Fick redig läslust på fler romaner av Douglas Coupland efter att ha svept mig igenom underbara JPod i somras. I hans tolfte bok, The Gum Thief, fortsätter Coupland blanda in spännande metaelement i berättelsen. Förra gången var det genom att göra sig själv till en cynisk karaktär i boken, denna gång låter han istället huvudkaraktären Roger skriva en väldigt underlig berättelse om en alkoholiserad författare och hans fru. En vink till Who's Afraid of Virginia Woolf? och liknande kammarspel.Tyvärr väcker detta inte mitt intresse särskilt, berättelsen i berättelsen (som Roger kallar för Glove Pond) är smårolig men ganska intetsägande. Inte förrän i slutet av boken (den verkliga, vill säga) så får vi en hint om hur saker och ting ligger till. Men den eventuellt eftersökta twisteffekten faller lite platt, kanske eftersom jag inte blir jämbördigt engagerad i både Glove Pond och den primära storylinen. Jag hade hellre hört mycket mer om Roger och Bethanys öden och mentor/lärjunge-relation om livet.
Det sagt så är det ändå en otroligt välskriven bok. Couplands kännetecknande humor genomsyrar texten och skulle i stort sett göra vilken berättelse som helst läsvärd. Det finns, precis som i hans tidigare verk, väldigt många avsnitt för igenkännings- och skratta-rakt-ut-fast-man-är-ensam-i-rummet-situationer. Så trots allt en stark rekommendation för den som velar i pockethyllorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar