Musikpepp

Glömde min lånade Mp3-spelare i Hole och Macen genomgår operation ute på Gräsdalen. Således sker den mesta musikkonsumtionen för tillfället i Daniels lägenhet.

Fördelen är att man blir mer uppmärksam på nysläppen. Än så länge kan jag med glädje säga att såväl White Stripes som New Pornographers senaste - Icky Thump respektive Challengers - mer än håller måttet. Exparet Whites platta kan mycket väl vara den bästa bland deras senaste tre. Challengers fastnade mycket snabbare än vad jag hade förväntat mig. Skapade även rejält sug efter en ny soloplatta av frontsångerskan Neko Case.

En platta som inte fastnat lika omgående är Queens of the Stone Ages Era Vulgaris. Men deras musik har smugit sig på förr, vilket inte minst min topplista över mest lyssnade artister på last.fm vittnar om. I övrigt fortsätter Josh slänga in lite gamla dängor från Desert Sessions i sitt Queens-projekt. Den här gången är det Make it Wit Chu som fått chansen. Tyvärr skiljer den sig inte tillräckligt mycket från originalet för att kännas relevant. Men så är den samtidigt tillräckligt lik för att kvalitativt vara så gott som likvärdig, of course.

Nu sitter jag och väntar ihärdigt på Interpols nya. Den officiella releasen är inte ens en månad bort och låten The Heinrich Maneuver lovar otroligt gott. Provlyssning kan göras på deras nydesignade, fräscha hemsida.

Route 62

Josef: Jag har stukat foten.
Anden: Jaha, vaddå då?
Josef: Nä, jag hoppade ner för en blöt fontän med ett barn i famnen.
Anden: Ett barn!?
Josef: Jamen asså... Jag ser det inte som en människa, det är mer som en boll eller nåt.
- Josef, family man.

En helg i skogarna. Det började på torsdagen. I Karlstad. Utspring med påföljande smörgåstårta. Kaffet var slut. Väskorna in i Hondan. Av mot Ekshärad.

Fredagen kunde ha börjat bättre. Booken la ner och gav, trots ihärdiga försök, inget som helst livstecken ifrån sig. Apple måste ha något personligt emot mig. Vänner som använder deras produkter har sällan till aldrig haft problem i samma utsträckning. Reminds me; borde skicka nån slags reklamationsbrev eller liknande angående iPoden också, fast vet inte riktigt hur och var. Kanske blir till att plinga på hos Sverker, trots allt?

Hur tröstar man sig från teknikstrul i norra Värmland? Man åker med sin morsa till Hagfors för att titta på Älvstrandsgymnasiets utspring, om man ska tro fortsättningen på dagen. Några bekanta ansikten fanns i folkmassan. Yppade frågor om fest samma kväll. Så mycket annat finns väl inte att välja på, tänkte jag och vaknade ett knappt dygn senare upp hos Josef med sprängande skalle.

Det hindrade mig emellertid inte från att närvara vid den stora studentgrillfesten i Hole, till Janinas ära. Besökarna blev en ganska respektabel skara till slut. Mest äldre ansikten, men ändock. Och som vanligt när det är fest i bushen får man en handfull roliga nattgäster att snacka skit med vid frukostbordet.

På kvällen mot Karlstad igen. Honda igen. Modell äldre.

True stories - Kapitel III: Det var inte bättre förr?

Kvinna i pensionsålder: Usch, det är då inget annat än porr på det där text-TV!

True stories - Kapitel II: Trotsålder

Pappa: Ska du ha hjälp med jackan?
Dotter (ca. 4 år): Nä, jag kan själv!
Pappa: Jasså, kan du?
Dotter: Ja, jag kan allt!
Pappa: Jaha. Kan du köra bil?
Dotter: Jag kan mitt och ni kan ert.

Jobbsök, städning, studenten, häng

Jag: Religion är opium för folket.
Josef: Opium är religion för Magnus.
- Flum i gröngräset.

Ännu en vecka snart gången i Karlstad. En halv, egentligen, men under helgen ska jag upp till Ekshärad och fira Janina på studenten. Redan imorrn har hon utspring från skolan och jag har fått det mindre glamorösa uppdraget att städa Daniels lägenhet där hon ska ha sin "efterfest" med släkt och grejs.

Jobbsöket går fortfarande lite halvsegt. Dels för de mindre kul jobbannonserna som droppar in om dagarna, men jag är inte heller helt på det klara än hur jag ska ta tag i det hela. Eller rättare sagt vilken infallsvinkel jag ska köra på. Synd att jag inte har bättre röst, annars skulle man ha sökt det där jobbet som inläsare. Å andra sidan har jag ju radioerfarenhet att komma med. Kanske ska skicka in ett ljudprov ändå, skadar ju aldrig. Verkar vara ett riktigt roligt och givande arbete.

Under tiden går även jakten på en stabil sommarekonomi vidare. Att vara ledig och ha (näst intill) noll cash är det kanske drygaste som finns, såhär strax efter en avslutad utbildning. Med lite (och jag kräver inte mycket) finanser på fickan hade jag lätt dragit ut på en road trip redan nu, hälsa på lite klassisar och besöka någon festival. That's the good life, Stimpy.

Dags att ta sig an Daniels fyra väggar nu. Era Vulgaris ska få ljuda i bakgrunden så länge, ska bli spännande att se vad QotSA erbjuder denna gång.

I want to ride my bicycle!

Then the summer comes.
Ain't that the roughest time of roughest times?
Sun bleached hair.
No matter what, you just gotta have fun.
And fall in love.
God I need a boy to fall in love with quick.
With a dazzling smile.
No matter what, you better not ask why.
Jenny Wilson - Summer Time - The Roughest Time

What a week. Sommaren kom verkligen till landet i en handvändning.

Åkte som sagt till Ekshärad i onsdags. Hängde där i två dagar. Tog det lugnast möjligt, hjälpte mormor med trädgården och drack öl med morfar på terassen. Äldste morbrorn var på besök från Berlins utkanter. Han och morfar fiskade gös. Busjön sägs vara tämligen känd för sin gösrikhet. Jäkligt god fisk, ska erkännas av en person som inte äter vattenvarelser allt för ofta.

På fredagen fick jag återse lite folk från förr. Jag, Per, Johansson och Kristina drog hem till Elfman. Punköl och Minttu var mitt bränsle. Resultatet ett dopp i älven och någon sentimmes gitarrspel plus allsång.

Gick upp redan vid åtta på lördagsmorgonen. Planen var att cykla till Karlstad. Av någon konstig anledning var jag fortfarande sjukt peppad på det vid tillfället, trots knappa tre timmars sömn och en bakfylla med touch av munvatten. Det hela var överhuvudtaget väldigt oplanerat. I efterhand hade jag framför allt valt till en klick solkräm till utrustningen. Niomilafärden var verkligen en enda lång solsession. Tvingades till vattenpaus var tjugonde minut, eller åtminstone kändes det så. Otaliga liter gick i vilket fall åt. Tur att det fanns tillräckligt många platser att skaffa påfyllning, väskan kändes tillräckligt tung som den var.

Men resan var lätt värt det lilla äventyret. Den gamla järnvägssträckan är väldigt fin i sin nya cykelvägsanpassade asfaltskrud och miljöerna bjöd på fin variation längs vägen. Några få "konstverk" - troligtvis upprättade av lokalinvånare längs älven - lyfte mina smilband då och då. Väl utvald musik drev benen till pedaltramp. Det enda som kändes lite konstigt var att åtminstone tre av fyra personer man mötte färdades på motordrivna tvåhjulingar, snarare än på cyklar eller till fots. Torde vara ett paradis för trafikpoliser.

Några öl bedövade lårvärken när det behövdes som mest. Nu måste jag bara se över den röda huden så är jag fit for fight igen. Åtminstone fysiskt.

Summertime's the roughest time; everybody's telling me how easy things become.

Så hedrar man en stor vissångares bortgång:

Till att börja med vill jag säga: Povel Ramel, vila i frid. Självklart tråkigt, även om du åstadkommit mycket och din död kom i respektabel ålder.

Svenska medier verkade emellertid hetsa fram sina hedringsformuleringar. Sveriges Radio exempelvis. Satt i bilen på väg upp till Ekshärad, kvart i fem spelade Ekot upp en gammal intervju med skalden och sen kommer avan:

"Det sa alltså Povel Ramel, som dog i sitt hem igår."

Tempus är rätt, men formuleringen lite luddig. Utan ett förtydligande känns det som att han antingen intervjuades vid dödstillfället eller rent utav post mortem.

Ännu värre var det på DN.se. När jag kickade igång datorn imorse berättade RSS-läsarn om nyheten. I ingressen kunde man så läsa:

"Den folkkära artisten somnade in i hemmet på tisdagen tillsammans med sin familj."

En bisarr, men på makabert vis väldigt rolig felsyftning. Behövdes nog inte ens en Grünbaum för att upptäcka misstaget. Knappt en timme senare var det såklart korrigerat.

What happens when you lose everything?

Vad gör vi med våra kroppar, Magnus? Vi skövlar våra kroppars regnskog.
- Tobbe är bakfull.

Hur kan man på värdigt vis sammanfatta den gångna veckan?
Not. That's how.

Hela klassen var äntligen tillbaka. Lunchade i nedre redlok. Fikade i humfiket. Lyssnade när Susanne skrek ut maträtter. Myste. Skrattade. Det var lika välkommet som underligt att vi skulle få uppleva de sakerna igen tillsammans. Men så var det också för bara en kort stund.

Dagarna upprepade sig själva. Uppsatsopponeringar i skolan, sedan i mån av ork styra upp nåt med gänget på kvällarna och packa banankartonger/reminisca på nätterna.

Avslutningen skedde på Scharinska i torsdags. Några slicar pizza, lite prat och växtutdelning, mycket öl och musik. Fick ut ganska mycket av det hela. Delade ut blomstret till lärarna och höll ett improviserat tal. Både jag, Terner och Erik hade brännt plattor med självvald musik, som vi för variationen turades om att spela. När lokalen stängde dörrarna gick hela gänget likt ett lemmeltåg mot Ålidhem för efterfest. Mitt lilla rum på Fysikgränd fylldes till bredden, vissa fick stå med sina drycker och titta in från hallen istället. Inte förrän tidig morgon kunde jag och CJ invänta sömnen. Jag med något rödtårade ögon.

Morgonen efter alla farväl var det mycket som skulle göras. Sista packningen föregicks av bakfyllestädning. Stor rödvinsfläck på soffan. Imponerande ändå att den överlevt liknande öden under fyra års studentfestande. Folk kom förbi för ett sista hejdå. Terner lånade med sig madrassen.

Strax efter åtta på kvällen satte jag mig på bussen mot Stockholm, för att ungefär 16 timmar senare vara framme i Karlstad. Nystart på gammal ort. Egentligen har man inte ens "sommarlov" nu. Jag har ju inget att vara ledig från. Åtminstone inte än.

I like to wait, to see how things turn out.

New York Shitty

I ett av mina gamla inlägg från New York berättade jag lite om vilka sjuka saker de försöker pracka på en uppå Empire State Building, för att suga ur lite extra dollars av utsiktstörstande turister. Nu har det dessutom visat sig att de inte ger upp i första taget. Så sent som idag fick jag den här bilden per mail, med erbjudande om att pryda musmattor, kaffekoppar och massor av annat krimskrams med den för hutlösa priser. Hur kul är det med ett bildminne från stadens högsta punkt, som dessutom är tagen mot greenscreen och inte med den verkliga staden som bakgrund? Ännu roligare är att de inte ens tillåter mig se en mer högupplöst version av den förrän jag gått med på att handla. Lätt att veta om jag vill köpa en meterbred affisch under de förutsättningarna.

Living la vida low cash

Det är som att du... jag kan inte säga "tog russinet ur kakan", för jag avskyr russin i kakor...
- CJ

Det börjar kännas lite halvkärvt på kontot. Pengar finns, men då är nya datorn ännu obetald också. Kort före återflytten till Värmland skrapar jag nu ihop alla småpengar jag kan hitta, som i uteliggande skulder och genom att sälja av mig grejer på Tradera.

Vi har snålat till oss lite, jag och CJ. Bland lyxrätterna den gångna tiden återfinns pasta med stekt falukorv i gorgonzolasås. Falun Gorgo, som den döptes. Men den är so last week, numer. Dagen före det senaste studielånet fick vi istället spagetti med currysås och Euroshopperlasagne som side dish. Den gjorde sitt jobb.

Brännbollsyran, och därmed även Fysikgrändsfesten, har kommit och gått för iår. Vi festade här i korridoren på fredagen, det står fortfarande några flaskor och skräpar i rummet. Utanför fönstret syns inte en städad kvadratmeter. Bolagskassar, tillplattade burkar och krossade flaskor har ersatt såväl gräs som asfalt.

Men vi hann åtminstone se lite brännbollsspel igår. Dagens höjdpunkt kom under inledningen av finalmatchen. Trots stor publik var det knäpptyst och bara ljuden från slagträn och flåsande tävlanden hördes, när plötsligt en man med den mest dryga, yrvakna och trötta rösten gjorde sig hörd i fjärran.

Fy faan vad jag hatar BK Rel!

För någon timme sen beställde jag biljett hem för sommaren. Eller rättare sagt för obestämd framtid. Nattbuss från Umeå strax efter klockan åtta fredag kväll. Framme i Stockholm sex på morgonen, sen ska man skyffla sig vidare därifrån.

Har båda mina opponeringar direkt imorgon bitti, så jag antar att jag kommer ha gått om tid att tänka sönder situationen.