Douglas Coupland har redan tidigare visat sin skarpa blick för ungdomsgenerationer. Både i ikoniska Generation X och Microserfs beskriver han med svart humor och finess de (mer eller mindre) betydande frågor och livsmål som nordamerikanska 70-talister ställdes inför under sin uppväxt.Nu har turen kommit till de tidiga 80-talisterna. JPod, som jag läste i veckan, är på det viset nästan en fristående uppföljare till nämnda Microserfs. Där den sistnämnda tar sin ton i IT-utvecklingens gryning, slår JPod an där dess boom nästan skapat en kulturellt avdankad ungdomsgeneration. Karaktärerna, i mitten och övre 20-årsåldern, ägnar hellre kontorstiden åt (till synes) omotiverade utmaningar ("vem kan först hitta den felplacerade nollan i de första 10 000 talen av π", o.s.v.) än att designa det där nya skateboardspelet som företagsledningen påstår ska revolutionera marknaden. Utanför kontorslandskapets tillflykt av Simpsons-referenser, hetlevrade diskussioner kring lågkulturella fenomen och överdoseringar på socker från såväl snask som cola, råder en verklighet av äktenskapsbrott, existensiell vånda, styrdans, marijuanaplantage och ond bråd död.
JPod är i det stora hela skräddarsydd läsning för mig. Svart och cynisk humor, popkultreferenser som utmanar tanken. Man måste även ge två stora guldstjärnor till Coupland (född 1961), som än en gång lyckats pricka rätt på kulturlivet i en tidsålder som han i teorin inte tillhör och dessutom på härligt metamanér lyckas integrera sig själv som den kanske mest likgiltiga karaktären i hela berättelsen. En fascinerande bok för alla med ett närmast sjukligt intresse för popkultur, som jobbar inom IT-branschen eller helt enkelt identifierar sig med de tidiga 80-talisternas livsstil i det tekniskt utvecklade samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar