Bodies float up from the bottom of the river, like bubbles in fine champagne

Idag när jag satt försjunken i musik och pappersarbete slog mig plötsligt en underlig tanke: Undrar om The Kristet Utseendes låt Moffegreven parafraserar Crack Hitler av Faith No More? Inte bara låttitlarna utan även bandnamnen anspelar ju lite på samma tema.

Crack Hitler:
Here he comes, look out.
Teach the world a lesson.
Here he comes, look out.
Sweat on the brow,
and a tap on the phone,
and lives are on the line.

Moffegreven:
Här kommer greven med höga steg,
stela jeans och rödsprängda ögon.
Tar sig på kuken nonchalant;
det är ännu en fin dag för sprit och knark.
Moffegreven - i en dusch av pulver.
Moffegreven - vit, så vit.

And the Oscar could go to...

...Roy Andersson! För några minuter sen blev det klart att Du levande blir Sveriges bidrag att kämpa sig fram som Bästa utländska film. Förhoppningsvis ända fram till galan i vår. Eftersom jag gick miste om filmens Sverigepremiär på Umeå filmfestival kan jag inte säga min mening i det hela än, men jag har hört blandade reaktioner.

Dessutom valdes ju även hans Sånger från andra våningen att delta för Sverige när det begav sig, och då utan större framgång. Vilket säger oss att hans stil kanske inte helt faller Hollywood i smaken. Men så är det väl så att vi ska skicka det vi anser vara utmärkande för vårt filmland och inte de?

På papperet är Du levande, eller kanske rättare sagt Andersson, hur som helst ett väldigt starkt namn. Särskilt när man synar listan över vad vi hade att välja från:

1. Exit av Peter Lindmark
2. Du & jag av Martin Jern och Emil Larsson
3. Inga tårar av Håkan Bjerking
4. Kärringen därnere av Ragnar di Marzo
5. När mörkret faller av Anders Nilsson
6. Förortsungar av Ylva Gustavsson och Catti Edfeldt
7. Sista dagen av Magnus Hedberg
8. Hemligheten av Stephan Apelgren
9. Desmond & träskpatraskfällan av Magnus Carlsson
10. Underbara älskade av Johan Brisinger
11. Göta Kanal 2 - Kanalkampen av Pelle Seth
12. Rosa - the movie av Manne Lindwall
13. Allt om min buske av Martina Bigert
14. Linas kvällsbok av Hella Joof
15. Darling av Johan Kling
16. Hoppet av Petter Naess
17. Se upp för dårarna av Helena Bergström
18. Den nya människan av Klaus Härö
19. Nina Frisk av Maria Blom
20. Beck - Den svaga länken av Harald Hamrell
21. Gangster av Steve Aalam
22. Hata Göteborg av Robert Lillhonga
23. Ciao Bella av Mani Maserrat-Agah
24. Irene Huss - Tatuerad torso av Martin Asphaug
25. Underbar och älskad av alla av Hannes Holm
26. Ett öga rött av Daniel Wallentin
27. Svarta Nejlikan av Åsa Faringer och Ulf Hultberg
28. Du levande av Roy Andersson

Av de jag sett är nog Darling det starkaste kortet. Sen finns där såklart minst en handfull filmer som egentligen inte hör hemma i en sån här lista. Att bara fyra av 28 filmer har kvinnliga regissörer är knappast heller något att vara stolt över. Tyvärr är det inte heller oväntat.

Who watches the Watchmen?

För de som är uppdaterade på Comicon så är det här kanske gamla nyheter, men måste bara nämna att filmatiseringen av världens bästa serie (alternativt "levande novell") nu börjar att ta form! Jag snackar om Watchmen.
Det som har hänt är att huvudkaraktärerna har castats, en officiell hemsida har öppnats, teaserposter har tryckts (se bild) och filmandet (enligt IMDb) har påbörjats.

Mina funderingar? Jag är först och främst väldigt nöjd med castingen. Billy Crudup är ett otippat, vågat men samtidigt lovande alternativ som Dr. Manhattan. Jackie Earle Haley känner jag inte till särskilt sedan tidigare, men hans smala ansikte med de distinkta kindbenen ger honom åtminstone fysiskt perfekta förutsättningar för att bli den mystiske ensamvargen Rorschach.

Hemsidan inger en bra första känsla inför produktionen. Än så länge verkar filmteamet följa förlagan mer än väl och man verkar även medveten om svårigheten att fånga seriens berättarstil. Regissör Zack Snyders produktionsblogg kommer följas tätt av mig framöver. Dessutom finns även en väluppdaterad, fanbaserad sida om projektet!

Vill ni få en bättre inblick i min fascination för serien så kan ni kika tipset i Noden!

Paris is always Paris and Berlin is never Berlin

Bloggen har varit dåligt uppdaterad senaste tiden. Det har delvis berott på ett energikrävande filmjobb den gångna veckan, men kanske främst på grund av min planerade flytt till Berlin. Mycket rotande bland grejer som ska säljas av för att lätta packningen, med mera.

Bloggen kommer så sett också genomgå en förflyttning, men då bara i författarhänseenden. Efter nogrann övervägning har jag bestämt mig för att fortsätta blogga på svenska även när flytten är genomförd. Jag hoppas kunna skildra mina andra hemstad rättvist för er när jag väl är på plats. Troligtvis om några veckor, kanske en månad.

"Ich frag mich was wohl heute für'n scheiss passier'n wird?"

Efter två veckor i Berlin och en rannsakan av några gigantiska köpcentrums dvd-utbud har jag kommit fram till följande:

1. Oväntat mycket svensk film ges ut på dvd i Tyskland, inklusive dubbning och hela köret. Vad sägs om titlar som Zurück nach Dalarna! eller Populärmusik aus Vittula? Bara ett stickprov, I tell you.
2. Tyskar är sämst, eller om Sverige kanske är ännu sämre, på att inkludera engelsk textning på filmer producerade i hemlandet. Fattar de inte vilken marknad de går miste om? Vi snackar någon timmes text för att tillgängliggöra filmen för resten av världen. Personligen köper jag inga tyska filmer om det inte finns möjlighet för fler än mig att se dem sen.
   

Jag är ju hur som helst en fantast av germanernas skapande, så under min exkursion genom deras huvudstad hittade jag till slut ett gäng rullar som damp ner i köpkorgen. Med engelsk textning, såklart.

• Berlin is in Germany
  
• Der Freie Wille (The Free Will)
  
• Erbsen auf halb 6 (Peas at 5:30)
  
• Junimond (June Moon)
  
• KussKuss - Dein Glück gehört mir
• L'amour (L'amour, l'argent, l'amour)
• Montag kommen die Fenster (Windows on Monday)
  
• Offset

Utvärdering av köpen följer.

True stories - Kapitel V: När "The Big Lebowski" blir verklighet

[Nord-Bowling i Berlin-Reinickendorf, dialog översatt från tyska]
Morbror: Den där spelaren i blå skjorta ska du kolla in, han spelar riktigt farliga klot.
[Blåskjortan spelar en spektakulär men för honom till synes enkel strike]
Systerson: Wow! Är han vänsterhänt dessutom?
Morbror: Nej... Han spelar med vänster OCH höger hand... En kväll så spelade han två 300-serier efter varandra...

Självdestruktiv filosofi à la Facebook

Pretty sirens don't go flat, it's not supposed to happen like that

Något av ödets ironi. Färskt landad på tysk mark och inhoppad i morbrorns bil så spelar radion den där Thin Lizzy-låten. Och visst är pojken tillbaka i stan minsann, för första gången på nästan två och ett halvt år.

Första helgen har varit händelserik. Redan första dagen fick jag göra en arbetsinsats på Jörgs monteringsfirma, efter missuppfattningar i deras schemaläggning. Släpade och installerade möbler på Berlins centrum för judisk kultur, som genomgår en helrenovering. Fick en sneakpeek av presskonfan och träffa lite av ansvariga folket. Schysst ställe. Och till mellanmål min första currywurst på länge.

Återbesöket här i Tyskland har överhuvudtaget börjat utveckla sig till en regelrätt köttorgie. No sexual pun intended. Den lilla vegetarianen i mig gråter blod om kvällarna, men fan vad värt det varit hittills.
Direkt efter landning käkade vi jugoslavisk grilltallrik på min morbrors favoritställe Zagreb Grill i stadsdelen Tegel. Fyra sorters kött, ris och den ökända, rödkryddade löken. Brukar inte ha problem med starka maträtter vanligtvis, men den där löken kan troligtvis bota cancer.
I fredags var vi och åt på italienska Piaza i Kladow, sydvästra Berlin. Den bästa cordon blue jag någonsin smakat, mark my word.

Lördagen var utgång galore i stadens hjärta. Först två Erdinger "hemma", sen några öl på absintbaren Druide och som avslutning 030-Party på Kulturbrauerei, som bäst kan beskrivas som ett festivalområde av inomhusklubbar och -konserter. Banden höll standard över medel och dansgolven bar upp en toppenstämning. Tio euro inträde för hela baletten och kom undan med en suverän utekväll för knappt trehundra svenska riksdaler totalt. Utan bjudningar, förfester eller annat. Underbart att vara tillbaka.

Nästa morgon tog jag tunnelbanan ut till Waidmannslust, där morbror plus familj mötte upp och bjöd på "stans bästa grillkött" hos restaurangen Stampedo. Fylld rumpsteak för min del och jag kunde i stridens hetta inte motsäga deras påstående, även om gott kött varit den röda tråden hela helgen. Ironiskt, med tanke på den stora snackisnyheten som rullar på samtliga radiostationer i staden just nu.

När jag kommer tillbaka till Sverige kommer jag behöva en Pungersk kur. Tills dess har jag nog ätit djur för flera år framöver. Carniwhore.

Imorgon ska jag ut på en allena tolvtimmarsvandring genom stan. Shoppa, checka och minnas. Kanske kolla in IFA-mässan.