Märk väl att jag redan sett en av mina mest emotsedda filmer för året (Django Unchained), vilket är anledningen till att den är ursäktad härifrån.
Before Midnight - Vet inte hur jag ska beskriva min kärlek till de två tidigare filmerna Before Sunrise och Before Sunset, kanske bäst genom att jag knappt kan betrakta och bedöma dem som film alls. Richard Linklater har lyckats göra något som känns som tillfälliga inblickar i två personers livsöden, med faktiska realtidsintervaller. När vi träffade karaktärerna första gången 1995 var de i 20-årsåldern och 2004 i 30-årsåldern. Nu får vi alltså återigen träffa Jesse och Celine nio år senare, nio år äldre, och det känns underbart redan nu. Det enda som hade kunnat göra hela projektet mer tilltalande är om jag själv hade tillhört skaparnas och skådisarnas Generation X.
Cloud Atlas - Tom Tykwer är som kanske bekant en av mina obestridliga regissörsfavoriter. Att han här slår sig ihop med Wachowski-syskonen för att filmatisera ett litterärt science fiction-epos känns både skruvat och helt fantastiskt! Filmen har haft amerikansk premiär och läckt ut på nätet sedan ett tag tillbaka, så jag har redan tagit del av de första, blandade reaktionerna. Ändå ser jag väldigt mycket fram emot att få uppleva det så anspråksfulla verk som det på förhand tycks vara ämnat att vara.
Elysium - Jag var inget överdrivet fan av Neill Blomkamps långfilmsdebut District 9, som många andra. Däremot uppskattade jag att få se science fiction i genrens traditionella anda - skitig, melankoliskt dyster och samhällskritisk. Elysium verkar gå i samma fotspår, så bara jag kan komma över att de första bilderna på renrakad Matt Damon med jättepuffra ser lite b ut så kan det bli riktigt intressant.
The Grandmaster (Yi dai zong shi) - Snacket går tungt om Wong Kar-Wais senaste rulle. Den excentriske regissören har valt en kampsportsbiografi som sitt nästa projekt och redan nu ryktas det om helt vansinnigt välgjorda fightingscener. Känner jag honom rätt kommer det dessutom finnas en hel del tyngd till filmen mer än bara slagsmål. När den har visats på Berlins filmfestival om nån månad lär vi veta mer.
Gravity - Det känns som det här projektet kan gå åt vilket håll som helst. Efter Children of Men så kommer jag med glädje titta på vad helst som Alfonso Cuarón slänger i mitt ansikte. Att hans första långfilm sedan den moderna klassikern dessutom tycks bli en filosofisk scifi à la 2001: A Space Odyssey får det ju att spritta i kroppen på köpet. Det är emellertid så, att självaste Miss Congeniality, Sandra Bullock, castats i den kvinnliga huvudrollen. Det drar ner mina förhoppningar ett rejält snäpp, men jag väljer att hoppas på det bästa.
The Great Gatsby - Att filmen flyttades fram ett halvår till sommaren 2013 är kanske inget gott tecken, men jag är ändå väldigt spänd över vad Baz Luhrmann kan göra av den klassiska storyn. Den snart ett år gamla trailern lovar ju en färgsprakande upplevelse med stora namn i rollistan. Nygamle favoriten Leonardo DiCaprio har ju haft ett grymt uppsving de senaste åren och lär bli väldigt sevärd i titelrollen.
Inside Llewyn Davis - Varje år som bröderna Coen släpper nytt är ett bra filmår. Så har det i vilket fall sett ut förut, så förhoppningsvis kommer deras senaste film leva upp till samma standard. Vet än så länge ytterst lite om story, karaktärer eller något alls, vilket faktiskt bara gör mig än mer peppad. Inte ens Justin Timberlake i en av huvudrollerna kan skrämma bort mig.
Kick-Ass 2 - Omöjligt att säga om den kan nå upp ens delvis till första delens underhållningsvärde, men visst har jag saknat filmer av den kalibern. Matthew Vaughn har tyvärr lämnat för andra stora projekt och den nya regissören känns lite tveksam på rak arm, men jag har stora förhoppningar om att en precis lagom överspelande Jim Carrey kan närma sig den genialitet som Nicolas Cage faktiskt tillförde sin roll i förra filmen.
Man of Steel - I projektets begynnelse intresserade mig filmen föga. Stålmannen kan, på grund av hans övermänsklighet och förutsägbara svagheter, vara den tråkigaste superhjälten av alla. Någonsin. Dessutom var jag mer än måttligt besviken på försöket att återuppväcka karaktären med Superman Returns. All skepsis till trots har jag alltid haft en viss förhoppning om att det går att göra Superman "rätt", på ett mer jordnära och mindre glättigt vis än de gamla Christopher Reeve-rullarna eller Bryan Singers bleka bidrag. Och kanske är det här "make or break"-ögonblicket för karaktären. Förutsättningarna är väldigt goda, med Zack Snyders visuella förmåga och David S. Goyer som författar manuset tillsammans med Christopher Nolan, precis som i den gångna Batman-trilogin. Den sistnämnde står även som producent och har själv handplockat Snyder till regissörsjobbet. Och ja, den lågmälda och laddade trailern ger mig otroligt bra vibbar!
The Master - En film av Paul Thomas Anderson med Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman i huvudrollerna är i sig nästan given i den här listan, men både den scientologsektliknande tematiken och förhandssnacket från den amerikanska premiären driver upp förväntningarna extra mycket. PTA har ju tidigare gått från klarhet till klarhet och levererat den ena starka filmen efter den andra, med flera snudd på mästerverk i sin filmografi. Jag är redan nu ganska övertygad om att The Master inte kommer vara ett undantag.
Oblivion - Som science fiction-fantast är 2013 är särskilt spännande år, med en hel del storfilmer på rad i genren. Oblivion är en av de som dykt upp lite obemärkt de senaste månaderna. Min tolkning av trailern är att Tom Cruise till synes spelar en "städare" (åtminstone har många gjort den Wall-E-referensen) som arbetar med att undersöka Jordens yta hundratals år efter att ett stort krig (eller en utomjordisk attack?) förstört planeten. Sen verkar mystiska saker hända som drar storyn i en annan riktning. Trailern känns lovande och jag är en av de som tycker Cruise, oavsett privatliv, är en fantastiskt talangfull skådis. Lägg till att jag älskar smått mystiska filmer, särskilt i den här genren, så är det inget snack om att den ska vara med här på listan.
Only God Forgives - Senaste samarbetet mellan Nicolas Winding Refn och Ryan Gosling kom som en rejäl käftsmäll och blev en av mina stora favoriter för två år sedan. När de nu följer upp Drive tillsammans så återgår dansken uppenbarligen till den hårdkokta maffiavärlden, som han med Pusher-trilogin visat sig kunna skildra väldigt skickligt. Den här gången får vi följa en polis i Bangkok som måste träda in i boxningsringen för att betvinga en gangsterboss.
Pacific Rim - Årets "bu eller bä" att döma av de första klippen. Alltid intressant att se Guillermo Del Toros nästa verk, men det som på idéstadiet låter maffigt och storslaget (människor bygger ofattbart stora robotar för att slåss mot Godzilla-liknande monster) kräver en hel del av specialeffekter och fungerande manus för att kännas övertygande. En hel del bra skådisar har han i vilket fall till sitt förfogande, så nu håller jag tummarna att han inte tagit sig vatten över huvudet med resten.
The Place Beyond the Pines - Gosling riskerar förvisso hamna i något slags fack när han upprepar Drive-liknande, hårdkokta rolltolkningar. Särskilt när han ännu en gång spelar stuntman. Som måste ta till oväntade medel för att beskydda en kvinna och ett barn. Men när skaparen av tokhyllade Blue Valentine står för arbetet bakom kameran så väcker det trots allt mitt intresse.
R.I.P.D. - Baserad på en serietidning/-roman som gått mig helt förbi. The Rest in Peace Department är en polis- och detektivstyrka i efterlivet som hjälper mördade människor att hämnas sin orättvisa död, genom att få utövaren att åka fast. Intressant upplägg och med roliga skådisar som Kevin Bacon och Jeff Bridges i stora roller. Förvisso spelar ärkedouchen Ryan Reynolds uppenbarligen huvudrollen, men om den här filmen görs på rätt sätt tror jag ändå det kommer vara värt en titt.
Sin City: A Dame to Kill For - Många tokhyllade den första rullen när den kom. Jag var inte en av dem, men jag gillade den egensinniga stilen och att den vågade vara så grafiskt brutal som sin förlaga. Uppföljaren har återigen en väldigt stjärnsprakande ensemble, förhoppningsvis fegar inte Robert Rodriguez och gänget för den delen ur och förmildrar den för att tilltala en bredare publik. Eller att Frank Miller får för stort inflytande och förvandlar det till ännu ett The Spirit-debacle.
Star Trek Into Darkness - Under vad som verkar vara ett ovanligt science fiction-tungt filmår så är det här troligtvis den film som kittlar flest nerver just nu. J.J. Abrams första Star Trek-film kom som en blixt från klar himmel och visade att actionäventyr med både hjärta, underhållning och tyngd fortfarande existerar (en av anledningarna att jag blev riktigt glad av nyheten att han även regisserar nästa Star Wars-film). Trailern till uppföljaren lovar mer av allt och även en mer karismatisk fiende i Benedict Cumberbatch. Ett givet biobesök, med försiktig optimism att Abrams kan göra om bedriften och knocka mig igen.
Upstream Color - Ett relationsdrama med övernaturliga inslag? Det är uppfattningen jag får när jag läser existerande sammanfattar om handlingen i Shane Carruths nya film. Efter att ha gett oss den underligt "diskbänksrealistiska tidsresefilmen" och mindfucken Primer så överraskar mig å andra sidan ingenting från honom längre. Däremot har jag länge sett fram emot vad han har kokat ihop härnäst innanför pannloben. Det kan bli precis vad som helst!
The Wolf of Wall Street - Jag är inte superintresserad av draman i Wall Street-miljö, men alla nya samarbeten mellan Martin Scorsese och Leonardo DiCaprio kommer i princip ha gratisbiljett in på den här listan. Ganska lite är sagt om handling och liknande i övrigt, men de två namnen högst upp på projektet är tillräckligt för att bli peppad. Inte ens att namnen under inkluderar Matthew McConaughey, Jonah Hill och Jon Favreau rör mig i ryggen!
World War Z - En film jag är väldigt kluven inför. Sägs skilja sig ganska rejält från den väldigt hyllade boken och regissören Marc Foster lär ha fått återuppta produktionen för att filma en hel del extra scener väldigt sent (för att rädda upp kritik från dåliga testvisningar om jag förstått det rätt). Samtidigt gillar jag fortfarande upplägget om att följa zombieapokalypsen från en FN-anställds perspektiv, ge scenariot en mer global vinkel. Gillar även att få se Brad Pitt i den huvudrollen. Den första trailern, med FLODVÅGOR av zombies, återgav dessutom en hel del hopp om filmen. Kan fortfarande bli ett fiasko, men min kärlek till genren kommer hålla mitt mod uppe in i det sista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar