Pengar i sjön

Sitter och läser om årtiondets (budgetmässigt) största filmfloppar. Och nej, inte en enda överraskning på listan.
Att döma av filmernas spel bakom kulisserna så lär sig inte heller bolagen något av sina misstag. Visst, The Spirit kan jag gå med på såg otroligt intressant ut på papperet, men hur listettan Pluto Nash någonsin fick grönt ljus, det är ett av livets stora mysterier.

Remember Sammy Jankis

Här är bilderna från det första packet polaroider som jag fotograferat med monsterkameran Mamiya RZ67! Fotopapprena är av modellen Polaroid 679. De var fem och ett halvt år över sitt "bäst före-datum" när jag öppnade förpackningen, vilket är en ganska respektabel ålder för polaroid. Eftersom framkallningskemikalierna finns smetat direkt mellan negativ och positiv i förpackningen så börjar vätskan långsamt att torka med åren. Vilket inte behöver vara en nackdel, jag gillar verkligen den skrapiga, gamla känslan i de här första bilderna.
Har fått tag på ännu fler polaroidpack, synd att solen visar sig allt färre timmar om dagen i nuläget. Får hoppas att jag kan låna kameran ett tag till.
Bilderna finns som vanligt i mer högupplöst format hos Flickr.

Jimmy Fallon (a.k.a. Neil Young) sjunger Fresh Prince of Bel-Air

Tack Martin för att du förgyllde min kväll med det här klippet!

Video Recaps | Full Episodes | Webisodes

One more drifter in the snow

De som känner mig känner till min soft spot för den kommande högtiden. Eftersom vi är inne i första adventveckan passar jag därför på att länka till min playlist med utvalda jullåtar på Spotify. Några självklara klassiker (Chris Reas Driving Home for Christmas är fortfarande min oslagbara favorit - vemodet!) och åtminstone ett försök till att slänga in lite överraskningar på köpet (hittade bland annat min julfavorit från den tiden jag bodde i Berlin (I Hope I Sell a Lot of Records at Christmastime av Princess Superstar). Listan byggs på allt eftersom vi närmar oss mellandagarna.

Coupland metar vidare

Fick redig läslust på fler romaner av Douglas Coupland efter att ha svept mig igenom underbara JPod i somras. I hans tolfte bok, The Gum Thief, fortsätter Coupland blanda in spännande metaelement i berättelsen. Förra gången var det genom att göra sig själv till en cynisk karaktär i boken, denna gång låter han istället huvudkaraktären Roger skriva en väldigt underlig berättelse om en alkoholiserad författare och hans fru. En vink till Who's Afraid of Virginia Woolf? och liknande kammarspel.
Tyvärr väcker detta inte mitt intresse särskilt, berättelsen i berättelsen (som Roger kallar för Glove Pond) är smårolig men ganska intetsägande. Inte förrän i slutet av boken (den verkliga, vill säga) så får vi en hint om hur saker och ting ligger till. Men den eventuellt eftersökta twisteffekten faller lite platt, kanske eftersom jag inte blir jämbördigt engagerad i både Glove Pond och den primära storylinen. Jag hade hellre hört mycket mer om Roger och Bethanys öden och mentor/lärjunge-relation om livet.
Det sagt så är det ändå en otroligt välskriven bok. Couplands kännetecknande humor genomsyrar texten och skulle i stort sett göra vilken berättelse som helst läsvärd. Det finns, precis som i hans tidigare verk, väldigt många avsnitt för igenkännings- och skratta-rakt-ut-fast-man-är-ensam-i-rummet-situationer. Så trots allt en stark rekommendation för den som velar i pockethyllorna.

Superhjältejul

Fick en adventskalender av Janina!

Ante up!

Chansen är stor att ni redan sett denna, men jag har haft M.O.P.-låten på hjärnan hela veckan sedan jag såg Ernie och Bert röja loss till den!

"I don't even know how you guys can understand what I'm saying"

Här är en liten sammanfattning av vad jag ägnade mig åt i helgen! Ganska exakt från min synvinkel till och med, jag misstänker att det är min nacke som syns till vänster i bild vid tillfällen.

Imorgon

I väntan på den 10 juni 2010

True Stories - Kapitel XVIII: Swenglish, magistern!

[Pappa tittar på Fotbollsgalan i TV]
Lars Lagerbäck (citerar Gladiator): Unleash hell!
Pappa: Ann-Louise Häll, vem är det?

"Mr. Gorbachev, tear down this wall!"

Eastside gallery three
Originally uploaded by Magnus Bergström

Idag går mina tankar till de som fick sätta livet till, på grund av en flera kilometer lång vägg. Och till de som kommer fira 20 år av återförening.

You don't speak spanish, right?

Jim Jarmusch nya film The Limits of Control verkar ha fått sin beskärda del av såväl ris som ros av de som hittills sett den. De tvivlande har nedvärderat den som "pretentiös" (vilket jag inte alltid tycker behöver vara något negativt) och "händelsefattig" eller "långtråkig".
Själv gillade jag den verkligen. Jarmusch har lyckats använda episodfilmskonceptet, ungefär som det i hans eget projekt Coffee and Cigarettes, för att väva samman en fungerande story. I berättelsen får vi följa en tystlåten man, till synes en yrkesmördare, som rör sig genom diverse spanska orter för att träffa kontakter och utbyta information. Filmens styrka ligger i de mötena. De börjar alla med samma fras, ett slags lösenord, för att sedan övergå i diskussioner kring populärkulturella intressen. "You don't happen to be interested in art by any chance?"
Även om diskussionerna mest är monologer från informanternas sida så driver de effektivt på filmen, var och en av dem med ett eget särintresse. Det blir dessutom en rejäl dos metahumor när Tilda Swinton träder in som patinablond filmfantast. "Have you seen Rita Hayworth in that movie? I think it's the only one where she plays a blonde, you could tell it's not her natural color."
Ett hett tips för den som är sugen på lite mysig nedtempofilm, med många bekanta gästspel i rollistan!

Vi skulle få leva här

I övermorgon är det exakt 20 år sedan muren mellan öst och väst föll och gjorde Berlin till en enad stad. Jag vill även påstå att denna plötsliga, kraftfulla händelse lade grunden för den multikulturella och levande metropol som platsen är idag.
SVT har den goda smaken att uppmärksamma föreningens jubileum med ett gäng intressanta dokumentärer, men kanske främst genom några otroligt bra filmer. Så bänka er och se:

• Das Leben der Anderen (SVT2, ikväll klockan 21:30)
• Good Bye Lenin! (SVT1, tisdag den 10 november klockan 21:45)

På köpet så fortsätter naturligtvis Fassbinders stilbildande serie Berlin Alexanderplatz att rulla på fredagar, men den har ju pågått ett längre tag.

You saw me standing alone, without a dream in my heart

Satte mig tillrätta för att kika på indierullen Moon, med favoriten Sam Rockwell i huvudrollen som "energiskördare" på månen. Jag hade förväntat mig en gripande, avskalad sci-fi i stil med 2001 eller Solaris, men filmen var oväntat förutsägbar. Duncan Jones hade å andra sidan en hel del att leva upp till på temat rymden, eftersom farsgubben ju skapade den fantastiska Life on Mars. Låten alltså, inte den brittiska tv-serien.
Rockwell gör däremot en lysande prestation, särskilt eftersom filmens tematik nästan efterfrågar en enmansshow av rang. Håller tummarna för fler bärande roller!

De där ohederliga gamarna

Väntan är över, nu är det klart att Them Crooked Vultures släpper första plattan den 17 november! Har kanske varit bekräftat en längre tid, men för min del var det ett tag sedan jag hörde nåt från trion. Det kommer hur som helst bli en självbetitlad debut med hela 13 spår.
För er som undrar vad the fuzz är all about så säger jag bara Josh Homme, Dave Grohl och John Paul Jones. Plus följande promo inför skivsläppet, med låten New Fang:

Mitt bilsoundtrack genom Värmeland

I veckan blev det ännu en av många tidigare och kommande turer längs vägarna mellan Karlstad och Ekshärad. Denna gång använde jag tiden till att lyssna in mig på Julian Casablancas solodebut Phrazes for the Young. Förstasingeln 11th Dimension har haft ett stadigt grepp om encephalon allt sedan.

"I must break you!"

Älskade Dolph Lundgrens korta besök på Tonight Show igår! Han verkar verkligen vara en person som bjuder på sig själv, lyssna bara på hans program för Sommar i P1 om ni får möjligheten.
Grattis på födelsedagen, Drago!