Det måste vara det sämsta beslut som någonsin har fattats i Sveriges historia.
- Min bror Daniel angående när Darkwing Duck förbjöds i svensk TV.
Frustration. Någon underlig nätverksinställning hemma hos Daniel gör att jag inte kommer in på Blogger för att skriva mina inlägg. Sitter och får ner några rader hemma hos Hanna och Tobbe nu, men ska strax fånga bussen.
Det jag hinner säga just nu är att jag är hemma på svensk mark igen. Kom till Karlstad runt 22:00 på lördag kväll, nästan exakt 24 timmar efter att jag satt mig på tunnelbanan ut till JFK Airport. New York-resan fick en värdig avslutning, mer om det berättar jag så fort jag lyckats klura ut de där inställningarna och kan ta mig tid.
Så länge ska jag passa på att be om ursäkt att jag inte skickat vykort eller liknande till någon under min vecka hemifrån, har varit lite väl många saker som haft högre prio. Och handen på hjärtat, är det inte både äckligt turistigt och in your face med glansiga bilder på posten?
28 mars 2007
22 mars 2007
Down with the sickness
Om en amerikan fick välja mellan att vrida på ratten eller använda tutan när han kom till en kurva, så skulle han utan att blinka slänga sig på tutan för glatta livet.
- Jag om New Yorks hektiska trafik.
Det har varit lite av ett antiklimax i vårt New York-besök de senaste dagarna. På måndag morgon blev Punger sängliggandes av nån jobbig sjuka. Samma dag anlände Wirtberg, så han hängde på mig och Tobbe i stan. Nu har sjukstafettpinnen gått över till Norén istället, så vid de senaste tillfällena har bara jag och Daniel dragit runt.
Men en sak i taget. På måndagen innan Daniel kom hit så var jag och Tobias själva på södra Manhattan. Vi började med att kolla in Ground Zero, varvid batteriet i min kamera gav upp. Resten av dagen har jag således inga bilder från, men vi vandrade hur som helst genom Chinatown och Little Italy. Chinatown är helt klart värdigt sitt namn, känns knappast som en del av NYC. Stora skyltar med enbart kinesiska tecken och en helt annan känsla av folktäthet. När vi var i Little Italy bärsade vi på ett ställe som kallade sig själv The Home of the Sopranos, eftersom fyra fem avsnitt av serien hade spelats in där. Vad baren egentligen hette har jag glömt, men den låg på Mulberry Street. Sedan drog vi runt i Soho och kollade kläder i alldeles för dyra butiker. Tobbe såg en snygg kofta på Bloomingdale's. Tyvärr hade han inte 2000 spänn på fickan.
På kvällen åkte vi ner på stan för att möta upp Danilov. Det var många oklarheter, så vi var först på Penn Station, sedan på Times Square och Madison Square Garden. Till slut hittade vi honom med trötta ögon utanför en mataffär i korsningen 8th Avenue och 42 Street. Han köpte sig ett likadant veckokort för tunnelbanan som vi hade och vi gav oss iväg norröver mot hotellet. Det blev en trevlig sammankomst när alla våra åtta ögon mötte varandra för första gången på väldigt länge.
Tisdag morgon innebar som vanligt Key West Diner. Punger låg fortfarande sjuk på rummet. Tobbe hade under dagen börjat känna av lite symptom även han. Så efter ett besök på kläd- och skoaffären Century 21 strax bredvid Ground Zero tog han våra shoppingpåsar och åkte hem för att göra Punger sällskap. Jag och Daniel motverkade sjukan på bästa tänkbara sätt, genom Jamba Juice. Det är en amerikansk dryckaffärskedja där man väljer frukter att göra juice av och toppar med olika "boosts" för diverse ändamål, i stil med immunity boost eller fiber boost. Otroligt gott och nästan beroendaframkallande koncept. Största delen av tisdagen gick annars åt till att leta upp second hand-butiker. Bland annat i "gayområdet" Chelsea och tillbaka till Soho. Problemet var att andra hand för amerikaner betyder minst dubbla priset. Hamnade bland annat i en vintage store som sålde slitna hårdrockstishor som folk hade burit under specifika konserter. Nån enkel, svart Ozzy Osbourne-topp gick för 700 dollar, bland annat. Nästan 5000 jävla spänn.
Hursom. Jag och Daniel kände inte riktigt för att tillbringa smittriskfylld tid på hotellrummet medan gossarna sussade bort sina bakterier. Så efter att ha sänkt några av bärsen jag köpt under första dagen gick vi till ett kinahak några kvarter ner och åt lite mat. Efter det vände vi åt andra hållet och gick längs Broadway till ungefär hundrade gatan tills vi hittade en taverna. Där satt vi och sänkte några drycker och pratade med den trevliga bartendern. Hon var underligt fascinerad över det mesta, först över faktumet att vi var svenskar och sedan över Daniels splitternya überkamera. Gott sällskap i vilket fall, och 23 dollar för fem kvalitetsbrygder är inte fy skam.
Så idag (onsdag) när vi vaknade upp så hade äntligen Punger fått lite, lite mer go i sig. Såpass mycket att han orkade följa med på Key West-brunch och Jamba Juice-mellanmål. Sedan köpte han en medicin som lät starkare än Bamse själv och la sig att sova igen. Tobbe var redan utslagen vid det laget. Jag och Daniel ville såklart ha något gjort, så vi tog först en promenad genom Central Park (nästan identisk med den vi tog första dagen) och tunnelbanade oss sedan till trettiofjärde gatan. Målet var Empire State Building. 18 monopolsedlar kostade det att få åka upp till toppen, men det är också sjukt vad de försöker pracka på en saker under tiden. Souvenirfoto, röstguidad tur i observatoriet för sju dollar och King Kong-mjukisfigurer. För att nämna några få saker. Bra utsikt var det i vilket fall. Frihetsgudinnan var mindre än min lilltå och Central Park såg ut som en missplacerad gräsmatta i betongdjungeln. Byggnaderna sträckte sig ända till horisonten i alla riktningar, åtminstone där inte vattenytorna tog överhanden.
- Kan du fatta att människor byggt allt det här, frågade Daniel.
Jag skakade på huvudet. Inte särskilt långt över hundra år har det tagit för många av de största klumparna att ploppa upp här, dessutom.
När vi kom ner från New Yorks högsta punkt tog vi en kopp kaffe och vandrade mot en tunnelstation. På vägen gick vi förbi Macy's, så vi tog varvet även där innan vi drog vidare. Återigen priser som helt andra sorters turister än vi handlar för. Vi tågade upp till 96:e igen och hämtade Punger på rummet. Tobbe mådde vid tillfället lite bättre igen, men var inte så sugen på att följa med för att äta. Istället blev vi frukosttrion på nytt. Vi delade på en 14 inch pizza pie (som det så vackert heter i sin helhet) på La Famiglia och gick sedan på Dive Bar som låg dörr i dörr med pizzerian. Här drack vi varsin tre öl av de finaste sorter och storlekar. Med en väldigt osvensk prislista och efter felräkningar från kyparna kom vi undan billigt med bara snäppet över 50 dollar. Inte konstigt att jag ser så glad ut.
Imorgon kommer Pungers flickvän Jaclyn och så ska vi på den där stand up comedy-klubben. En polare till Daniel i stan kanske skulle med. Förhoppningsvis är vi alla tillräckligt friska då också.
- Jag om New Yorks hektiska trafik.
Det har varit lite av ett antiklimax i vårt New York-besök de senaste dagarna. På måndag morgon blev Punger sängliggandes av nån jobbig sjuka. Samma dag anlände Wirtberg, så han hängde på mig och Tobbe i stan. Nu har sjukstafettpinnen gått över till Norén istället, så vid de senaste tillfällena har bara jag och Daniel dragit runt.
Men en sak i taget. På måndagen innan Daniel kom hit så var jag och Tobias själva på södra Manhattan. Vi började med att kolla in Ground Zero, varvid batteriet i min kamera gav upp. Resten av dagen har jag således inga bilder från, men vi vandrade hur som helst genom Chinatown och Little Italy. Chinatown är helt klart värdigt sitt namn, känns knappast som en del av NYC. Stora skyltar med enbart kinesiska tecken och en helt annan känsla av folktäthet. När vi var i Little Italy bärsade vi på ett ställe som kallade sig själv The Home of the Sopranos, eftersom fyra fem avsnitt av serien hade spelats in där. Vad baren egentligen hette har jag glömt, men den låg på Mulberry Street. Sedan drog vi runt i Soho och kollade kläder i alldeles för dyra butiker. Tobbe såg en snygg kofta på Bloomingdale's. Tyvärr hade han inte 2000 spänn på fickan.
På kvällen åkte vi ner på stan för att möta upp Danilov. Det var många oklarheter, så vi var först på Penn Station, sedan på Times Square och Madison Square Garden. Till slut hittade vi honom med trötta ögon utanför en mataffär i korsningen 8th Avenue och 42 Street. Han köpte sig ett likadant veckokort för tunnelbanan som vi hade och vi gav oss iväg norröver mot hotellet. Det blev en trevlig sammankomst när alla våra åtta ögon mötte varandra för första gången på väldigt länge.
Tisdag morgon innebar som vanligt Key West Diner. Punger låg fortfarande sjuk på rummet. Tobbe hade under dagen börjat känna av lite symptom även han. Så efter ett besök på kläd- och skoaffären Century 21 strax bredvid Ground Zero tog han våra shoppingpåsar och åkte hem för att göra Punger sällskap. Jag och Daniel motverkade sjukan på bästa tänkbara sätt, genom Jamba Juice. Det är en amerikansk dryckaffärskedja där man väljer frukter att göra juice av och toppar med olika "boosts" för diverse ändamål, i stil med immunity boost eller fiber boost. Otroligt gott och nästan beroendaframkallande koncept. Största delen av tisdagen gick annars åt till att leta upp second hand-butiker. Bland annat i "gayområdet" Chelsea och tillbaka till Soho. Problemet var att andra hand för amerikaner betyder minst dubbla priset. Hamnade bland annat i en vintage store som sålde slitna hårdrockstishor som folk hade burit under specifika konserter. Nån enkel, svart Ozzy Osbourne-topp gick för 700 dollar, bland annat. Nästan 5000 jävla spänn.
Hursom. Jag och Daniel kände inte riktigt för att tillbringa smittriskfylld tid på hotellrummet medan gossarna sussade bort sina bakterier. Så efter att ha sänkt några av bärsen jag köpt under första dagen gick vi till ett kinahak några kvarter ner och åt lite mat. Efter det vände vi åt andra hållet och gick längs Broadway till ungefär hundrade gatan tills vi hittade en taverna. Där satt vi och sänkte några drycker och pratade med den trevliga bartendern. Hon var underligt fascinerad över det mesta, först över faktumet att vi var svenskar och sedan över Daniels splitternya überkamera. Gott sällskap i vilket fall, och 23 dollar för fem kvalitetsbrygder är inte fy skam.
Så idag (onsdag) när vi vaknade upp så hade äntligen Punger fått lite, lite mer go i sig. Såpass mycket att han orkade följa med på Key West-brunch och Jamba Juice-mellanmål. Sedan köpte han en medicin som lät starkare än Bamse själv och la sig att sova igen. Tobbe var redan utslagen vid det laget. Jag och Daniel ville såklart ha något gjort, så vi tog först en promenad genom Central Park (nästan identisk med den vi tog första dagen) och tunnelbanade oss sedan till trettiofjärde gatan. Målet var Empire State Building. 18 monopolsedlar kostade det att få åka upp till toppen, men det är också sjukt vad de försöker pracka på en saker under tiden. Souvenirfoto, röstguidad tur i observatoriet för sju dollar och King Kong-mjukisfigurer. För att nämna några få saker. Bra utsikt var det i vilket fall. Frihetsgudinnan var mindre än min lilltå och Central Park såg ut som en missplacerad gräsmatta i betongdjungeln. Byggnaderna sträckte sig ända till horisonten i alla riktningar, åtminstone där inte vattenytorna tog överhanden.- Kan du fatta att människor byggt allt det här, frågade Daniel.
Jag skakade på huvudet. Inte särskilt långt över hundra år har det tagit för många av de största klumparna att ploppa upp här, dessutom.
När vi kom ner från New Yorks högsta punkt tog vi en kopp kaffe och vandrade mot en tunnelstation. På vägen gick vi förbi Macy's, så vi tog varvet även där innan vi drog vidare. Återigen priser som helt andra sorters turister än vi handlar för. Vi tågade upp till 96:e igen och hämtade Punger på rummet. Tobbe mådde vid tillfället lite bättre igen, men var inte så sugen på att följa med för att äta. Istället blev vi frukosttrion på nytt. Vi delade på en 14 inch pizza pie (som det så vackert heter i sin helhet) på La Famiglia och gick sedan på Dive Bar som låg dörr i dörr med pizzerian. Här drack vi varsin tre öl av de finaste sorter och storlekar. Med en väldigt osvensk prislista och efter felräkningar från kyparna kom vi undan billigt med bara snäppet över 50 dollar. Inte konstigt att jag ser så glad ut.Imorgon kommer Pungers flickvän Jaclyn och så ska vi på den där stand up comedy-klubben. En polare till Daniel i stan kanske skulle med. Förhoppningsvis är vi alla tillräckligt friska då också.
19 mars 2007
Romfrukost och vetenskapsgalningar
[Jag vaknar upp och är ovanligt pigg]
Tobbe: Fan hörni, vi måste gå upp! Klockan är ju redan tolv!
Punger: Va, hur kunde vi sova så länge!?
[Tobbe öppnar persiennerna]
Punger: Vänta... Har du ställt om klockan, Magnus?
Jag: Öh... nä...
Tobbe: Men... Då är ju klockan... sju...
- Second morning, jetlag galore.
Vi fortsätter utforska New York. Relativt planlöst hittills, men Tobbe köpte i vilket fall en NYC-guide på Barnes & Noble inför den kommande veckan.
Söndagen inleddes som söndagar inte brukar inledas. Åtminstone inte för konventionella svenskar. Vid frukost begav vi oss återigen till Key West Diner, som har blivit utnämnt till något av ett stammisställe för ändamålet. Tobbe och Punger tog varsin sorts pannkakor, medan jag startade dagen med en Key West Waffle (toppad med yoghurt, jordgubbar och blåbär). Sjukt gott! Till det några refills av kaffe och en handfull toasts. Men det slutade inte där. Redan igår planterade Tobbe idén att ta en drink efter frukosten, och idag sattes den i verket. Vi greppade varsin mojito och Punger fick sig en apple'tini. Underliga blickar kastades mot oss från lite olika ställen i restaurangen, men mådde fint för det. Framför allt bättre i takt med att vätskan flöt ner genom strupen.
Vi nyttjade senare de färskt inhandlade metrokorten för att tuba oss ner till Times Square, där vi flanerade runt bland stora skärmar och neonljus. Återigen besökte vi några gigantiska butiker. Exempelvis Toys R' Us, som till och med har ett stort pariserhjul i den lokala affären. En kille på gatan gav oss en pamflett om gratis filmvisning. När vi såg att det var scientologistkyrkan som ordnade det hela blev vi inte mindre intresserade av att kolla in det. Sagt och gjort; vi gick dit, såg femton minuter skitsnack och fyllde i en enkät. Tobbe fick sedan ett gratis stress test i en så kallad E-meter, som sägs mäta hjärnans aktivitet. Uppenbarligen tycker herr Norén att familjesemestrar är stressiga och jobbet är lugnt just nu.
Efter att med stor lättnad ha flytt undan stället återvände vi till Times Square. Vi mötte där på två personer som sålde biljetter till en comedy club. Eftersom vi ändå hade planerat att se på ståuppkomik under vistelsen så köpte vi oss entré för fyra personer billigt utav dem. Bara fem dollar per person landade det på. Besöket blir troligtvis av imorgon, Wirtberg landar på JFK strax efter sju ikväll. Vi tackade den trevlige killen så mycket och rumlade efteråt ner för femte avenyn. Ungefär 50 gator avverkade vi och på vägen gick vi förutom Barnes & Noble in på nån sportbar för att ta en eftermiddagsöl. Jag fattade inte riktigt notan först, eftersom vi kom undan så jäkla billigt. Men det visade sig att ett glas Guiness bara kostade tre bucks. Inte fy skam. Under vår promenad gick vi även förbi Empire State Buildning och "strykjärnsbyggnaden", eller vad man ska kalla den. Den som inhyser The Daily Bugle i Spiderman-serier och -filmer. Empire State hoppas jag ännu att vi kommer ta oss upp i. Alternativt nån annan hög byggnad för utsikt.
Mot kvällen tog vi tunelbanan upp och ner genom stan tills vi återigen hamnade på 96th. På väg till hotellet köpte jag en låda öl och Tobbe en påse chips och flaskvatten. Punger var lite krasslig efter våra två första dagars vandring i metropolen, så han köpte nån slags receptfritt tror jag. Sedan var det Simpsons på TV och öl i handen för mig och Tobbe. Vi gick alla och la oss ganska tidigt (ungefär 23:00 lokal tid) men har också sovit ganska länge idag. Killarna ligger fortfarande och drar sig. Snart är det dags för en dusch och ett besök på Key West.
Tobbe: Fan hörni, vi måste gå upp! Klockan är ju redan tolv!
Punger: Va, hur kunde vi sova så länge!?
[Tobbe öppnar persiennerna]
Punger: Vänta... Har du ställt om klockan, Magnus?
Jag: Öh... nä...
Tobbe: Men... Då är ju klockan... sju...
- Second morning, jetlag galore.
Vi fortsätter utforska New York. Relativt planlöst hittills, men Tobbe köpte i vilket fall en NYC-guide på Barnes & Noble inför den kommande veckan.
Söndagen inleddes som söndagar inte brukar inledas. Åtminstone inte för konventionella svenskar. Vid frukost begav vi oss återigen till Key West Diner, som har blivit utnämnt till något av ett stammisställe för ändamålet. Tobbe och Punger tog varsin sorts pannkakor, medan jag startade dagen med en Key West Waffle (toppad med yoghurt, jordgubbar och blåbär). Sjukt gott! Till det några refills av kaffe och en handfull toasts. Men det slutade inte där. Redan igår planterade Tobbe idén att ta en drink efter frukosten, och idag sattes den i verket. Vi greppade varsin mojito och Punger fick sig en apple'tini. Underliga blickar kastades mot oss från lite olika ställen i restaurangen, men mådde fint för det. Framför allt bättre i takt med att vätskan flöt ner genom strupen.
Vi nyttjade senare de färskt inhandlade metrokorten för att tuba oss ner till Times Square, där vi flanerade runt bland stora skärmar och neonljus. Återigen besökte vi några gigantiska butiker. Exempelvis Toys R' Us, som till och med har ett stort pariserhjul i den lokala affären. En kille på gatan gav oss en pamflett om gratis filmvisning. När vi såg att det var scientologistkyrkan som ordnade det hela blev vi inte mindre intresserade av att kolla in det. Sagt och gjort; vi gick dit, såg femton minuter skitsnack och fyllde i en enkät. Tobbe fick sedan ett gratis stress test i en så kallad E-meter, som sägs mäta hjärnans aktivitet. Uppenbarligen tycker herr Norén att familjesemestrar är stressiga och jobbet är lugnt just nu.
Efter att med stor lättnad ha flytt undan stället återvände vi till Times Square. Vi mötte där på två personer som sålde biljetter till en comedy club. Eftersom vi ändå hade planerat att se på ståuppkomik under vistelsen så köpte vi oss entré för fyra personer billigt utav dem. Bara fem dollar per person landade det på. Besöket blir troligtvis av imorgon, Wirtberg landar på JFK strax efter sju ikväll. Vi tackade den trevlige killen så mycket och rumlade efteråt ner för femte avenyn. Ungefär 50 gator avverkade vi och på vägen gick vi förutom Barnes & Noble in på nån sportbar för att ta en eftermiddagsöl. Jag fattade inte riktigt notan först, eftersom vi kom undan så jäkla billigt. Men det visade sig att ett glas Guiness bara kostade tre bucks. Inte fy skam. Under vår promenad gick vi även förbi Empire State Buildning och "strykjärnsbyggnaden", eller vad man ska kalla den. Den som inhyser The Daily Bugle i Spiderman-serier och -filmer. Empire State hoppas jag ännu att vi kommer ta oss upp i. Alternativt nån annan hög byggnad för utsikt.
Mot kvällen tog vi tunelbanan upp och ner genom stan tills vi återigen hamnade på 96th. På väg till hotellet köpte jag en låda öl och Tobbe en påse chips och flaskvatten. Punger var lite krasslig efter våra två första dagars vandring i metropolen, så han köpte nån slags receptfritt tror jag. Sedan var det Simpsons på TV och öl i handen för mig och Tobbe. Vi gick alla och la oss ganska tidigt (ungefär 23:00 lokal tid) men har också sovit ganska länge idag. Killarna ligger fortfarande och drar sig. Snart är det dags för en dusch och ett besök på Key West.
17 mars 2007
I wanna wake up in a city that never sleeps
Punger: Jackie tycker ju att omskurna kukar ser ut som christmas trees.
Jag: Då skulle du ha sagt "I've got your christmas present right here".
Tobbe (nynnar): Jingle bells, jingle bells...
- First morning.
Så är det igång, New Yorks gator har börjat bevandras. Vi snattar nät så det sjunger om det, av någon granne till vårt hotell på upper west side (94th Street). Det är fint att bo på Manhattan så man har gångavstånd (om än långa) till det mesta.
Idag, på vår första dag, gick vi till ett diner i närheten för en all american breakfast. Eller kanske brunch, mycket mat var det i vilket fall. Vi köpte varsin fritatta av olika modell. Jag en Roman, Punger en Mexican och Tobbe Key West, vilket också var namnet på platsen. Key West Diner.
Wirtberg har alltså inte tagit sig hit från sin utflykt till Los Angeles än. Det har ju varit lite snö- och regnoväder under gårdagen, vilket försenade även mitt flyg från London något. Det förvärrade också vår lilla stadspromenad, med otroligt mycket modd att trampa runt i.
Men intrycken var många, så man stålsatte sig ganska fint. Kul att vandra runt med två gamla vänner på ny plats. Promenaden genom Central Park var både mysig och skoj. Tobbe hittade det mytomspunna Asshole Tree och var lyrisk i en timme efteråt. Amerikanska ekorrar är lite mer folkkära än svenska också, märkte jag. Pungers avtryckarfinger hamrade vilt på kameran.
Idag var det ju St. Patrick's Day, som många kanske vet. Parad längs hela femte avenyn innebar det. Och ingen kort sådan, vart vi än gick och hur lång tid vi än tog på oss så ljöd säckpiporna fortfarande i fjärran. Inte ens att vänta ut det hela med en lång fikapaus på Starbucks i Trump Tower hjälpte. Företag har gigantiska butiker här på Manhattan. Vi var bland annat inne på Apple Store. Såg en otroligt snygg canvasväska, skräddarsydd för min Macbook 13". Med stor sannolikhet följer ett exemplar med till Sverige. På Sony Store förundrades vi av olika hemmabiolösningar och HD-skärmarnas högupplösta mansbringor (från filmen 300).
På väg tillbaka köpte vi ett veckokort för tunnelbanan. Ett klantigt dubbelswipe av Tobbe gjorde emellertid att vi fick gå halva sträckan igen innan vi kunde använda tuben. Men det gjorde oss detsamma, för väl avstigna på 96th Street köpte vi två sexpack bruskies, chips och Crest Dual Action Whitening Cool Mint (Powerful Whitening + Whitening Protection) Fluoride Anticavity Toothpaste.
- Det kommer rengöra gaddarna likt kaustiksoda, om de inte ramlar ut före det, säger Punger.
Han tillägger att ju fler "actions" och "powers" desto bättre.
Iakttagandes den Vänner-liknande miljön utanför hotellrummets fönster så sänkte jag och Tobbe de första ölen. Fireescapen ser rostig ut, men är New Yorkiskt idyllisk. En sliten air conditioner i en vrå på rummet fick torka våra skor medan vi bärsade och uppdaterade Punger vad som hänt i svensk kultur och politik och våra liv det senaste året.
- The Ark vann melodifestivalen, var mitt första svar.
Jag: Då skulle du ha sagt "I've got your christmas present right here".
Tobbe (nynnar): Jingle bells, jingle bells...
- First morning.
Så är det igång, New Yorks gator har börjat bevandras. Vi snattar nät så det sjunger om det, av någon granne till vårt hotell på upper west side (94th Street). Det är fint att bo på Manhattan så man har gångavstånd (om än långa) till det mesta.
Idag, på vår första dag, gick vi till ett diner i närheten för en all american breakfast. Eller kanske brunch, mycket mat var det i vilket fall. Vi köpte varsin fritatta av olika modell. Jag en Roman, Punger en Mexican och Tobbe Key West, vilket också var namnet på platsen. Key West Diner.Wirtberg har alltså inte tagit sig hit från sin utflykt till Los Angeles än. Det har ju varit lite snö- och regnoväder under gårdagen, vilket försenade även mitt flyg från London något. Det förvärrade också vår lilla stadspromenad, med otroligt mycket modd att trampa runt i.
Men intrycken var många, så man stålsatte sig ganska fint. Kul att vandra runt med två gamla vänner på ny plats. Promenaden genom Central Park var både mysig och skoj. Tobbe hittade det mytomspunna Asshole Tree och var lyrisk i en timme efteråt. Amerikanska ekorrar är lite mer folkkära än svenska också, märkte jag. Pungers avtryckarfinger hamrade vilt på kameran.Idag var det ju St. Patrick's Day, som många kanske vet. Parad längs hela femte avenyn innebar det. Och ingen kort sådan, vart vi än gick och hur lång tid vi än tog på oss så ljöd säckpiporna fortfarande i fjärran. Inte ens att vänta ut det hela med en lång fikapaus på Starbucks i Trump Tower hjälpte. Företag har gigantiska butiker här på Manhattan. Vi var bland annat inne på Apple Store. Såg en otroligt snygg canvasväska, skräddarsydd för min Macbook 13". Med stor sannolikhet följer ett exemplar med till Sverige. På Sony Store förundrades vi av olika hemmabiolösningar och HD-skärmarnas högupplösta mansbringor (från filmen 300).
På väg tillbaka köpte vi ett veckokort för tunnelbanan. Ett klantigt dubbelswipe av Tobbe gjorde emellertid att vi fick gå halva sträckan igen innan vi kunde använda tuben. Men det gjorde oss detsamma, för väl avstigna på 96th Street köpte vi två sexpack bruskies, chips och Crest Dual Action Whitening Cool Mint (Powerful Whitening + Whitening Protection) Fluoride Anticavity Toothpaste.- Det kommer rengöra gaddarna likt kaustiksoda, om de inte ramlar ut före det, säger Punger.
Han tillägger att ju fler "actions" och "powers" desto bättre.
Iakttagandes den Vänner-liknande miljön utanför hotellrummets fönster så sänkte jag och Tobbe de första ölen. Fireescapen ser rostig ut, men är New Yorkiskt idyllisk. En sliten air conditioner i en vrå på rummet fick torka våra skor medan vi bärsade och uppdaterade Punger vad som hänt i svensk kultur och politik och våra liv det senaste året.- The Ark vann melodifestivalen, var mitt första svar.
Ain't waiting no more
Framme på Hotel Alexander. Fyra timmars sömn fick jag och har nu varit vaken i 24. Lokal tid är 02:04. Over for now.
16 mars 2007
13 mars 2007
Halv miljon i studieskulder, arbetslös men jämt på någon krog
Metro - detta McDonald's bland dagstidningar.
- C.J.
Första dygnet i Umeå. Kändes lite underligt att komma tillbaka, har ju varit borta nästan lika länge som ett helt sommaruppehåll. Mitt sätt att leva de senaste månaderna har litegrann förstört känslan av "hemma" för mig, på något håll i Sverige egentligen. Det som istället triggade mig var när jag gick till universitetet tidigare idag. Känslan av snömodden under fötterna, dofterna i skolans korridorer, smaken av kaffet på Humfiket. Minnena kraschlandade genom huvudet på mig. Då kunde jag le för en stund.
Har börjat återse klasskamrater nu också. Fikade med Laggan igår och idag träffade jag Tomas, Karin och Erik på skolan. Nästan alla ansikten från ettan, tror jag också. Försöker släntra förbi Hannes och Terner innan fredag, vet inte riktigt vilka mer som är i stan för tillfället.
Fredag, ja. New York fucking City. Det är en så stor och kul grej att jag inte riktigt fattat det än, tror jag. Ska bli underbart att hänga med Wirtberg, Tobbe och Punger på Äpplet (inte Umeåkrogen, då). Trion från förr, några av min ungdoms bästa vänner. Har inte ens funderat på några särskilda delmål med resan, bara att få rumla runt med dem och för en vecka prata om/tänka på annat än arbete och skola känns redan skönt.
Eller jo, nån hög höjd vill jag upp på. Empire State eller liknande. Få se staden från ovan och ta några fina bilder.
Verkar även bli minicomeback för mig på studentradion ikväll, ska bli jäkligt roligt. Få snacka lite i etern och spela musik, det är en av sakerna jag saknat i veckornas tidningsarbete.
- C.J.
Första dygnet i Umeå. Kändes lite underligt att komma tillbaka, har ju varit borta nästan lika länge som ett helt sommaruppehåll. Mitt sätt att leva de senaste månaderna har litegrann förstört känslan av "hemma" för mig, på något håll i Sverige egentligen. Det som istället triggade mig var när jag gick till universitetet tidigare idag. Känslan av snömodden under fötterna, dofterna i skolans korridorer, smaken av kaffet på Humfiket. Minnena kraschlandade genom huvudet på mig. Då kunde jag le för en stund.
Har börjat återse klasskamrater nu också. Fikade med Laggan igår och idag träffade jag Tomas, Karin och Erik på skolan. Nästan alla ansikten från ettan, tror jag också. Försöker släntra förbi Hannes och Terner innan fredag, vet inte riktigt vilka mer som är i stan för tillfället.
Fredag, ja. New York fucking City. Det är en så stor och kul grej att jag inte riktigt fattat det än, tror jag. Ska bli underbart att hänga med Wirtberg, Tobbe och Punger på Äpplet (inte Umeåkrogen, då). Trion från förr, några av min ungdoms bästa vänner. Har inte ens funderat på några särskilda delmål med resan, bara att få rumla runt med dem och för en vecka prata om/tänka på annat än arbete och skola känns redan skönt.
Eller jo, nån hög höjd vill jag upp på. Empire State eller liknande. Få se staden från ovan och ta några fina bilder.
Verkar även bli minicomeback för mig på studentradion ikväll, ska bli jäkligt roligt. Få snacka lite i etern och spela musik, det är en av sakerna jag saknat i veckornas tidningsarbete.
12 mars 2007
10 000 and counting
11 mars 2007
Tack och bock!
Va!? Har du inte sett original-Motorsågsmassakern? Det är ju som att inte ha läst Räddaren i nöden.
- Stefan på kulturmission.
Tiden på VF har varit givande, lärorik och skitrolig, på ren svenska. Riktigt kul människor man fått jobba med. Nu ska man väl hålla tummarna för att det blir några veckor där även i sommar.
I lördags var mina sista grejer för denna gång med i tidningen. Bland annat mitt reportage till examensjobbet, som jag även fick redigera själv. Har ni inte tillgång så får ni dock nöja er med nätversionen. Totalt var det ungefär tre och en halv sida som pryddes med mina texter, så det kändes som en fin avslutning på den här tiden. Fick också göra en gästlista på Stefans dvd-sida, blev såklart ett gäng tyska rullar.
- Stefan på kulturmission.
Tiden på VF har varit givande, lärorik och skitrolig, på ren svenska. Riktigt kul människor man fått jobba med. Nu ska man väl hålla tummarna för att det blir några veckor där även i sommar.
I lördags var mina sista grejer för denna gång med i tidningen. Bland annat mitt reportage till examensjobbet, som jag även fick redigera själv. Har ni inte tillgång så får ni dock nöja er med nätversionen. Totalt var det ungefär tre och en halv sida som pryddes med mina texter, så det kändes som en fin avslutning på den här tiden. Fick också göra en gästlista på Stefans dvd-sida, blev såklart ett gäng tyska rullar.
- Var tog de vägen? (Exjobbsrepet)
- Ett hårdare Mellow Bright Band släpper debut-ep
- 5 tyska filmer du MÅSTE se
6 mars 2007
I can do whatever yeah, sure I can!
Jag: En vecka känns perfekt, hur fan kan folk åka till New York bara på weekendresa? Man måste ju bli så sjukt förstörd av jetlag.
Emil: Du får väl styra upp det med en redig fylla.
- Nordvärmländsk globetrotting.
En sak slår aldrig fel när man kommer hem till Ekshärad för att "ta det lugnt". Så fort ryktet sprider sig att man är på hembesök, nykter och inställd på att lägga fötterna på soffbordet, börjar allehanda meddelanden droppa in på telefonen. Vill folk vara sociala? Bara ett fåtal gånger, fyra av fem personer gör istället anspråk på en som chaffis till fylletaxin.
Jag är inte svår att ha att göra med så sett, jag vet själv från min tid i norra Värmland hur svårt det blir att ta sig runt utan att slänga ut alldeles för mycket pengar. Därför slänger man snällt in CD-väskan i bilen, drar på stämningssättande musik och rullar ut på snöigt mörka landsvägar. Hade jag haft orken inne kunde jag ha åkt Värmland runt konstant från klockan 18 till 04. Riktigt så sugen var jag inte, så det blev några timmar mindre bakom ratten.
Men lite konstig och ofullständig känner man sig, när man ensam lämnar boningen på tidig kväll och kommer hem lika ensam på natten. Inte ens syskonen skulle med tillbaka, utan hoppade av för övernattning hos vänner. Har man då egentligen åstadkommit någonting, eller bara rullat runt bunden till sitt eget sällskap, på den där skogsinramade grusvägen, som till synes inte är längre än vad bilens strålkastare kan avslöja?
-----
Lördagsnattens bilmusik gick i nyanserna trallvänligt, laid back och sömnigt. Från Black Rebel Motorcycle Club till Bring Me the Fucking Riot... Man.
Emil: Du får väl styra upp det med en redig fylla.
- Nordvärmländsk globetrotting.
En sak slår aldrig fel när man kommer hem till Ekshärad för att "ta det lugnt". Så fort ryktet sprider sig att man är på hembesök, nykter och inställd på att lägga fötterna på soffbordet, börjar allehanda meddelanden droppa in på telefonen. Vill folk vara sociala? Bara ett fåtal gånger, fyra av fem personer gör istället anspråk på en som chaffis till fylletaxin.
Jag är inte svår att ha att göra med så sett, jag vet själv från min tid i norra Värmland hur svårt det blir att ta sig runt utan att slänga ut alldeles för mycket pengar. Därför slänger man snällt in CD-väskan i bilen, drar på stämningssättande musik och rullar ut på snöigt mörka landsvägar. Hade jag haft orken inne kunde jag ha åkt Värmland runt konstant från klockan 18 till 04. Riktigt så sugen var jag inte, så det blev några timmar mindre bakom ratten.
Men lite konstig och ofullständig känner man sig, när man ensam lämnar boningen på tidig kväll och kommer hem lika ensam på natten. Inte ens syskonen skulle med tillbaka, utan hoppade av för övernattning hos vänner. Har man då egentligen åstadkommit någonting, eller bara rullat runt bunden till sitt eget sällskap, på den där skogsinramade grusvägen, som till synes inte är längre än vad bilens strålkastare kan avslöja?
-----
Lördagsnattens bilmusik gick i nyanserna trallvänligt, laid back och sömnigt. Från Black Rebel Motorcycle Club till Bring Me the Fucking Riot... Man.
5 mars 2007
Första löpet
Idag hade jag min första tidningstopp, som också förärades plats på löpsedeln. Det är en (egentligen två) artikel om ett onlinespel som spridit sig på en värmländsk skola. Den kompletterande artikel som verkar uteblivit i nätupplagan av tidningen, innehåller en intervju med en forskare på Örebro universitet som hade en väldigt sansad syn på det hela. Så jag hoppas ni ska kunna ta del av den också så småningom.
Sen hade jag även med en artikel om två gymnasietjejer och deras projektarbete, att hjälpa turkiska gatubarn.
Håll till godo.
Sen hade jag även med en artikel om två gymnasietjejer och deras projektarbete, att hjälpa turkiska gatubarn.
Håll till godo.
2 mars 2007
Gyllene rovdjur och annorlunda travstil
Två nya texter idag, för den som vill kika. Hade även min byline under en text igår, men det var Odd som hade skrivit själva texten så den äran vill jag inte sno. Jag hade bara fixat några uttalanden åt honom. Menmen, dagens skörd som sagt:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
