4 augusti 2010

Popkulttugg

Jag gillar att fundera över karaktäristiska, populärfilosofiska frågor, exempelvis paradoxer som skulle uppstå vid tidsresor och hur dessa därför bäst borde framställas på film. Chuck Klosterman ägnar en av essäerna i den nya samlingen Eating the Dinosaur till just detta ämne. Vid sidan av andra viktiga frågor, som hur världen påverkas av läskreklam, varför amerikanska sitcoms använder burkskratt och hur svenska ABBA har lyckats förbli relevanta i pophistorien. Från pärm till pärm lyckas Klosterman både underhålla och sätta fingret på några riktigt vassa iakttagelser, men framför allt placerar han sig väldigt långt upp på listan över människor i världen jag skulle vilja ta en längre fika eller några öl med.
En svaghet för boken är Klostermans egenhet, att han ibland diskuterar ämnena utan större saklighet. Å andra sidan är han tydlig med sina åsikter och det är ofta svårt att inte falla för hans argument. Liksom tidigare har Klosterman dessutom inkluderat två-tre kapitel om oförståeliga amerikanska sporter som baseball och amerikansk fotboll, vilket kan vara tröttsamt för oss oinvigda. Roligt nog verkar han ha gott om självinsikt, då han i en av dessa texter ger oss anvisningar till vilka stycken vi ska läsa innan vi hoppar över kapitlet.
Rekommenderad läsning, som gav mig mycket mer än hans tidigare essäsamling Sex, Drugs, and Cocoa Puffs: A Low Culture Manifesto.

2 kommentarer:

Fallqvist sa...

Oj, nu gjorde du mig faktiskt riktigt lässugen. Och det är inte varje dag det händer ska du veta.

Sedan den där kursen i litteraturhistoria vi genomled 2004 har jag knappt orkat öppna en bok.

Magnus sa...

Den kursen kunde ha tagit kål på den bäste, vilka tegelstenar vi tråcklade oss igenom på bara ett par dagar!