Berlin i transkription - Kapitel II

"Hamlet"

Färja mellan Helsingborg och Helsingør

3 augusti 2010

Inatt bar det av, igen. Mot Tyskland, Liebenwalde och Berlin. Mindre planerat, men en möjlighet visade sig att bila ner för att senare i veckan möta upp Punger och Tobbe i stan. Redan klockan halv två på natten satte vi oss i bilen, en tid då jag vanligtvis inte ens gått och lagt mig. Det fanns emellertid inga större sömnhinder, med en tröttsam deckare i öronen slocknade jag strax efter Karlstad.

I Jönköping fick jag ta över ratten från morfar, vilket inte är en önskedröm med honom hökandes i nacken. Till slut sov dock såväl han som mormor och mellankusinen djupt. I ett försök att lämna det på det viset så skippade jag radion och hittade på egna väglekar, som "räkna roadkills". Sju stycken på 200 km, imponerande.

Återstår att se huruvida jag får bila i Tyskland lite senare. Smått nervigt att göra autobahndebut med morfars kärra.

/Magnus

Café i Friedrichshain

Berlin

8 augusti 2010

Efter en vecka med Jörg, fylld av monteringsjobb, bowling, öl, bowling, kött och bowling, har jag återförenats med de andra killarna. De landade under gårdagen och första natten hann vi äta på La Bandida, dricka kopiösa mängder öl från en handfull olika spätkaufs, besöka en kurios hemmafest i Kreuzberg för att slutligen skaka rumpan på en spännande (men troligtvis helt olaglig) takfest på en övergiven kontorsbyggnad vid den gamla flygplatsen Tempelhof. Efter att Pauline fört oss på villovägar och vi tagit en trött tågresa så kunde vi däcka i lägenheten vid ungefär åtta på morgonen.

Veckan som gick har även väckt många minnen från min boendetid i stan. Som när vi åt på Zagreb Grill, där jag på firmans julfest tänjde på gränserna för hur mycket öl och kött min mage kunde ta, för att senare snubbla över deras halvmeterhöga toalettröskel och nästan slå ihjäl mig mot pissoaren.

/Magnus

Werners lägenhet

Berlin

11 augusti 2010

Doktorn ordinerar: 100 varv runt bordet.

Vad Dr. Pong är doktor i är oklart, men hans medicin är att rekommendera. På den lilla pingisklubben blandas social frisksport med öl och elektro. Säkerhet med boll och racket gäller, för till sist återstår endast två spelare som får duellera om den ärofyllda vinsten - äran. Knack i bordet - och en ny runda börjar. Vinnarskallen blixtrade till, våra ögon lyste i blått och gult och vi kände alla att detta gällde mer än individuella prestationer, detta gällde J-O Waldner, Zlatan och Kung Adolf af Sverige. Gemensamma ansträngningar till trots: det skulle visa sig att den som utnyttjat fritidsgårdens möjligheter flitigast var Järfällasonen Viktor ("Victory") Sehr. Till honom vill jag bara - å mina och Kung Kamprads vägnar - säga: Sehr Gut!

/Tobias

Werners lägenhet

Berlin

12 augusti 2010

Dr. Pongs ordinationer kan ge oanade bakslag. Eller så var det kalaset vi hamnade på tillsammans med en hord "Down under":s som tog musten ur oss.

Hur som, jag, Tobias och Viktor "Victory" bestämde oss för att besöka den närbelägna sjön Weißensee. Magnus gick och köpte flickpresenter.

Bara ett stenkast från vårt herrnäste kan man alltså hitta ett litet annordnat sjöbadställe. Väder och vattentemperatur var mycket mer behagligt än gårdagens besök på det mer trendiga "Badeschiff", men såklart mindre fräckt. Ingen pool men väl en fontän.

Weißensee blev vårt vilohem denna dag för att orka med ännu en natt/morgon på stan. Jag är dock inte helt säker på att Dr. Pong skulle gilla dubbel-döner till middag och kvällsmat.

/Mattias

RyanAir flight FR9704

Berlin Schönefeld -> Stockholm/Skavsta

13 augusti 2010

Vi ringlade ner för Schönhauser Allee, medicinerade av de goda grannarna Dr. Pong och absintdruiden vid u-bahnhof Eberswalder Straße. Till vår förvåning var White Trash förhållandevis dött, klockan var inte ens tre på natten. Som tur var hade Viktor en plan.

"Det här ser bra ut", sa han och pekade på en skylt vid Kulturbrauerei som lovade "Sommergarten". Från utsidan kunde vi höra förföriska electrobeats, så vi slängde upp tre euro, stämplades och trädde in. Jag, Pauline och Tobias greppade varsin öl och tog några danssteg nära baren. Det tog bokstavligt talat sekunder innan en långväxt, kalhövdad kille dansade nära Pauline och gestikulerade frågande om hon och jag var ett par. Jag inväntade hennes reaktion och nickade sedan jakande för att hjälpa henne ur situationen. Killen dansade då över till mig, gjorde samma frågande gest och fick samma svar. Han dansade vidare, bort från oss. "Vissa killar ska alltid vara så påstridiga", sa Pauline. "Är det inte väldigt många killar här", frågade Viktor som en slags fortsättning. I samma stund kom Mattias från toan och antydde att konstiga saker hände där inne. Vi synade den närmsta omgivningen. Tighta linnen, silverkedjor och -armband, geléfasta frisyrer, skinn och neonfärger.

Pauline kunde blott konstatera: "Yeah. It's a gay bar."

/Magnus

The boys are back in town

The Punger of Christ
Originally uploaded by Magnus Bergström

Nu får det vara slut på bloggsemestern! Var förvisso aldrig planerat att bli en sådan, men de två veckorna i Tyskland och den efterföljande helgen i Stockholm var både händelserika och utmattande.
Precis som vid förra Berlin-besöket hade jag med mig min Lomo Smena 8M, vilket jag hoppas kan ge några schyssta bilder. Passande nog så hade nämligen rullen från vårt påskbesök i stan framkallats när jag kom hem igen. Resultatet var helt klart glädjande, väldigt starka färger som sig bör från kombinationen plastmonster och en rulle Fuji Superia! Till höger är en personlig favorit, klicka för att se fler.
Förutom Lomon hade jag vid denna tripp även med mig min nygamla Konica EU-mini, en väldigt enkelt byggd plastkamera med redig blixt. Körde igenom en svartvit Ilford-rulle, mycket spänd inför framkallningen!

Popkulttugg

Jag gillar att fundera över karaktäristiska, populärfilosofiska frågor, exempelvis paradoxer som skulle uppstå vid tidsresor och hur dessa därför bäst borde framställas på film. Chuck Klosterman ägnar en av essäerna i den nya samlingen Eating the Dinosaur till just detta ämne. Vid sidan av andra viktiga frågor, som hur världen påverkas av läskreklam, varför amerikanska sitcoms använder burkskratt och hur svenska ABBA har lyckats förbli relevanta i pophistorien. Från pärm till pärm lyckas Klosterman både underhålla och sätta fingret på några riktigt vassa iakttagelser, men framför allt placerar han sig väldigt långt upp på listan över människor i världen jag skulle vilja ta en längre fika eller några öl med.

En svaghet för boken är Klostermans egenhet, att han ibland diskuterar ämnena utan större saklighet. Å andra sidan är han tydlig med sina åsikter och det är ofta svårt att inte falla för hans argument. Liksom tidigare har Klosterman dessutom inkluderat två-tre kapitel om oförståeliga amerikanska sporter som baseball och amerikansk fotboll, vilket kan vara tröttsamt för oss oinvigda. Roligt nog verkar han ha gott om självinsikt, då han i en av dessa texter ger oss anvisningar till vilka stycken vi ska läsa innan vi hoppar över kapitlet.

Rekommenderad läsning, som gav mig mycket mer än hans tidigare essäsamling Sex, Drugs, and Cocoa Puffs: A Low Culture Manifesto.

Digitalt tevatten

Red Shift
Originally uploaded by Magnus Bergström

Ett av mina senare, digitala fotoexperiment har varit att försöka återskapa de sepialiknande tonerna som bilder får av tedrycker. Tevatten kan ersätta vanligt vatten i traditionella mörkrum och ge välkomna "missfärgningar" på det svartvita fotopappret.
I Photoshop-varianten började jag med ett svartvitt filter och experimenterade sedan med ett hemmabyggt, rödorienterat vändframkallningsfilter.

Nördar och djurvänner unite!

Low fidelity in high fidelity

Falun
Originally uploaded by Magnus Bergström

Mitt egentliga mål med lediga dagar, framför allt under sommaren, brukar vara att skriva oftare. Det är ingen plikt jag känner, utan något jag vill göra. Men återigen har sommaren tagit med sig massor av annat som distraherar mig från skrivandet, men samtidigt inspirerar för framtida texter. Senast om två veckor, när jag är tillbaka från Berlin, borde blogginläggen alltså komma mer frekvent. Tack för ert tålamod.
Mycket foto blir det såklart som håller mig från att skriva, långa ljusa dagar ger långa ögonblick av möjligheter. Fast förutom att knäppa nytt så får jag under denna säsong också större lust att omarbeta några av mina gamla bilder. Här får ni därför ett omarbetad porträtt på min gode vän Pär, som jag knäppte digitalt tidigt förra året och för några veckor sedan redigerade för att ge en känsla av vändframkallad film som exponerats i en gammal plastkamera. Kommentarer och funderingar mottages gärna.

"I specialize in a very specific type of security. Subconscious security."

Christopher Nolan hajpas återigen rejält i Hollywood. Hans senaste film Inception har, precis som The Dark Knight gjorde, gått och rört om rejält genom att dra hem otroligt fin kritik och bland annat hamna i topp fem på den någorlunda ansedda IMDb Top 250-listan. Inception har lyfts fram som ett fenomen, ungefär som The Matrix när den kom. De båda filmerna har också mycket gemensamt, som att de är baserade på originalmanus och hanterar drömmar som koncept med en scifi-fond.

Filmen har premiär i Sverige på fredag (undertecknats födelsedag). Hade otroliga förväntningar redan innan recensionerna började rulla in, så nu måste jag försöka tagga ner dem lite innan jag ser den i början på nästa vecka.

They go to a lake of fire and fry

They go to a lake of fire and fry
Originally uploaded by Magnus Bergström

Nyligen framkallade jag min första film i mellanformat, knäppt med en mycket fin Zeiss Ikon Nettar som jag budade hem på Tradera i höstas. Kameran är nästan en antikvitet, vad jag kan hitta är den tillverkad på tidigt 50-tal.
Jag gillar det kvadratiska formatet som 6x6-exponeringar ger, så det kommer troligtvis bli en hel del experimenterande med Nettarn. Svartvita porträtt är särskilt tilltalande i formatet, men för tillfället har jag laddat den med en diarulle från Kodak. Blir förhoppningsvis några färgmättade porträttbilder i slutresultatet, oavsett om jag väljer att vändframkalla eller inte.

Rysk plast kan än

Leaving
Originally uploaded by Magnus Bergström

Lite backtracking på gånget fotograferande igen! Nu när sommaren är tillbaka blir det extra mycket färgfoto, vilket samtidigt innebär att min kära Lomo Smena 8M får jobba en del igen.
Här ser ni ett bildexempel från kamerans senast framkallade rulle, som mest innehöll bilder från förra sommaren och hösten. Laddade bakeliten med ännu en Fuji Superia (grymma, mättade färger) innan jag och några vänner drog till Berlin över påskhelgen, den rullen har några exponeringar kvar men håll er uppdaterade för en glimt av resultatet framåt slutet av sommaren!

"They think it's all over!"

Stiltje i bloggen. Min VM-koma intensifierades rejält de gångna veckorna, då det tyska landslaget kämpade sig fram genom slutspelet på ett extraordinärt sätt (4-1 mot England, 4-0 mot Argentina). De som är någorlunda sportintresserade har nog snappat upp att de igår förlorade semifinalen med uddamålet (den tredje raka 1-0-segern för Spanien i finalspelet, vilket inte helt omöjligt även kan bli slutresultatet i finalen mot Holland). Fans och spelare var förkrossade, eftersom de såg potentialen hos det ofattbart unga laget att gå hela vägen.

Själv är jag fortfarande upprymd av tyskarnas spel och längtar redan till kommande EM- och VM-turneringar, för landets fotbolls- och talangtillväxt är närmast overklig i nuläget. Många av de stora talangerna från detta mästerskap (Özil, Müller, Badstuber, Kroos m.fl.) är dessutom fortfarande så unga att de kan delta i nästa U21-EM, vilket än en gång är helt ofattbart.

Jag tackar redan nu för uppvisningen i Sydafrika och håller tummarna för en bronspeng på lördag. Kanske även att Klose får sätta ett (eller t.o.m. två) mål mot Uruguay och såmed tangera (eller gå om) Ronaldo (f.d. landslagsspelaren för Brasilien, vill säga) som den meste målskytten i VM-historien.