Bra saker vecka 30:

Inte helt oväntat så blir det en liten Berlin-special av veckans återblick.

• Böcker i andra hand. Berlin erbjuder otroligt många antikvariat och olika secondhandbokhandlar, men det finns två stycken som fått extra blickfång från mitt håll: Another Country i Kreuzberg och East of Eden i Friedrichshein. Båda återsäljer genomgående engelskspråkig litteratur och har väldigt bra priser. Den förstnämnda kikade jag in redan vid förra besöket i staden, den andra är en ny bekantskap. Orkar man leta någon timme så hittar man snart några finfina fynd för en till fem euro. På East of Eden plockade jag The Secret History av Donna Tartt (3€), Girlfriend in a Coma av Douglas Coupland (4€) och Choke av Chuck Palahniuk (5€). Bra skick och samma utgåvor gick för nypriser på minst 10€ där jag hade kikat tidigare.
  
• Kläder i andra hand. Ännu svårare än att leta bland böcker, tycker jag själv. Men några av stadens andrahandsbutiker går inte att motstå, särskilt om kläderna säljs till kilopris som på Colours i Kreuzberg. Fast vi missuppfattade vilken dag de har happy hour, så priset hamnade på 14€ istället för planerade 10€ per kilo som vi hade planerat. Fortfarande inte så dyrt, såklart. Särskilt om man passar på att leta bland läktviktsutstyrslar som t-shirts och handväskor.
  
• Serietidningsbutiker. Trots min växande fascination för mediet så får jag sällan läge att besöka en dedikerad affär. Därför var det extra roligt att ströva runt på Grober Unfug i Mitte (precis vid tunnelbanestationen Weinmeisterstrasse). Massvis av utländska importer och vackra utgåvor! Men när allt kommer omkring så blev det inget annat än "fönstershopping" för min del. För även om det är roligt att bläddra så kostade grejerna fortfarande snäppet mer än hos svenska nätbokhandlar.
  
• Bläddra bland vinyl. Berlins invånare har verkligen inte gett upp hoppet om vinylskivorna. Butiker som nästan uteslutande säljer plattor (ibland bara med undantag för en minimal hylla cd-skivor) frodas runt om i stan! Sedan kan man i all ära besöka lokaler som Kreuzbergs Space Honda (ligger i en gammal Honda-verkstad), där utbudet är ofattbart stort med backar och väggar fyllda. Själv föredrar jag de mer inriktade butikerna, som valt att ägna sig åt mer specifika genrer, som Mr Dead and Mrs Free (precis vid tunnelbanestationen Nollendorfplatz). Utmärkt ställe för all sorts rock, som garage, indie och progressivt.
  
• Zagreb Grill. Detta köttpalats bland stadens restauranger! Vegetarianen i mig fortsätter gråta blod när jag bara tänker på mängden djur som fyller tallrikarna på stället. Beställ en av deras grilltallrikar och några öl och du kommer vara mätt för två dygn. Inga problem heller att hålla sig under 20-lappen (räknat i euro). Ligger vid tunnelbanestationen Afrikanische Strasse.
  

True Stories - Kapitel XVI: 1 vs 100

[Släkt och familj spelar frågespel på Xbox]
Jag: I vilken riktning lutar sig tornet i Pisa?
Mamma: Höger!

Berlin wedding

Chockbuffé, open bar och tyska dansbandsklassiker. Schach matt!

Bra saker vecka 29:

• Entourage. Serietorkan under sommaren har vissa undantag. Att få återse gänget är som att träffa gamla vänner på nytt! Även om säsongens första avsnitt mestadels kändes som en transportsträcka in i nya plotlines.
  
• Berlin. På fredag kväll återvände jag till trakterna av min "andra hemstad", bara att vara i omgivningen är balsam för själen. Till denna punkt kan inkluderas många saker som kommer på köpet i paketet; currywurst, berlinsk döner kebab med rödkål och örtdressing, den fascinerande och betagande kontrasten mellan gammal tradition och högteknologisk utveckling, verkligt goda maltdrycker till rycka-på-ögonbrynen-priser (trots att det var ännu billigare, nästan farligt billigt, till D-marktider) och så vidare. Lite mer än en vecka kvar nu, sedan hälsar jag på min andra morbror utanför Bremen på hemvägen.
  
• Body Worlds. Tidigare idag besökte vi en av de omtalade och kontroversiella utställningarna, på tidigare Postbahnhof. En underlig blandning av kittlande biologilektion och äckelspännande närkontakt med autentiska människokroppar som styckats, snittats och placerats för allmänhetens blickar. En relativt dyr historia jämfört med andra muséer, men klart värt titten.
  

Canon AE-1 - Andra rullen

Min andra rulle, med pappas trotjänare från mitten av 70-talet, var också den första med bilder från årets Arvikafestival. Filmen jag använde var en två år gammal Fuji Reala 100 (utgångsdatum i juli 2007), som precis som med Lomon gav lite väl blågröna färger. Resultatet ser förvisso ganska naturligt ut (därav kanske också namnet på modellen), men det saknas "stuns" i vissa bilder. Nästa rulle från festivalen (och bortom) var en svartvit Kodak Tmax 400, så håll utkik!

'Nu får det vara nog!'

Den här rastplatsen i Mullsjö verkar ha haft några ofrivilligt övernattande fyllon för mycket.

Oh, one sweet day

Inatt bär det av. Mot ljus, mot liv, mot öl och så vidare.

"Those are good burgers, Walter!"

En klassiker. Första gången jag såg den tittade jag fem gånger om och skrattade näst intill i byxorna. Jag var förvisso övertrött och rusig på en efterfest i Umeå.

Revueflex 3000 SL - Andra rullen

"Andra rullen?", kanske den uppmärksamme frågar sig. Så är det. Anledningen till att jag inte lagt upp bilder från den första är att det inte finns några. Eller åtminstone knappt. När jag tog ärvde kameran av min morfar litade jag fullt ut på den knaggliga ljusmätaren (kameran är trots allt från tidigt 60-tal), även om jag inte alltid trodde på vad den visade. Resultatet blev en underexponerad, gråsvart remsa. Motivet går bara att tyda i en eller två bilder, vilka jag eventuellt kommer lägga upp senare.
Redan på andra rullen övergick jag till att ställa in mina egna värden. Och jag är väldigt nöjd med resultatet, som kanske var det mest kontrastrika inom analogt svartvitt som jag uppnått hittills. Tyvärr gör dessa scannade versioner inte den faktorn full rättvisa.
Kameran är, som jag nämnde tidigare, identisk med den japanska Chinon CX. Den såldes under annat namn i Europa, efter import av det tyska företaget Foto-Quelle.
Rullen var en fyra år gammal Kodak Tri-X 400 (utgångsdatum i juli 2005).

Lomo Smena 8M - Andra rullen

Lycka! Andra rullen som jag testade på den sovjetiska kompaktkameran (en två år gammal Fuji Superia 100) gav mycket bättre färger på bildresultatet! Här får ni några exempel, det var ganska många fler bilder som var färgmässigt snygga men som innehållsmässigt kändes lite väl "familjealbum". Men räkna med många fler foton från monstret framöver!
Som vanligt kan ni se bilderna i mer högupplöst version på Flickr.