters att avfokusera sig med.

Sardeller smakar förresten litegrann som väldigt saltig tonfisk. Oväntat lyckat pizzapålägg, som ju även är favoritditot för ett inte helt okänt pizzabud.

Nu är jag nördig. Då mår Hanna dåligt.

En apa på ryggen

Har upptäckt att SvD är sanslöst dåliga på att pricka rätt skivtitlar i sina recensioner. Ikväll såg det exempelvis ut såhär. Underligt, eftersom ju den korrekta titeln på skivan till och med står i brödtexten.

What of our presence? Haven't we paid penance?

Well I've got a secret, I cannot say.
Blame modern movement to give it away.
You've got something, I understand.
Hold it in tightly, call on command.
Leap of faith - do you doubt?
Cut you in, I just cut you out.
Queens of the Stone Age - The Lost Art of Keeping a Secret

Det är mycket snack om att naturen är intelligent. Djurs försvarsmekanismer som är så förbannat genomtänkta och whatnot. Varför i helvete har då rådjuret fått ett så jävla vitt arsle som lyser upp som värsta McDonald's-skylten rakt i fejset på rovdjuret som springer bakom och jagar dem!?

Måste fan göra något åt musiksituationen på mina promenader. Snart.

Idag var min sista dag i Ekshärad. Före utbildningens slut, alltså. Var på Kyrkhedens skola och delade ut några enkäter för mottagarstudien och hade en slags ifyllnadssession med fem stycken niondeklassare. Det var två år sedan jag var på skolområdet senast. Då var jag vikarie i språk- och naturämnen, och på kvällarna skrev jag min c-uppsats i litteraturvetenskapen. Före det kan jag inte minnas att jag varit där sedan jag gick ur grundskolan. Det är lite skrämmande att se hur inget, men ändå allt, har förändrats sedan dess. Hjärnan spelar mig spratt när jag går genom de där korridorerna och skickar tillbaka mig till livet som det såg ut då. Not a care in the world. Allt som spelade någon roll var att trackla sig genom skolan fram till nästa helg eller lov, så man kunde bada, sparka boll och spela TV-spel.

Ändå är det en del av mitt liv som jag inte vill leva om. Kanske ligger det hos mig, men när jag tänker på grundskolan får jag bara minnen av obehag och ångest att isa min ryggrad. Gymnasietiden i Hagfors toppar väl kanske inte heller minneslistan. Här finns även saker som jag kanske hade velat göra eller uppleva annorlunda. Men de har också format min person, så vem vore jag utan dem?

Blotta tanken på att man återigen ska tillbringa en större del av sin sommar i kommunen är nästan för bisarr att handskas med just nu. Men så vet jag inte heller vart jag är på väg. Och kanske är det bäst så.

Aftonen bjuder middag och bio med Tobbe. Trevligt som satan.

Facing the android's conundrum

I think I'll go home and mull this over,
before I cram it down my throat.
At long last it's crashed; its colossal mass
has broken up into bits in my moat.
The Shins - Caring is Creepy

Hole. Eller något mer idylliskt beskrivet, Busjövikens strand. Ännu en gång återvänder jag till ingenstans. Vad söker jag? Inspiration? Ro? Utrymme? Lite av varje kanske, men vid det här laget borde jag veta att en villa med sjöutsikt inte är något annat än ett substitut. Alla de sakerna uppnås inte med något som är gripbart.

Nattliga bilresor är konstiga saker. Både gemytligt och lite skrämmande, åtminstone när man från Karlstad harvar sig norrut på de skrovliga asfaltvägarna. Något enstaka hus skänker ljus åt sträckan mellan trädstammarna. Högtalarna fyller metallburen med rogivande toner, som av djurlivet utanför bara kan förnimmas som monotona basgångar. Kroppen fortfarande dehydrerad efter den där sista ölen som den tog till sig för inte ens 24 timmar sen. Suger åt sig apelsinjuicen som en tvättsvamp.

Exjobb. Mottagarstudier. Kan tänka mig roligare saker att ägna tankarna åt just nu. Å andra sidan kan jag även tänka mig värre saker.

For a minute there, I lost myself

De är som kinesiska barn - inte lika uppskattade i sitt hemland.
- Daniel förklarar varför öl är billigt i Tyskland.

Visst var det inte så länge sen stadsbussarna i Karlstad bytte färg? De är orangefärgade idag, men jag tror de var typ vit-röd-gula "på min tid". Det är sånt som kretsar runt i mitt huvud nuförtiden, när inte musiken finns där för att stilla min hjärna. En av de mildare funderingarna, dessutom. Tankar kan vara vapen ibland. Och det händer att människor vänder vapnen mot sig själva.

MacBooken har varit min räddning i musiktorkan. Det jobbigaste med det är att jag hamnar framför datorn ytterliggare några timmar om dagen bara för att lyssna på musik, utöver nöjessurf och jobbskrivande. "Tur" att vädret verkar bli sämre då.

Fast vad snackar jag för skit. Beklagar mig över tystnaden, när det finns så mycket annat krasst omkring oss. Å andra sidan är det väl kanske mitt sätt att uppskatta livet. Jag har sagt det förr; när ni dör är det tyst för alltid. Så ta vara på ljuden nu.

Lånar återigen Janinas lägenhet. Helgen närmar sig och så gör även festen hemma hos Tobbe och Hanna. Ser ut att bli riktigt stort galej. Inte mig emot, för är det något som står högre i kurs än musik så torde det väl vara att träffa människor. Håller tummarna för att CJ får ordning på saker och drar förbi Karlstad as well.

En kopp lila nu, kanske?

Tompans återkomst

Jag trodde man kunde lita på IMDb när det gäller att få information om alla filmer i världen. Men så har de startat nån slags Pro-tjänst som undanhåller viss information från de vanliga användarna. Jävla Aftonbladet Plus-syndrom.

Hur som helst, istället läste jag på DN.se att Tom Tykwer är på gång med en ny film och dessutom redan har tillsatt Clive Owen i huvudrollen. The International, tycks arbetstiteln vara. Ska följa projektet med stort intresse.

Music, damn you!

Bussresa till Tobbe och Hanna, utan musik. Realtid cirka 40 minuter. Upplevd tid cirka två timmar.

World's greatest

Kände bara att slänga ihop ett inlägg om det här. Med risk för att få stryk (eller åtminstone bitska kommentarer) av folk som lyssnar mer på hip-hop än jag själv (Terner, you know I'm talking about you here) så påstår jag här och nu att genrens bästa platta är Enter the Wu-Tang (36 Chambers). Av Wu-Tang Clan säger sig ju självt. Eller ja, titeln säger det. Grym platta med nästan enbart hits i mina öron. Tunga beats och alla älskvärda samplingar med kvasifilosofier från gamla samurajfilmer.

A game of chess is like a swordfight. You must think first, before you move.

Here we go again

Verkar som om södra Värmland inte var mycket bättre. Självfallet Kronoparken som är händelsernas centrum igen. Skönt då att tillfälligt husera på Norrstrand.

Allt är som det ska, antar jag

But there's always a bigger reason to see.
There's always something else, something bigger than me.
So I burn my belly with gallons of coffee,
trying to keep up some kind of happy face in this fucked up place,
but the story goes on and on and on.
David and the Citizens - What If Nobody Would Catch Us?

Tillbaka i Karlstad nu. Kom med bussen på onsdag eftermiddag. Har ordnat en uppgradering i min boendesituation, dessutom. Tills Janina återvänder så lånar jag hennes och Emelies lägenhet. Väldigt gemytligt och med mången tänkbar lyx i vardagen; en granne med öppet nätverk som man kan snatta lite internetsurfning ifrån och vår pensionerade kaffebryggare från Hole, som gör en gudomlig dryck.

Igår var jag en längre stund på universitetsbiblioteket och läste/skrev/trixade med exjobbet. Kom dit strax efter lunch och gick vid 18-tiden. Kändes skönt att jobba på ett "riktigt" ställe igen, disciplinen kan vara lite lidande annars.
Men allt går inte framåt. Tror min iPod gett upp för alltid nu. Den började krångla när jag spelade musik förut, sen hade den plötsligt "autoformaterat" sig själv så all musik var borta. Och datorn hittar den inte heller när jag kopplar in den, så att få in ny musik verkar också kört. Man blir både förbannad, ledsen och avdankad. Det är liksom inte ens roligt att gå/springa/bussa sig någonstans när man inte kan lyssna på musik samtidigt. Jag är inte vidskeplig, men jag skyller ändå på dagens datum.

Appropå död. Vila i frid, Kurt.

Men för i helvete!

Varför är det alltid sånt här man kommer hem till i norra Värmland? Vad fan sysslar ni med!?

Varde mörker!

I'm coming home
I'm coming home
to make it all right,
so dry your eye.
We think the same things at the same time,
we just can't do anything about it.
Thom Yorke - Harrowdown Hill

Mor, far och Niklas i Stockholm. Daniel i Karlstad. Janina på Mallorca. Jag ensam i en stor, vit och tom villa vid Busjön utanför Ekshärad. Ingenstans.

Det är trevligt dagtid. Styra över sin egen tid och sin omgivning. Konstant spela alldeles för hög musik, utan att ens grannarna hör en ton. På natten blir det värre. Jag är inte direkt mörkrädd av mig, men tomheten och ensamheten blir aldrig så påtaglig som när man tar ovan nämnda faktorer av frihet och därtill släcker ljuset utomhus. Lägg så även till mina problem av senare dagar att inte kunna somna vid bra tidpunkter och man känner sig plötsligt som en väldigt liten människa. På en plats med alla attribut som tillhör en håla, till och med namnet att bekräfta det. Det är underligt hur en och samma plats kan förvränga ens känslor från frihetslycka till ångestensamt på bara en stund.

Efter att ha avverkat sitt dagsverke finns det inte heller särskilt många sysselsättningar att luta sig mot i Hole. Pappas nyinhandlade paket av TV-kanaler och en dator fylld med filmer, typ.

Igår (eller egentligen förrgår, påskdagen var det hur som helst) var Wirtberg och Tobbe här på vin- och öldrickande och sällskapsspelande. Rappa Kalja, den nyare versionen, var det främst som gällde och alkoholen var en bra fantasiboost. Men fortfarande är det alltid det sjukaste svaret som är det korrekta, framför allt i filmkategorin. Två klassiker:

• Den förbjudna världen (orig. Forbidden World) - Pizzaliknande rymdmonster våldtar kvinnor i ultraljudsduschen.
• Chopper Chicks in Zombietown - Levande döda söker partners för gruppsex i sin gruva.
  

Det sistnämnda är en film från det inte helt okända b-filmsbolaget Troma. Finns säkert i en välsorterad video- eller nätbutik om det nu skulle locka någon. Enda filmen jag snubblat över i spelet som jag faktiskt själv har sett är Gwangidalen (orig. The Valley of Gwangi). Cowboys rider till den förbjudna dalen och fångar dinosaurier till sin mexikanska cirkus, beskrivs storyn som i Rappa Kalja. Och ja, precis så tokig och underhållande är den.

Eftersom Daniel inte varit på besök hos oss på många år (vad jag kan minnas) blev det många återberättelser från förr och goda skratt att komplettera kvällen.
Imorgon (jaja, idag) eller på onsdag bär det av till Karlstad igen. Måste åt ett dugligt bibliotek att gräva efter kurslitteratur i. Känner mig inte alls motiverad att skriva exjobbet just nu, men det ska göras.

Ta mig dit!

My mind has changed
my bodys frame,
but God I like it!
My heart's aflame,
my heart is strained,
but God I like it!
TV on the Radio - Wolf Like Me

Är det någon som känner till norska Hovefestivalen? Jag måste ärligt erkänna att jag inte hört talas om den tidigare. Ganska konstigt, för jävlar vilket monstruöst program de har iår! The Arcade Fire, Interpol, The Killers, Queens of the Stone Age och TV on the Radio för att bara nämna en handfull vill-se-namn. Halva line-upen är ju för fan saker jag har velat se hur länge som helst, känns det som!

26 till 30 juni går det av stapeln. Än så länge har jag bara sommarjobb säkrat i juli, så tidsmässigt passar det in. Priset är en svårare fråga däremot. Nästan 2000 (norska) kronor ska de ha. Och var ligger Arendal egentligen?

In other news, man blir av någon anledning alltid sjukt full när man festar i norra Värmland. Har förgäves försökt återhämta och hydrera kroppen under hela dagen. Ikväll är jag dedikerad chaffis istället. Lyssna på musik, se på film och äta påsk-leftovers är aftonens melodi.

It's okay to eat fish, 'cause they don't have any feelings

Heifer whines could be human cries.
Closer comes the screaming knife.
The Smiths - Meat is Murder

Back for the holidays. Kom till Hole igår och kommer troligtvis vara här tills påskhelgen är över. Åkte med Niklas som stack från Stockholm direkt efter jobbet igår kväll.

Skjutsade Janina och Petter till flygplatsen i tisdags. De hälsar på Petters moster på Mallorca nu, så vi är inte riktigt fullt hus här vid Busjön för tillfället. Men att vara alla tre bröderna under samma tak kan vara nog så arbetsamt.

När vi satt och åt kvällsmackor vid köksbordet igår så diskuterade mamma med oss vad vi ville äta under påsken. Halvtysk som familjen Bergström är så finns det en kristen tradition det hålls på under helgen, och det är att man inte får äta kött under långfredagen. Men fisk, det går bra tydligen. Religion och dubbelmoral, går de inte hand i hand så säg.

Jag och mina bröder hamnade i en diskussion huruvida man kan kallas vegetarian om man äter fågel och fisk, men inte rött kött. Jag tycker inte det, medan Daniel och Niklas tycker att vegetarianer är fjantar alltogether. Vet inte om jag tagit upp frågan i bloggen tidigare, jag misstänker nästan det. Hur som helst har jag aldrig förstått varför det finns "vegetarianer" som bara avstår från s.k. rött kött. Är det inte framför allt fågeldjur som behandlas värst av alla djur, både i livet och vid slakten? Eller fiskar, som i de största fabrikerna får bukinnehållet utslitet innan de ens nackats.

Nu finns det folk, mina bröder för att nämna två, som tycker jag är löjlig för att jag känner sympati på det viset för fågel och fisk. Men jag är ju inte heller perfekt, jag äter själv båda delarna vid tillfälle. Det jag tycker är fel är just att göra skillnad på djurs lidande, som att stora kor skulle lida mer än en hönstackare som maskinplockas och får halsen bara halvt avhuggen av nåt fläktliknande rotorblad.

Jag respekterar till fullo att folk avstår från kött, även om det bara är vissa sorter. Men snälla nån, kalla er inte för vegetarianer direkt bara för ni inte äter den yttersta kanten av kasslern eller vad det nu är. Det falsifierar och vanärar bara benämningen. Kurt Cobain både ler och vrider sig i sin grav.

All work and no blog makes Jack a dull boy

Up on a hill is where we begin
this little story a long time ago.
Start to pretend, stop pretending.
It seems this game is simply never ending.
The Strokes - The Modern Age

I kampen för min rätt att blogga av mig har jag nu tagit till lite annorlunda åtgärder. Efter mycket fifflande med routern här hos Daniel har jag fortfarande inte lyckats hitta inställningen som hindrar mig från att logga in på Blogger, så istället snattar jag bandbredd från ett öppet nätverk i närheten.

Jag ska vänta med att berätta om sista två dagarna i New York, med risk för att det blir väldigt odramatiskt och jaha när det väl blir av. Måste få bilderna från Wirtberg först, för mina egna var inte särskilt skoj.

Nästan en vecka har gått - igen - sedan jag bloggade senast. De här stötvisa inläggen jag droppar i intervall fyller egentligen inte heller någon som helst funktion, åtminstone ingen jag själv är medveten om. Det känns bara skönt att få fylla en vit textruta med annat än skol- och arbetsrelaterat material, må det vid tillfällen vara intetsägande för er läsare.

Skola ja, examensjobbet ska ju skrivas nu. 10 maj ska det vara klart om jag minns allt rätt. Tror jag ska göra min läsarenkät med en skolklass, eftersom det går ganska bra ihop med temat på mitt reportage. Funderar på att ringa min före detta svenskalärare i Hagfors och kolla möjligheterna där.

Överhuvudtaget blir det nog mycket telefonpratande för att varva uppsatsskrivandet de kommande veckorna. Har fått sommarvikariat under juli månad på VF:s lokalredaktion i Hagfors, så jag ska undersöka hur stora chanserna är att utöka det ytterliggare. Inte så kul nämligen, om man tackar ja till en kortare arbetsperiod i sommar och så visar det sig under nån dag nu framöver att jag får ett jobberbjudande på nån annan av de femtielva (mja, ok, så duktig jobbsökare har jag kanske inte varit) tidningarna jag sökt sommarjobb på. Jag menar, självklart kan jag tänka mig jobba på VF. Trivdes ypperligt under praktikperioden, både i Karlstad och Hagfors. Men man vill ju också jobba så mycket som möjligt, efter sommaren ska ju det "riktiga" CV:t sammanställas. Även om jag redan nu letar heltidsjobb lite halvt, men det är en annan historia.