What of our presence? Haven't we paid penance?

Well I've got a secret, I cannot say.
Blame modern movement to give it away.
You've got something, I understand.
Hold it in tightly, call on command.
Leap of faith - do you doubt?
Cut you in, I just cut you out.
Queens of the Stone Age - The Lost Art of Keeping a Secret

Det är mycket snack om att naturen är intelligent. Djurs försvarsmekanismer som är så förbannat genomtänkta och whatnot. Varför i helvete har då rådjuret fått ett så jävla vitt arsle som lyser upp som värsta McDonald's-skylten rakt i fejset på rovdjuret som springer bakom och jagar dem!?

Måste fan göra något åt musiksituationen på mina promenader. Snart.

Idag var min sista dag i Ekshärad. Före utbildningens slut, alltså. Var på Kyrkhedens skola och delade ut några enkäter för mottagarstudien och hade en slags ifyllnadssession med fem stycken niondeklassare. Det var två år sedan jag var på skolområdet senast. Då var jag vikarie i språk- och naturämnen, och på kvällarna skrev jag min c-uppsats i litteraturvetenskapen. Före det kan jag inte minnas att jag varit där sedan jag gick ur grundskolan. Det är lite skrämmande att se hur inget, men ändå allt, har förändrats sedan dess. Hjärnan spelar mig spratt när jag går genom de där korridorerna och skickar tillbaka mig till livet som det såg ut då. Not a care in the world. Allt som spelade någon roll var att trackla sig genom skolan fram till nästa helg eller lov, så man kunde bada, sparka boll och spela TV-spel.

Ändå är det en del av mitt liv som jag inte vill leva om. Kanske ligger det hos mig, men när jag tänker på grundskolan får jag bara minnen av obehag och ångest att isa min ryggrad. Gymnasietiden i Hagfors toppar väl kanske inte heller minneslistan. Här finns även saker som jag kanske hade velat göra eller uppleva annorlunda. Men de har också format min person, så vem vore jag utan dem?

Blotta tanken på att man återigen ska tillbringa en större del av sin sommar i kommunen är nästan för bisarr att handskas med just nu. Men så vet jag inte heller vart jag är på väg. Och kanske är det bäst så.

Aftonen bjuder middag och bio med Tobbe. Trevligt som satan.