Bra saker vecka 30:

Inte helt oväntat så blir det en liten Berlin-special av veckans återblick.

• Böcker i andra hand. Berlin erbjuder otroligt många antikvariat och olika secondhandbokhandlar, men det finns två stycken som fått extra blickfång från mitt håll: Another Country i Kreuzberg och East of Eden i Friedrichshein. Båda återsäljer genomgående engelskspråkig litteratur och har väldigt bra priser. Den förstnämnda kikade jag in redan vid förra besöket i staden, den andra är en ny bekantskap. Orkar man leta någon timme så hittar man snart några finfina fynd för en till fem euro. På East of Eden plockade jag The Secret History av Donna Tartt (3€), Girlfriend in a Coma av Douglas Coupland (4€) och Choke av Chuck Palahniuk (5€). Bra skick och samma utgåvor gick för nypriser på minst 10€ där jag hade kikat tidigare.
  
• Kläder i andra hand. Ännu svårare än att leta bland böcker, tycker jag själv. Men några av stadens andrahandsbutiker går inte att motstå, särskilt om kläderna säljs till kilopris som på Colours i Kreuzberg. Fast vi missuppfattade vilken dag de har happy hour, så priset hamnade på 14€ istället för planerade 10€ per kilo som vi hade planerat. Fortfarande inte så dyrt, såklart. Särskilt om man passar på att leta bland läktviktsutstyrslar som t-shirts och handväskor.
  
• Serietidningsbutiker. Trots min växande fascination för mediet så får jag sällan läge att besöka en dedikerad affär. Därför var det extra roligt att ströva runt på Grober Unfug i Mitte (precis vid tunnelbanestationen Weinmeisterstrasse). Massvis av utländska importer och vackra utgåvor! Men när allt kommer omkring så blev det inget annat än "fönstershopping" för min del. För även om det är roligt att bläddra så kostade grejerna fortfarande snäppet mer än hos svenska nätbokhandlar.
  
• Bläddra bland vinyl. Berlins invånare har verkligen inte gett upp hoppet om vinylskivorna. Butiker som nästan uteslutande säljer plattor (ibland bara med undantag för en minimal hylla cd-skivor) frodas runt om i stan! Sedan kan man i all ära besöka lokaler som Kreuzbergs Space Honda (ligger i en gammal Honda-verkstad), där utbudet är ofattbart stort med backar och väggar fyllda. Själv föredrar jag de mer inriktade butikerna, som valt att ägna sig åt mer specifika genrer, som Mr Dead and Mrs Free (precis vid tunnelbanestationen Nollendorfplatz). Utmärkt ställe för all sorts rock, som garage, indie och progressivt.
  
• Zagreb Grill. Detta köttpalats bland stadens restauranger! Vegetarianen i mig fortsätter gråta blod när jag bara tänker på mängden djur som fyller tallrikarna på stället. Beställ en av deras grilltallrikar och några öl och du kommer vara mätt för två dygn. Inga problem heller att hålla sig under 20-lappen (räknat i euro). Ligger vid tunnelbanestationen Afrikanische Strasse.
  

True Stories - Kapitel XVI: 1 vs 100

[Släkt och familj spelar frågespel på Xbox]
Jag: I vilken riktning lutar sig tornet i Pisa?
Mamma: Höger!

Berlin wedding

Chockbuffé, open bar och tyska dansbandsklassiker. Schach matt!

Bra saker vecka 29:

• Entourage. Serietorkan under sommaren har vissa undantag. Att få återse gänget är som att träffa gamla vänner på nytt! Även om säsongens första avsnitt mestadels kändes som en transportsträcka in i nya plotlines.
  
• Berlin. På fredag kväll återvände jag till trakterna av min "andra hemstad", bara att vara i omgivningen är balsam för själen. Till denna punkt kan inkluderas många saker som kommer på köpet i paketet; currywurst, berlinsk döner kebab med rödkål och örtdressing, den fascinerande och betagande kontrasten mellan gammal tradition och högteknologisk utveckling, verkligt goda maltdrycker till rycka-på-ögonbrynen-priser (trots att det var ännu billigare, nästan farligt billigt, till D-marktider) och så vidare. Lite mer än en vecka kvar nu, sedan hälsar jag på min andra morbror utanför Bremen på hemvägen.
  
• Body Worlds. Tidigare idag besökte vi en av de omtalade och kontroversiella utställningarna, på tidigare Postbahnhof. En underlig blandning av kittlande biologilektion och äckelspännande närkontakt med autentiska människokroppar som styckats, snittats och placerats för allmänhetens blickar. En relativt dyr historia jämfört med andra muséer, men klart värt titten.
  

Canon AE-1 - Andra rullen

Min andra rulle, med pappas trotjänare från mitten av 70-talet, var också den första med bilder från årets Arvikafestival. Filmen jag använde var en två år gammal Fuji Reala 100 (utgångsdatum i juli 2007), som precis som med Lomon gav lite väl blågröna färger. Resultatet ser förvisso ganska naturligt ut (därav kanske också namnet på modellen), men det saknas "stuns" i vissa bilder. Nästa rulle från festivalen (och bortom) var en svartvit Kodak Tmax 400, så håll utkik!

'Nu får det vara nog!'

Den här rastplatsen i Mullsjö verkar ha haft några ofrivilligt övernattande fyllon för mycket.

Oh, one sweet day

Inatt bär det av. Mot ljus, mot liv, mot öl och så vidare.

"Those are good burgers, Walter!"

En klassiker. Första gången jag såg den tittade jag fem gånger om och skrattade näst intill i byxorna. Jag var förvisso övertrött och rusig på en efterfest i Umeå.

Revueflex 3000 SL - Andra rullen

"Andra rullen?", kanske den uppmärksamme frågar sig. Så är det. Anledningen till att jag inte lagt upp bilder från den första är att det inte finns några. Eller åtminstone knappt. När jag tog ärvde kameran av min morfar litade jag fullt ut på den knaggliga ljusmätaren (kameran är trots allt från tidigt 60-tal), även om jag inte alltid trodde på vad den visade. Resultatet blev en underexponerad, gråsvart remsa. Motivet går bara att tyda i en eller två bilder, vilka jag eventuellt kommer lägga upp senare.
Redan på andra rullen övergick jag till att ställa in mina egna värden. Och jag är väldigt nöjd med resultatet, som kanske var det mest kontrastrika inom analogt svartvitt som jag uppnått hittills. Tyvärr gör dessa scannade versioner inte den faktorn full rättvisa.
Kameran är, som jag nämnde tidigare, identisk med den japanska Chinon CX. Den såldes under annat namn i Europa, efter import av det tyska företaget Foto-Quelle.
Rullen var en fyra år gammal Kodak Tri-X 400 (utgångsdatum i juli 2005).

Lomo Smena 8M - Andra rullen

Lycka! Andra rullen som jag testade på den sovjetiska kompaktkameran (en två år gammal Fuji Superia 100) gav mycket bättre färger på bildresultatet! Här får ni några exempel, det var ganska många fler bilder som var färgmässigt snygga men som innehållsmässigt kändes lite väl "familjealbum". Men räkna med många fler foton från monstret framöver!
Som vanligt kan ni se bilderna i mer högupplöst version på Flickr.

Bra saker vecka 28:

• Stockholm. Känner en väldigt stark hatkärlek inför denna vårt lands huvudstad, men efter den senaste veckans vistelse så har min uppfattning av staden förbättrats. Åtminstone något. Dessutom får man kanske försöka göra sig bekväm med tanken att eventuellt flytta dit i framtiden, med tanke på jobbutbudet. Eller åtminstone vara beredd på det.
• Fyra till priset av tre. Ett uppenbart försäljningstrick, men kunde inte motstå pocketerbjudandet på den gigantiska Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Särskilt som det, till skillnad från exempelvis Pocket Shop, även gäller de engelskspråkiga böckerna. Fynden blev Fahrenheit 451 av Ray Bradbury (vilken en dystopfrossare som jag av okänd anledning fortfarande inte läst i sin helhet), Rendezvous with Rama av Arthur C. Clarke (som på köpet har ett sinnessjukt snyggt bokomslag), The Gum Thief av Douglas Coupland samt Pulitzer-vinnaren The Brief Wondrous Life of Oscar Wao av Junot Díaz, som på förhand verkar vara right up my alley!
  
• Seu Jorge. Kom i veckan att tänka på hans fantastiska David Bowie-tolkningar som spelades in för filmen The Life Aquatic with Steve Zissou. Alltsedan så har de och hans övriga diskografi fått rulla på Spotify.
  

True Stories - Kapitel XV: Social networking

Kille 1: Ska vi tävla om vem som har fulast vän på Facebook?
Kille 2: OK, kör vi nu eller?
Kille 1: Ja, jag börjar.
Kille 2: [...] Är det där en tjej!?

Nytt jordfäste

För några veckor sedan drog de duktiga värmlänningarna Daniel Wirtberg och Jonas Rudström till Indien för att spela in en video till Miike Snows låt Burial. Här är det vackra resultatet:

Beat it!

Efter ett insidertips (stort tack till Linnéa Engström) sprang vi idag in i den här roliga "spontandansen" på Sergels torg, ledd av dansare i Bounce. En hyllning till Michael Jackson, inspirerad av flash mob-happenings. Det hela upprepades en halvtimme senare på T-Centralen och (enligt vad jag läst) på Stureplan fram emot midnatt.

I nördarnas namn

Douglas Coupland har redan tidigare visat sin skarpa blick för ungdomsgenerationer. Både i ikoniska Generation X och Microserfs beskriver han med svart humor och finess de (mer eller mindre) betydande frågor och livsmål som nordamerikanska 70-talister ställdes inför under sin uppväxt.
Nu har turen kommit till de tidiga 80-talisterna. JPod, som jag läste i veckan, är på det viset nästan en fristående uppföljare till nämnda Microserfs. Där den sistnämnda tar sin ton i IT-utvecklingens gryning, slår JPod an där dess boom nästan skapat en kulturellt avdankad ungdomsgeneration. Karaktärerna, i mitten och övre 20-årsåldern, ägnar hellre kontorstiden åt (till synes) omotiverade utmaningar ("vem kan först hitta den felplacerade nollan i de första 10 000 talen av π", o.s.v.) än att designa det där nya skateboardspelet som företagsledningen påstår ska revolutionera marknaden. Utanför kontorslandskapets tillflykt av Simpsons-referenser, hetlevrade diskussioner kring lågkulturella fenomen och överdoseringar på socker från såväl snask som cola, råder en verklighet av äktenskapsbrott, existensiell vånda, styrdans, marijuanaplantage och ond bråd död.
JPod är i det stora hela skräddarsydd läsning för mig. Svart och cynisk humor, popkultreferenser som utmanar tanken. Man måste även ge två stora guldstjärnor till Coupland (född 1961), som än en gång lyckats pricka rätt på kulturlivet i en tidsålder som han i teorin inte tillhör och dessutom på härligt metamanér lyckas integrera sig själv som den kanske mest likgiltiga karaktären i hela berättelsen. En fascinerande bok för alla med ett närmast sjukligt intresse för popkultur, som jobbar inom IT-branschen eller helt enkelt identifierar sig med de tidiga 80-talisternas livsstil i det tekniskt utvecklade samhället.

Har Fleet Foxes besökt min blogg?

Var inne och kikade lite bloggstatistik på Sitemeter, när plötsligt denne besökare uppenbarade sig i listan. Bostadsort, Google-sökningen han/hon hittat till mig med och att han/hon sedan låtit översätta inlägget till engelska får mig att fundera...

Lomo Smena 8M - Första rullen

Dags att betrakta den första rullen från min nygamla, sovjetiska trotjänare. Lite besviken blev jag på färgerna, som inte blev riktigt så starka som jag hade hoppats. Åtminstone inte i alla bilder. Men det kan ju bero på fler faktorer än själva kameran. Roligast resultat tycker jag personligen de tre sista bilderna gav. De fotograferades på natten med uppemot tre sekunders slutartid.
Själva rullen var en Fuji Reala 100 med utgångsdatum i juli 2007. Använde en identisk film i min Canon AE-1 under helgens Arvikafestival, de bilderna kommer om någon vecka!
Som vanligt kan ni se bilderna i mer högupplösta versioner på Flickr.