Ojämnt men äkta

Storyn känns klassisk, nästan överanvänd. Gift eller på annat vis upptagen person träffar sitt livs kärlek i någon annan och står inför den kluvna situationen att antingen vara trogen eller följa sitt hjärtasimpuls. I många fall har vi sett det här upplägget i mer raka komedier, där huvudkaraktärens äkta hälft är en dryg eller rent av ond person och vi som tittare därför hoppas ska förlora killen/tjejen till den utmanande kärleken. The Wedding Singer är ett typiskt exempel. Dessa komedier är på samma sätt mallformade och slutar allt som oftast med att protagonisten lämnar sitt fördärvade förhållande, blir tillsammans med den nyvunna kärleken och lever lyckligt i alla sina dagar.

Take This Waltz är inte denna sortens film. Upplägget är detsamma, men Michelle Williams karaktär Margot är inte gift med en kvinnohatande idiot, utan den kärleksfulle kokboksförfattaren gestaltad av Seth Rogen. Så när hon kärar ner sig i den charmige konstnären som bor i grannhuset är inte tittarens lojalitet självklar. De känslodilemman som Margot ställs inför är enklare för tittaren att relatera till eftersom de inte är så svartvita.

Med det sagt så är Take This Waltz knappast ett mästerverk. Filmens bästa ögonblick är när den lyckas förmedla känslan av hur lite vi faktiskt känner människorna som står oss närmast i våra liv. Hur vackert och harmoniskt det än kan verka på ytan så kan vi aldrig veta vad som försiggår i varandras tankegångar utan att vara brutalt ärliga mot varandra. Detta faktum gör Take This Waltz till en bitvis väldigt jobbig film att se. Är man av gravt svartsjuk natur kan den rent av vara mer skrämmande än en skräckfilm.