- Den osannolika Sverigesuccén - Förutom vinnardokumentären Searching for Sugar Man hade två andra svenskar, Per Hallberg och Paul N.J. Ottosson, chans att vinna en statyett. Tyvärr var de båda nominerade i kategorin ljudredigering för två olika filmer, vilket gjorde att vi bara kunde få maximalt två svenska vinnare under natten. Trodde jag, för av en helt osannolik händelse blev det oavgjort i kategorin (något som bara hade hänt fem gånger tidigare i Oscar-historien) och både Hallberg och Ottosson kunde gå hem som vinnare. Sjukt, verkligen.
- Den stackars fotografen - Lägg namnet Roger Deakins på minnet. Mannen som stått för fotot i fantastiskt snygga filmer, bland annat många av bröderna Coens verk som No Country for Old Men och True Grit. Han stod även för vad åtminstone jag tyckte var fjolårets bästa prestation i kategorin, genom arbetet i Skyfall. Tyvärr blev han utan vinst, vilket gör att han trots sanslösa tio(!) nomineringar ALDRIG har kammat hem en statyett. Ge honom en kram om ni ser honom.
- Den jämna prisfördelningen - Ingen storfavorit så långt ögat nådde. Stornominerade filmen Lincoln, som hade chans på tolv guldgossar, fick nöja sig med två. Flest gick istället till Life of Pi, men ändå bara ganska blygsamma fyra stycken. De traditionella "Big Five"-kategorierna (Bästa film, regi, manus samt manlig respektive kvinnlig huvudroll) vanns till och med av fem olika filmer, vilket måste höra till en av de största ovanligheterna någonsin i sammanhanget. Bara om vi adderar birollsvinsterna så kan vi lyfta fram Django Unchained med två Oscars som störst vinnare av de traditionellt "tunga" kategorierna (manus och manlig biroll). Och när vi ändå är inne på det, Tarantinos manusvinst är fantastiskt rolig, men Django Unchained är långt ifrån problemfri på manusstadiet. För mig kändes det väldigt mycket som en kompensationsvinst för Oscarn han aldrig fick för Inglourious Basterds.
- En klart godkänd tillställning - Min smak stämde överens till 52 procent med juryns, vilket jag tycker är klart godkänt från deras sida. Det var inte heller helt väntade resultat rakt igenom, vilket gjorde det lite extra spännande. Seth Macfarlane skötte sig bra som värd. Han låg vid flera tillfällen på gränsen med sin humor och en del ögonblick blev obekväma på fel vis, men överlag kändes det uppfriskande att ha en relativt oberäknelig och oförutsägbar värd för tillställningen. Och skulle de inte ge honom nytt förtroende så hoppas jag verkligen inte att det innebär en tillbakagång till det gamla, slitna stuket.
Som stickprov över galans händelser avslutar jag med mina fem mest retweetade kommentarer från mitt livetwittrande under natten, i kronologisk ordning:
- Undrar om akademin har nåt mot Roger Deakins som fotat SKYFALL. Tionde nomineringen utan att vinna. #Oscarsgalan (Klockan 03:09)
- Michael Haneke spelar BATTLESHIP med publiken. "Sank you. Sank you." #Oscarsgalan (Klockan 03:52)
- Kom att tänka på ett dåligt skämt, att hemma i Taiwan frågar de honom alltid om han är arg. "Are you Ang-Lee?" #Oscarsgalan (Klockan 05:37)
- I en rättvis värld så vinner Joaquin Phoenix framför näsan på Daniel Day-Lewis nu. Men det är ingen rättvis värld. #Oscarsgalan (Klockan 05:46)
- Ännu en spoilad slutscen, helt sjukt för de som inte sett filmerna! #Flight #Oscarsgalan (Klockan 05:48)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar