Guy Ritchie har i tidigare filmer ofta vunnit poäng på sin säregna regi. Det finns ett visuellt uttryck i rullarna s0m snabbt avslöjar personen vid rodret. Samtidigt har hans senaste verk varit halvdana till vidriga i kvalitet och aldrig uppnått samma underhållning som Lock, Stock and Two Smoking Barrels eller Snatch, troligtvis eftersom han ansträngt sig alldeles för hårt att upprepa succéerna. Det behövdes istället en verkligt mainstream berättelse för att föra in honom på rälsen igen, den om övernaturligt talangfulle detektiven Sherlock Holmes.Robert Downey Jr. passar väldigt bra i titelrollen, som förvisso verkar låna en hel del från de nya Iron Man-filmernas Tony Stark - en väldigt självsäker, lätt högfärdig men ändå sympatisk karaktär. Även Jude Law är väldigt snyggt castad som sidekicken John Watson, men kvinnliga huvudrollen Rachel McAdams blir tråkigt nog väldigt anonym i storyn. Det är nästan mer sexuell laddning mellan Sherlock och John istället. Filmen som sådan har heller inte mycket gemensamt med Arthur Conan Doyles deckarberättelser, utan är istället gravt inriktad på visuell underhållning. Det behöver förvisso inte vara en nackdel, för det var länge sedan jag såg så snygga sekvenser i slow motion, en krydda jag vanligtvis avvisar som onödigt klyschig. Om man tar filmen för vad den är så har man ett par timmars förstklassig popcornaction framför sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar