Häromveckan lät jag framkalla en rulle som suttit i min farsas gamla Canon AE-1 i ganska precis ett år (tog den första bilden i augusti 2009). Rullen i sig var en Kodak BW400CN, en svartvit film som framkallas i den vanliga C41-processen för färgfilm. Jag vet inte om det ensamt är anledningen, men jag är fullkomligt förälskad i nyanserna som det gav bilderna!
Jag gillade resultatet så mycket att jag har laddat upp hela 22 av de 36 bilderna från rullen på Flickr. Vet inte vilken som är min personliga favorit, men den här porträttbilden på min bror var helt klart en av de bättre. Kort sagt så kommer jag med säkerhet använda den här filmmodellen igen inom en snart framtid, har redan ett gäng på kylning i källaren.
24 augusti 2010
20 augusti 2010
19 augusti 2010
Berlin i transkription - Kapitel II
"Hamlet"
Färja mellan Helsingborg och Helsingør
3 augusti 2010
Inatt bar det av, igen. Mot Tyskland, Liebenwalde och Berlin. Mindre planerat, men en möjlighet visade sig att bila ner för att senare i veckan möta upp Punger och Tobbe i stan. Redan klockan halv två på natten satte vi oss i bilen, en tid då jag vanligtvis inte ens gått och lagt mig. Det fanns emellertid inga större sömnhinder, med en tröttsam deckare i öronen slocknade jag strax efter Karlstad.
I Jönköping fick jag ta över ratten från morfar, vilket inte är en önskedröm med honom hökandes i nacken. Till slut sov dock såväl han som mormor och mellankusinen djupt. I ett försök att lämna det på det viset så skippade jag radion och hittade på egna väglekar, som "räkna roadkills". Sju stycken på 200 km, imponerande.
Återstår att se huruvida jag får bila i Tyskland lite senare. Smått nervigt att göra autobahndebut med morfars kärra.
/Magnus
Café i Friedrichshain
Berlin
8 augusti 2010
Efter en vecka med Jörg, fylld av monteringsjobb, bowling, öl, bowling, kött och bowling, har jag återförenats med de andra killarna. De landade under gårdagen och första natten hann vi äta på La Bandida, dricka kopiösa mängder öl från en handfull olika spätkaufs, besöka en kurios hemmafest i Kreuzberg för att slutligen skaka rumpan på en spännande (men troligtvis helt olaglig) takfest på en övergiven kontorsbyggnad vid den gamla flygplatsen Tempelhof. Efter att Pauline fört oss på villovägar och vi tagit en trött tågresa så kunde vi däcka i lägenheten vid ungefär åtta på morgonen.
Veckan som gick har även väckt många minnen från min boendetid i stan. Som när vi åt på Zagreb Grill, där jag på firmans julfest tänjde på gränserna för hur mycket öl och kött min mage kunde ta, för att senare snubbla över deras halvmeterhöga toalettröskel och nästan slå ihjäl mig mot pissoaren.
/Magnus
Werners lägenhet
Berlin
11 augusti 2010
Doktorn ordinerar: 100 varv runt bordet.
Vad Dr. Pong är doktor i är oklart, men hans medicin är att rekommendera. På den lilla pingisklubben blandas social frisksport med öl och elektro. Säkerhet med boll och racket gäller, för till sist återstår endast två spelare som får duellera om den ärofyllda vinsten - äran. Knack i bordet - och en ny runda börjar. Vinnarskallen blixtrade till, våra ögon lyste i blått och gult och vi kände alla att detta gällde mer än individuella prestationer, detta gällde J-O Waldner, Zlatan och Kung Adolf af Sverige. Gemensamma ansträngningar till trots: det skulle visa sig att den som utnyttjat fritidsgårdens möjligheter flitigast var Järfällasonen Viktor ("Victory") Sehr. Till honom vill jag bara - å mina och Kung Kamprads vägnar - säga: Sehr Gut!
/Tobias
Werners lägenhet
Berlin
12 augusti 2010
Dr. Pongs ordinationer kan ge oanade bakslag. Eller så var det kalaset vi hamnade på tillsammans med en hord "Down under":s som tog musten ur oss.
Hur som, jag, Tobias och Viktor "Victory" bestämde oss för att besöka den närbelägna sjön Weißensee. Magnus gick och köpte flickpresenter.
Bara ett stenkast från vårt herrnäste kan man alltså hitta ett litet annordnat sjöbadställe. Väder och vattentemperatur var mycket mer behagligt än gårdagens besök på det mer trendiga "Badeschiff", men såklart mindre fräckt. Ingen pool men väl en fontän.
Weißensee blev vårt vilohem denna dag för att orka med ännu en natt/morgon på stan. Jag är dock inte helt säker på att Dr. Pong skulle gilla dubbel-döner till middag och kvällsmat.
/Mattias
RyanAir flight FR9704
Berlin Schönefeld -> Stockholm/Skavsta
13 augusti 2010
Vi ringlade ner för Schönhauser Allee, medicinerade av de goda grannarna Dr. Pong och absintdruiden vid u-bahnhof Eberswalder Straße. Till vår förvåning var White Trash förhållandevis dött, klockan var inte ens tre på natten. Som tur var hade Viktor en plan.
"Det här ser bra ut", sa han och pekade på en skylt vid Kulturbrauerei som lovade "Sommergarten". Från utsidan kunde vi höra förföriska electrobeats, så vi slängde upp tre euro, stämplades och trädde in. Jag, Pauline och Tobias greppade varsin öl och tog några danssteg nära baren. Det tog bokstavligt talat sekunder innan en långväxt, kalhövdad kille dansade nära Pauline och gestikulerade frågande om hon och jag var ett par. Jag inväntade hennes reaktion och nickade sedan jakande för att hjälpa henne ur situationen. Killen dansade då över till mig, gjorde samma frågande gest och fick samma svar. Han dansade vidare, bort från oss. "Vissa killar ska alltid vara så påstridiga", sa Pauline. "Är det inte väldigt många killar här", frågade Viktor som en slags fortsättning. I samma stund kom Mattias från toan och antydde att konstiga saker hände där inne. Vi synade den närmsta omgivningen. Tighta linnen, silverkedjor och -armband, geléfasta frisyrer, skinn och neonfärger.
Pauline kunde blott konstatera: "Yeah. It's a gay bar."
/Magnus
18 augusti 2010
The boys are back in town
Nu får det vara slut på bloggsemestern! Var förvisso aldrig planerat att bli en sådan, men de två veckorna i Tyskland och den efterföljande helgen i Stockholm var både händelserika och utmattande.
Precis som vid förra Berlin-besöket hade jag med mig min Lomo Smena 8M, vilket jag hoppas kan ge några schyssta bilder. Passande nog så hade nämligen rullen från vårt påskbesök i stan framkallats när jag kom hem igen. Resultatet var helt klart glädjande, väldigt starka färger som sig bör från kombinationen plastmonster och en rulle Fuji Superia! Till höger är en personlig favorit, klicka för att se fler.
Förutom Lomon hade jag vid denna tripp även med mig min nygamla Konica EU-mini, en väldigt enkelt byggd plastkamera med redig blixt. Körde igenom en svartvit Ilford-rulle, mycket spänd inför framkallningen!
Precis som vid förra Berlin-besöket hade jag med mig min Lomo Smena 8M, vilket jag hoppas kan ge några schyssta bilder. Passande nog så hade nämligen rullen från vårt påskbesök i stan framkallats när jag kom hem igen. Resultatet var helt klart glädjande, väldigt starka färger som sig bör från kombinationen plastmonster och en rulle Fuji Superia! Till höger är en personlig favorit, klicka för att se fler.
Förutom Lomon hade jag vid denna tripp även med mig min nygamla Konica EU-mini, en väldigt enkelt byggd plastkamera med redig blixt. Körde igenom en svartvit Ilford-rulle, mycket spänd inför framkallningen!
4 augusti 2010
Popkulttugg
Jag gillar att fundera över karaktäristiska, populärfilosofiska frågor, exempelvis paradoxer som skulle uppstå vid tidsresor och hur dessa därför bäst borde framställas på film. Chuck Klosterman ägnar en av essäerna i den nya samlingen Eating the Dinosaur till just detta ämne. Vid sidan av andra viktiga frågor, som hur världen påverkas av läskreklam, varför amerikanska sitcoms använder burkskratt och hur svenska ABBA har lyckats förbli relevanta i pophistorien. Från pärm till pärm lyckas Klosterman både underhålla och sätta fingret på några riktigt vassa iakttagelser, men framför allt placerar han sig väldigt långt upp på listan över människor i världen jag skulle vilja ta en längre fika eller några öl med.
En svaghet för boken är Klostermans egenhet, att han ibland diskuterar ämnena utan större saklighet. Å andra sidan är han tydlig med sina åsikter och det är ofta svårt att inte falla för hans argument. Liksom tidigare har Klosterman dessutom inkluderat två-tre kapitel om oförståeliga amerikanska sporter som baseball och amerikansk fotboll, vilket kan vara tröttsamt för oss oinvigda. Roligt nog verkar han ha gott om självinsikt, då han i en av dessa texter ger oss anvisningar till vilka stycken vi ska läsa innan vi hoppar över kapitlet.
Rekommenderad läsning, som gav mig mycket mer än hans tidigare essäsamling Sex, Drugs, and Cocoa Puffs: A Low Culture Manifesto.
Digitalt tevatten
Ett av mina senare, digitala fotoexperiment har varit att försöka återskapa de sepialiknande tonerna som bilder får av tedrycker. Tevatten kan ersätta vanligt vatten i traditionella mörkrum och ge välkomna "missfärgningar" på det svartvita fotopappret.
I Photoshop-varianten började jag med ett svartvitt filter och experimenterade sedan med ett hemmabyggt, rödorienterat vändframkallningsfilter.
I Photoshop-varianten började jag med ett svartvitt filter och experimenterade sedan med ett hemmabyggt, rödorienterat vändframkallningsfilter.
2 augusti 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)